Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stenticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Polyporus tuberaster
Stenticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stenticka är en ticka med hatt och vanligen centralställd fot. Hatten är 2–15 cm vid, trattformad, ljust gulbrun till gråbrun med mörkare, spetsiga, uppräta fjäll. Hattkanten är gärna något ullig eller hårig. Porlagret är vitt till gulvitt och löper ner på den likaledes ljusa foten. Porerna är stora, rundade eller utdragna och i mynningen fransiga. Fruktkropparna bildas ofta från ett sklerotium i marken. Sklerotiet består av tätt hopfiltade hyfer och jordpartiklar och kan väga flera kilo. Stenticka liknar den vanliga fjälltickan Polyporus squamosus men den senare har bl.a. större, något välvda hattar med sidoställd fot, slät, gärna inrullad hattkant och glatta porer.
Utbredning
Länsvis förekomst för stenticka Observationer i  Sverige för stenticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stenticka är i Sverige bara funnen i Skåne, Blekinge och Västergötland. Den finns i sydligaste Norge samt i Danmark där den lokalt kan uppträda ganska frekvent. Den är vitt utbredd i Europa men är vanligare i de södra delarna. Världsutbredningen sträcker sig genom norra Afrika, Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad i Norge och Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare i lågor och grenar av äldre bok, ask och ek i torr, luckig ädellövskog och trädbärande gräsmark. Utgår från djupt liggande sklerotium och har kortlivade fruktkroppar gör att arten varit förbisedd. Värmegynnad och troligen relativt nyinvandrad i Sverige. Få fynd, litet mörkertal och totalt liten population. Värmegynnad och på gränsen till artens utbredningsområde. Svårt att bedöma ev. minskning. Missgynnas av brist på död ved av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (68-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (17-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (24504-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 1000 (112-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Stenticka växer i lövskog. Fruktkropparna bildas oftast på lågor, stubbar och nerfallna grenar, någon gång på döda, avbrutna men kvarsittande grenar, men kan också påträffas på naken jord. Även när fruktkropparna återfinns på ved finns ibland en förbindelse genom veden till ett sklerotium i marken. Den växer vanligen på bok eller ek men kan också förekomma på andra lövträd och sällsynt på en. Växtplatsen är i regel sluten skog på mullrik jord med uppluckrat växttäcke. Svampen är värmegynnad och möjligen också kalkgynnad. Fruktkroppar uppträder från maj till oktober.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· bok
· bok
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Polyporaceae, Släkte Polyporus (fottickor), Art Polyporus tuberaster (Jacq. ex Pers.:Fr.) Fr. - stenticka Synonymer Polyporus tuberaster (Jacq.) Fr., Polyporus lentus Berk., Polyporus floccipes Rostk., Polyporus forquignonii Quél., Melanopus forquignonii (Quél.) Pinto-Lopes, Boletus tuberaster Jacq. ex Pers.:Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare i lågor och grenar av äldre bok, ask och ek i torr, luckig ädellövskog och trädbärande gräsmark. Utgår från djupt liggande sklerotium och har kortlivade fruktkroppar gör att arten varit förbisedd. Värmegynnad och troligen relativt nyinvandrad i Sverige. Få fynd, litet mörkertal och totalt liten population. Värmegynnad och på gränsen till artens utbredningsområde. Svårt att bedöma ev. minskning. Missgynnas av brist på död ved av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (68-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (17-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (24504-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 1000 (112-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Stenticka är en ticka med hatt och vanligen centralställd fot. Hatten är 2–15 cm vid, trattformad, ljust gulbrun till gråbrun med mörkare, spetsiga, uppräta fjäll. Hattkanten är gärna något ullig eller hårig. Porlagret är vitt till gulvitt och löper ner på den likaledes ljusa foten. Porerna är stora, rundade eller utdragna och i mynningen fransiga. Fruktkropparna bildas ofta från ett sklerotium i marken. Sklerotiet består av tätt hopfiltade hyfer och jordpartiklar och kan väga flera kilo. Stenticka liknar den vanliga fjälltickan Polyporus squamosus men den senare har bl.a. större, något välvda hattar med sidoställd fot, slät, gärna inrullad hattkant och glatta porer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stenticka

Länsvis förekomst och status för stenticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stenticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stenticka är i Sverige bara funnen i Skåne, Blekinge och Västergötland. Den finns i sydligaste Norge samt i Danmark där den lokalt kan uppträda ganska frekvent. Den är vitt utbredd i Europa men är vanligare i de södra delarna. Världsutbredningen sträcker sig genom norra Afrika, Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad i Norge och Polen.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Polyporus - fottickor 
  • Art
    Polyporus tuberaster(Jacq. ex Pers.:Fr.) Fr. - stenticka
    Synonymer
    Polyporus tuberaster (Jacq.) Fr.
    Polyporus lentus Berk.
    Polyporus floccipes Rostk.
    Polyporus forquignonii Quél.
    Melanopus forquignonii (Quél.) Pinto-Lopes
    Boletus tuberaster Jacq. ex Pers.:Fr.

Stenticka växer i lövskog. Fruktkropparna bildas oftast på lågor, stubbar och nerfallna grenar, någon gång på döda, avbrutna men kvarsittande grenar, men kan också påträffas på naken jord. Även när fruktkropparna återfinns på ved finns ibland en förbindelse genom veden till ett sklerotium i marken. Den växer vanligen på bok eller ek men kan också förekomma på andra lövträd och sällsynt på en. Växtplatsen är i regel sluten skog på mullrik jord med uppluckrat växttäcke. Svampen är värmegynnad och möjligen också kalkgynnad. Fruktkroppar uppträder från maj till oktober.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten är sällsynt och bara känd från ett fåtal växtplatser. Den hotas främst av minskande tillgång på gamla, döende lövträd och kvarliggande död ved.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss positiv effekt)
Växtplatserna i Skåne måste skyddas. Områden där stenticka kan tänkas förekomma, t.ex. äldre lövskog med rikligt med död ved, bör inte utnyttjas för skogsbruk.
Polyporus lentus inkluderas här i P. tuberaster. Utländska namn – NO: Knollstilkkjuke, DK: Knoldet stilkporesvamp.

Boertmann, D. 1984. Polyporus tuberaster – en ejendommelig stilkporesvamp. Svampe 10: 85–87.

Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 1986. Pilze der Schweiz. Band 2. Mykologia, Luzern.

Jahn, H. 1980. Der Sklerotien-Porlin, Polyporus tuberaster (Pers. ex. Fr.) Fr. (P. lentus Berkeley). Westfälische Pilzbriefe 10–11(7): 125–144.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Polyporus - fottickor 
  • Art
    Polyporus tuberaster, (Jacq. ex Pers.:Fr.) Fr. - stenticka
    Synonymer
    Polyporus tuberaster (Jacq.) Fr.
    Polyporus lentus Berk.
    Polyporus floccipes Rostk.
    Polyporus forquignonii Quél.
    Melanopus forquignonii (Quél.) Pinto-Lopes
    Boletus tuberaster Jacq. ex Pers.:Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.