Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällviva

Organismgrupp Kärlväxter Primula scandinavica
Fjällviva Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjällviva är en flerårig, 4–12 cm hög ört med rödlila blommor. Bladen som sitter i rosett är vanligen vitmjöliga på undersidan, 1–5 cm långa, smalt elliptiska till kort tunglika och helbräddade till svagt tandade. Stänglarna är vitmjöliga (åtminstone upptill) och har 2–8 blommor. Fodret är mjöligt. Kronan är 5–8 mm vid, skållik och med grunt urnupna flikar. Den oktaploida (2n=72) fjällvivan är närstående den hexaploida (2n=54) P. scotica som växer i Skottland. Sammanblandningar med majviva P. farinosa har förekommit, speciellt i Härjedalen där utbredningsområdena tangerar varandra. Fjällvivan skiljer sig från majvivan genom färre blommor, foder utan åsar och avsaknaden av heterostyli (antingen långa ståndare och kort märke eller korta ståndare och långt märke). En form av smalviva är snarlik.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällviva Observationer i  Sverige för fjällviva
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fjällviva är känd i fjällen från norra Dalarna till Torne lappmark med flest förekomster i Lycksele och Lule lappmark. Den är eftersökt och bedömd som utgången i Dalarna och Härjedalen. Från Jämtland (Storlien-trakten) finns en uppgift från 1999. Från Torne lappmark finns endast enstaka sentida rapporter men arten är inte systematiskt eftersökt. I Norge förekommer fjällvivan från Hjelmeland i söder till Tromsö i norr. Arten är endemisk i Skandinavien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Denna skandinaviska endem förekommer i fjällkedjan från Jämtland till Torne lappmark, tidigare även i Härjedalen, Dalarna och Hälsingland. Fjällviva växer främst i kalkrika, sydexponerade och fuktiga miljöer. Försvann från några av sina sydliga utpostlokaler i början och mitten av 1900-talet (fortfarande inom det bedömda tidsintervallet på 3 generationer eller 60 år). Populationen är sannolikt rätt så stabil för tillfället men kan föutspås bli negativt påverkad av ett varmare klimat. Fjällviva ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (4000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 26000 (25000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (140-300) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Har minskat tidigare men tveksamt om den gör det idag, framöver kan dock eventuella klimatförändringar påverka negativt. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Fjällviva växer främst i kalkrika, sydexponerade och fuktiga miljöer som ängar, bäckstränder, klippor och på vittringsgrus. Förekomster på väg- och dikesrenar är inte ovanliga. Den växer i subalpin och lågalpin region. Blomningsfrekvensen varier mycket mellan åren och vissa år kan även mycket stora populationer vara nästan helt sterila.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ericales (ljungordningen), Familj Primulaceae (viveväxter), Släkte Primula (vivor), Art Primula scandinavica Bruun - fjällviva Synonymer Primula scotica var. scandinavica (Bruun) Hyl., Blåviva

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Denna skandinaviska endem förekommer i fjällkedjan från Jämtland till Torne lappmark, tidigare även i Härjedalen, Dalarna och Hälsingland. Fjällviva växer främst i kalkrika, sydexponerade och fuktiga miljöer. Försvann från några av sina sydliga utpostlokaler i början och mitten av 1900-talet (fortfarande inom det bedömda tidsintervallet på 3 generationer eller 60 år). Populationen är sannolikt rätt så stabil för tillfället men kan föutspås bli negativt påverkad av ett varmare klimat. Fjällviva ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (4000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 26000 (25000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (140-300) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Har minskat tidigare men tveksamt om den gör det idag, framöver kan dock eventuella klimatförändringar påverka negativt. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Global rödlistning NT (2013)
Fjällviva är en flerårig, 4–12 cm hög ört med rödlila blommor. Bladen som sitter i rosett är vanligen vitmjöliga på undersidan, 1–5 cm långa, smalt elliptiska till kort tunglika och helbräddade till svagt tandade. Stänglarna är vitmjöliga (åtminstone upptill) och har 2–8 blommor. Fodret är mjöligt. Kronan är 5–8 mm vid, skållik och med grunt urnupna flikar. Den oktaploida (2n=72) fjällvivan är närstående den hexaploida (2n=54) P. scotica som växer i Skottland. Sammanblandningar med majviva P. farinosa har förekommit, speciellt i Härjedalen där utbredningsområdena tangerar varandra. Fjällvivan skiljer sig från majvivan genom färre blommor, foder utan åsar och avsaknaden av heterostyli (antingen långa ståndare och kort märke eller korta ståndare och långt märke). En form av smalviva är snarlik.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällviva

Länsvis förekomst och status för fjällviva baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällviva

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fjällviva är känd i fjällen från norra Dalarna till Torne lappmark med flest förekomster i Lycksele och Lule lappmark. Den är eftersökt och bedömd som utgången i Dalarna och Härjedalen. Från Jämtland (Storlien-trakten) finns en uppgift från 1999. Från Torne lappmark finns endast enstaka sentida rapporter men arten är inte systematiskt eftersökt. I Norge förekommer fjällvivan från Hjelmeland i söder till Tromsö i norr. Arten är endemisk i Skandinavien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Primula - vivor 
  • Art
    Primula scandinavicaBruun - fjällviva
    Synonymer
    Primula scotica var. scandinavica (Bruun) Hyl.
    Blåviva

Fjällviva växer främst i kalkrika, sydexponerade och fuktiga miljöer som ängar, bäckstränder, klippor och på vittringsgrus. Förekomster på väg- och dikesrenar är inte ovanliga. Den växer i subalpin och lågalpin region. Blomningsfrekvensen varier mycket mellan åren och vissa år kan även mycket stora populationer vara nästan helt sterila.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
De sydliga förekomsterna av fjällviva försvann bland annat på grund av vägbreddning, myrdikning och ändrad markanvändning. Eventuella hot mot övriga förekomster är inte kända. Möjligen kan för hårt renbete och slitage från turism påverka arten negativt.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Fjällvivans förekomster i Lycksele och Lule lappmark är till stor del belägna inom naturreservat respektive nationalpark. Samtliga lokalerna för arten (både sentida och äldre) bör återbesökas. Under 2005–2006 besöktes merparten av de förekomster som ligger inom Natura 2000 omdåen och det är meningen att övriga förekomster inom områdena ska inventeras 2007–2008. Ett urval av fjällvivans förekomster bör övervakas för att eventuella förändringar ska upptäckas i tid.
Fjällviva är fridlyst. Arten omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Merparten av artens lokaler är inom utpekade Natura 2000 områden. Utländska namn – NO: Fjellnøkleblom, DK: Fjeld-Kodriver.

Bergström, A. (red.) 2000. Fina fynd. Svensk Bot. Tidskr. 94: 169. Bratt, L. m fl 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Bruun, H. G. 1938. Studies on heterostyled Plants 2. Primula scandinavica nov. sp., endemic in Scandinavia. Svensk Bot. Tidskr. 32: 249–260.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens kärlväxtflora. SBT-förlaget. Lund.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Hultgård, U. M. 1993. Primula scandinavica and P. stricta: patterns of distribution, variation, reproductive strategies and migrations. Opera Botanica 121: 35–43.

Jakobsson, A.. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Selander, S. 1950. Floristic Phytogeography of South-Western Lule Lappmark I-II. Acta Phytogeographica Suecica 27–28.

Wistrand, G. & Lundqvist, J. 1977. Nya växtlokaler från Pite lappmark och angränsande områden. Svensk Bot. Tidskr. 71: 225–238.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Mora Aronsson 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Primula - vivor 
  • Art
    Primula scandinavica, Bruun - fjällviva
    Synonymer
    Primula scotica var. scandinavica (Bruun) Hyl.
    Blåviva
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Mora Aronsson 2007.