Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mörk stjälkröksvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tulostoma melanocyclum
Mörk stjälkröksvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En marklevande svamp med en rund till oval, skaftad rökboll som är 5–10 mm i diameter. Rökbollens yta (endoperidiet) är hos unga fruktkroppar gråaktigt orange till orangebrun, men bleknar med åldern och blir ockrafärgad till gråvit, eller nästan vit. I mycket unga stadier täcks rökbollen av ett tunt, vitaktigt hyfskikt (exoperidium) som väver in sand och förna från substratet. Detta hyfskikt vittrar bort snabbt och exponerar det underliggande endoperidiet. I rökbollens topp finns en tublikt utdragen, rund och distinkt mynningspor med en tydlig mörkbrun till brunsvart omgivande zon. Foten är på unga exemplar orangebrun, ofta något bandad eller vattrad, men blir med åldern mörkbrun, i nedre delen mörkt brunsvart. Den är smal, 2–5 cm hög, och dess yta är slät till något längstrådig. Sporerna är runda till subglobosa, 4,5–6 µm i diameter, kraftigt taggiga. I den mogna spormassan finns kapillitietrådar som saknar vidhängande kristaller och som har septa som är svagt till inte alls vidgade.

Växer ofta på lokaler som också hyser andra stjälkröksvampar. Snarlika är den vanligare stjälkröksvampen T. brumale och den mycket sällsynta fjälliga stjälkröksvampen T. calcareum. De kan i allmänhet skiljas från mörk stjälkröksvamp på färgen hos foten och ringzonen runt mynningsporen.
Utbredning
Länsvis förekomst för mörk stjälkröksvamp Observationer i  Sverige för mörk stjälkröksvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Förekommer i sydöstra Sverige (Österlen i Skåne och längs östra landborgen på Öland). Ett par äldre fynduppgifter föreligger från Gotland men den har, trots eftersök, inte kunnat återfinnas där. I Danmark är den känd från ett par äldre fynd, medan den saknas i de andra nordiska länderna. I övrigt har den en vid utbredning i torra och varma områden i Europas centrala delar och längs de sandiga Atlant- och Nordsjökusterna. Den är dock överallt sällsynt. Spridda fynd föreligger även från Centralasien och Sibirien (Jeppson et al. 2017, Wright 1987), men den verkar inte ha påträffats utanför Eurasien. Den aktuella svenska populationen fördelar sig på ca 15 fyndlokaler i Skåne och ca 5 på Öland. Arten förekommer inte särskilt rikligt på sina lokaler (2–5 individ per lokal). En historisk och pågående kraftig minskning av artens population i landet kan antas utifrån dokumenterad areell minskning och försämring av dess huvudhabitat, sandstäpp.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Nedbrytare som lever i varma lägen i kalkrik sand i sandstäppsliknande mark och sandig torräng. Enstaka fynd även i gamla extensiva sandtäkter. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Totalpopulationen nedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden, med åtföljande igenväxning. Kvarvarande förekomster tenderar också att bli alltmera fragmenterade. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (3868-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (68-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Nedbrytare som uppträder i sandstäpp och sandstäppsartade miljöer, vilka också hyser en rad andra sällsynta och rödlistade röksvampar. Arten kräver ett glest fältskikt med små, öppna sandblottor och gynnas av begränsade markstörningar och trampslitage. Den förekommer huvudsakligen inom större, sammanhängande sandstäppslokaler men har också påträffats i gamla sandtäkter, längs övergivna banvallar och på skjutfält. Den är värme- och kalkgynnad. 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Tulostoma (stjälkröksvampar), Art Tulostoma melanocyclum Bres. - mörk stjälkröksvamp Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Nedbrytare som lever i varma lägen i kalkrik sand i sandstäppsliknande mark och sandig torräng. Enstaka fynd även i gamla extensiva sandtäkter. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Totalpopulationen nedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden, med åtföljande igenväxning. Kvarvarande förekomster tenderar också att bli alltmera fragmenterade. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (3868-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (68-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
En marklevande svamp med en rund till oval, skaftad rökboll som är 5–10 mm i diameter. Rökbollens yta (endoperidiet) är hos unga fruktkroppar gråaktigt orange till orangebrun, men bleknar med åldern och blir ockrafärgad till gråvit, eller nästan vit. I mycket unga stadier täcks rökbollen av ett tunt, vitaktigt hyfskikt (exoperidium) som väver in sand och förna från substratet. Detta hyfskikt vittrar bort snabbt och exponerar det underliggande endoperidiet. I rökbollens topp finns en tublikt utdragen, rund och distinkt mynningspor med en tydlig mörkbrun till brunsvart omgivande zon. Foten är på unga exemplar orangebrun, ofta något bandad eller vattrad, men blir med åldern mörkbrun, i nedre delen mörkt brunsvart. Den är smal, 2–5 cm hög, och dess yta är slät till något längstrådig. Sporerna är runda till subglobosa, 4,5–6 µm i diameter, kraftigt taggiga. I den mogna spormassan finns kapillitietrådar som saknar vidhängande kristaller och som har septa som är svagt till inte alls vidgade.

Växer ofta på lokaler som också hyser andra stjälkröksvampar. Snarlika är den vanligare stjälkröksvampen T. brumale och den mycket sällsynta fjälliga stjälkröksvampen T. calcareum. De kan i allmänhet skiljas från mörk stjälkröksvamp på färgen hos foten och ringzonen runt mynningsporen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mörk stjälkröksvamp

Länsvis förekomst och status för mörk stjälkröksvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mörk stjälkröksvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förekommer i sydöstra Sverige (Österlen i Skåne och längs östra landborgen på Öland). Ett par äldre fynduppgifter föreligger från Gotland men den har, trots eftersök, inte kunnat återfinnas där. I Danmark är den känd från ett par äldre fynd, medan den saknas i de andra nordiska länderna. I övrigt har den en vid utbredning i torra och varma områden i Europas centrala delar och längs de sandiga Atlant- och Nordsjökusterna. Den är dock överallt sällsynt. Spridda fynd föreligger även från Centralasien och Sibirien (Jeppson et al. 2017, Wright 1987), men den verkar inte ha påträffats utanför Eurasien. Den aktuella svenska populationen fördelar sig på ca 15 fyndlokaler i Skåne och ca 5 på Öland. Arten förekommer inte särskilt rikligt på sina lokaler (2–5 individ per lokal). En historisk och pågående kraftig minskning av artens population i landet kan antas utifrån dokumenterad areell minskning och försämring av dess huvudhabitat, sandstäpp.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma melanocyclumBres. - mörk stjälkröksvamp

Nedbrytare som uppträder i sandstäpp och sandstäppsartade miljöer, vilka också hyser en rad andra sällsynta och rödlistade röksvampar. Arten kräver ett glest fältskikt med små, öppna sandblottor och gynnas av begränsade markstörningar och trampslitage. Den förekommer huvudsakligen inom större, sammanhängande sandstäppslokaler men har också påträffats i gamla sandtäkter, längs övergivna banvallar och på skjutfält. Den är värme- och kalkgynnad. 

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Förekommer i exklusiva miljöer som hotas av igenväxning till följd av upphörande eller minskande bete. Urlakning av övre markskikt och näringsanrikning utgör ytterligare hot, liksom exploatering (vägbyggen, konstruktion, uppodling, igenplantering) av dess växtlokaler. Även kväveanrikning genom luftföroreningar och läckage från omgivande jordbruksmark påverkar arten negativt. Arealen sandstäpp rapporteras ha minskat kraftigt i landet under lång tid. Som störst antas arealen ha varit under 1600-talet (Rosquist 2017). Under slutet av 1900-talet noterades en kraftig minskning (Danielsson 1996, Tyler 2003). Minskningen är fortgående och biotopen omfattar i Sverige idag endast ca 56 ha (Rosquist 2017). Denna långvariga minskning kan antas ha påverkat populationen negativt. På Öland förekommer arten i gamla sandtäkter längs den östra landborgen, där framtida exploatering såväl som små husbehovstäkter, kan utgöra ett starkt hot mot artens fortlevnad. Endast ett fåtal av artens lokaler är belägna inom naturreservat, främst i Skåne. 


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Lokaler som hyser arten behöver säkerställas genom skötselplaner som omfattar upprätthållet bete eller annan traditionell markanvändning. Ett pågående åtgärdsprogram för sandstäpp (Rosquist 2017) har som mål att habitatets areal skall fördubblas fram till 2030. Detta kommer sannolikt att gynna populationen i landet eftersom sandstäpp och sandstäppsartade biotoper är artens huvudsakliga habitat. Trender i artens populationsutveckling bör följas med riktade inventeringsåtgärder. 
Utländska namn – DK: Furet stilkbovist.

Danielsson S. 1996. Inventering av sandstäpp på Öland 1995. Länsstyrelsen i Kalmar län. Meddelande 1996: 1. 

Jeppson, M., Altés, A., Moreno, G., Nilsson, R.H., Loarce, Y., de Bustos, A, Larsson, E. 2017. Unexpected high species diversity among European stalked puffballs – a contribution to the phylogeny and taxonomy of the genus Tulostoma (Agaricales). Mycokeys 21: 33 – 88. doi: 10.3897/mycokeys.21.12176

Rosquist G. 2017. Åtgärdsprogram för sandstäpp 2015-2019. Naturvårdsverket. Rapport 6676. 

Tyler T. 2003. Sandstäppens status vårvintern 2003. Botaniska Notiser 136(4): 1-22. 

Wright, J.E. 1987. The genus Tulostoma (Gasteromycetes) – A world monograph. Bibliotheca Mycologica 113. Berlin, Stuttgart. 338 sid.

 

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma melanocyclum, Bres. - mörk stjälkröksvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.