Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  uddbräken

Organismgrupp Kärlväxter Polystichum aculeatum
Uddbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Uddbräken är en tuvbildande ormbunke med upp till 70 cm långa blad. Bladskivan är dubbelt parbladigt delad, mörkt grön, läderartad och övervintrande. Småbladen är vasst sågade och uddspetsade. Bladskaftet är tätt täckt med mörkt bruna, uddspetsade fjäll.
Utbredning
Länsvis förekomst för uddbräken Observationer i  Sverige för uddbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Uddbräken har sin svenska huvudutbredning i Dalsland, där den är känd från 14 växtplatser. Vid inventeringar 2006 fann man 400 exemplar på en lokal och 40-80 exemplar på sex lokaler. I övrigt är arten i Sverige endast känd från Skåne, Gotland, Västergötland och Bohuslän. Fram till början av 1900-talet var uddbräken känd från tre lokaler i Skåne, men genom insamling mm sågs den sista gången på någon av dessa lokaler 1911. En ny lokal hittades dock i Skåne 1994. I Västergötland är två lokaler kända, varav den ena nyupptäckt 2011. Från Gotland är tre lokaler kända, varav uddbräken dog ut på en under 1980-talet, de övriga två hyser 1 respektive 12 exemplar. Den sistnämnda lokalen upptäcktes först 1995. Från Bohuslän har endast ett exemplar varit känt mellan 1938 och 1980-talet (numera försvunnet). I Danmark har den främst hittats i enstaka exemplar på stenmurar (ca 10 fynd) samt i mera naturliga biotoper på Bornholm, under senare år är den känd från tre lokaler med totalt fyra exemplar. Arten är sällsynt men spridd i sydöstra och sydvästra delen av Norge. Från Finland är en lokal känd där arten senast sågs 1952. Världsutbredningen anses omfatta Europa, Asien, Sydamerika, Java, Sydafrika m m, men är osäker då arten är svåravgränsad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer främst i Dalsland, enstaka förekomster även i Skåne, Västergötland och på Gotland. I Dalsland växer den främst i stenig och mullrik skogsmark, särskilt i ängsgranskog och gärna på sluttande underlag. Uddbräken är starkt hotad av skogsbruksåtgärder. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (600-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-12). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (40-68) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)).
Ekologi
Uddbräken växer på stenig och mullrik skogsmark, särskilt i ängsgranskog och gärna på sluttande underlag. Den kräver beskuggning för att trivas och är utpräglat kalkgynnad.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polypodiopsida (ormbunksväxter), Ordning Polypodiales (stensöteordningen), Familj Dryopteridaceae (träjonväxter), Släkte Polystichum (taggbräknar), Art Polystichum aculeatum (L.) Roth - uddbräken Synonymer Aspidium aculeatum, Aspidium lobatum (Huds.) Sw., Polystichum lobatum (Huds.) Bastard, Polypodium aculeatum L.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer främst i Dalsland, enstaka förekomster även i Skåne, Västergötland och på Gotland. I Dalsland växer den främst i stenig och mullrik skogsmark, särskilt i ängsgranskog och gärna på sluttande underlag. Uddbräken är starkt hotad av skogsbruksåtgärder. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (600-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-12). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (40-68) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Uddbräken är en tuvbildande ormbunke med upp till 70 cm långa blad. Bladskivan är dubbelt parbladigt delad, mörkt grön, läderartad och övervintrande. Småbladen är vasst sågade och uddspetsade. Bladskaftet är tätt täckt med mörkt bruna, uddspetsade fjäll.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för uddbräken

Länsvis förekomst och status för uddbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för uddbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Uddbräken har sin svenska huvudutbredning i Dalsland, där den är känd från 14 växtplatser. Vid inventeringar 2006 fann man 400 exemplar på en lokal och 40-80 exemplar på sex lokaler. I övrigt är arten i Sverige endast känd från Skåne, Gotland, Västergötland och Bohuslän. Fram till början av 1900-talet var uddbräken känd från tre lokaler i Skåne, men genom insamling mm sågs den sista gången på någon av dessa lokaler 1911. En ny lokal hittades dock i Skåne 1994. I Västergötland är två lokaler kända, varav den ena nyupptäckt 2011. Från Gotland är tre lokaler kända, varav uddbräken dog ut på en under 1980-talet, de övriga två hyser 1 respektive 12 exemplar. Den sistnämnda lokalen upptäcktes först 1995. Från Bohuslän har endast ett exemplar varit känt mellan 1938 och 1980-talet (numera försvunnet). I Danmark har den främst hittats i enstaka exemplar på stenmurar (ca 10 fynd) samt i mera naturliga biotoper på Bornholm, under senare år är den känd från tre lokaler med totalt fyra exemplar. Arten är sällsynt men spridd i sydöstra och sydvästra delen av Norge. Från Finland är en lokal känd där arten senast sågs 1952. Världsutbredningen anses omfatta Europa, Asien, Sydamerika, Java, Sydafrika m m, men är osäker då arten är svåravgränsad.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Dryopteridaceae - träjonväxter 
  • Släkte
    Polystichum - taggbräknar 
  • Art
    Polystichum aculeatum(L.) Roth - uddbräken
    Synonymer
    Aspidium aculeatum
    Aspidium lobatum (Huds.) Sw.
    Polystichum lobatum (Huds.) Bastard
    Polypodium aculeatum L.

Uddbräken växer på stenig och mullrik skogsmark, särskilt i ängsgranskog och gärna på sluttande underlag. Den kräver beskuggning för att trivas och är utpräglat kalkgynnad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Uddbräken är starkt hotad av skogsbruksåtgärder. Slutavverkning med åtföljande ökat ljusinsläpp medför ofelbart att exemplaren vissnar ned. Redan sommaren efter en slut-avverkning gulnar bladen och efter 2–3 år är växten helt nedvissnad. Det är okänt hur länge jordstammarna kan överleva utan näringstillförsel från gröna delar. Erfarenheter från Dalsland tyder dock på en viss, begränsad återhämtningsförmåga när vegetationen sluter sig på hygget. Åtskilliga av de dalsländska lokalerna är belägna i avverkningsmogen granskog av hög bonitet, flera av lokalerna har dock någon form av skydd. Tidigare var även insamling till herbarier och uppgrävning för flyttning till trädgårdar stora hot och flera populationer utplånades. Idag är förhoppningsvis dessa hot försumbara.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Slutavverkning måste undvikas på lokalerna med uddbräken. Tillräckligt stor skyddszon måste lämnas kring växtplatserna för att undvika sekundära skador genom stormfällning. Gallring i måttlig omfattning samt skonsam plockhuggning torde inte skada arten. Markskador måste undvikas. Uddbräken bör övervakas av floraväktare.
Uddbräken är fridlyst. Utländska namn – NO: Falkbregne, DK: Skjoldbregne, FI: Piikkihärkylä, GB: Hard Shield-fern.

Andersson, P-A. 1978. Floristik i Dalsland. Svensk Bot. Tidskr. 72: 51–64.

Andersson, P-A. 1981. Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. Stockholm.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bruhn, Å. 2003. Uddbräken Polystichum aculeatum på Kinnekulle. Calluna 20 (4): 8–9.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Hylander, N. 1953. Nordisk kärlväxtflora bd 1. Stockholm.

Kettunen, T. 1997. Piikkihärkylä. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 64–79. Svensk Bot. Tidskr. 72: 1–24.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36.

Petersson, J. 1996. Nyheter i Gotlands flora 1995. Rindi 16: 14–33.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2):1–49.

Tyler, T. 1994. Uddbräken, Polystichum aculeatum, återfunnen i Skåne. Lunds Botaniska. Förening. Medlemsblad 1994 (2): 22–24.

Wiinstedt, K. 1953. Pteridofyternes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 49: 305–388.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per-Arne Andersson 1984. Rev. Mora Aronsson 1998, Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Dryopteridaceae - träjonväxter 
  • Släkte
    Polystichum - taggbräknar 
  • Art
    Polystichum aculeatum, (L.) Roth - uddbräken
    Synonymer
    Aspidium aculeatum
    Aspidium lobatum (Huds.) Sw.
    Polystichum lobatum (Huds.) Bastard
    Polypodium aculeatum L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per-Arne Andersson 1984. Rev. Mora Aronsson 1998, Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2011.