Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  atlantärgmossa

Organismgrupp Mossor Zygodon conoideus
Atlantärgmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten har cirka 0,5 cm höga skott som bildar kuddar eller mer sammanhängande mattor. Bladen är långsmala och skruvar sig lätt i torka. Nerven är kraftig och slutar i eller nedanför bladspetsen. Bladkanten är knottrig av papiller men saknar tänder. Bladcellerna är mer eller mindre runda, papillösa och något större än hos de övriga arterna i släktet (10–12 µm breda). Arten är skildkönad och kapslar är vanliga i Norges kustområden. Kapseln är starkt fårad som torr och har två tandkransar med korta tänder. Kapselskaftet är ofta något böjt, och det är så långt att kapseln sticker upp ovanför bladen. Locket har en sned, sprötlik spets. Groddkorn bildas på stammen; de är ovala, 7–8 celler långa och cellerna är inte delade av längsgående väggar. Groddkornens cellväggar är färglösa.
Övriga arter i släktet har inte långa, stavlika groddkorn med färglösa väggar och har mindre bladceller.
Utbredning
Länsvis förekomst för atlantärgmossa Observationer i  Sverige för atlantärgmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sällsynt i de sydvästligaste delarna av Sverige. Den är dessutom sällsynt funnen i Danmark, sydvästligaste Norge, Finland och på Färöarna. Arten har i Europa på det hela taget en oceanisk utbredning och förekommer framför allt längs Atlantkusten och på Brittiska öarna. De finländska fynden avviker tydligast från detta mönster. För övrigt är arten funnen på Kanarieöarna, ­Madeira, Azorerna och i östra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Atlantärgmossa växer på bark av lövträd (främst bok). Det är en sällsynt art med sydvästlig utbredning i Sverige (Skåne-Dalsland). Inget tyder på en fortgående minskning, snarare en ökning då många nya lokaler har hittats på senare år. Arten är dock fortfarande relativt sällsynt och de aktuella förekomsterna är ytmässigt små. Antalet reproduktiva individer skattas till 1900 (200-3700). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 km² och förekomstarean (AOO) till 1300 (400-2400) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Atlantärgmossa växer på lövträdsbark i sydvästra Sverige och Norge. De flesta svenska fynden är gjorda på bok, men arten är också funnen på alm, lönn och rönn. Några enstaka äldre fynd är gjorda på ek. De flesta skogarna där arten är funnen är fuktiga och skuggiga. Ett fynd är dock gjort på ett vårdträd. I Norge anges att den är mycket vanlig på bark av asp i kustområdena och att den i övrigt oftast hittas på bark av ask, men även al, apel, björk, ek, fläder, lind, oxel och sälg. Här är hjälmfrullania Frullania dilatata dess vanligaste följeslagare. I Finland har arten hittats på delvis skuggade bergväggar och block av serpentinsten. Växtplatsen påverkas i många fall av tidvis översilning, och de vanligaste följearterna är bandmossa Metzgeria furcata och liten bräkenmossa Plagiochila asplenioides subsp. porelloides.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· aplar
· aplar
· ask
· ask
· asp
· asp
· avenbok
· avenbok
· bok
· bok
· bokar
· bokar
· ekar
· ekar
· fläder
· fläder
· hassel
· hassel
· rönn
· rönn
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· skogslönn
· skogslönn
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Orthotrichales, Familj Orthotrichaceae, Släkte Zygodon (ärgmossor), Art Zygodon conoideus (Dicks.) Hook. & Taylor - atlantärgmossa Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Atlantärgmossa växer på bark av lövträd (främst bok). Det är en sällsynt art med sydvästlig utbredning i Sverige (Skåne-Dalsland). Inget tyder på en fortgående minskning, snarare en ökning då många nya lokaler har hittats på senare år. Arten är dock fortfarande relativt sällsynt och de aktuella förekomsterna är ytmässigt små. Antalet reproduktiva individer skattas till 1900 (200-3700). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 km² och förekomstarean (AOO) till 1300 (400-2400) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten har cirka 0,5 cm höga skott som bildar kuddar eller mer sammanhängande mattor. Bladen är långsmala och skruvar sig lätt i torka. Nerven är kraftig och slutar i eller nedanför bladspetsen. Bladkanten är knottrig av papiller men saknar tänder. Bladcellerna är mer eller mindre runda, papillösa och något större än hos de övriga arterna i släktet (10–12 µm breda). Arten är skildkönad och kapslar är vanliga i Norges kustområden. Kapseln är starkt fårad som torr och har två tandkransar med korta tänder. Kapselskaftet är ofta något böjt, och det är så långt att kapseln sticker upp ovanför bladen. Locket har en sned, sprötlik spets. Groddkorn bildas på stammen; de är ovala, 7–8 celler långa och cellerna är inte delade av längsgående väggar. Groddkornens cellväggar är färglösa.
Övriga arter i släktet har inte långa, stavlika groddkorn med färglösa väggar och har mindre bladceller.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för atlantärgmossa

Länsvis förekomst och status för atlantärgmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för atlantärgmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sällsynt i de sydvästligaste delarna av Sverige. Den är dessutom sällsynt funnen i Danmark, sydvästligaste Norge, Finland och på Färöarna. Arten har i Europa på det hela taget en oceanisk utbredning och förekommer framför allt längs Atlantkusten och på Brittiska öarna. De finländska fynden avviker tydligast från detta mönster. För övrigt är arten funnen på Kanarieöarna, ­Madeira, Azorerna och i östra Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Orthotrichales  
  • Familj
    Orthotrichaceae  
  • Släkte
    Zygodon - ärgmossor 
  • Art
    Zygodon conoideus(Dicks.) Hook. & Taylor - atlantärgmossa

Atlantärgmossa växer på lövträdsbark i sydvästra Sverige och Norge. De flesta svenska fynden är gjorda på bok, men arten är också funnen på alm, lönn och rönn. Några enstaka äldre fynd är gjorda på ek. De flesta skogarna där arten är funnen är fuktiga och skuggiga. Ett fynd är dock gjort på ett vårdträd. I Norge anges att den är mycket vanlig på bark av asp i kustområdena och att den i övrigt oftast hittas på bark av ask, men även al, apel, björk, ek, fläder, lind, oxel och sälg. Här är hjälmfrullania Frullania dilatata dess vanligaste följeslagare. I Finland har arten hittats på delvis skuggade bergväggar och block av serpentinsten. Växtplatsen påverkas i många fall av tidvis översilning, och de vanligaste följearterna är bandmossa Metzgeria furcata och liten bräkenmossa Plagiochila asplenioides subsp. porelloides.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Har betydelse)
· aplar - Malus (Har betydelse)
· ask - Fraxinus excelsior (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· avenbok - Carpinus betulus (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· bokar - Fagus (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· fläder - Sambucus nigra (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· rönn - Sorbus aucuparia (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Antalet lokaler är litet och förekomsterna individfattiga. Arten hotas av avverkning av ädellövskogsbestånd och den tilltagande fragmenteringen av denna typ av miljö. Eftersom arten gynnas av högt pH-värde i barken är den känslig för försurande luftföroreningar.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
För artens överlevnad är det viktigt att de ädellövskogsbestånd där den växer skyddas från avverkning.
Utländska namn – NO: Askkjølmose, DK: Tand-Køllemos, GB: Lesser Yoke-moss.

Etymologi: conoideus (gr.) = konliknande, kägelliknande; konos (gr.) = kotte, kon, kägla; suffixet -oideus (lat.) = -lik.
Uttal: [Tsýgodon konoídeus]

KEY FACTS Lesser Yoke-moss. Shoots c. 0.5 cm high, forming tufts or patches. Leaves twisted when dry. Costa stout. Leaf margin entire, papillose. Laminal cells papillose, slightly larger than in other Zygodon species (10-12 µm wide). Dioicous, capsules uncommon. Capsule furrowed when dry. Peristome double, teeth short. Vegetative propagation by ovoid stem gemmae consisting of 7-8 cells with hyaline cell walls but without longitudinal walls. - Grows on bark of deciduous trees. In Sweden mainly found on Fagus. Also occuring on several other tree species, especially in Norway. In Finland it grows on serpentine rock.

Bates, J.W., Proctor, M.C.F., Preston, C.D., Hodgetts, N.G. & Perry, A.R. 1997. Occurrence of epiphytic bryophytes in a tetrad transect across southern Britain 1. Geographical trends in abundance and evidence of recent change. J. Bryol. 19: 685–714.

Crum, H. & Anderson, L. E. 1981. Mosses of eastern North America, Vol. 1 & 2: Columbia University Press, New York.

Fritz, Ö. 1997. Utbredning och förekomst av några rödlistade mossor i Hallands län. Myrinia 7: 1–8.

Hill, M.O., Preston, C.D. & Smith, A.J.E. 1994. Atlas of the bryophytes of Britain and Ireland. Vol 3. Harley Books, Colchester.

Lönnell, N. 2008. Zygodon conoideus atlantärgmossa s. 224-225. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Störmer, P. 1969. Mosses with a western and southern distribution in Norway. Universitetsforlaget, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Sjögren 1984. Rev. Nils Cronberg 1998. Rev. Niklas Lönnell 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Orthotrichales  
  • Familj
    Orthotrichaceae  
  • Släkte
    Zygodon - ärgmossor 
  • Art
    Zygodon conoideus, (Dicks.) Hook. & Taylor - atlantärgmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Sjögren 1984. Rev. Nils Cronberg 1998. Rev. Niklas Lönnell 2008.