Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor låsbräken

Organismgrupp Kärlväxter Botrychium virginianum
Stor låsbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stor låsbräken är en flerårig, halvmeterhög ormbunksväxt. Den fullt utvecklade växten består av en kort upprät jordstam med tjocka vita rötter utan rothår och en ljusgrön trekantig och finflikig bladskiva med en central sporstängel. Bladet påminner något om hundlokans. Den greniga sporgömmesamlingen i stängelns topp är 3–6 cm lång, till en början grön, vid mognaden långsträckt med gulaktiga sporgömmen. Sterila exemplar med en starkt reducerad sporstängel är vanligare än fertila plantor. Liksom andra Botrychiumarter uppvisar denna växt stor plasticitet när det gäller byggnad och storlek. ”Vuxna” plantor varierar från 5 cm till hela 60 cm. Plantorna börjar visa sig i maj, samtidigt med de flesta andra skogsörter, men når full utveckling först i juli-augusti. De är lättast att upptäcka på försommaren då övrig markvegetation ännu är lågvuxen. Växten känns lättast igen på sin ljusgröna färg.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor låsbräken Observationer i  Sverige för stor låsbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stor låsbräken är känd från Dalsland, Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Jämtland och Norrbotten. Lokalanhopningar finns i vissa kalktrakter t ex i Sundsvallstrakten och i kalkområdet vid gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Det senare området hyser landets för närvarande rikaste förekomster med ca 30 aktuella lokaler i Uppland och 40 i Gästrikland. I övriga landskap är bara enstaka aktuella lokaler kända. (Ång 4, Dlr 4, Dls 1, Mpd 2, Jmt 8, Nb 2, Vstm 4, Nrk 1, Ög 1). I flera landskap har arten gått starkt tillbaka t ex i Medelpad och Jämtland varifrån många gamla uppgifter finns. Totalt finns knappt 100 aktuella förekomster. Stor låsbräken förekommer sällsynt också i Finland men saknas i övriga nordiska länder. Världsutbredningen spänner över hela norra halvklotet. I delar av Asien och i nästan hela USA uppges arten vara vanlig i lövskogsområden. I Europa där arten representeras av underarten ssp. europaeum, tycks den dock överallt vara mycket sällsynt och betraktad som sårbar. Arten saknar organ för vegetativ spridning och förökning sker enbart med sporer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Dalsland och Östergötland upp till Norrbotten. Stor låsbräken är en kalkkrävande skogsväxt, växer i örtdominerade barr- och blandskogar på frisk eller fuktig mulljord. Även om en avverkning i sig kanske inte är ett hot så är den efterföljande vegetationsförändringen med en helt annan konkurrenssituation ett påtagligt hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 324 (275-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Stor låsbräken är en kalkkrävande skogsväxt som hör hemma i örtdominerade barr- och blandskogar på frisk eller fuktig mulljord. Växtplatserna är nästan alltid belägna i svackor eller i sluttningar, där kalkrikt grundvatten genomsilar marken nära ytan. Artens ståndortsval liknar guckuskons. Studier av stor låsbräkens ekologi (inom förekomsterna i Uppland-Gästrikland) har visat att den, till skillnad från bl.a. guckusko, i huvudsak är bunden till tidiga successionsstadier i skogens utveckling. De flesta och rikaste förekomsterna finns därför i ungskogar och plantskogar. Etableringen sker i slutet av hyggesfasen eller början av ungskogsfasen. Under den slutna skogsfasen sker troligen ingen nyetablering, men enstaka plantor kan leva kvar under mycket lång tid och är då sannolikt likåldriga med skogen i övrigt. Ofta växer plantorna dolda av överhängande piprörstuvor eller örnbräken och är då mycket svåra att se. Andra typiska följeväxter är älgört, stenbär, blåsippa, vårärt och hästhov. Inom andra delar av utbredningsområdet uppvisar arten en delvis avvikande ekologi. I Jämtland förekommer den främst i äldre (120–150-årig) kalkgranskog med lång grankontinuitet. Troligen har samtliga lokaler varit betade tidigare. Den tidigare mycket rika lokalen i Tåsjö (Ångermanland) uppges ha växt i en öppnare miljö, slåtteräng-beteshage. Sekundära förekomster där stor låsbräken växer längs kalkpåverkade skogsvägkanter förekommer också. Utanför föromsterna i sydöst så förekommer arten normalt endast med få (upp till cirka 5) exemplar per lokal.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Psilotopsida, Ordning Ophioglossales (låsbräkenordningen), Familj Ophioglossaceae (låsbräkenväxter), Släkte Botrychium (låsbräknar), Art Botrychium virginianum (L.) Sw. - stor låsbräken Synonymer Osmunda virginiana (L.) Sw., Hundlokelåsbräken

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Dalsland och Östergötland upp till Norrbotten. Stor låsbräken är en kalkkrävande skogsväxt, växer i örtdominerade barr- och blandskogar på frisk eller fuktig mulljord. Även om en avverkning i sig kanske inte är ett hot så är den efterföljande vegetationsförändringen med en helt annan konkurrenssituation ett påtagligt hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 324 (275-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Stor låsbräken är en flerårig, halvmeterhög ormbunksväxt. Den fullt utvecklade växten består av en kort upprät jordstam med tjocka vita rötter utan rothår och en ljusgrön trekantig och finflikig bladskiva med en central sporstängel. Bladet påminner något om hundlokans. Den greniga sporgömmesamlingen i stängelns topp är 3–6 cm lång, till en början grön, vid mognaden långsträckt med gulaktiga sporgömmen. Sterila exemplar med en starkt reducerad sporstängel är vanligare än fertila plantor. Liksom andra Botrychiumarter uppvisar denna växt stor plasticitet när det gäller byggnad och storlek. ”Vuxna” plantor varierar från 5 cm till hela 60 cm. Plantorna börjar visa sig i maj, samtidigt med de flesta andra skogsörter, men når full utveckling först i juli-augusti. De är lättast att upptäcka på försommaren då övrig markvegetation ännu är lågvuxen. Växten känns lättast igen på sin ljusgröna färg.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor låsbräken

Länsvis förekomst och status för stor låsbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor låsbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stor låsbräken är känd från Dalsland, Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Jämtland och Norrbotten. Lokalanhopningar finns i vissa kalktrakter t ex i Sundsvallstrakten och i kalkområdet vid gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Det senare området hyser landets för närvarande rikaste förekomster med ca 30 aktuella lokaler i Uppland och 40 i Gästrikland. I övriga landskap är bara enstaka aktuella lokaler kända. (Ång 4, Dlr 4, Dls 1, Mpd 2, Jmt 8, Nb 2, Vstm 4, Nrk 1, Ög 1). I flera landskap har arten gått starkt tillbaka t ex i Medelpad och Jämtland varifrån många gamla uppgifter finns. Totalt finns knappt 100 aktuella förekomster. Stor låsbräken förekommer sällsynt också i Finland men saknas i övriga nordiska länder. Världsutbredningen spänner över hela norra halvklotet. I delar av Asien och i nästan hela USA uppges arten vara vanlig i lövskogsområden. I Europa där arten representeras av underarten ssp. europaeum, tycks den dock överallt vara mycket sällsynt och betraktad som sårbar. Arten saknar organ för vegetativ spridning och förökning sker enbart med sporer.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium virginianum(L.) Sw. - stor låsbräken
    Synonymer
    Osmunda virginiana (L.) Sw.
    Hundlokelåsbräken

Stor låsbräken är en kalkkrävande skogsväxt som hör hemma i örtdominerade barr- och blandskogar på frisk eller fuktig mulljord. Växtplatserna är nästan alltid belägna i svackor eller i sluttningar, där kalkrikt grundvatten genomsilar marken nära ytan. Artens ståndortsval liknar guckuskons. Studier av stor låsbräkens ekologi (inom förekomsterna i Uppland-Gästrikland) har visat att den, till skillnad från bl.a. guckusko, i huvudsak är bunden till tidiga successionsstadier i skogens utveckling. De flesta och rikaste förekomsterna finns därför i ungskogar och plantskogar. Etableringen sker i slutet av hyggesfasen eller början av ungskogsfasen. Under den slutna skogsfasen sker troligen ingen nyetablering, men enstaka plantor kan leva kvar under mycket lång tid och är då sannolikt likåldriga med skogen i övrigt. Ofta växer plantorna dolda av överhängande piprörstuvor eller örnbräken och är då mycket svåra att se. Andra typiska följeväxter är älgört, stenbär, blåsippa, vårärt och hästhov. Inom andra delar av utbredningsområdet uppvisar arten en delvis avvikande ekologi. I Jämtland förekommer den främst i äldre (120–150-årig) kalkgranskog med lång grankontinuitet. Troligen har samtliga lokaler varit betade tidigare. Den tidigare mycket rika lokalen i Tåsjö (Ångermanland) uppges ha växt i en öppnare miljö, slåtteräng-beteshage. Sekundära förekomster där stor låsbräken växer längs kalkpåverkade skogsvägkanter förekommer också. Utanför föromsterna i sydöst så förekommer arten normalt endast med få (upp till cirka 5) exemplar per lokal.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Slutavverkning utgör i sig inget hot, utan är närmast en förutsättning för artens fortlevnad på kulturskogslokalerna. Däremot så är en slutavverkning troligen förödande på bördiga, naturliga kalkgranskogslokalerna. Helträdsutnyttjande, markberedning, skyddsdikning och vägdragning är de allvarligaste hoten mot arten. För att arten skall kunna etablera sig efter en avverkning är det viktigt att inga ingrepp görs som påverkar områdets hydrologi. Den sannolikt viktigaste förutsättningen för artens överlevnad är dock att beståndsanläggningen blir relativt utdragen och att de nya skogarna tillåts innehålla gläntor och luckor där arten kan överleva. Hur den reagerar på skogsgödsling är okänt. Eftersom växtplatserna för stor låsbräken också utnyttjas av andra krävande och hotade kärlväxter t ex nästrot, myskmadra och guckusko är dock gödsling i alla hänseenden olämplig.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
I de flesta delar av landet är arten så sällsynt att alla växtplatser måste hållas under uppsikt och helst skyddas. Ett statiskt skydd av enskilda växtplatser är dock olämpligt. Artanpassad skötsel är en förutsättning för artens långsiktiga överlevnad. I Uppland och Gästrikland där arten för närvarande har sin huvudpopulation i landet är det viktigt att den vardagliga skötseln inte bara tar särskild hänsyn till kända växtplatser utan också potentiella sådana. För lokaler av naturskogskaraktär ger den naturliga dynamiken troligen de luckor stor låsbräken behöver på denna typ av lokaler. Eller lätt krafsande i mosslagret strax innan sporfällningen eventuellt kombinerat med borttagande av enstaka träd. Återupptaget skogsbete skulle sannolikt vara mest gynnsamt. Lokaler med stor låsbräken indikerar allmänt höga naturvärden. Artens förhållande till brand bör undersökas för att se om anpassningen till hyggen egentligen är en brandanpassningen. Arten bör övervakas av floraväktarna.
Stor låsbräken är fridlyst. Utländska namn – NO: Stormarinykkel, DK: Hundlokelåsbräken, FI: Lehtonoidanlukko.

Almquist, E., 1929. Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeogr. Suec. 1.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Borgström, B. 1994. Odonvide, stor låsbräken och kambräken i Östergötland. Svensk Bot. Tidskr. 88: 31–32.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Delin, A. 1992. Kärlväxter i taigan i Hälsingland - deras anpassningar till kontinuitet eller störning. Svensk Bot. Tidskr. 86: 147–176.

Eisto, K. 1994. Lehtonoidanlukon (Botrychium virginianum) esiintyminen ja suojelutarve Oulun ja Lapin lääneissä. Aquilo Ser. Bot. 33: 17–29.

Jonsell, B. & Jonsell, L. 1995. Floran i Hållnäs socken. Svensk Bot. Tidskr. 79: 257–312.

Julin, E., 1957. Stor låsbräken - landskapet Norrbottens enda fridlysta växt. Norrbottens Natur 1957: 23–25.

Kemppainen, E. 1995. Mitä kuuluu uhanalaisille putkilokasveille ja niiden suojelulle. Lutukka 11: 3–20.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.

Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Leikkonen, M. & Valta, M. 1989. Lehtonoidanlukko (Botrychium virginianum) Varsinais-Suomessa. Lutukka 5: 67–70.

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å., 1979. Projekt Linné rapporterar 106–120. Svensk Bot. Tidskr. 73: 353–372.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Ryttäri, T. 1997. Lehtonoidanlukko. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Ståhl, P. 1990. Stor låsbräken, Botrychium virginianum - en ungskogsstrateg. Svensk Bot. Tidskr. 74: 23–36.

Ståhl, P. 1998. Etablering av stor låsbräken, Botrychium virignianum, på ett hygge i Gästrikland. Svensk Bot. Tidskr. 92: 81–82.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 1997. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium virginianum, (L.) Sw. - stor låsbräken
    Synonymer
    Osmunda virginiana (L.) Sw.
    Hundlokelåsbräken
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 1997. © ArtDatabanken, SLU 2006.