Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  flikros

Organismgrupp Kärlväxter Rosa balsamica
Flikros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Flikros är en upp till 2,5 m hög buske med vita eller mycket ljust rosa blommor. Den skiljer sig från stenros Rosa canina genom att ha starkare böjda taggar (nästan halvcirkelformiga), bredare, planare småblad med glandelsågad kant och starkt flikiga och glandelsågade yttre foderblad. Bladens huvudaxel och småbladens huvudnerver är håriga och har dessutom skaftade glandler på undersidan. En annan bra karaktär är att flikrosens blad alltid har en svag men tydlig doft av harts, något som saknas hos den närstående stenrosen. Flikros blommar i juni till juli och nyponen mognar sent, i september och oktober. Spridningen sker med fåglar. Liksom andra rosor av canina-gruppen har flikros speciella genetiska förhållanden. Den har fem kromosomuppsättningar (35 kromosomer) och av dessa överförs fyra till äggcellen i fröämnet. Till varje pollenkorn överförs endast en kromosomuppsättning. En stor del av arvsanlagen kommer alltså från modern, vilket medför att variationen i avkomman blir mindre än hos arter med normala kromosomförhållanden. Detta leder till att det uppkommer ett antal m el m distinkta varianter inom arten. Flikros är starkt variabel på kontinenten, men hos oss förefaller den enhetlig.
Utbredning
Länsvis förekomst för flikros Observationer i  Sverige för flikros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Flikrosens kända utbredning i landet har en starkt sydostlig tygdpunkt. I Blekinge där den specialinventerades i början av 2000-talet är idag mer än 80 lokaler kända. I övrigt är utbredningen fragmentariskt, eftersom arten länge varit obeaktad. Klart är dock att den är mycket starkt kustbunden. Belägg eller i övrigt säkra uppgifter utanför Blekinge finns från trakten av Göteborg, från Kullen och trakten av Stenshuvud i Skåne, Kristianstadsområdet, Kalmar samt från Oskarshamn (flera lokaler), Västervik, Strängnäs och norra Uppland. Från Öland och Gotland finns ett fåtal fynd. Lokalerna ligger glest och ofta rör det sig om enstaka buskar. En del av förekomsterna i Blekinge är dock individrika. I Blekinge förefaller lokalerna vara stabila, och på en del lokaler finns talrika unga exemplar vilket möjligen tyder på viss ökning. Aktuella uppgifter finns även från Skåne, Öland, Gotland, Småland, Bohuslän, Västergötland och Uppland. I Danmark är flikrosen relativt vanlig på Bornholm, i övrigt finns enstaka fynd från öarna och Jyllands sydöstra kust. Arten är inte känd från Norge eller Finland. Den är en centraleuropeisk låglandsart med utbredningsgräns från Polen och västra Ryssland till Balkan över Italien, Sardinien och Korsika till östligaste Frankrike och Belgien. Den undviker alltså tydligt Europas västkust men återkommer i centrala England.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Flikros kända utbredning i landet har en starkt sydostlig tygdpunkt. I Blekinge där den specialinventerades i början av 2000-talet är idag mer än 80 lokaler kända. I övrigt är utbredningen fragmentariskt, eftersom arten länge varit obeaktad. Klart är dock att den är mycket starkt kustbunden. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-2500). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 364 (250-600) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2a; D1).
Ekologi
Flikros växer framförallt i hagmarker eller buskrika naturbetesmarker nära havet. Ofta hittar man den även på hällmarker alldeles intill stranden. Den förekommer även i bryn längs åkerrenar och i skogskanter samt i snår på tidigare hävdad mark, men sällan i sluten skog. Den växer framför allt på torra lokaler men ibland på måttligt fuktiga. Arten är inte kalkkrävande men är bunden till områden med milt klimat. Den växer gärna tillsammans med andra taggiga buskar, t ex hagtorn Crataegus, slån Prunus spinosa, björnbär Rubus sektion Rubus och stenros Rosa canina.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Rosaceae (rosväxter), Släkte Rosa (rosor), Art Rosa balsamica Besser - flikros Synonymer Rosa tomentella Léman, Rosa obtusifolia Desv., Rosa sclerophylla, Rosa canina var. sarmentacea, Rosa sarmentacea, Östkustros

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Flikros kända utbredning i landet har en starkt sydostlig tygdpunkt. I Blekinge där den specialinventerades i början av 2000-talet är idag mer än 80 lokaler kända. I övrigt är utbredningen fragmentariskt, eftersom arten länge varit obeaktad. Klart är dock att den är mycket starkt kustbunden. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-2500). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 364 (250-600) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2a; D1).
Flikros är en upp till 2,5 m hög buske med vita eller mycket ljust rosa blommor. Den skiljer sig från stenros Rosa canina genom att ha starkare böjda taggar (nästan halvcirkelformiga), bredare, planare småblad med glandelsågad kant och starkt flikiga och glandelsågade yttre foderblad. Bladens huvudaxel och småbladens huvudnerver är håriga och har dessutom skaftade glandler på undersidan. En annan bra karaktär är att flikrosens blad alltid har en svag men tydlig doft av harts, något som saknas hos den närstående stenrosen. Flikros blommar i juni till juli och nyponen mognar sent, i september och oktober. Spridningen sker med fåglar. Liksom andra rosor av canina-gruppen har flikros speciella genetiska förhållanden. Den har fem kromosomuppsättningar (35 kromosomer) och av dessa överförs fyra till äggcellen i fröämnet. Till varje pollenkorn överförs endast en kromosomuppsättning. En stor del av arvsanlagen kommer alltså från modern, vilket medför att variationen i avkomman blir mindre än hos arter med normala kromosomförhållanden. Detta leder till att det uppkommer ett antal m el m distinkta varianter inom arten. Flikros är starkt variabel på kontinenten, men hos oss förefaller den enhetlig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för flikros

Länsvis förekomst och status för flikros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för flikros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Flikrosens kända utbredning i landet har en starkt sydostlig tygdpunkt. I Blekinge där den specialinventerades i början av 2000-talet är idag mer än 80 lokaler kända. I övrigt är utbredningen fragmentariskt, eftersom arten länge varit obeaktad. Klart är dock att den är mycket starkt kustbunden. Belägg eller i övrigt säkra uppgifter utanför Blekinge finns från trakten av Göteborg, från Kullen och trakten av Stenshuvud i Skåne, Kristianstadsområdet, Kalmar samt från Oskarshamn (flera lokaler), Västervik, Strängnäs och norra Uppland. Från Öland och Gotland finns ett fåtal fynd. Lokalerna ligger glest och ofta rör det sig om enstaka buskar. En del av förekomsterna i Blekinge är dock individrika. I Blekinge förefaller lokalerna vara stabila, och på en del lokaler finns talrika unga exemplar vilket möjligen tyder på viss ökning. Aktuella uppgifter finns även från Skåne, Öland, Gotland, Småland, Bohuslän, Västergötland och Uppland. I Danmark är flikrosen relativt vanlig på Bornholm, i övrigt finns enstaka fynd från öarna och Jyllands sydöstra kust. Arten är inte känd från Norge eller Finland. Den är en centraleuropeisk låglandsart med utbredningsgräns från Polen och västra Ryssland till Balkan över Italien, Sardinien och Korsika till östligaste Frankrike och Belgien. Den undviker alltså tydligt Europas västkust men återkommer i centrala England.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rosa - rosor 
  • Art
    Rosa balsamicaBesser - flikros
    Synonymer
    Rosa tomentella Léman
    Rosa obtusifolia Desv.
    Rosa sclerophylla
    Rosa canina var. sarmentacea
    Rosa sarmentacea
    Östkustros

Flikros växer framförallt i hagmarker eller buskrika naturbetesmarker nära havet. Ofta hittar man den även på hällmarker alldeles intill stranden. Den förekommer även i bryn längs åkerrenar och i skogskanter samt i snår på tidigare hävdad mark, men sällan i sluten skog. Den växer framför allt på torra lokaler men ibland på måttligt fuktiga. Arten är inte kalkkrävande men är bunden till områden med milt klimat. Den växer gärna tillsammans med andra taggiga buskar, t ex hagtorn Crataegus, slån Prunus spinosa, björnbär Rubus sektion Rubus och stenros Rosa canina.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Buskmark, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Buskröjning på betesmarker, borttagande av renar mellan åkrar och ogräsbekämpning.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Bestånd av flikros bör bevakas och vid t ex röjningsarbeten bör hänsyn tas till arten. Arten måste uppmärksammas mera vid floristiska fältarbeten så att bilden av dess utbredning, frekvens och variation klarnar. Flera av lokalerna i Blekinge är belägna i naturreservat.
Utländska namn – DK: Rubladet Rose, GB: Round-leaved Dog-rose.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3-111.

Ekman, S. & Olsson, K.-A. 1988. Floran i östra Villand. Svensk Bot. Tidskr. 82: 65-117.

Malmgren, U. 1986. Släktet Rosa i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 80: 209-227.

Nilsson, Ö. 1967. Drawings of Scandinavian plants 3-4. Rosa L. Bot. Not. 120: 137-143.

Pedersen, A. 1965. Rosaceernes udbredelse i Danmark I. Underfamilierne Spiraeoidea, Dryadoidea og Rosoideae eksklusive Rubus fruticosus coll., Rubus caesius coll. og Rubus corylifolius coll. Bot. Tidsskr. 61: 145-270.

Petersson, J. 1996. Nyheter i Gotlands flora 1995. Rindi 16: 14-33.

Petersson, J. 1997. Nyheter i Gotlands flora 1996. Rindi 17: 3-14.

Rodenborg, L. 1965. Flora och vegetation i och vid Albrunna lund på södra Öland. 1. Det speciellt undersökta området. Svensk Bot. Tidskr. 59: 411-462.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2):1-49.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rosa - rosor 
  • Art
    Rosa balsamica, Besser - flikros
    Synonymer
    Rosa tomentella Léman
    Rosa obtusifolia Desv.
    Rosa sclerophylla
    Rosa canina var. sarmentacea
    Rosa sarmentacea
    Östkustros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.