Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stjälkröksvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tulostoma brumale
Stjälkröksvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stjälkröksvamp är en marklevande röksvamp med skaftad rökboll. Rökbollen är mer eller mindre klotrund, 5–10 mm bred, beige, ljust ockra eller blekbrun, så småningom nästan vit, och har toppställd mynning. Mynningsområdet är ofta mörkare än den övriga rökbollsväggen, något tublikt utdraget med en rund, distinkt mynningspor. Foten är ljusbrun, smal, 2–5 cm hög, slät till något fjällig, vid basen ofta med vidhäftad sand och humusrester.
Utbredning
Länsvis förekomst för stjälkröksvamp Observationer i  Sverige för stjälkröksvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige som helhet är stjälkröksvamp sällsynt. Minst sällsynt är arten på Öland och Gotland, medan den är mycket ovanlig på fastlandet och bara funnen i Skåne, Halland, Bohuslän, Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland och Uppland. Den är sällsynt i sydvästligaste Finland, i Norge (Akershus, Vest-Agder) och i Danmark. Arten är uppgiven från stora delar av Europa och från flera andra världsdelar. Arten är rödlistad i Danmark, Norge, Finland och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare som lever i varma lägen i sand, hällsprickor och på mosstuvor på kalkrik hällmark, sandgräshed, sanddyner och alvarhed. Ibland även i vägslänter, grustag, gamla stenbrott etc i kalktrakter. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden, med åtföljande igenväxning. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (488-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Arten växer i Sverige på kalkhaltig, väl dränerad, solvarm, ofta betad mark med lågvuxen, ej alltför tät vegetation. Exempel på växtplatser är sandgräshedar, sanddyner, alvarmark och sprickor eller mosstuvor på kalkhällmark. Ibland är den funnen på stenmurar eller odlingsrösen med kalkblock.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Tulostoma (stjälkröksvampar), Art Tulostoma brumale Pers.:Pers. - stjälkröksvamp Synonymer ofransad stjälkröksvamp, Lycoperdon pedunculatum L.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare som lever i varma lägen i sand, hällsprickor och på mosstuvor på kalkrik hällmark, sandgräshed, sanddyner och alvarhed. Ibland även i vägslänter, grustag, gamla stenbrott etc i kalktrakter. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden, med åtföljande igenväxning. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (488-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Stjälkröksvamp är en marklevande röksvamp med skaftad rökboll. Rökbollen är mer eller mindre klotrund, 5–10 mm bred, beige, ljust ockra eller blekbrun, så småningom nästan vit, och har toppställd mynning. Mynningsområdet är ofta mörkare än den övriga rökbollsväggen, något tublikt utdraget med en rund, distinkt mynningspor. Foten är ljusbrun, smal, 2–5 cm hög, slät till något fjällig, vid basen ofta med vidhäftad sand och humusrester.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stjälkröksvamp

Länsvis förekomst och status för stjälkröksvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stjälkröksvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige som helhet är stjälkröksvamp sällsynt. Minst sällsynt är arten på Öland och Gotland, medan den är mycket ovanlig på fastlandet och bara funnen i Skåne, Halland, Bohuslän, Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland och Uppland. Den är sällsynt i sydvästligaste Finland, i Norge (Akershus, Vest-Agder) och i Danmark. Arten är uppgiven från stora delar av Europa och från flera andra världsdelar. Arten är rödlistad i Danmark, Norge, Finland och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma brumalePers.:Pers. - stjälkröksvamp
    Synonymer
    ofransad stjälkröksvamp
    Lycoperdon pedunculatum L.

Arten växer i Sverige på kalkhaltig, väl dränerad, solvarm, ofta betad mark med lågvuxen, ej alltför tät vegetation. Exempel på växtplatser är sandgräshedar, sanddyner, alvarmark och sprickor eller mosstuvor på kalkhällmark. Ibland är den funnen på stenmurar eller odlingsrösen med kalkblock.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Stjälkröksvamp hotas på de flesta lokalerna av upphörande bete och betestramp med påföljande igenväxning. Även användning av gödning kan utgöra ett hot. Skogsplantering har spolierat flera lokaler. Ett alltför kraftigt slitage på hällmarkslokaler är också negativt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Ett lämpligt antal lokaler där stjälkröksvamp är väl etablerad bör skyddas och bibehållas i ursprungligt skick, lämpligast genom bete.
Utländska namn – NO: Grann styltesopp, DK: Stilkbovist, FI: Hiekkajalkakuukunen.

Andersson, O. 1950. Larger fungi on sandy grass heaths and sand dunes in Scandinavia. Bot. Not., suppl. 2(2).

Brochmann, C., Rustan, Y.H. & Brandrud, T. 1981. Gasteromycetslekten Tulostoma (styltesopp) i Norge. Blyttia 39: 209–226.

Hallberg, H.P. 1971. Vegetation auf den Schalenablagerungen in Bohuslän, Schweden. Acta Phytogeographica Suecica 56.

Kreisel, H. 1984. Die Stielboviste (Gattung Tulostoma) der Deutschen Demokratischen Republik und Westberlins. Hercynia 21: 396–416.

Mörner, C. T. 1939. Gasteromyceten Tulostoma brumale Pers. Några data ur dess litteratur och inventering av dess utbredning inom Sverige och de nordiska grannländerna. Svensk Bot. Tidskr. 33: 1–16.

Nitare, J. 1988. Stjälkröksvampen Tulostoma kotlabae i Sverige. Jordstjärnan 9(2): 7–10.

Pouzar, Z. 1958. Tulostoma. I: A. Pilát (red), Flora CSR. B–1. Gasteromycetes. Prag.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare & Stellan Sunhede 1992.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma brumale, Pers.:Pers. - stjälkröksvamp
    Synonymer
    ofransad stjälkröksvamp
    Lycoperdon pedunculatum L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare & Stellan Sunhede 1992.