Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  storviol

Organismgrupp Kärlväxter Viola elatior
Storviol Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Storviolen är den största i Sverige förekommande violarten. Stängeln, som är tätt småhårig, kan bli upp mot halvmetern hög. Bladskivorna är lansettformade, 5–6 cm med tvär eller avrundad bas och med tydliga sågtänder. Bladen är som regel längre än blomskaften. Stiplerna är ofta lika långa eller längre än bladskaften. Blomman är ljust blåviolett med vit mitt samt har kort, grönaktig sporre. Kapseln är kal och trubbig, ca 1 cm lång. Den blommar i juni.
Utbredning
Länsvis förekomst för storviol Observationer i  Sverige för storviol
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Storviolen finns i Sverige endast på Öland, där den har sin huvudsakliga utbredning i det mellanöländska lövskogs- och alvarområdet. Under senare tid har den endast setts i socknarna Högsrum, Långlöt, Gärdslösa, Torslunda, Vickleby, Hulterstad och Kastlösa. Den finns i dagsläget på cirka 20 lokaler. På en del äldre lokaler är den utgången, sannolikt till följd av uppodling och vägbreddning. Arten saknas i Danmark, Norge och Finland. Närmaste fyndort utanför Öland är belägen i Baltikum och mellersta Ryssland. Totalutbredningen omfattar Central- och Östeuropa samt centrala Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iv)+2ab(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer endast på Öland. Storviol växer i lövskogsbryn, vid och i dungar på alvarmark på fuktig kalkrik mark. Den tål inte alltför stark beskuggning, bäst trivs den i halvskugga. Storviol har ett åtgärdsprogram för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (1000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 312 km² och förekomstarean (AOO) till 64 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iv)+2ab(iv)).
Ekologi
Storviolen förekommer i lövskogsbryn, vid och i dungar på alvarmark på fuktig, kalkrik jord. Den tål inte alltför stark beskuggning. Bäst trivs den i halvskugga. På Ölandslokalerna har hybrider iakttagits med andra Viola-arter, såsom dvärg-, skogs- och strandviol (V. pumila, V. riviniana och V. persicifolia).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Violaceae (violväxter), Släkte Viola (violer), Art Viola elatior Fr. - storviol Synonymer Viola erecta

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iv)+2ab(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer endast på Öland. Storviol växer i lövskogsbryn, vid och i dungar på alvarmark på fuktig kalkrik mark. Den tål inte alltför stark beskuggning, bäst trivs den i halvskugga. Storviol har ett åtgärdsprogram för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (1000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 312 km² och förekomstarean (AOO) till 64 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iv)+2ab(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Storviolen är den största i Sverige förekommande violarten. Stängeln, som är tätt småhårig, kan bli upp mot halvmetern hög. Bladskivorna är lansettformade, 5–6 cm med tvär eller avrundad bas och med tydliga sågtänder. Bladen är som regel längre än blomskaften. Stiplerna är ofta lika långa eller längre än bladskaften. Blomman är ljust blåviolett med vit mitt samt har kort, grönaktig sporre. Kapseln är kal och trubbig, ca 1 cm lång. Den blommar i juni.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för storviol

Länsvis förekomst och status för storviol baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för storviol

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Storviolen finns i Sverige endast på Öland, där den har sin huvudsakliga utbredning i det mellanöländska lövskogs- och alvarområdet. Under senare tid har den endast setts i socknarna Högsrum, Långlöt, Gärdslösa, Torslunda, Vickleby, Hulterstad och Kastlösa. Den finns i dagsläget på cirka 20 lokaler. På en del äldre lokaler är den utgången, sannolikt till följd av uppodling och vägbreddning. Arten saknas i Danmark, Norge och Finland. Närmaste fyndort utanför Öland är belägen i Baltikum och mellersta Ryssland. Totalutbredningen omfattar Central- och Östeuropa samt centrala Ryssland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola elatiorFr. - storviol
    Synonymer
    Viola erecta

Storviolen förekommer i lövskogsbryn, vid och i dungar på alvarmark på fuktig, kalkrik jord. Den tål inte alltför stark beskuggning. Bäst trivs den i halvskugga. På Ölandslokalerna har hybrider iakttagits med andra Viola-arter, såsom dvärg-, skogs- och strandviol (V. pumila, V. riviniana och V. persicifolia).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Storviolen finns visserligen ännu kvar på ett antal lokaler på Öland, men det är klarlagt dels att antalet lokaler minskat till följd av uppodling, vägbreddning etc., dels att de enskilda bestånden decimerats. Arten är fridlyst, men fridlysningen lämnar i detta fall inte tillräckligt skydd.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
De största bestånden bör skyddas. Slutavverkning, alltför stark förbuskning, uppodling och dikning bör undvikas. En försiktig, successiv förnyelse av trädbeståndet har dock troligen inte någon negativ effekt. Ett åtgärdsprogram för storviol ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder.Storviol bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Storviol är fridlyst. Den har ingående studerats utifrån ekologisk och demografiska aspekter. Arten odlas sedan 1984 i Botaniska trädgården i Uppsala. Utländska namn – NO: Storfiol, DK: Stor Viol.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Lundqvist, Å. 1970. Supplement zu Sterners Flora der Insel Öland. Svensk Bot. Tidskr. 64: 65–131.

Nilsson, Ö., Gustafsson, L.-Å. & Karlsson, T. 1982. Projekt Linné rapporterar 133–143. Svensk Bot. Tidskr. 76: 273–284.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Helge Rickman 1984. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola elatior, Fr. - storviol
    Synonymer
    Viola erecta
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Helge Rickman 1984. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.