Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kärrnocka

Organismgrupp Kärlväxter Tephroseris palustris
Kärrnocka Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kärrnocka är en oftast ettårig, höstgroende, upp till 1 m hög ört. Stjälken är tjock, ihålig och liksom de helbräddade eller bukttandade bladen, täckt av veka glandelhår som gör växten klibbig. Vid blomningen är rosettbladen oftast vissna. De 2–3 cm breda korgarna är talrika och sitter i en klaselik ställning i stjälktoppen. Blommorna är gula och varje korg har omkring 20, ca 10 mm långa, strålblommor. Förökningen sker genom frön som vindsprids. Blomningen sker under juni och juli. Släktet Tephroseris står nära släktet Senecio (korsört, stånds etc) men skiljer sig främst genom att korgarna saknar ytterholkfjäll.
Utbredning
Länsvis förekomst för kärrnocka Observationer i  Sverige för kärrnocka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kärrnocka var fram till senaste sekelskiftet ganska allmän i södra och östra Skåne, särskilt i ett område mellan Svedala och Ystad. Talrika lokaler fanns också utefter den västra kusten och några av de större åarna. Dessutom fanns flera lokaler i Halland, södra Småland, Blekinge och Öland samt enstaka i Västergötland och nordöstra Småland. Åtminstone i Skåne och Småland sammanfaller de rika förekomsterna i tiden med de efter 1850-talet omfattande sjösänkningarna och utdikningsföretagen. Under senare tid har växten bara förekommit i Skåne, där den blivit allt ovanligare och försvunnit från lokal efter lokal. Sedan 1990 har den endast iakttagits på 4 lokaler: Öja mosse i Ystads kommun (senast 1991), i ett kärr vid Hyby i Svedala kommun (några få ex i mitten av 1990-talet), på stranden av Oppmannasjön i Kristianstads kommun (3 ex 2003) samt i den nordöstra delen av Levrasjön i Bromölla kommun. Vid Levrasjön har kärrnockan sin enda livskraftiga förekomst i Sverige. Gynnsamma år brukar drygt 1000 blommande stjälkar kunna räknas in längs en knapp kilometer av sjöstranden. Kärrnockans sporadiska uppträdande gör dock inventeringarna osäkra om de inte utsträcks över flera år. Kärrnocka var tidigare spridd och ganska vanlig i Danmark, men numera anses den som sällsynt. Från södra Norge är endast ett par tillfälliga fynd kända. Totalutbredningen är nordligt cirkumpolär; i Europa finns arten mest i de centrala och östra delarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Kärrnocka har idag troligen bara en livskraftig population i nordöstra Skåne utmed Levrasjöns strand. Ytterligare små förekomster har noterats under 2003-2004 vid Bäckaskog och 2013 i Vombsjön i Skåne. Kärrnocka växer på dyiga, näringsrika och tidvis översvämmade miljöer. Växten är konkurrenssvag och tål inte igenväxning, försvinner när betet upphör. Sjösänkning och torrläggning är andra hot. Arten gynnas av olika störningar, blottor måste skapas för att fröna ska få en bra grogrund. Ett åtgärdsprogram finns för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 75 (1-1800). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 124 (4-140) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-12) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Kärrnocka är en konkurrenssvag art som växer på långgrunda, dyiga, näringsrika, under våren översvämmade sjö- och åstränder. Ofta är dessa växtplatser ganska vegetationsfattiga och konkurrensen begränsad. Vid Levrasjön förekommer kärrnockan nästan uteslutande i den "blå bård" som skapas av betesdjuren. Där djuren inte har möjlighet att beta ut i sjön blir vassarna täta och kärrnockan uteblir. Dessutom har växten funnits m el m tillfälligt vid kulturskapade lokaler som dammar, torvgravar, söndertrampad fuktig betesmark, grustagsbottnar, diken och vägkanter samt inte minst på blottade myr- och sjöbottnar. Under den tid växten nådde stor utbredning i Sverige torde huvudparten av dess lokaler ha varit kulturskapade. Växtens nyckfulla uppträdande med ibland långvariga uppehåll tyder på att fröna förmodligen kan ligga kvar i dyn länge för att invänta lämpliga groningsbetingelser. Exempelvis uppträdde kärrnockan i ett oändligt antal individ året efter Zuidersjön i Holland tappats på vattnet, för att sedan under loppet av några få år åter försvinna. Massuppträdandet måste rimligen härröra från en fröreserv i dyn.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sjöar
Sjöar
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Tephroseris (nockor), Art Tephroseris palustris (L.) Fourr. - kärrnocka Synonymer Senecio palustris (L.) Hook., Cineraria palustris (L.) L., Cineraria palustris ssp. congesta (R. Br.) Nyman, Senecio congestus (R. Br.) DC., Senecio congestus var. palustris, Senecio tubicaulis

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Kärrnocka har idag troligen bara en livskraftig population i nordöstra Skåne utmed Levrasjöns strand. Ytterligare små förekomster har noterats under 2003-2004 vid Bäckaskog och 2013 i Vombsjön i Skåne. Kärrnocka växer på dyiga, näringsrika och tidvis översvämmade miljöer. Växten är konkurrenssvag och tål inte igenväxning, försvinner när betet upphör. Sjösänkning och torrläggning är andra hot. Arten gynnas av olika störningar, blottor måste skapas för att fröna ska få en bra grogrund. Ett åtgärdsprogram finns för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 75 (1-1800). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 124 (4-140) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-12) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Kärrnocka är en oftast ettårig, höstgroende, upp till 1 m hög ört. Stjälken är tjock, ihålig och liksom de helbräddade eller bukttandade bladen, täckt av veka glandelhår som gör växten klibbig. Vid blomningen är rosettbladen oftast vissna. De 2–3 cm breda korgarna är talrika och sitter i en klaselik ställning i stjälktoppen. Blommorna är gula och varje korg har omkring 20, ca 10 mm långa, strålblommor. Förökningen sker genom frön som vindsprids. Blomningen sker under juni och juli. Släktet Tephroseris står nära släktet Senecio (korsört, stånds etc) men skiljer sig främst genom att korgarna saknar ytterholkfjäll.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kärrnocka

Länsvis förekomst och status för kärrnocka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kärrnocka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kärrnocka var fram till senaste sekelskiftet ganska allmän i södra och östra Skåne, särskilt i ett område mellan Svedala och Ystad. Talrika lokaler fanns också utefter den västra kusten och några av de större åarna. Dessutom fanns flera lokaler i Halland, södra Småland, Blekinge och Öland samt enstaka i Västergötland och nordöstra Småland. Åtminstone i Skåne och Småland sammanfaller de rika förekomsterna i tiden med de efter 1850-talet omfattande sjösänkningarna och utdikningsföretagen. Under senare tid har växten bara förekommit i Skåne, där den blivit allt ovanligare och försvunnit från lokal efter lokal. Sedan 1990 har den endast iakttagits på 4 lokaler: Öja mosse i Ystads kommun (senast 1991), i ett kärr vid Hyby i Svedala kommun (några få ex i mitten av 1990-talet), på stranden av Oppmannasjön i Kristianstads kommun (3 ex 2003) samt i den nordöstra delen av Levrasjön i Bromölla kommun. Vid Levrasjön har kärrnockan sin enda livskraftiga förekomst i Sverige. Gynnsamma år brukar drygt 1000 blommande stjälkar kunna räknas in längs en knapp kilometer av sjöstranden. Kärrnockans sporadiska uppträdande gör dock inventeringarna osäkra om de inte utsträcks över flera år. Kärrnocka var tidigare spridd och ganska vanlig i Danmark, men numera anses den som sällsynt. Från södra Norge är endast ett par tillfälliga fynd kända. Totalutbredningen är nordligt cirkumpolär; i Europa finns arten mest i de centrala och östra delarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Tephroseris - nockor 
  • Art
    Tephroseris palustris(L.) Fourr. - kärrnocka
    Synonymer
    Senecio palustris (L.) Hook.
    Cineraria palustris (L.) L.
    Cineraria palustris ssp. congesta (R. Br.) Nyman
    Senecio congestus (R. Br.) DC.
    Senecio congestus var. palustris
    Senecio tubicaulis

Kärrnocka är en konkurrenssvag art som växer på långgrunda, dyiga, näringsrika, under våren översvämmade sjö- och åstränder. Ofta är dessa växtplatser ganska vegetationsfattiga och konkurrensen begränsad. Vid Levrasjön förekommer kärrnockan nästan uteslutande i den "blå bård" som skapas av betesdjuren. Där djuren inte har möjlighet att beta ut i sjön blir vassarna täta och kärrnockan uteblir. Dessutom har växten funnits m el m tillfälligt vid kulturskapade lokaler som dammar, torvgravar, söndertrampad fuktig betesmark, grustagsbottnar, diken och vägkanter samt inte minst på blottade myr- och sjöbottnar. Under den tid växten nådde stor utbredning i Sverige torde huvudparten av dess lokaler ha varit kulturskapade. Växtens nyckfulla uppträdande med ibland långvariga uppehåll tyder på att fröna förmodligen kan ligga kvar i dyn länge för att invänta lämpliga groningsbetingelser. Exempelvis uppträdde kärrnockan i ett oändligt antal individ året efter Zuidersjön i Holland tappats på vattnet, för att sedan under loppet av några få år åter försvinna. Massuppträdandet måste rimligen härröra från en fröreserv i dyn.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Sjöar, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
De kvarvarande lokalerna kan lätt skadas genom t ex igenväxning som en följd av dålig hävd. Ett viktigt hot är utebliven störning genom uteblivet kreaturstramp som troligen är en förutsättning för etablering. Sjösänkningar och torrläggning av myrar sker numera i begränsad omfattning, vilket innebär att för kärrnockan lämpliga kulturskapade lokaler sällan nybildas. Inom jordbruksområdena läggs diken och märgelgravar igen, vilket även bidrar till att antalet lämpliga lokaler minskar. Samtidigt skapas genom anläggnings- och schaktningsarbeten nya lokaler, som dock ofta har kort varaktighet. Genom att artens förekomster reducerats så kraftigt kommer fröreserven successivt att minska.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
Ingrepp som kan påverka de hydrologiska förhållandena på kärrnockans kvarvarande lokaler måste undvikas. Ett fortsatt bete som tillsammans med djurens tramp håller lokalerna öppna måste bibehållas. Försvinnandet av många av växtens kulturskapade lokaler måste ses som naturligt. Fröinsamling och odling av arten bör prövas i botaniska trädgårdar. Arten förefaller inte vara lättodlad. Dess ekologi, inklusive frövila, etablering och överlevnad på naturliga lokaler måste studeras. Frösådd har skett på en tidigare växtplats vid Hammarsjön. Lokalen vid Levrasjön bör få ett varaktigt skydd med skötselföreskrifter som gynnar kärrnockan. Eventuellt kan aktiva åtgärder för att återskapa lämpliga miljöer på försök göras på någon av de lokaler där kärrnockan senast setts; exempelvis i form av "torvbrytning" på Öja eller Högestads mosse. De få kvarvarande lokalerna bör hållas under uppsikt av floraväktare. Ett åtgärdsprogram för kärrnocka har upprättats och ger förslag på lämpliga åtgärder.

Åtgärdsprogram Fastställt
Kärrnocka är fridlyst. Utländska namn – NO: Myrsvineblom, DK: Kær-Fnokurt, FI: Kosteikkovillakko, GB: Marsh Fleawort.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 106–120. Svensk Bot. Tidskr. 73: 353–372.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–49.

Olsson, K.-A. & Tyler, T. 2001. Skånes rödlistade kärlväxter i ett historiskt perspektiv. Bot. Not. 134 (2): 1–21.

Pedersen, A. 1961. Kurvblomsternes udbredelse i Danmark (ekskl. Hieracium og Taraxacum). Bot. Tidskr. 57: 81–289.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Stockholm.

Wigermo, C. & Håkansson, C. 2005. Åtgärdsprogram för bevarande av kärrnocka (Tephroseris palustris). Naturvårdsverket. Rapport 5500.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev. Kjell-Arne Olsson 1998. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Tephroseris - nockor 
  • Art
    Tephroseris palustris, (L.) Fourr. - kärrnocka
    Synonymer
    Senecio palustris (L.) Hook.
    Cineraria palustris (L.) L.
    Cineraria palustris ssp. congesta (R. Br.) Nyman
    Senecio congestus (R. Br.) DC.
    Senecio congestus var. palustris
    Senecio tubicaulis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev. Kjell-Arne Olsson 1998. ©ArtDatabanken, SLU 2006.