Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vimpelmossa

Organismgrupp Mossor Seligeria carniolica
Vimpelmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Artens skott är mörkgröna till svarta och upp till några millimeter höga. Bladen, särskilt honbladen, är ensidigt böjda, mycket långa och smala - nästan hårlika. Bladbasen är bred och stjälkomfattande, men större delen av bladet består av en långt utlöpande och otandad nerv. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapselskaftet är påfallande tjockt och upp till 2,5 mm långt, men då bladen är horisontellt ställda sticker kapseln upp långt ovanför bladen. Den torra, tömda kapseln är trattlik. Peristomtänderna är rödbruna, korta och trubbiga. Kolumellan förlängs efter att sporerna har mognat, men den sitter fast i locket och faller av med detta. Sporerna är 20-27 µm i diameter.
Trumpetdvärgmossa S. oelandica har en liknande kapsel som också är trattlik som torr, men bladen är kortspetsade och inte ensidigt böjda.
Utbredning
Länsvis förekomst för vimpelmossa Observationer i  Sverige för vimpelmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige endast känd från några få ställen på Gotland. Även i övrigt är den mycket sällsynt, och totalutbredningen omfattar, förutom lokalerna på Gotland, ett fåtal lokaler i Norge och Skottland, Tyskland, Frankrike, Österrike, Schweiz, Rumänien samt Balkanregionen. Mossan är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den är endemisk för Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Vimpelmossa växer på översilade branter av kalksten nära havet. En troligtvis mycket sällsynt art både i Sverige och utomlands. I Sverige känner vi med säkerhet till endast några få lokalområden på Gotland. Eftersom antalet växtplatser är få och minskad översilning, orsakad av ingrepp i områdets hydrologi, kan minska de redan ytmässigt mycket små förekomsterna är arten hotad. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Vimpelmossa påträffas på fuktig sten i kalkrika trakter. På Gotland växer den på ständigt fuktig silurkalksten. Strandklintar som fuktas av utsipprande vatten från högre liggande terräng kan täckas av upp till centimetertjocka mattor av gräddvita alger. Ur denna vita sörja sticker de mörka kapslarna upp som små svarta spikar eller knappnålar medan bladen ofta döljs helt. Trots att kapslarna kontrasterar väl mot underlaget kan de vara svåra att upptäcka, då rester av insekter som fastnat också sticker upp och förvirrar. Typiska växtplatser är miniatyrhyllor i de annars vertikala klipporna. I den omedelbara närheten finns sällan några andra mossor; trumpetdvärgmossa S. oelandica - sällsynt även den - har dock hittats i liknande miljöer på Gotland. I Norge växer vimpelmossan tillsammans med sipperblindia Blindia acuta och kuddtrattmossa Amphidium mougeotii. I Storbritannien är den funnen på sandsten vid rinnande vatten. Mogna kapslar påträffas framförallt på sommaren.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Seligeriaceae, Släkte Seligeria (dvärgmossor), Art Seligeria carniolica (Breidl. & Beck) Nyholm - vimpelmossa Synonymer Trochobryum carniolicum Briedl. & Beck.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Vimpelmossa växer på översilade branter av kalksten nära havet. En troligtvis mycket sällsynt art både i Sverige och utomlands. I Sverige känner vi med säkerhet till endast några få lokalområden på Gotland. Eftersom antalet växtplatser är få och minskad översilning, orsakad av ingrepp i områdets hydrologi, kan minska de redan ytmässigt mycket små förekomsterna är arten hotad. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Artens skott är mörkgröna till svarta och upp till några millimeter höga. Bladen, särskilt honbladen, är ensidigt böjda, mycket långa och smala - nästan hårlika. Bladbasen är bred och stjälkomfattande, men större delen av bladet består av en långt utlöpande och otandad nerv. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapselskaftet är påfallande tjockt och upp till 2,5 mm långt, men då bladen är horisontellt ställda sticker kapseln upp långt ovanför bladen. Den torra, tömda kapseln är trattlik. Peristomtänderna är rödbruna, korta och trubbiga. Kolumellan förlängs efter att sporerna har mognat, men den sitter fast i locket och faller av med detta. Sporerna är 20-27 µm i diameter.
Trumpetdvärgmossa S. oelandica har en liknande kapsel som också är trattlik som torr, men bladen är kortspetsade och inte ensidigt böjda.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vimpelmossa

Länsvis förekomst och status för vimpelmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vimpelmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast känd från några få ställen på Gotland. Även i övrigt är den mycket sällsynt, och totalutbredningen omfattar, förutom lokalerna på Gotland, ett fåtal lokaler i Norge och Skottland, Tyskland, Frankrike, Österrike, Schweiz, Rumänien samt Balkanregionen. Mossan är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den är endemisk för Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Seligeriaceae  
  • Släkte
    Seligeria - dvärgmossor 
  • Art
    Seligeria carniolica(Breidl. & Beck) Nyholm - vimpelmossa
    Synonymer
    Trochobryum carniolicum Briedl. & Beck.

Vimpelmossa påträffas på fuktig sten i kalkrika trakter. På Gotland växer den på ständigt fuktig silurkalksten. Strandklintar som fuktas av utsipprande vatten från högre liggande terräng kan täckas av upp till centimetertjocka mattor av gräddvita alger. Ur denna vita sörja sticker de mörka kapslarna upp som små svarta spikar eller knappnålar medan bladen ofta döljs helt. Trots att kapslarna kontrasterar väl mot underlaget kan de vara svåra att upptäcka, då rester av insekter som fastnat också sticker upp och förvirrar. Typiska växtplatser är miniatyrhyllor i de annars vertikala klipporna. I den omedelbara närheten finns sällan några andra mossor; trumpetdvärgmossa S. oelandica - sällsynt även den - har dock hittats i liknande miljöer på Gotland. I Norge växer vimpelmossan tillsammans med sipperblindia Blindia acuta och kuddtrattmossa Amphidium mougeotii. I Storbritannien är den funnen på sandsten vid rinnande vatten. Mogna kapslar påträffas framförallt på sommaren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Exploatering och turism är ett allvarligt hot, särskilt mot den ena av lokalerna i Sverige. Dessutom utgör markavvattning uppströms förekomsterna ett hot. I och med att arten är funnen på ett så begränsat antal lokaler i världen innebär en enda förstörd population ett mycket stort hot mot artens existens.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
En åtgärdsplan för artens framtida skydd måste upprättas. Dessutom bör markägaren av den oskyddade lokalen kontaktas och informeras. Vimpelmossans kända populationer bör övervakas.
Utländska namn - NO: Svepemose, GB: Water Rock-bristle.

Etymologi: carniolicus = från Krajina i västra Slovenien;Carniola (ital.) = Krajina; suffixet -icus (lat.).
Uttal: [Seligeria karniólika]

KEY FACTS Water Rock-bristle. Shoots up to a few millimetres long. Leaves secund, from a sheathing base abruptly narrowed to a very long subula with an excurrent nerve. Capsules common, globose, columella united with lid, lengthening after spore maturity. Seta up to 2.5 mm. Spores 20-27 µm, mature in summer. - Grows on moist calcareous rock. Typically found on small ledges of vertical, calcareous coastal cliffs. The cliffs are covered by a white sludge of algae, from which the dark capsules emerge like small pins. A very rare species. In the Nordic countries found only at a few localities on the island of Gotland.

Coker, P. D. 1983. Seligeria carniolica (Breidler & Beck) Nyh. And S. oelandica C. Jens. & Med.; two mosses new to Norway. Lindbergia 9: 81-85.

Dirkse, G. M., Rutjes, J. J., Siebel, H. & Zielman, R. 1990. Trochobryum carniolicum Breidler & Beck (Musci, Seligeriaceae), nouveau pour la France et pour lautriche. Cryptogamie, Bryol. Lichenol. 11 (4): 385-389.

Frahm, J.-P., Frey, W., Fischer, E. & Lobin, W. 1995. Die Moos- und Farnpflanzen Europas 6. völlig neubearbeitete Auflage. Stuttgart; Jena; New York: G. Fischer. 1995.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42: 1-55.

Gams, H. 1951. Zur Verbreitungsgeschichte von Trochobryum carniolicum Breidler & Beck. Bot. Not. 104: 47-49.

Ludwig, G. m.fl. 1996. Rote Liste der Moose (Anthocerophyta et Bryophyta) Deutschlands. Schr.-R. f. Vegetationskde. 28: 189-306. BfN, Bonn-Bad Godesberg 1996.

Lönnell, N. 2006. Seligeria carniolica vimpelmossa s. 210. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Pettersson, B. 1950. Trochobryum carniolicum Breidler & Beck. Eine seltene Laubmoosart mit disjunkter Verbreitung in Schweden gefunden. Bot. Not. 103: 61-68.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 1997. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterat 2010

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Seligeriaceae  
  • Släkte
    Seligeria - dvärgmossor 
  • Art
    Seligeria carniolica, (Breidl. & Beck) Nyholm - vimpelmossa
    Synonymer
    Trochobryum carniolicum Briedl. & Beck.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 1997. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterat 2010