Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rutlåsbräken

Organismgrupp Kärlväxter Botrychium matricariifolium
Rutlåsbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rutlåsbräken är en 5–15(–25) cm hög flerårig kärlkryptogam, vars bladskiva är uppdelad i en fertil och en steril del. Den sporangiebärande “stjälken” är kraftig, 3–4 mm tjock, och ej sällan rödanlupen. Det sterila “bladet” sitter fästat strax ovan mitten av stjälken och är i allmänhet kort men tydligt skaftat. Det är oftast enkelt parflikat i 3–6 par trubbiga primärsegment med tydliga mittnerver. Ibland kan dessa vara flera gånger delade och skapa en sirlig och fransig bladskiva. Växten visar sig redan i maj, i form av ett litet “blomkålshuvud”. Fram till sporspridningen kännetecknas arten av en tydlig pruina, som skänker bladverket en blågrönaktig färg. Sporangiet växlar under mognaden färg från grönt om våren över gult, till orange vid spormognaden, varefter hela växten snart gulnar och vissnar ned.
Utbredning
Länsvis förekomst för rutlåsbräken Observationer i  Sverige för rutlåsbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rutlåsbräken äger en relativt jämn men gles utbredning i södra och mellersta Sveriges lågland, med ströfynd norrut till östra Lule Lappmark. I fjälltrakterna saknas den helt. Sammanlagt har ca 150 förekomster noterats för arten från nästan samtliga landskap. Liksom för övriga arter inom släktet har tillbakagången under senaste halvseklet varit kraftig. Idag är arten känd från ca 50 (mestadels nyupptäckta) lokaler i Skåne, Blekinge, Småland, Halland, på Öland, Gotland, i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Södermanland, Närke, Värmland, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Dalarna, Hälsingland, Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Lule lappmark. Ett fåtal förekomster av rutlåsbräken är kända från Danmark, södra Norge och Finland. Arten är nordligt amfiatlantisk och förekommer i Europa huvudsakligen i ett bälte från Alperna till mellersta Skandinavien. Den förekommer även i Korea och Nordamerika, samt med andra underarter i tempererade delar av Sydamerika. Arten uppges ha gått tillbaka överallt i Europa och är klassad som sårbar inom hela sitt europeiska utbredningsområde.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer med enstaka lokaler i flertalet av landskapen från Skåne upp till Norrbotten. Växer på kortvuxna, torra, öppna gräsmarker utan alltför påtaglig konkurrens. Den förekommer även i andra miljöer som sydvända lövskogar, vägbankar, lövängar, klipphyllor mm. Det största hotet mot arten är upphörd hävd, men även för kraftigt bete kan utgöra ett hot. Rutlåsbräken hamnar i en lägre hotakategori jämfört med 2010 då dess population knappast kan betraktas som säkert (men troligen) kraftigt fragmenterad. Arten omfattas av ett åtgärdsprogram som håller på att tas fram för att gynna tre av våra låsbräknar. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 464 (400-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
I likhet med de övriga små arterna av släktet Botrychium, förekommer rutlåsbräken på kortvuxna, torra och öppna gräsmarker utan alltför påtaglig konkurrens. Den växer gärna bland kattfot i sandiga betesbackar och hedar, längs stigkanter och övergivna vägbankar eller på magra ängsmarker och gårdstun. Därtill påträffas den regelbundet i slutna lundmiljöer, gärna i sydvända lövskogar med skuggig och glesbevuxen mull- eller vittringsjord, i lövängar eller på små klipphyllor och i skrevor i skuggade eller exponerade bergsbranter. Möjligen gynnas den av sporadiskt skogsbete. På flertalet lokaler förefaller arten vara tydligt kalkgynnad. Rutlåsbräken har en långsam utveckling, där (själv-)befruktningen sker inuti ett underjordiskt prothallium. Växten visar sig sedan först efter flera år ovanför jordytan. Arten är tetraploid (2n=90), och anses ibland ha uppstått som en hybrid mellan vanlig låsbräken B. lunaria och topplåsbräken B. lanceolatum. I Nordamerika är hybrider med bl a dvärglåsbräken och topplåsbräken påträffade. Rutlåsbräken är en tidig art, vars sporer mognar redan i månadsskiftet juni-juli. Detta gör den särskilt utsatt för försommartorka, varför den ej sällan helt synes utebli (eller endast uppträder ytterligt förkrympt) på sina gräsmarkslokaler torra år. Av de aktuella lokalerna utgör nästan hälften klippbrants- och lövskogsförekomster.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Psilotopsida, Ordning Ophioglossales (låsbräkenordningen), Familj Ophioglossaceae (låsbräkenväxter), Släkte Botrychium (låsbräknar), Art Botrychium matricariifolium (Retz.) A. Braun ex Koch - rutlåsbräken Synonymer Botrychium lunaria var. matricariifolium A. Braun ex Döll, Lundlåsbräken

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer med enstaka lokaler i flertalet av landskapen från Skåne upp till Norrbotten. Växer på kortvuxna, torra, öppna gräsmarker utan alltför påtaglig konkurrens. Den förekommer även i andra miljöer som sydvända lövskogar, vägbankar, lövängar, klipphyllor mm. Det största hotet mot arten är upphörd hävd, men även för kraftigt bete kan utgöra ett hot. Rutlåsbräken hamnar i en lägre hotakategori jämfört med 2010 då dess population knappast kan betraktas som säkert (men troligen) kraftigt fragmenterad. Arten omfattas av ett åtgärdsprogram som håller på att tas fram för att gynna tre av våra låsbräknar. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 464 (400-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Konventioner Bernkonventionens bilaga I, Typisk art i 6210 Kalkgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Rutlåsbräken är en 5–15(–25) cm hög flerårig kärlkryptogam, vars bladskiva är uppdelad i en fertil och en steril del. Den sporangiebärande “stjälken” är kraftig, 3–4 mm tjock, och ej sällan rödanlupen. Det sterila “bladet” sitter fästat strax ovan mitten av stjälken och är i allmänhet kort men tydligt skaftat. Det är oftast enkelt parflikat i 3–6 par trubbiga primärsegment med tydliga mittnerver. Ibland kan dessa vara flera gånger delade och skapa en sirlig och fransig bladskiva. Växten visar sig redan i maj, i form av ett litet “blomkålshuvud”. Fram till sporspridningen kännetecknas arten av en tydlig pruina, som skänker bladverket en blågrönaktig färg. Sporangiet växlar under mognaden färg från grönt om våren över gult, till orange vid spormognaden, varefter hela växten snart gulnar och vissnar ned.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rutlåsbräken

Länsvis förekomst och status för rutlåsbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rutlåsbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rutlåsbräken äger en relativt jämn men gles utbredning i södra och mellersta Sveriges lågland, med ströfynd norrut till östra Lule Lappmark. I fjälltrakterna saknas den helt. Sammanlagt har ca 150 förekomster noterats för arten från nästan samtliga landskap. Liksom för övriga arter inom släktet har tillbakagången under senaste halvseklet varit kraftig. Idag är arten känd från ca 50 (mestadels nyupptäckta) lokaler i Skåne, Blekinge, Småland, Halland, på Öland, Gotland, i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Södermanland, Närke, Värmland, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Dalarna, Hälsingland, Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Lule lappmark. Ett fåtal förekomster av rutlåsbräken är kända från Danmark, södra Norge och Finland. Arten är nordligt amfiatlantisk och förekommer i Europa huvudsakligen i ett bälte från Alperna till mellersta Skandinavien. Den förekommer även i Korea och Nordamerika, samt med andra underarter i tempererade delar av Sydamerika. Arten uppges ha gått tillbaka överallt i Europa och är klassad som sårbar inom hela sitt europeiska utbredningsområde.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium matricariifolium(Retz.) A. Braun ex Koch - rutlåsbräken
    Synonymer
    Botrychium lunaria var. matricariifolium A. Braun ex Döll
    Lundlåsbräken

I likhet med de övriga små arterna av släktet Botrychium, förekommer rutlåsbräken på kortvuxna, torra och öppna gräsmarker utan alltför påtaglig konkurrens. Den växer gärna bland kattfot i sandiga betesbackar och hedar, längs stigkanter och övergivna vägbankar eller på magra ängsmarker och gårdstun. Därtill påträffas den regelbundet i slutna lundmiljöer, gärna i sydvända lövskogar med skuggig och glesbevuxen mull- eller vittringsjord, i lövängar eller på små klipphyllor och i skrevor i skuggade eller exponerade bergsbranter. Möjligen gynnas den av sporadiskt skogsbete. På flertalet lokaler förefaller arten vara tydligt kalkgynnad. Rutlåsbräken har en långsam utveckling, där (själv-)befruktningen sker inuti ett underjordiskt prothallium. Växten visar sig sedan först efter flera år ovanför jordytan. Arten är tetraploid (2n=90), och anses ibland ha uppstått som en hybrid mellan vanlig låsbräken B. lunaria och topplåsbräken B. lanceolatum. I Nordamerika är hybrider med bl a dvärglåsbräken och topplåsbräken påträffade. Rutlåsbräken är en tidig art, vars sporer mognar redan i månadsskiftet juni-juli. Detta gör den särskilt utsatt för försommartorka, varför den ej sällan helt synes utebli (eller endast uppträder ytterligt förkrympt) på sina gräsmarkslokaler torra år. Av de aktuella lokalerna utgör nästan hälften klippbrants- och lövskogsförekomster.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det största hotet mot rutlåsbräken är upphörd hävd av ängar och hagmarker, samt dessa gräsmarkers omförande till åker eller skog. Kvävegödsling av naturlig gräsmark är fatal för Botrychium-arterna, då såväl sporgroning som tidig tillväxt hämmas av nitrater. Förekomsterna i lövskog och andra lundmiljöer hotas av avverkning och barrskogsplantering. Arten har alltid varit sällsynt varför hotbilden är oklar och dess ekologi är dåligt känd.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
För att garantera rutlåsbräken fortsatt hemvist i landet fordras att dess lokaler skyddas. Gräsmarksförekomster får ej tillåtas växa igen och lundlokalerna måste skyddas från avverkning. En gynnsam åtgärd är för gräsmarksförekomsterna bete med nötkreatur eller årlig lieslåtter i slutet av juli, med bortförande av hö. Skogsmarkslokalerna är känsligare och gynnas bäst genom att en viss luckighet tillåter ljus att nå marken här och där. Mer omfattande avverkningar måste dock undvikas, liksom andra åtgärder som kan ge upphov till slyuppslag och massiv gräsexpansion. Försök bör göras med försiktigt skogsbete på någon lundlokal, där örtfloran i övrigt inte är alltför exklusiv och ömtålig. Eftersom rutlåsbräken kan vara mycket nyckfull i sitt ovanjordiska uppträdande, bör den eftersökas på alla äldre lokaler där den har setts, åtminstone efter 1970. Arten bör även övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Rutlåsbräken är frilyst. I äldre litteratur har viss sammanblandning skett mellan rutlåsbräken och höstlåsbräken (B. multifidum), delvis beroende på höstlåsbräkens tidigare namn, B. rutaceum. Utländska namn – NO: Huldrenøkkel, DK: Kamillebladet månerude, FI: Tylppäliuskainen noidanlukko,.

Andersson. P.-A. 1984. Floristiska nyheter på Dal. Svensk Bot. Tidskr. 78: 95–111.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Ekstam, U. 1992. Om hävden upphör. Statens Naturvårdsverk. Värnamo.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Fåhraeus, G. 1981. Nya gotländska Botrychiumfynd. Svensk Bot. Tidskr. 75: 97–102.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kubát, K. 1977. Botrychium matricariifolium in der CSR.

Laine, U. 1997. Saunioidanlukko. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Lucas, G. L. (Ed) 1983. Liste des plantes rares, menacées et endémiques en Europe. Conseil de l’ Europe, Strasbourg, Nat. et Env., n° 27.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Melan, M. A. & Whittier, D. P. 1990. Effects of inorganic nitrogen sources on spore germination and gametophyte growth in Botrychium dissectum. Plant, Cell and Environment 13: 477–482.

Meyer, D. E. 1981. Die Dissertation über die Berliner Farnpflanzen von Strempel 1822 und über die Abstammung von Botrychium matricariifolium. Nowa Hedwigia 35: 607–637.

Muller, S. 1992. The impact of a drought in spring on the sporulation of Botrychium matricariifolium in the Bitcherland (Northern Vosges, France). Acta Oecologica 13: 3.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Wagner, F. S. 1993. Chromosomes of North American Grapeferns and Moonworts. Contr. Univ. Michigan Herb. 19: 83–92.

Wiinstedt, K. 1953. Pteridofyternes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 49: 305–388.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium matricariifolium, (Retz.) A. Braun ex Koch - rutlåsbräken
    Synonymer
    Botrychium lunaria var. matricariifolium A. Braun ex Döll
    Lundlåsbräken
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2006.