Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  taigabjörnmossa

Organismgrupp Mossor Polytrichastrum pallidisetum
Taigabjörnmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Taigabjörnmossa är en ganska storvuxen bladmossa med upprätta, decimeter-långa skott och med utstående, barrlika blad. Att bladen är barrlika beror på att de har ett stort antal längsgående lameller på ovansidan. Den liknar den i södra delen av landet tämligen allmänna skogsbjörnmossan P. formosum, men har en något gråare färg än denna. Mossan har ett antal flata i stället för enbart rundade celler i toppen av lamellerna (syns i bladtvärsnitt). Dessutom har taigabjörnmossan längre spröt på sporkapselns lock, ungefär så långt som sporkapselns längd, till skillnad från skogsbjörnmossan, där sprötet är en tredjedel av sporkapselns längd.
Utbredning
Länsvis förekomst för taigabjörnmossa Observationer i  Sverige för taigabjörnmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten var tidigare endast känd från en lokal i Sverige, i Torsåker, Gästrikland, där den hittades 1911. Inte förän år 1996 hittades den på en ny lokal vid Fulufjället i norra Dalarna. På grund av sparsamma lokaluppgifter om det första fyndet har arten inte kunnat återfinnas på den lokalen. Den nya lokalen kan redan nu vara förstörd då ett mycket kraftigt oväder 1997 gjorde att flera kanjondalar i området helt eller delvis spolades rena till mineraljorden. Lokalen ligger inom ett naturreservat. Taigabjörnmossan finns inte i Danmark, medan den från Norge har uppgivits i åtta provinser. Frisvoll & Blom (1993) menar dock att det material som finns i de norska herbarierna åtminstone delvis är felbestämt. Taigabjörnmossa finns mer eller mindre sällsynt i stora delar av Central- och Östeuropa, där den t.ex. i Tyskland är på tillbakagång. Vidare finns den österut i den boreala zonen i Asien, samt i östra Nordamerika. På grund av dess likhet med skogsbjörnmossa kan taigabjörnmossan vara förbisedd. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Taigabjörnmossa växer på sten och mark i raviner i södra Norrland. Den enda moderna förekomsten försvann nyligen när lokalen förstördes under ett oväder 1997 och det är osäkert huruvida arten finns kvar där. Eftersom arten lätt kan förväxlas med andra björnmossor kan arten vara förbisedd i landet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
På gästriklandslokalen växte taigabjörnmossan på "en rätt beskuggad lokal i blandskog av tall och björk" i ett något bergigt område. Den nya lokalen är en smal och djup kanjondal i fjällnära brandrefugial granskog med hög luftfuktighet och relativt konstant klimat. Arten hittades endast på en plats och växte där på marken tillsammans med bl.a. skogsbjörnmossa ett fåtal meter från en större bäck. I Tyskland växer arten på liknande lokaler som skogsbjörnmossa, men företrädesvis högre upp i bergstrakter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polytrichopsida, Ordning Polytrichales, Familj Polytrichaceae, Släkte Polytrichastrum, Art Polytrichastrum pallidisetum (Funck) G.L.Sm. - taigabjörnmossa Synonymer Polytrichum pallidisetum Funck

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Taigabjörnmossa växer på sten och mark i raviner i södra Norrland. Den enda moderna förekomsten försvann nyligen när lokalen förstördes under ett oväder 1997 och det är osäkert huruvida arten finns kvar där. Eftersom arten lätt kan förväxlas med andra björnmossor kan arten vara förbisedd i landet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Taigabjörnmossa är en ganska storvuxen bladmossa med upprätta, decimeter-långa skott och med utstående, barrlika blad. Att bladen är barrlika beror på att de har ett stort antal längsgående lameller på ovansidan. Den liknar den i södra delen av landet tämligen allmänna skogsbjörnmossan P. formosum, men har en något gråare färg än denna. Mossan har ett antal flata i stället för enbart rundade celler i toppen av lamellerna (syns i bladtvärsnitt). Dessutom har taigabjörnmossan längre spröt på sporkapselns lock, ungefär så långt som sporkapselns längd, till skillnad från skogsbjörnmossan, där sprötet är en tredjedel av sporkapselns längd.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för taigabjörnmossa

Länsvis förekomst och status för taigabjörnmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för taigabjörnmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten var tidigare endast känd från en lokal i Sverige, i Torsåker, Gästrikland, där den hittades 1911. Inte förän år 1996 hittades den på en ny lokal vid Fulufjället i norra Dalarna. På grund av sparsamma lokaluppgifter om det första fyndet har arten inte kunnat återfinnas på den lokalen. Den nya lokalen kan redan nu vara förstörd då ett mycket kraftigt oväder 1997 gjorde att flera kanjondalar i området helt eller delvis spolades rena till mineraljorden. Lokalen ligger inom ett naturreservat. Taigabjörnmossan finns inte i Danmark, medan den från Norge har uppgivits i åtta provinser. Frisvoll & Blom (1993) menar dock att det material som finns i de norska herbarierna åtminstone delvis är felbestämt. Taigabjörnmossa finns mer eller mindre sällsynt i stora delar av Central- och Östeuropa, där den t.ex. i Tyskland är på tillbakagång. Vidare finns den österut i den boreala zonen i Asien, samt i östra Nordamerika. På grund av dess likhet med skogsbjörnmossa kan taigabjörnmossan vara förbisedd. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Polytrichopsida  
  • Ordning
    Polytrichales  
  • Familj
    Polytrichaceae  
  • Släkte
    Polytrichastrum  
  • Art
    Polytrichastrum pallidisetum(Funck) G.L.Sm. - taigabjörnmossa
    Synonymer
    Polytrichum pallidisetum Funck

På gästriklandslokalen växte taigabjörnmossan på "en rätt beskuggad lokal i blandskog av tall och björk" i ett något bergigt område. Den nya lokalen är en smal och djup kanjondal i fjällnära brandrefugial granskog med hög luftfuktighet och relativt konstant klimat. Arten hittades endast på en plats och växte där på marken tillsammans med bl.a. skogsbjörnmossa ett fåtal meter från en större bäck. I Tyskland växer arten på liknande lokaler som skogsbjörnmossa, men företrädesvis högre upp i bergstrakter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det största hotet mot arten är de få lokalerna som lätt kan förstöras av rena slumpfaktorer, som t.ex. en kraftig översvämning. Arten är dessutom troligen känslig för skogsbruksåtgärder.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Arten bör snarast eftersökas på Fulufjällslokalen för att konstatera om taigabjörnmossan överlevt det kraftiga ovädret. Med kunskap om hur arten växer på Fulufjället bör arten eftersökas i liknande miljöer på andra håll i landet. Eventuella nya lokaler bör undantas från skogsbruksåtgärder som kan skada arten.
Utländska namn - NO: Skalpbinnemose, IS: Bakkalubbi, FI: Etelänkarhunsammal.

Frahm, J.-P. & Frey, W. 1987. Moosflora. 2 uppl. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42: 1-55.

Ignatov, M. S. & Afonina, O. M. 1992. Check-list of the mosses of the former USSR. Arctoa 1: 1-85.

Ludwig, G. m.fl. 1996. Rote Liste der Moose (Anthocerophyta et Bryophyta) Deutschlands. Schr.-R. f. Vegetationskde. 28: 189-306. BfN, Bonn-Bad Godesberg 1996.

Möller, H. 1921. Lövmossornas utbredning i Sverige. VI. Ark. f. Bot. 17 (4).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 1997. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Polytrichopsida  
  • Ordning
    Polytrichales  
  • Familj
    Polytrichaceae  
  • Släkte
    Polytrichastrum  
  • Art
    Polytrichastrum pallidisetum, (Funck) G.L.Sm. - taigabjörnmossa
    Synonymer
    Polytrichum pallidisetum Funck
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 1997. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.