Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nipsippa

Organismgrupp Kärlväxter Pulsatilla patens
Nipsippa Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nipsippa är en flerårig, vårblommande ört. Bladen är långskaftade och spetsigt flikiga och framkommer först efter blomningen. Blommorna är stora, blålila med talrika gula ståndare. Pålroten är kraftig och djupgående. Förökningen sker genom frukterna som med sin smala fjäderpensel sprids med vinden. Frukterna har kort grobarhetstid. De enskilda plantorna uppges kunna bli gamla.
Utbredning
Länsvis förekomst för nipsippa Observationer i  Sverige för nipsippa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nipsippa växer i Sverige i två från varandra väl skilda områden, Gotland och Ångermanland. Vid en inventering som gjordes 2004 på Gotland fann man sammanlagt 113271 blommande plantor varav 111125 växte inom Filehajdar området. I Ångermanland är läget för växten sämre. Den växer numera bara i Ramsele socken, i huvudsak inom ett område som är 0,5 x 5 km stort. Antalet lokaler är ca nio, varav två ganska rika med 385 resp. 2841 blommade plantor 2005.. Den har tidigare varit känd från flera lokaler i socknen och dessutom från några andra socknar. Närmast förekommer nipsippan i sydöstra Finland och Estland. I övriga Europa är arten östlig och dess utbredning sträcker sig in i norra Asien. Arten är mångformig och den har uppdelats på fyra underarter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nipsippa förekommer främst på Gotland samt i Ångermanland, och Sverige hyser drygt 70 procent av totalpopulationen i EU. Växtplatserna utgörs av torr, öppen tallskog, tallmoar, åssluttningar, lavhedar eller torrängar. Den är beroende av bara markfläckar för frönas groning. Nipsippa missgynnas av stark igenväxning. Det är främst populationen i Ångermanland som bedöms ha minskat under 1900-talet. Ett åtgärdsprogram är framtaget för att gynna arten, vilket verkar börja ge effekt, och den ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (30-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 22856 km² och förekomstarean (AOO) till 196 (150-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,iv,v)).
Ekologi
Växtplatserna utgörs av torr, öppen tall- eller blandskog, tallmoar, åssluttningar, lavhedar eller torrängar. Marken består av lätt genomsläppligt grus eller sand och av sprickiga silurkalkhällar. Arten är ej kalkkrävande. Den är beroende av bara markfläckar för frönas groning. Iakttagelser från några av de gotländska lokalerna antyder ett stort ljusbehov hos växten och att den missgynnas vid förbuskning. Den uppvisar också en förmåga att nyetablera sig på blottad mark, t ex grusiga vägskärningar och i naturliga rasmarker.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ranunculales (ranunkelordningen), Familj Ranunculaceae (ranunkelväxter), Släkte Pulsatilla (pulsatillor), Art Pulsatilla patens (L.) Mill. - nipsippa Synonymer Anemone patens L.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nipsippa förekommer främst på Gotland samt i Ångermanland, och Sverige hyser drygt 70 procent av totalpopulationen i EU. Växtplatserna utgörs av torr, öppen tallskog, tallmoar, åssluttningar, lavhedar eller torrängar. Den är beroende av bara markfläckar för frönas groning. Nipsippa missgynnas av stark igenväxning. Det är främst populationen i Ångermanland som bedöms ha minskat under 1900-talet. Ett åtgärdsprogram är framtaget för att gynna arten, vilket verkar börja ge effekt, och den ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (30-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 22856 km² och förekomstarean (AOO) till 196 (150-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,iv,v)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga I
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Nipsippa är en flerårig, vårblommande ört. Bladen är långskaftade och spetsigt flikiga och framkommer först efter blomningen. Blommorna är stora, blålila med talrika gula ståndare. Pålroten är kraftig och djupgående. Förökningen sker genom frukterna som med sin smala fjäderpensel sprids med vinden. Frukterna har kort grobarhetstid. De enskilda plantorna uppges kunna bli gamla.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nipsippa

Länsvis förekomst och status för nipsippa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nipsippa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nipsippa växer i Sverige i två från varandra väl skilda områden, Gotland och Ångermanland. Vid en inventering som gjordes 2004 på Gotland fann man sammanlagt 113271 blommande plantor varav 111125 växte inom Filehajdar området. I Ångermanland är läget för växten sämre. Den växer numera bara i Ramsele socken, i huvudsak inom ett område som är 0,5 x 5 km stort. Antalet lokaler är ca nio, varav två ganska rika med 385 resp. 2841 blommade plantor 2005.. Den har tidigare varit känd från flera lokaler i socknen och dessutom från några andra socknar. Närmast förekommer nipsippan i sydöstra Finland och Estland. I övriga Europa är arten östlig och dess utbredning sträcker sig in i norra Asien. Arten är mångformig och den har uppdelats på fyra underarter.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Pulsatilla - pulsatillor 
  • Art
    Pulsatilla patens(L.) Mill. - nipsippa
    Synonymer
    Anemone patens L.

Växtplatserna utgörs av torr, öppen tall- eller blandskog, tallmoar, åssluttningar, lavhedar eller torrängar. Marken består av lätt genomsläppligt grus eller sand och av sprickiga silurkalkhällar. Arten är ej kalkkrävande. Den är beroende av bara markfläckar för frönas groning. Iakttagelser från några av de gotländska lokalerna antyder ett stort ljusbehov hos växten och att den missgynnas vid förbuskning. Den uppvisar också en förmåga att nyetablera sig på blottad mark, t ex grusiga vägskärningar och i naturliga rasmarker.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Nipsippan missgynnas av stark igenväxning. Dess etableringsförmåga begränsas av att marktäcket förblir slutet. Den har varit utsatt för en inte obetydlig skattning genom plockning och uppgrävning då det är en vacker och iögonfallande växt. I främst Ångermanland har uppgrävning av exemplar skadat flera bestånd. Minst en förekomst har försvunnit härigenom, en annan genom uppodling. Flera lokaler har också skadats eller förstörts genom sten- och grustäkter.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Igenväxning bör förhindras genom röjning. Ibland kan åtgärder som bryter upp marktäckningen utföras för att underlätta nyetablering. Arten är inte direkt betesgynnad men sent anpassat bete på lokalerna kan gynna arten genom att blotta ytor samt minska konkurrensen från andra arter. Två mindre områden där nipsippa växer på Gotland är nu skyddade inom Natura 2000 (Filehajdar och Kallgatburg).

Åtgärdsprogram Fastställt
Nipsippa är fridlyst. På Gotland är artens hybrid med fältsippa A. pratensis känd från flera lokaler. Uppgrävda exemplar är mycket svåra att etablera i odling. Nipsippa omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – DK: Åben Kobjælde, FI: Kylmänkukka, GB: Eastern Pasque Flower.

Ekstam, U. & Jacobson, R. 1984. Ölands och Gotlands växtvärld. Natur och Kultur.

Lundqvist, J. A. G. 1978. Nipsippan, Anemone patens, i Ångermanland. Svensk Bot. Tidskr. 71: 295–301.

Länsstyrelsen Gotlands län. 2004. Inventering av nipsippans Anemone patens förekomst på Gotland 2004. Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 64–79. Svensk Bot. Tidskr. 72: 1–24.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Uotila, P. 1969. Ecology and area of Pulsatilla patens (L.) Mill. in Finland. Ann. Bot. Fenn. 6: 105–111.

Uotila, P. 1996. Decline of Anemone patens (Ranunculaceae) in Finland. Symb. Bot. Ups. 31:3, 205–210.

Uotila, P. 1997. Hämeenkylmänkukka – Nipsippa. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1984. Rev. Jan W. Mascher & Jan A. G. Lundqvist 1997, Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Pulsatilla - pulsatillor 
  • Art
    Pulsatilla patens, (L.) Mill. - nipsippa
    Synonymer
    Anemone patens L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1984. Rev. Jan W. Mascher & Jan A. G. Lundqvist 1997, Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.