Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sanddådra

Organismgrupp Kärlväxter Camelina microcarpa
Sanddådra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sanddådra är en ettårig, höstgroende, drygt halvmeterhög, korsblommig ört. Stjälken är gråhårig och har oskaftade, lansettlika blad med pillik bas. Blommorna sitter i en lång klase; kronbladen är ljusgula och ca 5 mm långa. Arten blommar från juni till augusti. Frukten är en päronlik, hård skida, 4–7 mm, med smal vingkant. Fröna är ca 0,8 mm. Sanddådra skiljs från den närstående oljedådra C. sativa och lindådra C. alyssum på växtens hårighet skidornas storlek och frönas storlek. Oljedådran är gleshårig (främst tilltryckta hår), skidan är hård och 6–9 mm samt fröna är 1,2–1,8 mm. Lindådran är nästa kal, skidan är mjuk och 8–10 mm samt fröna är 1,5–2,5 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för sanddådra Observationer i  Sverige för sanddådra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sanddådra har främst funnits i Skåne, på Öland, Gotland och i Mälarlandskapen men har även haft spridda förekomster långt norrut. Idag förekommer den relativt sällsynt norrut till och med Uppland. Den är ofta tillfällig. I Danmark har den varit tämligen allmän men är idag sällsynt om än med spridda förekomster. I Norge finns få fynd i södra delen av landet. I Finland är fynden också få med tyngdpunkt i sydvästra delen. Till Norden kom den i mitten av 1800-talet som ogräs i gräsmattor och klövervallar. Sanddådra är ursprungligen en eurasiatisk stäppväxt, men den har spritts med kulturen till hela Europa och kontinentala Asien liksom till Nord- och Sydamerika. På många håll är den dock enbart tillfällig.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst i Skåne, på Öland och Gotland samt i Mälarlandskapen, även i Västergötland samt Östergötland är den lite mera frekvent. Arten växer i sandiga åkrar samt på sandig kulturmark. Den har svårt klara sig i det moderna jordbruket. Antalet reproduktiva individer skattas till 7500 (2500-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (300-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Arten växer i sandiga åkrar, framför allt i råg- och trädesåkrar, sandiga rasbranter samt på sandig kulturmark såsom sandtag och banvallar. Utbredning och ståndort antyder höga värmekrav.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Brassicales (kålordningen), Familj Brassicaceae (korsblommiga), Släkte Camelina (dådror), Art Camelina microcarpa Andrz. ex DC. - sanddådra Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne, på Öland och Gotland samt i Mälarlandskapen, även i Västergötland samt Östergötland är den lite mera frekvent. Arten växer i sandiga åkrar samt på sandig kulturmark. Den har svårt klara sig i det moderna jordbruket. Antalet reproduktiva individer skattas till 7500 (2500-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (300-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Sanddådra är en ettårig, höstgroende, drygt halvmeterhög, korsblommig ört. Stjälken är gråhårig och har oskaftade, lansettlika blad med pillik bas. Blommorna sitter i en lång klase; kronbladen är ljusgula och ca 5 mm långa. Arten blommar från juni till augusti. Frukten är en päronlik, hård skida, 4–7 mm, med smal vingkant. Fröna är ca 0,8 mm. Sanddådra skiljs från den närstående oljedådra C. sativa och lindådra C. alyssum på växtens hårighet skidornas storlek och frönas storlek. Oljedådran är gleshårig (främst tilltryckta hår), skidan är hård och 6–9 mm samt fröna är 1,2–1,8 mm. Lindådran är nästa kal, skidan är mjuk och 8–10 mm samt fröna är 1,5–2,5 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sanddådra

Länsvis förekomst och status för sanddådra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sanddådra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sanddådra har främst funnits i Skåne, på Öland, Gotland och i Mälarlandskapen men har även haft spridda förekomster långt norrut. Idag förekommer den relativt sällsynt norrut till och med Uppland. Den är ofta tillfällig. I Danmark har den varit tämligen allmän men är idag sällsynt om än med spridda förekomster. I Norge finns få fynd i södra delen av landet. I Finland är fynden också få med tyngdpunkt i sydvästra delen. Till Norden kom den i mitten av 1800-talet som ogräs i gräsmattor och klövervallar. Sanddådra är ursprungligen en eurasiatisk stäppväxt, men den har spritts med kulturen till hela Europa och kontinentala Asien liksom till Nord- och Sydamerika. På många håll är den dock enbart tillfällig.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Camelina - dådror 
  • Art
    Camelina microcarpaAndrz. ex DC. - sanddådra

Arten växer i sandiga åkrar, framför allt i råg- och trädesåkrar, sandiga rasbranter samt på sandig kulturmark såsom sandtag och banvallar. Utbredning och ståndort antyder höga värmekrav.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Sanddådra har små frön som är lätta att rensa bort från alla typer av utsäde. Man kan anta att arten är klimat- och konkurrenskänslig och liksom flera korsblommiga arter även känslig för ogräsmedel. Den torde ha svårt att klara sig i det moderna jordbruket.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Sanddådran kommer troligen så småningom att försvinna ur den normala åkermiljön. Ett bevarande på lång sikt får därför rikta in sig på allmogeåkrar, botaniska trädgårdar, lagring av frö i genbank etc. I områden där arten är bofast kan det vara positivt för dess fortlevnad att lämna åkerkanterna ogödslade och fria från ogräsmedel. Man bör undvika att återställa gamla sandtäkter där sanddådra växer. Arten bör övervakas av floraväktarna.

Åtgärdsprogram Fastställt
Sanddådran delas upp i två underarter, den västliga ssp. microcarpa och den östliga ssp. silvestris. Från Sverige är endast den förstnämnda känd. Två mycket närstående arter är oljedådra C. sativa och lindådra C. alyssum. De skiljs från sanddådra på skidornas storlek, skidväggens tjocklek, frönas storlek och växtens hårighet. Ibland räknas alla dessa enheter som underarter av C. sativa, sanddådran under namnet Camelina sativa ssp. microcarpa. Utländska namn – NO: Sanddodre, DK: Småskulpet Dodder, FI: Vehnätankio, GB: Lesser Gold-of pleasure.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Gustafsson, M. 1996. Kulturlandskap och Flora på Bjärehalvön. Lund.

Hultén, E. (red) 1958–60. Vår svenska flora i färg. Stockholm.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Stockholm.

Mirek, Z. 1981. Genus Camelina in Poland. Taxonomy, distribution and habitats. Fragm. Florist. Geobot. 27: 445–507.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Pedersen. A. 1958. Cruciférernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 54: 191–304.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Marita Wigren-Svensson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Camelina - dådror 
  • Art
    Camelina microcarpa, Andrz. ex DC. - sanddådra
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Marita Wigren-Svensson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.