Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  långskägg

Organismgrupp Lavar Usnea longissima
Långskägg Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Långskägg är lätt att känna igen genom sin långa (upp till 10 meter men vanligen kortare än 1 m) hängande och sparsamt förgrenade bål, som har en gulgrön till grågrön färg. Den skiljer sig från övriga skägglavar genom att huvudgrenarna saknar bark.
Utbredning
Länsvis förekomst för långskägg Observationer i  Sverige för långskägg
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Långskägg är känd från ett bälte från Värmland upp till Västerbotten och södra Norrbotten med en påtaglig koncentration till Medelpad och Ångermanland. Enstaka lokaler är även kända från Dalsland och Småland. Idag finns omkring 200 förekomster, främst i Västernorrlands län där många nyfynd gjorts under sedan början av 1990-talet. Laven har minskat i frekvens sedan 1950-talet och inventeringar har visat att den är försvunnen från de flesta av de tidigare kända lokalerna, t.ex. 18 av 23 i Medelpad. I Norge och Finland är den rödlistad och i övriga Europa förekommer den sparsamt, helst i de högre bergsområdena. Den är också känd från Nordamerika och Asien. I Sverige och Norge finns Europas största förekomster, åtminstone utanför Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Knuten till brandrefugiala öppna boreala granskogar. Det finns omkring 200 aktuella lokaler. Arten överlever inte en slutavverkning (inklusive hänsyn) och den finns idag enbart kvar i skog som aldrig varit kalavverkad (kontinuitetsskog). Avverkning av kontinuitetsskog är ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (4000-8000). Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 30 (20-40) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc+3bc+4bc).
Ekologi
Långskägg är nästan uteslutande knuten till gran, men den kan sällsynt förekomma på andra trädslag som t.ex. björk. Den förekommer vanligen på döda grenar eller grendelar. Arten kräver gamla brandrefugiala, ofta långsamväxande luckiga granskogar, främst på nordsidan av berg eller i anslutning till små myrpartier. Skogstypen är frisk till fuktig ristyp eller ört-ristyp. Den växer i grankronornas nedre del. Fynd finns även i yngre bestånd i luckiga lägen. Skogsbete och/eller plockhuggning av tall har sannolikt gynnat arten och när nu skogarna sluter sig missgynnas arten.
Landskapstyper
Skog
Skog
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· gran
· gran
· rönn
· rönn
· sälg
· sälg
Levande träd
Levande träd
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Parmeliaceae, Släkte Usnea (skägglavar), Art Usnea longissima Ach. - långskägg Synonymer Dolichousnea longissima (Ach.) Articus

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Knuten till brandrefugiala öppna boreala granskogar. Det finns omkring 200 aktuella lokaler. Arten överlever inte en slutavverkning (inklusive hänsyn) och den finns idag enbart kvar i skog som aldrig varit kalavverkad (kontinuitetsskog). Avverkning av kontinuitetsskog är ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (4000-8000). Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 30 (20-40) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc+3bc+4bc).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Långskägg är lätt att känna igen genom sin långa (upp till 10 meter men vanligen kortare än 1 m) hängande och sparsamt förgrenade bål, som har en gulgrön till grågrön färg. Den skiljer sig från övriga skägglavar genom att huvudgrenarna saknar bark.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för långskägg

Länsvis förekomst och status för långskägg baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för långskägg

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Långskägg är känd från ett bälte från Värmland upp till Västerbotten och södra Norrbotten med en påtaglig koncentration till Medelpad och Ångermanland. Enstaka lokaler är även kända från Dalsland och Småland. Idag finns omkring 200 förekomster, främst i Västernorrlands län där många nyfynd gjorts under sedan början av 1990-talet. Laven har minskat i frekvens sedan 1950-talet och inventeringar har visat att den är försvunnen från de flesta av de tidigare kända lokalerna, t.ex. 18 av 23 i Medelpad. I Norge och Finland är den rödlistad och i övriga Europa förekommer den sparsamt, helst i de högre bergsområdena. Den är också känd från Nordamerika och Asien. I Sverige och Norge finns Europas största förekomster, åtminstone utanför Ryssland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Usnea - skägglavar 
  • Art
    Usnea longissimaAch. - långskägg
    Synonymer
    Dolichousnea longissima (Ach.) Articus

Långskägg är nästan uteslutande knuten till gran, men den kan sällsynt förekomma på andra trädslag som t.ex. björk. Den förekommer vanligen på döda grenar eller grendelar. Arten kräver gamla brandrefugiala, ofta långsamväxande luckiga granskogar, främst på nordsidan av berg eller i anslutning till små myrpartier. Skogstypen är frisk till fuktig ristyp eller ört-ristyp. Den växer i grankronornas nedre del. Fynd finns även i yngre bestånd i luckiga lägen. Skogsbete och/eller plockhuggning av tall har sannolikt gynnat arten och när nu skogarna sluter sig missgynnas arten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· rönn - Sorbus aucuparia (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
Laven är starkt hotad av slutavverkning eftersom den kräver gamla granbestånd. Den är dessutom synnerligen känslig för uttorkning och vindpåverkan (blåser sönder) och missgynnas i kanten mot hyggen. Möjligen har vissa lokaler påverkats negativt av att skogarna slutit sig, bl.a. beroende på upphört skogsbete och tidigare plockhuggningar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Större förekomster bör undantas från slutavverkning och de avsättas som naturreservat eller motsvarande. Eventuell skötsel av större förekomster bör diskuteras.
Långskägg är fridlyst i Sverige och är dessutom Ångermanlands landskapslav. Utländska namn – NO: Huldrestry, FI: Rihmanaava.

Ahlner, S. 1931. Usnea longissima Ach. i Skandinavien. Svensk Bot. Tidskr. 25: 395–416.

Ahlner, S. 1948. Utbredningstyper bland nordiska barrträdslavar. Acta Phytogeogr. Suec. 22.

Andersson, L. I. & Williamson, M. 1993. Långskägg, Usnea longissima, funnen i Norrbotten. Svensk Bot. Tidskr. 87: 354.

Esseen, P.-A., Ericson, L., Lindström, H. & Zackrisson, O. 1981. Occurrence and ecology of Usnea longissima in Central Sweden. Lichenologist 13: 177–190.

Halonen, P. 1997. The lichen genus Usnea in eastern Fennoscandia. II. Usnea longissima. Graphis Scripta 8: 51–56.

Hermansson, J. 2005. Långskägg. I: Arvidsson, L. & Hultengren, S. (red.), Svenska landskapslavar. Naturcentrum, Stenungsund.

Josefsson, T. 2004. Using a spatially precise approach to analyse the occurrence of Usnea longissima in relation to present and past stand structure - a case study in boreal Scandinavia. Examensarbete. Inst. f. skoglig vegetationsekologi, SLU, Umeå.

Oldhammer, B. 2004. Långskägget – naturskogens flaggskepp. Svensk Bot. Tidskr. 98: 242-246. Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R., Holien, H. & Timdal, E. 1996. The threatened macrolichens of Norway - 1995. Sommerfeltia 23: 1–258.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per-Anders Esseen 1995. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Usnea - skägglavar 
  • Art
    Usnea longissima, Ach. - långskägg
    Synonymer
    Dolichousnea longissima (Ach.) Articus
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per-Anders Esseen 1995. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.