Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  honungskremla

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Russula melliolens
Honungskremla Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Honungskremla är en stor kremla med mild smak och med mörkröd, 5–10 cm bred, glänsande hatt och vit till rödlätt fot. Den kan till förväxling likna röda former av sillkremla Russula xerampelina coll., och blir liksom dessa brunfläckig vid tumning, men honungslukten hos honungskremla, som särskilt framträder vid torkning, är mycket karaktäristisk. Också sporerna är typiska, nästan klotrunda och med mycket svag ornamentering.
Utbredning
Länsvis förekomst för honungskremla Observationer i  Sverige för honungskremla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige blev honungskremla först uppmärksammad i en slottspark i Östergötland 1978 och den sågs senast på den lokalen 2001. Även på Öland gjordes ett fynd under 1970-talet medan de skånska fynden är av senare datum. I övrigt är den funnen på flera lokaler i Danmark och i Väst- och Mellaneuropa. Arten är rödlistad i Danmark, Norge och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med bok, ek och lind i ängsbokskog och ädellövsparker på näringsrik mark. Växer i välbesökta miljöer, lätt igenkännbar med karaktäristisk honungsdoft. Uppenbart en mycket sällsynt art med liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (180-1800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (9-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (44-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten bildar mykorrhiza med lövträd. I Östergötland växer den i en gräsmatta under lind.I Danmark uppges den växa i bokskog.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· ekar
· ekar
· lindar
· lindar
· skogsek
· skogsek
· skogslind
· skogslind
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Russulaceae (kremlor och riskor), Släkte Russula (kremlor), Art Russula melliolens Quél. - honungskremla Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok, ek och lind i ängsbokskog och ädellövsparker på näringsrik mark. Växer i välbesökta miljöer, lätt igenkännbar med karaktäristisk honungsdoft. Uppenbart en mycket sällsynt art med liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (180-1800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (9-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (44-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Honungskremla är en stor kremla med mild smak och med mörkröd, 5–10 cm bred, glänsande hatt och vit till rödlätt fot. Den kan till förväxling likna röda former av sillkremla Russula xerampelina coll., och blir liksom dessa brunfläckig vid tumning, men honungslukten hos honungskremla, som särskilt framträder vid torkning, är mycket karaktäristisk. Också sporerna är typiska, nästan klotrunda och med mycket svag ornamentering.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för honungskremla

Länsvis förekomst och status för honungskremla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för honungskremla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige blev honungskremla först uppmärksammad i en slottspark i Östergötland 1978 och den sågs senast på den lokalen 2001. Även på Öland gjordes ett fynd under 1970-talet medan de skånska fynden är av senare datum. I övrigt är den funnen på flera lokaler i Danmark och i Väst- och Mellaneuropa. Arten är rödlistad i Danmark, Norge och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula melliolensQuél. - honungskremla

Arten bildar mykorrhiza med lövträd. I Östergötland växer den i en gräsmatta under lind.I Danmark uppges den växa i bokskog.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
· lindar - Tilia (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Förekomsterna kan lätt spolieras om svampens värdträd avverkas. Också gödsling kan påverka svampens mycel negativt.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Artens förekomster bör hållas under uppsikt.Honungskremla gynnas om ädellövskog med en rik svampflora helt undantas från skogsbruk och om det i parker med rik svampflora inte förekommer någon gödsling av gräsmattorna.
Utländska namn – NO: Honningkremle, DK: Honning-skørhat, FI: Hunajahapero.

Cetto, B. 1979. Der grosse Pilzführer. Band 1. BLV Verlagsgesellschaft, München Bern Wien.

Marchand, A. 1977. Champignons du nord et du midi 5. Perpgnan.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1992. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula melliolens, Quél. - honungskremla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1992. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.