Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rutkremla

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Russula virescens
Rutkremla Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rutkremla är en stor köttig kremla med 5–15 cm bred, fast, länge välvd, sedan utbredd, ofta något intryckt, torr, först grynig, sedan rutformigt uppsprucken hatt. Den är ärggrön–spanskgrön, men bleknar ofta till smutsgul, i sprickorna vitaktig. Hatthuden går att dra av till hälften. Kanten är ofta vågig. Skivorna är urnupna, tämligen glesa och gräddvita. Foten är vit till svagt gräddfärgad, med tiden ofta brunfläckig.
Utbredning
Länsvis förekomst för rutkremla Observationer i  Sverige för rutkremla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna art förekommer mindre allmänt i södra Sverige och följer i stort ekens utbredning. Nordligaste fyndet är från Medelpad. Den har inte rapporterats från Småland sedan 1950-talet. På många lokaler i södra Sverige, där arten är känd, har den minskat kraftigt de senaste decennierna. I Danmark uppträder den här och där i lövskog, i Norge längs kusten från Oslo till Kristiansand och i Finland i de allra sydligaste delarna. Rutkremla växer i hela den tempererade zonen och har en vid mellaneuropeisk utbredning även om den på många håll är sällsynt. I England uppges den dock vara vanlig. Arten är även rapporterad från Nordamerika där den lär vara vitt spridd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med bl.a. ek, bok, avenbok, lind, hassel och björk. Påträffas i varma lägen i löv- och blandskog samt löväng, park och hagmark, på torr, såväl kalkrik som kalkfattig mark. Missgynnas av igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat men artens populationsstorlek eller potentiella livsmiljö bedöms inte minska i tillräcklig omfattning för att arten ska rödlistas. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (1500-16000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (75-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (408-1500) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Arten växer i torra lövskogar, lövängar, hagmarker och parker ofta i gräs, särskilt under ek, bok, avenbok, lind, hassel och björk med vilka den bildar mykorrhiza. Den kan ibland också påträffas i barrskog. Växtplatserna är i regel torra och kan finnas på såväl kalkfattiga som mer kalkpåverkade marker gärna på lerhaltiga jordar. Arten är uppenbarligen värmegynnad. Fruktkropparna uppträder i regel ensamma eller några få tillsammans. Arten indikerar höga naturvärden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Russulaceae (kremlor och riskor), Släkte Russula (kremlor), Art Russula virescens (Schaeff.) Fr. - rutkremla Synonymer Agaricus virescens Schaeff.

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bl.a. ek, bok, avenbok, lind, hassel och björk. Påträffas i varma lägen i löv- och blandskog samt löväng, park och hagmark, på torr, såväl kalkrik som kalkfattig mark. Missgynnas av igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat men artens populationsstorlek eller potentiella livsmiljö bedöms inte minska i tillräcklig omfattning för att arten ska rödlistas. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (1500-16000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (75-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (408-1500) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Rutkremla är en stor köttig kremla med 5–15 cm bred, fast, länge välvd, sedan utbredd, ofta något intryckt, torr, först grynig, sedan rutformigt uppsprucken hatt. Den är ärggrön–spanskgrön, men bleknar ofta till smutsgul, i sprickorna vitaktig. Hatthuden går att dra av till hälften. Kanten är ofta vågig. Skivorna är urnupna, tämligen glesa och gräddvita. Foten är vit till svagt gräddfärgad, med tiden ofta brunfläckig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rutkremla

Länsvis förekomst och status för rutkremla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rutkremla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna art förekommer mindre allmänt i södra Sverige och följer i stort ekens utbredning. Nordligaste fyndet är från Medelpad. Den har inte rapporterats från Småland sedan 1950-talet. På många lokaler i södra Sverige, där arten är känd, har den minskat kraftigt de senaste decennierna. I Danmark uppträder den här och där i lövskog, i Norge längs kusten från Oslo till Kristiansand och i Finland i de allra sydligaste delarna. Rutkremla växer i hela den tempererade zonen och har en vid mellaneuropeisk utbredning även om den på många håll är sällsynt. I England uppges den dock vara vanlig. Arten är även rapporterad från Nordamerika där den lär vara vitt spridd.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula virescens(Schaeff.) Fr. - rutkremla
    Synonymer
    Agaricus virescens Schaeff.

Arten växer i torra lövskogar, lövängar, hagmarker och parker ofta i gräs, särskilt under ek, bok, avenbok, lind, hassel och björk med vilka den bildar mykorrhiza. Den kan ibland också påträffas i barrskog. Växtplatserna är i regel torra och kan finnas på såväl kalkfattiga som mer kalkpåverkade marker gärna på lerhaltiga jordar. Arten är uppenbarligen värmegynnad. Fruktkropparna uppträder i regel ensamma eller några få tillsammans. Arten indikerar höga naturvärden.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Triviallövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Avverkning av lövskog är ett hot men den påverkas sannolikt också negativt av den pågående markförsurningen.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
Lövträd bör gynnas på artens växtplatser, särskilt på klimatiskt gynnade lokaler och på kalkrik mark. Lövskogar där arten finns bör inte ersättas med granskog. Lövängar och hagmarker bör hävdas enligt äldre praxis och gödsling måste här undvikas. Arten bör regelbundet inventeras på några lokaler för att utröna om bestånden fortfarande minskar.
Utländska namn – NO: Rutekremle, DK: Spanskgrøn skørhat, FI: Ruutuhapero.

Dähncke, R.M. & Dähncke, S.M. 1979. 700 Pilze in Farbfotos. AT Verlag, Aarau.

Jacobsson, S, Stridvall, A. & Stridvall, L. 1990. Den svenska utbredningen av några kremlor Jordstjärnan 11(2): 2–18 Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula virescens, (Schaeff.) Fr. - rutkremla
    Synonymer
    Agaricus virescens Schaeff.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006.