Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vit stjälkröksvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tulostoma niveum
Vit stjälkröksvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En förhållandevis liten, nästan helt vit röksvamp som växer i mosskuddar på klippor och stenblock. Den skaftade rökbollen är oval till lökformad, 3–7 mm i diameter, kritvit till blekt ockrafärgad. Hos unga exemplar är rökbollen täckt av ett tjockt, hinnartat skikt (exoperidium) som snart faller av men ofta kan ses som membranösa rester här och var på rökbollens yta. I toppen av rökbollen finns en koniskt utdragen tublik mynningspor som i allmänhet inte omges av en zon med avvikande färg (hos enstaka exemplar ses ibland en svag brunfärgning). Foten är smal och skör, 4–20 mm hög, vitaktig, ockrafärgad eller ljusbrun, nästan slät eller ibland täckt av små tilltryckta fjäll. Sporerna är runda, 4–6 µm, vårtiga. I den mogna spormassan (gleban) finns kapillitietrådar med svagt till tydligt vidgade septa. Ofta finns rikligt med mikroskopiskt små rombiska kristaller uppblandade med kapillitietrådar och sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för vit stjälkröksvamp Observationer i  Sverige för vit stjälkröksvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten känd från ett område som sträcker sig från Dalsland i väster via kalkområden i Närke och Västmanland till Roslagen, Södertörn, Stockholms södra skärgård och Bråviken i öster (Jeppson 2005, Kers 1978). Dessutom finns tämligen rika förekomster på Öland och enstaka på Gotland. I väster ansluter fynd i Sydnorge (Oslo-området och ön Rennesöy nära Stavanger) och två lokaler i Skottland (Fleming et al. 1998); åt öster finns ett fåtal fynd i södra Finland (nära Kuopio 1987 och Hummelskär i finska Skärgårdshavets nationalpark 1962; Ulvinen 1996) och ett nyligen gjort fynd på ön Åvensor i Skärgårdshavets nationalpark). Ett geografiskt avvikande fynd är det som nyligen gjorts nära Genève i Schweiz (Jeppson et al. 2017). Arten har inte påträffats utanför Europa. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare som växer i mosstuvor direkt på klippor och hällar av kalksten. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för vit stjälkröksvamp 2005-2010 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Kunskapsläget har på så sätt avsevärt förbättrats. Mörkertalet bedöms nu vara mycket lågt. Åtgärdsprogrammet visar att vit stjälkröksvamp har en begränsad population koncentrerad till landets kalkområden och att den helt övervägande delen av världspopulationen finns just i Sverige. Växer i huvudsak i stabila miljöer som inte är hotade. Total population i landet bedöms dock sammantaget minska svagt, p.g.a. igenväxning och exploatering. Arten är även känslig för slitage längs stigar och vandringsleder på mosstäckta kalkhällar. Antalet reproduktiva individer skattas till 19999 (3600-36000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (100). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (4). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (156-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Nedbrytare som är associerad med mossor (ofta kruskalkmossa, Tortella toruosa, ibland plyschmossa, Ditrichum flexicaule) och förekommer uteslutande i mosskuddar direkt på klippor, block och hällar av kalksten (både urkalksten och sedimentär kalksten) och kalkhaltig skiffer (Andersson & Gunnarsson 2016, Jeppson 2006). Den föredrar halvöppna, något skuggiga miljöer och påträffas ibland på hällmarker eller på stenblock i anslutning till sjö- eller havsstränder. På Ölands alvar har den vid flera tillfällen setts växa i mosskuddar längs sprickor i kalkhällarna, i skydd av omgivande enbuskar. Den förekommer också på kyrkogårdsmurar och stengärdesgårdar av kalksten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Tulostoma (stjälkröksvampar), Art Tulostoma niveum Kers - vit stjälkröksvamp Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare som växer i mosstuvor direkt på klippor och hällar av kalksten. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för vit stjälkröksvamp 2005-2010 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Kunskapsläget har på så sätt avsevärt förbättrats. Mörkertalet bedöms nu vara mycket lågt. Åtgärdsprogrammet visar att vit stjälkröksvamp har en begränsad population koncentrerad till landets kalkområden och att den helt övervägande delen av världspopulationen finns just i Sverige. Växer i huvudsak i stabila miljöer som inte är hotade. Total population i landet bedöms dock sammantaget minska svagt, p.g.a. igenväxning och exploatering. Arten är även känslig för slitage längs stigar och vandringsleder på mosstäckta kalkhällar. Antalet reproduktiva individer skattas till 19999 (3600-36000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (100). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (4). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (156-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).

Åtgärdsprogram Avslutat
En förhållandevis liten, nästan helt vit röksvamp som växer i mosskuddar på klippor och stenblock. Den skaftade rökbollen är oval till lökformad, 3–7 mm i diameter, kritvit till blekt ockrafärgad. Hos unga exemplar är rökbollen täckt av ett tjockt, hinnartat skikt (exoperidium) som snart faller av men ofta kan ses som membranösa rester här och var på rökbollens yta. I toppen av rökbollen finns en koniskt utdragen tublik mynningspor som i allmänhet inte omges av en zon med avvikande färg (hos enstaka exemplar ses ibland en svag brunfärgning). Foten är smal och skör, 4–20 mm hög, vitaktig, ockrafärgad eller ljusbrun, nästan slät eller ibland täckt av små tilltryckta fjäll. Sporerna är runda, 4–6 µm, vårtiga. I den mogna spormassan (gleban) finns kapillitietrådar med svagt till tydligt vidgade septa. Ofta finns rikligt med mikroskopiskt små rombiska kristaller uppblandade med kapillitietrådar och sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vit stjälkröksvamp

Länsvis förekomst och status för vit stjälkröksvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vit stjälkröksvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten känd från ett område som sträcker sig från Dalsland i väster via kalkområden i Närke och Västmanland till Roslagen, Södertörn, Stockholms södra skärgård och Bråviken i öster (Jeppson 2005, Kers 1978). Dessutom finns tämligen rika förekomster på Öland och enstaka på Gotland. I väster ansluter fynd i Sydnorge (Oslo-området och ön Rennesöy nära Stavanger) och två lokaler i Skottland (Fleming et al. 1998); åt öster finns ett fåtal fynd i södra Finland (nära Kuopio 1987 och Hummelskär i finska Skärgårdshavets nationalpark 1962; Ulvinen 1996) och ett nyligen gjort fynd på ön Åvensor i Skärgårdshavets nationalpark). Ett geografiskt avvikande fynd är det som nyligen gjorts nära Genève i Schweiz (Jeppson et al. 2017). Arten har inte påträffats utanför Europa. 
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma niveumKers - vit stjälkröksvamp

Nedbrytare som är associerad med mossor (ofta kruskalkmossa, Tortella toruosa, ibland plyschmossa, Ditrichum flexicaule) och förekommer uteslutande i mosskuddar direkt på klippor, block och hällar av kalksten (både urkalksten och sedimentär kalksten) och kalkhaltig skiffer (Andersson & Gunnarsson 2016, Jeppson 2006). Den föredrar halvöppna, något skuggiga miljöer och påträffas ibland på hällmarker eller på stenblock i anslutning till sjö- eller havsstränder. På Ölands alvar har den vid flera tillfällen setts växa i mosskuddar längs sprickor i kalkhällarna, i skydd av omgivande enbuskar. Den förekommer också på kyrkogårdsmurar och stengärdesgårdar av kalksten.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Barrskog, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bladmossor - Bryophyta (Viktig)
Den svenska populationen utgör artens huvudsakliga population på världsnivå, varför dess fortlevnad inte bara skall ses ur ett svenskt perspektiv. Dess lokaler är i allmänhet ganska stabila och inte akut hotade men en långsam igenväxning kan på sikt bli ett hot. I vissa fall kan exploatering hota enskilda förekomster. Ett konkret hot mot dess förekomster på kyrkogårdsmurar är renovering eller omläggning av dylika murar. Förekomster i kalkhällmarker kan i några fall (t ex på Runmarö) vara negativt påverkade av alltför hårt trampslitage.


Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Kända lokaler bör undantas från exploatering och följas upp regelbundet för att notera eventuella populationstrender. Kyrkogårdsförvaltningar på vilkas kyrkogårdsmurar vit stjälkröksvamp uppträder bör iaktta försiktighet vid murarbeten. Arten har varit föremål för ett nationellt åtgärdsprogram och en riksinventering (Jeppson 2005) och har föreslagits för upptagande i Bernkonventionen (Dahlberg & Croneborg 2003). Den är dessutom rödlistebedömd på global nivå och kommer troligen att införas på IUCN:S globala rödlista inom kort.


Åtgärdsprogram Avslutat
Arten påminner om den vanligare stjälkröksvampen (T. brumale) men är mindre, blekare och skörare och saknar i allmänhet det brunaktiga fält som omger mynningsporen hos stjälkröksvamp. Den senare har en delvis annorlunda ekologi men kan ibland förekomma bland mossor i hällområden med halvskuggiga förhållanden. I sådana fall växer dock stjälkröksvampen i allmänhet bland mossor som etablerat sig på jord/förna i små svackor medan den vita stjälkröksvampen växer i mosstuvor som sitter direkt på sten, gärna på små upphöjningar med ett minimalt förnaskikt. I tveksamma fall får man ta till mikroskopet eftersom arterna kan skiljas åt på sporstorleken. En annan förväxlingsart är T. eckbladii, som också är känd från mosstuvor på kalkblock. Den bildar något robustare och större fruktkroppar, har en mer eller mindre tydlig mörk mynningszon och är hittills enbart funnen i subalpina miljöer i Nordnorge. 

Utländska namn – FI: Sammaljalkakuukunen.

Dahlberg, A., Croneborg, H. 2003. 33 threatened fungi in Europe. Complementary and revosed information on listing in Appendix I for the Bern Convention. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 82 s.

Fleming L.V., Ing, B., Scouller, S.E.K. 1998. Current status and phenology of fruiting in Scotland of the endangered fungus Tulostoma niveum. Mycologist 12(3): 126-131. 

Jeppson, M. 2005. Åtgärdsprogram för bevarande av vit stjälkröksvamp (Tulostoma niveum). Naturvårdsverket. Rapport 5512. 

Jeppson, M. 2006. Tulostoma niveum - en av världens sällsyntaste svampar. Svensk Mykologisk Tidskrift 27(2): 58-63.

Jeppson, M., Altés, A., Moreno, G., Nilsson, R.H., Loarce, Y., de Bustos, A, Larsson, E. 2017. Unexpected high species diversity among European stalked puffballs – a contribution to the phylogeny and taxonomy of the genus Tulostoma (Agaricales). Mycokeys 21: 33 – 88. doi: 10.3897/mycokeys.21.12176

Kers, L.E. 1978. Tulostoma niveum sp. nov. (Gasteromycetes), described from Sweden. Botaniska Notiser 131: 411–417.

Ulvinen. T. 1994. Suomen uhanalaiset kupusienet. Sienilehti 46(3): 69-89. 

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma niveum, Kers - vit stjälkröksvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.