Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  röd gaffelmossa

Organismgrupp Mossor Riccia huebeneriana
Röd gaffelmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sydlig gaffel är en ljusgrön, liten bållevermossa, som till skillnad från övriga rödlistade rosettmossor hör till undersläktet Ricciella, och har luftiga bålar som flyter på vatten. Den utbildar talrika halv- och helrosetter, och de mm-breda bålflikarna täcker varandra delvis. Arten är ofta fertil och under sommaren och hösten är det lätt att finna sporer. Dessa är stora, har rikt skulpterad yta och sprids sannolikt med fåglar och andra djur som trampar marken. Arten kan likna rännlik gaffel R. canaliculata men sydlig gaffel är något mindre, är brett Y-formigt förgrenad med korta bålgrenar som senare blir blåvioletta med karaktäristiska håligheter på bålöversidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för röd gaffelmossa Observationer i  Sverige för röd gaffelmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är funnen på flera platser i Skåne. I övrigt har fynd gjorts på vardera en lokal på Öland och Gotland, samt någon enstaka i Småland, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Värmland och Uppland. Den är under 1980-talet påträffad på Öland och under 1990-talet på Gotland (Elsa Bohus-Jensen, muntl.). I Danmark har enstaka fynd gjorts, likaså i sydligaste Finland, och i Norge är den uppgiven från flera lokaler kring Oslofjorden. Arten är beroende av torra och varma somrar. Utbredningen är subkontinental och arten förekommer främst i mellersta Europa. Sydlig gaffel är också uppgiven för Nordafrika, Ryssland, Indien och Japan. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten växer på dy och lera på stränder och i vattensamlingar som periodiskt torkar ut, i regel på betad eller annan störd mark. Sällsynt art som främst är funnen i Skåne, på Öland samt Gotland. Liksom övriga rosettmosssor har arten begränsad spridningsförmåga och de glesa förekomsterna är sannolikt isolerade och utbredningen därför krafftigt fragmenterad. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (100-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (8-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Mossan växer på lerig dy i eller vid grunda vattensamlingar som periodvis torkar ut, ibland i leriga diken, men i regel på betad mark eller i områden som är tillhåll för flyttfåglar. På Ölands alvar, inte långt från Möckelmossen, fanns den rikligt 1986 i en till hälften uttorkad vät tillsammans med grov gulmossa Pseudocalliergon lycopodioides, korvgulmossa P. turgescens, ältranunkel Ranunculus flammula och hirsstarr Carex panicea.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Marchantiales, Familj Ricciaceae, Släkte Riccia (rosettmossor), Art Riccia huebeneriana Lindenb. - röd gaffelmossa Synonymer sydlig gaffel

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten växer på dy och lera på stränder och i vattensamlingar som periodiskt torkar ut, i regel på betad eller annan störd mark. Sällsynt art som främst är funnen i Skåne, på Öland samt Gotland. Liksom övriga rosettmosssor har arten begränsad spridningsförmåga och de glesa förekomsterna är sannolikt isolerade och utbredningen därför krafftigt fragmenterad. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (100-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (8-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Sydlig gaffel är en ljusgrön, liten bållevermossa, som till skillnad från övriga rödlistade rosettmossor hör till undersläktet Ricciella, och har luftiga bålar som flyter på vatten. Den utbildar talrika halv- och helrosetter, och de mm-breda bålflikarna täcker varandra delvis. Arten är ofta fertil och under sommaren och hösten är det lätt att finna sporer. Dessa är stora, har rikt skulpterad yta och sprids sannolikt med fåglar och andra djur som trampar marken. Arten kan likna rännlik gaffel R. canaliculata men sydlig gaffel är något mindre, är brett Y-formigt förgrenad med korta bålgrenar som senare blir blåvioletta med karaktäristiska håligheter på bålöversidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för röd gaffelmossa

Länsvis förekomst och status för röd gaffelmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för röd gaffelmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är funnen på flera platser i Skåne. I övrigt har fynd gjorts på vardera en lokal på Öland och Gotland, samt någon enstaka i Småland, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Värmland och Uppland. Den är under 1980-talet påträffad på Öland och under 1990-talet på Gotland (Elsa Bohus-Jensen, muntl.). I Danmark har enstaka fynd gjorts, likaså i sydligaste Finland, och i Norge är den uppgiven från flera lokaler kring Oslofjorden. Arten är beroende av torra och varma somrar. Utbredningen är subkontinental och arten förekommer främst i mellersta Europa. Sydlig gaffel är också uppgiven för Nordafrika, Ryssland, Indien och Japan. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Marchantiales  
  • Familj
    Ricciaceae  
  • Släkte
    Riccia - rosettmossor 
  • Art
    Riccia huebenerianaLindenb. - röd gaffelmossa
    Synonymer
    sydlig gaffel

Mossan växer på lerig dy i eller vid grunda vattensamlingar som periodvis torkar ut, ibland i leriga diken, men i regel på betad mark eller i områden som är tillhåll för flyttfåglar. På Ölands alvar, inte långt från Möckelmossen, fanns den rikligt 1986 i en till hälften uttorkad vät tillsammans med grov gulmossa Pseudocalliergon lycopodioides, korvgulmossa P. turgescens, ältranunkel Ranunculus flammula och hirsstarr Carex panicea.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppna gräsmarker, Sjöar, Småvatten, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Vattendrag

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Sydlig gaffel kräver ljus och kala jordfläckar intill vattensamlingar som torkar upp under sommaren. Den är sannolikt beroende av djurtramp och fåglar för sin spridning. Upphörande bete och färre rastande fåglar på strandängar och blöt betesmark kan liksom igenväxning utgöra ett allvarligt hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
Kända lokaler bör snarast meddelas berörda myndigheter. Fortsatt bete på aktuella lokaler är nödvändigt, liksom att igenväxning förhindras.
Utländska namn - NO: Svampgaffelmose, FI: Rutahankasammal, GB: Violet Crystalwort.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Damsholt, K. & Hallingbäck, T. 1986. Släktet Riccia (rosettmossor) i Fennoskandia. Svensk Bot. Tidskr. 80: 245-270.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Marchantiales  
  • Familj
    Ricciaceae  
  • Släkte
    Riccia - rosettmossor 
  • Art
    Riccia huebeneriana, Lindenb. - röd gaffelmossa
    Synonymer
    sydlig gaffel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.