Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sumpviol

Organismgrupp Kärlväxter Viola uliginosa
Sumpviol Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sumpviolen är en flerårig ört med djupvioletta blommor på 10–15 cm långa bladlösa stänglar. De stora, något veckade och blanka bladen med utdragen trubbig spets gör den lätt igenkännlig även efter blomningen.
Utbredning
Länsvis förekomst för sumpviol Observationer i  Sverige för sumpviol
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sumpviolen har sin svenska huvudutbredning i Nedre Dalälvsområdet och i Möre i sydöstra Småland. Vid Dalälven förekommer den fortfarande tämligen allmänt på ömse sidor om älven från Älvkarleby till Söderfors. Högre upp efter älven blir den raskt betydligt ovanligare. Sumpviolens utbredning når inte in i Dalarna och Västmanland utan stannar vid Gysinge i Gästrikland. I de nedre delarna finns också flera massförekomster av violen i biflöden till älven. Ett 100-tal lokaler är registrerade från Dalälvsområdet. I Möre är sumpviolen knuten till Ljungbyåns, Hagbyåns och Halltorpsåns och Brömsebäckens avrinningsområden. Nyligen utförda inventeringar har visat att arten här har mycket rika förekomster. Ett 130-tal lokaler är för närvarande kända. I Ljungbyån finns en sammanhängande förekomst längs flera kilometer av ån. Sumpviolen saknas dock i de övre delarna av vattensystemen, över 110 m ö h, och i några områden med starkt kanaliserade och uträtade vattendrag. Även i östra Blekinge finns rika förekomster av sumpviol. Längs blekingesidan av Landabäcken (Brömsebäcken), som är gränsvattendrag mot Kalmar län, är närmare 20 lokaler kända, och i St. Petriåns vattensystem finns 3 aktuella lokaler. Samtliga dessa förefaller vara stabila. I övriga delar av landet finns enstaka förekomster i Skåne (3), Halland (2), Östergötland (6), Närke (1), Västmanland (1) och mellersta Uppland. Arten har försvunnit från många lokaler i Skåne, Östergötland, Södermanland och Uppland, liksom från den enda kända lokalen på Öland. Sumpviolen förekommer också i våra grannländer runt Östersjön men betraktas som akut hotad i Danmark (Bornholm), Litauen, Polen och på Åland. På finska fastlandet räknas sumpviolen som sårbar och i Lettland som sällsynt medan arten inte uppges som hotad i Estland. Världsutbredningen omfattar i övrigt delar av Centraleuropa och Östeuropa. Tyngdpunkten i utbredningen kring länderna runt Östersjön i kombination med förhållandevis rika svenska förekomster gör att den är särskilt viktig i svenskt floravårdsarbete.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Sumpviol förekommer främst i Gästrikland och Småland, Blekinge men även i Skåne, Halland, Östergötland, Närke och Uppland. Växer gärna i strandmiljöer med ett glest trädskikt längs lungflytande vattendrag men kan även växa i öppna strandmader och i fuktig betesmark. Några hot mot arten är dikning och vattenreglering. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 520 (450-750) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Strandmiljöer längs lugnflytande vattendrag är sumpviolens huvudsakliga hemort. Fuktängar och strandskogar på svämsediment är typiska växtplatser. Oftast återfinns den i översta svämzonen. Den tycks balansera på en smal zon dit översvämningsvattnet endast med möda når men ändå tillräckligt ofta för att rotsystemet skall dränkas regelbundet. Vissa år blir dock många sumpviollokaler stående under vatten under vårfloden som efterlämnar en grå hinna av livgivande svämsediment. På det stora flertalet lokaler finns ett glest trädskikt av klibbal med inslag av björk eller ask, men violen kan också växa öppet i strandmader och i fuktig betesmark. En del lokaler, bl a i Sydsverige utgörs också av klibbalkärr långt från sjöar och vattendrag. Flertalet lokaler har ett fältskikt av fuktängstyp med älggräs och inslag av grenrör, videört m fl arter men även magrare, mer hed- eller kärrartade vegetationstyper förekommer. Vitsippa, bunkestarr, kabbeleka, gråvide, blåtåtel och kärrviol är ytterligare exempel på vanliga följeväxter. Artens ståndortsval antyder relativt höga näringskrav, där tillgången på kväve och fosfor tycks ha större betydelse än kalkhalten.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Violaceae (violväxter), Släkte Viola (violer), Art Viola uliginosa Besser - sumpviol Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sumpviol förekommer främst i Gästrikland och Småland, Blekinge men även i Skåne, Halland, Östergötland, Närke och Uppland. Växer gärna i strandmiljöer med ett glest trädskikt längs lungflytande vattendrag men kan även växa i öppna strandmader och i fuktig betesmark. Några hot mot arten är dikning och vattenreglering. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 520 (450-750) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Konventioner Typisk art i 9080 Lövsumpskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9750 Svämlövskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9760 Svämädellövskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Sumpviolen är en flerårig ört med djupvioletta blommor på 10–15 cm långa bladlösa stänglar. De stora, något veckade och blanka bladen med utdragen trubbig spets gör den lätt igenkännlig även efter blomningen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sumpviol

Länsvis förekomst och status för sumpviol baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sumpviol

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sumpviolen har sin svenska huvudutbredning i Nedre Dalälvsområdet och i Möre i sydöstra Småland. Vid Dalälven förekommer den fortfarande tämligen allmänt på ömse sidor om älven från Älvkarleby till Söderfors. Högre upp efter älven blir den raskt betydligt ovanligare. Sumpviolens utbredning når inte in i Dalarna och Västmanland utan stannar vid Gysinge i Gästrikland. I de nedre delarna finns också flera massförekomster av violen i biflöden till älven. Ett 100-tal lokaler är registrerade från Dalälvsområdet. I Möre är sumpviolen knuten till Ljungbyåns, Hagbyåns och Halltorpsåns och Brömsebäckens avrinningsområden. Nyligen utförda inventeringar har visat att arten här har mycket rika förekomster. Ett 130-tal lokaler är för närvarande kända. I Ljungbyån finns en sammanhängande förekomst längs flera kilometer av ån. Sumpviolen saknas dock i de övre delarna av vattensystemen, över 110 m ö h, och i några områden med starkt kanaliserade och uträtade vattendrag. Även i östra Blekinge finns rika förekomster av sumpviol. Längs blekingesidan av Landabäcken (Brömsebäcken), som är gränsvattendrag mot Kalmar län, är närmare 20 lokaler kända, och i St. Petriåns vattensystem finns 3 aktuella lokaler. Samtliga dessa förefaller vara stabila. I övriga delar av landet finns enstaka förekomster i Skåne (3), Halland (2), Östergötland (6), Närke (1), Västmanland (1) och mellersta Uppland. Arten har försvunnit från många lokaler i Skåne, Östergötland, Södermanland och Uppland, liksom från den enda kända lokalen på Öland. Sumpviolen förekommer också i våra grannländer runt Östersjön men betraktas som akut hotad i Danmark (Bornholm), Litauen, Polen och på Åland. På finska fastlandet räknas sumpviolen som sårbar och i Lettland som sällsynt medan arten inte uppges som hotad i Estland. Världsutbredningen omfattar i övrigt delar av Centraleuropa och Östeuropa. Tyngdpunkten i utbredningen kring länderna runt Östersjön i kombination med förhållandevis rika svenska förekomster gör att den är särskilt viktig i svenskt floravårdsarbete.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola uliginosaBesser - sumpviol

Strandmiljöer längs lugnflytande vattendrag är sumpviolens huvudsakliga hemort. Fuktängar och strandskogar på svämsediment är typiska växtplatser. Oftast återfinns den i översta svämzonen. Den tycks balansera på en smal zon dit översvämningsvattnet endast med möda når men ändå tillräckligt ofta för att rotsystemet skall dränkas regelbundet. Vissa år blir dock många sumpviollokaler stående under vatten under vårfloden som efterlämnar en grå hinna av livgivande svämsediment. På det stora flertalet lokaler finns ett glest trädskikt av klibbal med inslag av björk eller ask, men violen kan också växa öppet i strandmader och i fuktig betesmark. En del lokaler, bl a i Sydsverige utgörs också av klibbalkärr långt från sjöar och vattendrag. Flertalet lokaler har ett fältskikt av fuktängstyp med älggräs och inslag av grenrör, videört m fl arter men även magrare, mer hed- eller kärrartade vegetationstyper förekommer. Vitsippa, bunkestarr, kabbeleka, gråvide, blåtåtel och kärrviol är ytterligare exempel på vanliga följeväxter. Artens ståndortsval antyder relativt höga näringskrav, där tillgången på kväve och fosfor tycks ha större betydelse än kalkhalten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Största hotet mot arten är dikning och kanalisering. Visserligen påträffas sumpviolen också längs hårt rensade vatten men oftast utgör detta restförekomster av de normalt så individrika sumpviolsförekomsterna. Vattenreglering kan också utgöra ett hot, särskilt om den normala vårflodsdynamiken sätts ur spel. Kalavverkning och omfattande röjning har missgynnat arten på flera lokaler.

Påverkan
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Sumpviolens växtlokaler måste skyddas mot ytterligare rensnings- och dikningsföretag. I vissa fall bör återställning av kanaliserade vattendrag övervägas. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Sumpfiol, DK: Sump-viol, FI: Luthaorvokki.

Albinsson, C. 2000. Sumpviol i Småland. Parnassia 13 (1): 1–7.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Engströn, F. & Karlsson, T. 2006. Rödlistade kärlväxter i Östergötland – Trender för nationellt och regionalt rödlistade arter i Östergötlands län 1995-2005. Rapport 2006.20. Länsstyrelsen Östergötland.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Gustavsson, L-Å. 1979. Sumpviolen Viola uliginosa - hotad våtmarksväxt. Fauna och flora 73: 241–250.

Nilsson, Ö. & Gustavsson, L-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar Svensk Bot. Tidskr. 73: 353–372.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Malmgren, J. & Lindström, Å. 2005. Övervakning av rödlistade växter och svampar i Örebro län. Årsrapport 2003. Länsstyrelsen i Örebro län. Publ. nr. 2005:31.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Rasmussen, S. M. 1954. Euphorbiaceernes, Malvaceernes og Violaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 50: 239–278.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Siitonen, M. 1997. Luhtaorvokki. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola uliginosa, Besser - sumpviol
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.