Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartnande narrmusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Porpoloma metapodium
Svartnande narrmusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svartnande narrmusseron är en grå, köttig, mjölluktande, vaxskivlingslik svamp med torr, något fnasig hatt, tjocka, glesa skivor, rodnande kött och sporer som färgas blå i jodlösning. Hela svampen svartnar vid torkning. Trots sitt karaktäristiska utseende är arten dåligt känd. Den beskrevs 1818 av Elias Fries från Yaberg i Femsjö socken i Småland, men redan 1821 sammanblandade han den själv med en annan dystert färgad art med rodnande kött, sepiavaxskivling Hygrocybe ovina. 1838 var han klar över att det rörde sig om två olika arter, men taxonomiska och nomenklatoriska problem har trots detta länge dröjt kvar. Mjöllukten och färgreaktionen hos sporerna gör att den lätt kan skiljas från andra grå vaxskivlingar och grå musseroner.
Utbredning
Länsvis förekomst för svartnande narrmusseron Observationer i  Sverige för svartnande narrmusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svartnande narrmusseron är funnen på några få platser från Skåne till Jämtland. I Norden är den också känd från Danmark och Norge, men också här är den sällsynt med endast enstaka fynd. I övrigt är arten känd från bl.a. Storbritannien (flera fynd i Skottland) och från bergstrakter i Mellaneuropa. Arten är rödlistad i Danmark, Norge och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i välhävdad, ogödslad mossiga betes- eller slåttermarker, särskilt i skogstrakter och annan mellanbygd. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortsatt minska p.g.a. upphörande hävd, skogsplantering, användning av gödning eller ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (700-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (35-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (196-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 50 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Ekologi
Svartnande narrmusseron växer i mossiga betes- eller slåttermarker, helst i skogs- och bergstrakter, t.ex. på fäbodvallar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Porpoloma, Art Porpoloma metapodium (Fr.) Singer - svartnande narrmusseron Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i välhävdad, ogödslad mossiga betes- eller slåttermarker, särskilt i skogstrakter och annan mellanbygd. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortsatt minska p.g.a. upphörande hävd, skogsplantering, användning av gödning eller ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (700-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (35-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (196-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 50 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Svartnande narrmusseron är en grå, köttig, mjölluktande, vaxskivlingslik svamp med torr, något fnasig hatt, tjocka, glesa skivor, rodnande kött och sporer som färgas blå i jodlösning. Hela svampen svartnar vid torkning. Trots sitt karaktäristiska utseende är arten dåligt känd. Den beskrevs 1818 av Elias Fries från Yaberg i Femsjö socken i Småland, men redan 1821 sammanblandade han den själv med en annan dystert färgad art med rodnande kött, sepiavaxskivling Hygrocybe ovina. 1838 var han klar över att det rörde sig om två olika arter, men taxonomiska och nomenklatoriska problem har trots detta länge dröjt kvar. Mjöllukten och färgreaktionen hos sporerna gör att den lätt kan skiljas från andra grå vaxskivlingar och grå musseroner.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svartnande narrmusseron

Länsvis förekomst och status för svartnande narrmusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartnande narrmusseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svartnande narrmusseron är funnen på några få platser från Skåne till Jämtland. I Norden är den också känd från Danmark och Norge, men också här är den sällsynt med endast enstaka fynd. I övrigt är arten känd från bl.a. Storbritannien (flera fynd i Skottland) och från bergstrakter i Mellaneuropa. Arten är rödlistad i Danmark, Norge och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Porpoloma  
  • Art
    Porpoloma metapodium(Fr.) Singer - svartnande narrmusseron

Svartnande narrmusseron växer i mossiga betes- eller slåttermarker, helst i skogs- och bergstrakter, t.ex. på fäbodvallar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Upphörande bete eller slåtter med igenväxning eller skogsplantering som följd hotar arten liksom spridning av gödning.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Det är nödvändigt att fortsätta med bete eller slåtter på de lokaler där svampen fortfarande finns kvar. Alla kvarvarande, ännu hävdade, ogödslade fodermarker har mycket högt skyddsvärde och måste bevaras åt framtiden eftersom de utgör potentiella växtplatser för svartnande narrmusseron och flera andra rödlistade svampar.
Utländska namn – NO: Grå narremusserong, DK: Rødmende alfehat.

Hesler, L. R. & Smith, A. H. 1963. North American species of Hygrophorus. Knoxville.

Kristiansen, R. 1981. Förelöpig meddelelse om funn av vokssopper (underslekten Hygrocybe) i Nedre Glommaregion 1980, supplert med funn fra Hallingskarvet. Agarica 3/4: 82–212.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1992. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Porpoloma  
  • Art
    Porpoloma metapodium, (Fr.) Singer - svartnande narrmusseron
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1992. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.