Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dikesskräppa

Organismgrupp Kärlväxter Rumex conglomeratus
Dikesskräppa Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dikesskräppa är en flerårig, 3–8 dm hög, från mitten spärrgrenig ört med fårad stjälk. Basalbladen är 10–15 cm långa med hjärtlik till rundad bas. Bladskaften är ungefär av skivans längd. De övre bladen är mindre och lansettlika. Blommorna sitter i väl skilda kransar. Fruktskaften är grova och styva och ledade omkring mitten. Frukterna mognar från juli till september. Dikesskräppa är mycket lik skogsskräppa Rumex sanguineus men flertalet blomkransar har stödblad och alla de inre hyllebladen har en knöl.
Utbredning
Länsvis förekomst för dikesskräppa Observationer i  Sverige för dikesskräppa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dikesskräppa förekommer i Skåne (10-tal kustnära lokaler), i västligaste Blekinge (1 lokal) och på Gotland (kring Visby, 2 lokaler). Den är utgången i Halland. Dessutom är den tillfälligt funnen i Göteborgstrakten samt längre norrut i Sverige. I övriga Norden förekommer den bofast endast i Danmark. Den har dock tillfälligt hittats på avfallsplatser i både Norge och Finland. Världsutbredningen omfattar ursprungligen i stort sett hela Europa, västra Asien och Nordafrika. Arten är införd i Korea, Japan, Australien, Nya Zeeland samt Nord- och Sydamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Ett 20-tal lokaler finns spridda i södra delarna av landet, Skåne, Blekinge, Halland, Västergötland, Bohuslän samt på Gotland. Dikesskräppa växer i fuktig och näringsrik mark, t ex på stränder, i diken, åar och bäckar. Dikning, rensning av bäckar och igenväxning med buskar är några faktorer som är negativa för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (100-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 76 (50-156) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Dikesskräppa växer i fuktig och näringsrik mark, t ex på stränder, i diken, åar och bäckar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Polygonaceae (slideväxter), Släkte Rumex (skräppor), Art Rumex conglomeratus Murray - dikesskräppa Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Ett 20-tal lokaler finns spridda i södra delarna av landet, Skåne, Blekinge, Halland, Västergötland, Bohuslän samt på Gotland. Dikesskräppa växer i fuktig och näringsrik mark, t ex på stränder, i diken, åar och bäckar. Dikning, rensning av bäckar och igenväxning med buskar är några faktorer som är negativa för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (100-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 76 (50-156) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Dikesskräppa är en flerårig, 3–8 dm hög, från mitten spärrgrenig ört med fårad stjälk. Basalbladen är 10–15 cm långa med hjärtlik till rundad bas. Bladskaften är ungefär av skivans längd. De övre bladen är mindre och lansettlika. Blommorna sitter i väl skilda kransar. Fruktskaften är grova och styva och ledade omkring mitten. Frukterna mognar från juli till september. Dikesskräppa är mycket lik skogsskräppa Rumex sanguineus men flertalet blomkransar har stödblad och alla de inre hyllebladen har en knöl.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dikesskräppa

Länsvis förekomst och status för dikesskräppa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dikesskräppa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dikesskräppa förekommer i Skåne (10-tal kustnära lokaler), i västligaste Blekinge (1 lokal) och på Gotland (kring Visby, 2 lokaler). Den är utgången i Halland. Dessutom är den tillfälligt funnen i Göteborgstrakten samt längre norrut i Sverige. I övriga Norden förekommer den bofast endast i Danmark. Den har dock tillfälligt hittats på avfallsplatser i både Norge och Finland. Världsutbredningen omfattar ursprungligen i stort sett hela Europa, västra Asien och Nordafrika. Arten är införd i Korea, Japan, Australien, Nya Zeeland samt Nord- och Sydamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Rumex - skräppor 
  • Art
    Rumex conglomeratusMurray - dikesskräppa

Dikesskräppa växer i fuktig och näringsrik mark, t ex på stränder, i diken, åar och bäckar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Sjöar, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Dikning, rensning av bäckar och vattenföroreningar är främsta hoten mot dikesskräppan. Ingeväxning med buskar kan även vara ett problem. På Gotland är den ena växtplatsen hotad genom fortsatt bebyggelse (campingområde), 2005 lades delar av växtplatsen (en bäck) igen vid byggnation.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Lokaler med dikesskräppa bör skyddas från olika former av ingrepp i hydrologin och från vattenföroreningar. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Hundehøymole, DK: Nøgle-Skræppe, FI: Saksanhierakka, GB: Clustered Dock.

Georgson K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Grøntved, J. 1939. Polygonaceernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 45: 9–70.

Johansson, L. 1999. Rödlistade kärlväxter i Blekinge. Länsstyrelsen Blekinge län.

Olsson, K.-A. 2000. Gamla bekanta – nya vänner. Rödlistade arter i Sverige 2000 ur ett skånskt perspektiv.

Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 2000 (3): 4–23.

Petersson, J. 1991. Nyheter i Gotlands flora 1990. Rindi 11: 16–27.

Petersson, J. 2003. Nyheter I Gotlands flora 2002. Rindi 23: 47–64.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten I Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Rumex - skräppor 
  • Art
    Rumex conglomeratus, Murray - dikesskräppa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.