Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rodnande musseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tricholoma orirubens
Rodnande musseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rodnande musseron har en hatt som är torr och fibrillös och som snart spricker upp i små, distinkta gråsvarta fjäll. Foten är vanligen rent vit utan mörkare fibrer eller fjäll. Karaktäristiskt för arten är att lamellerna och ibland även foten (särskilt basen) med tiden antar en karminröd ton, som ibland kan bli kraftig. Rodnandet kommer dock långsamt och ofta framträder inte den röda tonen förrän efter en natts lagring. Fotbasen kan också ha blågröna fläckar, vilket av en del anses vara arttypiskt. Lukten är svagt mjölartad. Rodnande musseron är snarlik och svår att avgränsa från svartfjällig musseron Tricholoma atrosquamosum. Bägge formerna kan växa i samma typ av rika lövskogar och framtida studier kanske visar att det bara rör sig om variationer inom samma art. Den mykologiska litteraturen är inte entydig beträffande hur man skiljer arterna åt.
Utbredning
Länsvis förekomst för rodnande musseron Observationer i  Sverige för rodnande musseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En nemoral lövskogsart, som är uppgiven från Skåne, Öland, Gotland, Västergötland, Närke, Västmanland och Uppland. Cirka 30 aktuella lokaler är kända. Eftersom skillnaderna mellan rodnande och svartfjällig musseron är oklara eller överlappande är det dock möjligt att vissa fynd snarare borde hänföras till den sistnämnda. Den är uppgiven även för Danmark, Norge och Finland och rödlistad i alla dessa länder. Längre söderut i Europa är arten vanligare än hos oss och har till synes en vid utbredning men är ändå rödlistad i Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med bok i ängsbokskog på ler- och kalkhaltig mark. T. orirubens i snäv bemärkelse är enbart känd från skånska bokskogar. Total population i landet bedöms som mycket liten. Arten T. orirubens s.str. hör till ett komplex av närstående sydliga arter under ek och bok som ofta har förväxlats med varandra. I Rödlistan 2010 bedömdes 3 taxa gemensamt: T. orirubens, T. basirubens och T. squarrulosum under namnet T. orirubens s. lat. Dessa har nu tack vare ny taxonomisk kunskap kunnat bedömas var för sig. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (120-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-60). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
En mykorrhizasvamp i lövskog med ek och bok på näringsrik och kalkhaltig mark. Den förekommer både på halvöppen, betespräglad mark och i mer sluten skog. Den växer ofta på samma ställen som en rad andra svampar med krav på goda markförhållanden och indikerar biotoper med höga naturvärden. I litteraturen uppges ibland också att den påträffats i barrskog. Detta behöver dock bekräftas, eftersom förväxling med svartfjällig musseron kan ha skett.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Art Tricholoma orirubens Quél. - rodnande musseron Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok i ängsbokskog på ler- och kalkhaltig mark. T. orirubens i snäv bemärkelse är enbart känd från skånska bokskogar. Total population i landet bedöms som mycket liten. Arten T. orirubens s.str. hör till ett komplex av närstående sydliga arter under ek och bok som ofta har förväxlats med varandra. I Rödlistan 2010 bedömdes 3 taxa gemensamt: T. orirubens, T. basirubens och T. squarrulosum under namnet T. orirubens s. lat. Dessa har nu tack vare ny taxonomisk kunskap kunnat bedömas var för sig. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (120-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-60). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Rodnande musseron har en hatt som är torr och fibrillös och som snart spricker upp i små, distinkta gråsvarta fjäll. Foten är vanligen rent vit utan mörkare fibrer eller fjäll. Karaktäristiskt för arten är att lamellerna och ibland även foten (särskilt basen) med tiden antar en karminröd ton, som ibland kan bli kraftig. Rodnandet kommer dock långsamt och ofta framträder inte den röda tonen förrän efter en natts lagring. Fotbasen kan också ha blågröna fläckar, vilket av en del anses vara arttypiskt. Lukten är svagt mjölartad. Rodnande musseron är snarlik och svår att avgränsa från svartfjällig musseron Tricholoma atrosquamosum. Bägge formerna kan växa i samma typ av rika lövskogar och framtida studier kanske visar att det bara rör sig om variationer inom samma art. Den mykologiska litteraturen är inte entydig beträffande hur man skiljer arterna åt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rodnande musseron

Länsvis förekomst och status för rodnande musseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rodnande musseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En nemoral lövskogsart, som är uppgiven från Skåne, Öland, Gotland, Västergötland, Närke, Västmanland och Uppland. Cirka 30 aktuella lokaler är kända. Eftersom skillnaderna mellan rodnande och svartfjällig musseron är oklara eller överlappande är det dock möjligt att vissa fynd snarare borde hänföras till den sistnämnda. Den är uppgiven även för Danmark, Norge och Finland och rödlistad i alla dessa länder. Längre söderut i Europa är arten vanligare än hos oss och har till synes en vid utbredning men är ändå rödlistad i Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma orirubensQuél. - rodnande musseron

En mykorrhizasvamp i lövskog med ek och bok på näringsrik och kalkhaltig mark. Den förekommer både på halvöppen, betespräglad mark och i mer sluten skog. Den växer ofta på samma ställen som en rad andra svampar med krav på goda markförhållanden och indikerar biotoper med höga naturvärden. I litteraturen uppges ibland också att den påträffats i barrskog. Detta behöver dock bekräftas, eftersom förväxling med svartfjällig musseron kan ha skett.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens biotop minskar genom nedläggning av betesmark, granplantering och avverkning eller annan exploatering av lövskog.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Kända växtplatser i betesmark måste få fortsatt hävd och lokaler i sluten skog måste bevaras i oförändrat skick. Flera av dessa ligger i naturreservat. Här måste skötselplanen innehålla anvisningar för vården av rodnande musseron. Artens taxonomiska status bör utredas.
Utländska namn – NO: Rosaskivemusseron, DK: Rødbladet ridderhat, FI: Rusotyvivalmuska.

Dähncke, R.M. & Dähncke, S.M. 1979. 700 Pilze in Farbfotos. AT Verlag, Aarau.

Lange, J.E. 1935–40. Flora Agaricina Danica (nr 22 A). Köpenhamn.

Marchand, A. 1971. Champignons du nord et du midi 1. Perpignan.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma orirubens, Quél. - rodnande musseron
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.