Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vresalm

Organismgrupp Kärlväxter Ulmus laevis
Vresalm Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vresalmen skiljer sig från skogsalmen och lundalmen genom att blommorna har mycket långa skaft och att fruktvingen är hårig i kanten. Fröt sitter liksom hos lundalmen nära vingspetsen. Bladens översida är kal, undersidan dunhårig. Bladbasen är mycket sned. Arten bildar aldrig bestånd.
Utbredning
Länsvis förekomst för vresalm Observationer i  Sverige för vresalm
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vresalmens svenska förekomst är begränsad till ett ca fem mil långt område på mellersta Öland. Här finns den på omkring 120 lokaler med vanligen mycket sparsam förekomst, ofta med endast enstaka individer på varje lokal. Vresalmen odlas flerstädes i Sydsverige och är känd som förvildad på någon enstaka plats. Den nordiska utbredningen i övrigt inskränker sig till södra Finland. Utbredningen omfattar även centrala, östra och sydöstra Europa. Den öländska förekomsten utgör en nordvästlig utpost.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Vresalm förekommer på Öland, växer här och där på den gamla inägomarken. Den är bunden till fuktig, tidivs våt ängsmark och fuktig skogsmark. Vresalm verkar till skillnad från skogs- och lundalm inte lika utsatt för almsjukan eftersom den har en annorlunda struktur på barken som almsplintborren inte gillar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (750-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 596 km² och förekomstarean (AOO) till 168 km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Vresalmen växer här och där på den gamla inägomarken. Den är bunden till fuktig, tidvis våt ängsmark och fuktig skogsmark. Den vill ha närings- och basrik humus på lerigt underlag och är en indikator på gleyjordmån. Arten kräver kontinentalt sommarvarmt klimat.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Ulmaceae (almväxter), Släkte Ulmus (almar), Art Ulmus laevis Pall. - vresalm Synonymer Ulmus racemosa Borkh., Ulmus effusa Willd., Ulmus pedunculata Foug., vitalm

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Vresalm förekommer på Öland, växer här och där på den gamla inägomarken. Den är bunden till fuktig, tidivs våt ängsmark och fuktig skogsmark. Vresalm verkar till skillnad från skogs- och lundalm inte lika utsatt för almsjukan eftersom den har en annorlunda struktur på barken som almsplintborren inte gillar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (750-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 596 km² och förekomstarean (AOO) till 168 km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv,v)+2ab(iii,iv,v)).
Vresalmen skiljer sig från skogsalmen och lundalmen genom att blommorna har mycket långa skaft och att fruktvingen är hårig i kanten. Fröt sitter liksom hos lundalmen nära vingspetsen. Bladens översida är kal, undersidan dunhårig. Bladbasen är mycket sned. Arten bildar aldrig bestånd.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vresalm

Länsvis förekomst och status för vresalm baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vresalm

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vresalmens svenska förekomst är begränsad till ett ca fem mil långt område på mellersta Öland. Här finns den på omkring 120 lokaler med vanligen mycket sparsam förekomst, ofta med endast enstaka individer på varje lokal. Vresalmen odlas flerstädes i Sydsverige och är känd som förvildad på någon enstaka plats. Den nordiska utbredningen i övrigt inskränker sig till södra Finland. Utbredningen omfattar även centrala, östra och sydöstra Europa. Den öländska förekomsten utgör en nordvästlig utpost.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Ulmaceae - almväxter 
  • Släkte
    Ulmus - almar 
  • Art
    Ulmus laevisPall. - vresalm
    Synonymer
    Ulmus racemosa Borkh.
    Ulmus effusa Willd.
    Ulmus pedunculata Foug.
    vitalm

Vresalmen växer här och där på den gamla inägomarken. Den är bunden till fuktig, tidvis våt ängsmark och fuktig skogsmark. Den vill ha närings- och basrik humus på lerigt underlag och är en indikator på gleyjordmån. Arten kräver kontinentalt sommarvarmt klimat.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Hotas av almsjukan, vilken nyligen nått Öland. I mitten av 1800-talet var den troligtvis vanligare men höggs bort. Idag är artens svenska förekomst så svag, att den hotas av minsta avverkning. Åtgärder inom jordbruket för att förbättra fältarronderingen, liksom utdikning och nyodling utgör ett hot. Även omföring av vresalmbevuxen mark till mera produktiv skogsmark innebär ett hot.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
Arten har varit föremål för särskild uppmärksamhet genom de inventeringar som skett under 1990-talet av Mittlandsskogen på Öland. Skydd av vissa förekomster genom bildande av skogliga naturreservat har också skett. Artens föryngring bör studeras så att denna aktivt kan gynnas.
Utländska namn – NO: Vrangalm, DK: Skaerm-Elm, FI: Kyhäjalava, GB: European White-elm.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.

Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Lundqvist, Å., 1979. Weitere Nachträge zur Flora der Insel Öland. Svensk Bot. Tidskr. 73: 281–325.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö., Gustafsson, L.-Å. & Karlsson, T. 1982. Projekt Linné rapporterar 133–143. Svensk Bot. Tidskr. 76: 273–284.

Sjöstrand, M.G. 1863. Calmar läns och Ölands flora. Kalmar.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Sterner, R. 1938. Flora der Insel Öland. Acta Phytogeogr. Suec. 9.

Uotila, P. 1997. Kynäjalava. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Ødum, S. 1968. Udbredelsen af træer og buske i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 1–118.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Urban Ekstam & Torleif Ingelög 1984. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Ulmaceae - almväxter 
  • Släkte
    Ulmus - almar 
  • Art
    Ulmus laevis, Pall. - vresalm
    Synonymer
    Ulmus racemosa Borkh.
    Ulmus effusa Willd.
    Ulmus pedunculata Foug.
    vitalm
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Urban Ekstam & Torleif Ingelög 1984. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.