Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bågsäv

Organismgrupp Kärlväxter Scirpus radicans
Bågsäv Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bågsäv är ett storvuxet halvgräs som mycket liknar den betydligt vanligare skogssäven. Typiska skiljetecken är smalare, rent gröna blad och tydligt skaftade ax. På sensommaren tillväxer blomskotten kraftigt i längd och bildar de säregna, i toppen rotslående, bågar som har givit växten dess namn.
Utbredning
Länsvis förekomst för bågsäv Observationer i  Sverige för bågsäv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Bågsäv förekommer i ett stråk genom Svealand, i Värmland, Närke, Västmanland, Uppland och Dalarna. Tidigare var den även känd från nordvästligaste Södermanland. Totalt är det fråga om drygt 60-talet lokaler, och det tycks som om arten ökar i frekvens inom utbredningsområdet, dock utan att nämnvärt utvidga detta. I Norge är arten funnen på ett par platser i sydöst. Även i Finland påträffas arten i sydöst, där rikare förekomster i inre Finska viken och kring Ladoga ansluter. Artens totalutbredning är euroasiatisk och sträcker sig från Central- och Östeuropa till Sibirien. Arten tycks vara en sen invandrare i Sverige och rapporterades första gången 1878.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i ett stråk genom Värmland, Närke, Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland. Typiska växtplatser är långgrunda sjö- eller älvstränder med näringsrik lera eller gyttja. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 65 (50-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 27084 km² och förekomstarean (AOO) till 304 (250-500) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Typiska växtplatser för bågsäv är långgrunda sjö- eller älvstränder med näringsrik lera eller gyttja. Här växer bågsäven ofta utanför högstarrbältet, i vad som tycks vara naturliga ståndorter. Arten är dock kraftigt kulturgynnad och trivs även i diken och vattengropar samt på stränder till sänkta sjöar. För att växten skall bli bestående i sådan miljö krävs dock att igenväxning förhindras genom bete eller annat slitage. Vid gynnsamma betingelser kan renbestånd om 100-tals m2 utvecklas. Stundtals påträffas arten även i näringsrika, mycket blöta gungflyn. Ofta finns en artrik vatten- och strandväxtflora på växtplatserna. På betade strandlokaler ansluter gärna ävjebroddsvegetation med flera idag hotade arter. Blomningen är starkt beroende av lågvatten och kan under regniga somrar med högt vattenstånd helt utebli. Vid långvariga lågvatten kan en mycket snabb vegetativ spridning med hjälp av utlöpare ske, och stora ytor nykoloniseras. Lösrivna plantor påträffas ibland flytande, vilket torde vara ett vanligt sätt för nyetablering på större avstånd. Sannolikt sker även viss spridning med fåglar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Scirpus (skogssävssläktet), Art Scirpus radicans Schkuhr - bågsäv Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i ett stråk genom Värmland, Närke, Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland. Typiska växtplatser är långgrunda sjö- eller älvstränder med näringsrik lera eller gyttja. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 65 (50-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 27084 km² och förekomstarean (AOO) till 304 (250-500) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Bågsäv är ett storvuxet halvgräs som mycket liknar den betydligt vanligare skogssäven. Typiska skiljetecken är smalare, rent gröna blad och tydligt skaftade ax. På sensommaren tillväxer blomskotten kraftigt i längd och bildar de säregna, i toppen rotslående, bågar som har givit växten dess namn.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bågsäv

Länsvis förekomst och status för bågsäv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bågsäv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bågsäv förekommer i ett stråk genom Svealand, i Värmland, Närke, Västmanland, Uppland och Dalarna. Tidigare var den även känd från nordvästligaste Södermanland. Totalt är det fråga om drygt 60-talet lokaler, och det tycks som om arten ökar i frekvens inom utbredningsområdet, dock utan att nämnvärt utvidga detta. I Norge är arten funnen på ett par platser i sydöst. Även i Finland påträffas arten i sydöst, där rikare förekomster i inre Finska viken och kring Ladoga ansluter. Artens totalutbredning är euroasiatisk och sträcker sig från Central- och Östeuropa till Sibirien. Arten tycks vara en sen invandrare i Sverige och rapporterades första gången 1878.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Scirpus - skogssävssläktet 
  • Art
    Scirpus radicansSchkuhr - bågsäv

Typiska växtplatser för bågsäv är långgrunda sjö- eller älvstränder med näringsrik lera eller gyttja. Här växer bågsäven ofta utanför högstarrbältet, i vad som tycks vara naturliga ståndorter. Arten är dock kraftigt kulturgynnad och trivs även i diken och vattengropar samt på stränder till sänkta sjöar. För att växten skall bli bestående i sådan miljö krävs dock att igenväxning förhindras genom bete eller annat slitage. Vid gynnsamma betingelser kan renbestånd om 100-tals m2 utvecklas. Stundtals påträffas arten även i näringsrika, mycket blöta gungflyn. Ofta finns en artrik vatten- och strandväxtflora på växtplatserna. På betade strandlokaler ansluter gärna ävjebroddsvegetation med flera idag hotade arter. Blomningen är starkt beroende av lågvatten och kan under regniga somrar med högt vattenstånd helt utebli. Vid långvariga lågvatten kan en mycket snabb vegetativ spridning med hjälp av utlöpare ske, och stora ytor nykoloniseras. Lösrivna plantor påträffas ibland flytande, vilket torde vara ett vanligt sätt för nyetablering på större avstånd. Sannolikt sker även viss spridning med fåglar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Sjöar, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Bågsäven är känslig för konkurrens vilket drabbar arten om de naturliga vattenståndsvariationerna eller beteshävden upphör. Allvarliga hot är därför vattenstånds-reglering och upphört strandbete.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
Förekomster av bågsäv bör skyddas mot igenväxning och vattenreglering. Särskilt skyddsvärda är de lokaler som hävdas genom bete och där även andra hotade arter och ett rikt fågelliv förekommer. Här bör markägaravtal om fortsatt skötsel träffas, eller i vissa fall skydd som naturreservat genomföras.
Utländska namn – NO: Bogesivaks, DK: Bølget Kogleaks, FI: Juurtokaisla.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Bratt, L. 2001. Floraväktarverksamheten i Dalarna. Trollius 28: 5-39.

Danielsson, P. (red.) 2003. De rödlistade floraväktararterna med lokalförteckning. Värmlandsfloran 18 (1).

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Hakalisto, S. 1997. Juurtokaisla. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands Flora. Motala Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lennart Bratt 1995. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Scirpus - skogssävssläktet 
  • Art
    Scirpus radicans, Schkuhr - bågsäv
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lennart Bratt 1995. © ArtDatabanken, SLU 2007.