Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fältnocka

Organismgrupp Kärlväxter Tephroseris integrifolia
Fältnocka Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fältnocka är en flerårig, upp till 5 dm hög, korgblommig växt. Rosettbladen är skaftade, äggrunda-ovala, 3–5 cm långa, håriga och med helbräddad eller svagt tandad kant. De oskaftade stjälkbladen är mycket mindre, lansettlika och oftast färre än 6. Den, åtminstone till en början, ullhåriga stängeln bär 2–2,5 cm breda korgar i en kvastlik ställning. Antalet korgar överstiger sällan 6 stycken. De ca 20 holkfjällen sitter i en rad och är alla lika. Diskblommorna är, liksom de 10–15 och ca 1 cm långa strålblommorna, gula. Frukten är 3–4 mm lång, hårig och har en vit hårpensel. Blommar i maj-juni.
Utbredning
Länsvis förekomst för fältnocka Observationer i  Sverige för fältnocka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fältnocka har tidigare varit känd från ett 20-tal lokaler i Skånes kalktrakter, men har försvunnit från många av dessa. Exempelvis är den sedan lång tid tillbaka utgången i västra Skåne. Idag finns den på 7 lokaler i nordöstra och sydöstra Skåne. Några av dessa är mycket individfattiga, medan arten brukar kunna visa upp mer än 500 blommande individ på tre-fyra av lokalerna. Två av förekomsterna blev återupptäckta under 1980-talet. Fältnocka saknas i övriga delar av Sverige. I Danmark växer arten i norra Jylland där den fortfarande finns rikligt på vissa lokaler och ännu inte betraktas som hotad. I Norge finns fältnocka endast på Varangerhalvön vid Norra Ishavet. Fältnocka i vid bemärkelse finns genom hela Eurasien från Storbritannien i väster till Japan i öster. Utbredningen är dock mycket ojämn och arten förekommer ofta mycket lokalt. Det eurasiska artkomplexet omfattar 8 underarter varav flera ibland behandlas som egna arter. De svenska och danska populationerna tillhör samma underart.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Fältnocka förekommer på ett fåtal lokaler i Skåne, den växer på kalkrika torrängar. Redan 1999 togs det fram ett åtgärdsprogram för arten. Trots upprepade åtgärder och stödutplanteringar fortsätter arten att minska. Andelen spontana plantor minskar fortlöpande eller är helt borta på några av lokalerna. Antalet groddplantor minskar och saknas på ett par lokaler. Antalet överlevande plantor i de planterade bestånden är genomgående lågt på sikt. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (25-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 6. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 508 km² och förekomstarean (AOO) till 24 (16-32) km². Populationen minskar med mer än 25% inom 5 (= 1 generation) år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C1).
Ekologi
Fältnocka växer på kalkrika torrängar av örtrik ängshavretyp. Växtlokalerna är ofta steniga, buskrika och har en artrik och även i övrigt skyddsvärd vegetation. Som följeväxter kan man exempelvis finna småfingerört Potentilla tabernaemontani, luddfingerört P. heptaphylla, vildlin Linum catharticum, rosettljungfrulin Polygala amarella, backsippa Pulsatilla vulgaris, backruta Thalictrum simplex, solvända Helianthemum nummularium, darrgräs Briza media och backstarr Carex ericetorum. Fältnockan gynnas av ett hårt och kontinuerligt bete. Om betet senareläggs och inte påbörjas förrän efter midsommar gynnas artens fröproduktion och kan tillsammans med ett hårt bete gynna etableringen av nya plantor.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Tephroseris (nockor), Art Tephroseris integrifolia (L.) Holub - fältnocka Synonymer Senecio integrifolius ssp. tundricola (Tolm.) Chater, Senecio tundricola Tolm., Tephroseris integrifolia ssp. integrifolia, Tephroseris integrifolia ssp. tundricola, nordnocka, Cineraria integrifolia (L.) Murray, Senecio integrifolius (L.) Clairv., Cineraria campestris

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Fältnocka förekommer på ett fåtal lokaler i Skåne, den växer på kalkrika torrängar. Redan 1999 togs det fram ett åtgärdsprogram för arten. Trots upprepade åtgärder och stödutplanteringar fortsätter arten att minska. Andelen spontana plantor minskar fortlöpande eller är helt borta på några av lokalerna. Antalet groddplantor minskar och saknas på ett par lokaler. Antalet överlevande plantor i de planterade bestånden är genomgående lågt på sikt. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (25-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 6. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 508 km² och förekomstarean (AOO) till 24 (16-32) km². Populationen minskar med mer än 25% inom 5 (= 1 generation) år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C1).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Avslutat
Fältnocka är en flerårig, upp till 5 dm hög, korgblommig växt. Rosettbladen är skaftade, äggrunda-ovala, 3–5 cm långa, håriga och med helbräddad eller svagt tandad kant. De oskaftade stjälkbladen är mycket mindre, lansettlika och oftast färre än 6. Den, åtminstone till en början, ullhåriga stängeln bär 2–2,5 cm breda korgar i en kvastlik ställning. Antalet korgar överstiger sällan 6 stycken. De ca 20 holkfjällen sitter i en rad och är alla lika. Diskblommorna är, liksom de 10–15 och ca 1 cm långa strålblommorna, gula. Frukten är 3–4 mm lång, hårig och har en vit hårpensel. Blommar i maj-juni.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fältnocka

Länsvis förekomst och status för fältnocka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fältnocka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fältnocka har tidigare varit känd från ett 20-tal lokaler i Skånes kalktrakter, men har försvunnit från många av dessa. Exempelvis är den sedan lång tid tillbaka utgången i västra Skåne. Idag finns den på 7 lokaler i nordöstra och sydöstra Skåne. Några av dessa är mycket individfattiga, medan arten brukar kunna visa upp mer än 500 blommande individ på tre-fyra av lokalerna. Två av förekomsterna blev återupptäckta under 1980-talet. Fältnocka saknas i övriga delar av Sverige. I Danmark växer arten i norra Jylland där den fortfarande finns rikligt på vissa lokaler och ännu inte betraktas som hotad. I Norge finns fältnocka endast på Varangerhalvön vid Norra Ishavet. Fältnocka i vid bemärkelse finns genom hela Eurasien från Storbritannien i väster till Japan i öster. Utbredningen är dock mycket ojämn och arten förekommer ofta mycket lokalt. Det eurasiska artkomplexet omfattar 8 underarter varav flera ibland behandlas som egna arter. De svenska och danska populationerna tillhör samma underart.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Tephroseris - nockor 
  • Art
    Tephroseris integrifolia(L.) Holub - fältnocka
    Synonymer
    Senecio integrifolius ssp. tundricola (Tolm.) Chater
    Senecio tundricola Tolm.
    Tephroseris integrifolia ssp. integrifolia
    Tephroseris integrifolia ssp. tundricola
    nordnocka
    Cineraria integrifolia (L.) Murray
    Senecio integrifolius (L.) Clairv.
    Cineraria campestris

Fältnocka växer på kalkrika torrängar av örtrik ängshavretyp. Växtlokalerna är ofta steniga, buskrika och har en artrik och även i övrigt skyddsvärd vegetation. Som följeväxter kan man exempelvis finna småfingerört Potentilla tabernaemontani, luddfingerört P. heptaphylla, vildlin Linum catharticum, rosettljungfrulin Polygala amarella, backsippa Pulsatilla vulgaris, backruta Thalictrum simplex, solvända Helianthemum nummularium, darrgräs Briza media och backstarr Carex ericetorum. Fältnockan gynnas av ett hårt och kontinuerligt bete. Om betet senareläggs och inte påbörjas förrän efter midsommar gynnas artens fröproduktion och kan tillsammans med ett hårt bete gynna etableringen av nya plantor.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Lokaler för fältnocka har spolierats eller individantalet drastiskt minskat genom att betesmarker som hyst eller hyser arten planterats med barrträd, uppodlats, konstgödslats eller vuxit igen p g a utebliven hävd.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Alla kvarvarande lokaler för fältnocka måste skyddas och tillförsäkras en för arten lämplig utformad hävd, d v s ett hårt bete som gärna är förlagt till senare delen av växtsäsongen. De naturbetesmarker där arten växer får inte gödslas. Insådd och stödutplanteringar har skett på flera av lokalerna som ett led i åtgärdsprogramarbetet. Ett åtgärdsprogram för fältnocka har upprättats och ger förslag på fler lämpliga åtgärder. Fältnockans växtplatser hålls under årlig uppsikt av Floraväktarna i Skåne.

Åtgärdsprogram Avslutat
Fältnocka är fridlyst. Två av lokalerna för fältnocka är belägna i naturreservat (vilket i sig inte förhindrat att en av dessa blivit skadad av konstgödning). Utländska namn – NO: Finnmarkssvineblom, DK: Bakke-Fnokurt, FI: Ehytlehtivillakko, GB: Field Fleawort.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska.Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Pedersen, A. 1961. Kurvblomsternes udbredelse i Danmark (ekskl. Hieracium og Taraxacum). Bot. Tidsskr. 57: 81–289.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Widén, B. 1986. Fältnockan (Senecio integrifolius) - en hotad art i Sverige. Statens naturvårdsverk. Rapport 3055 Widén, B. 1999. Åtgärdsprogram för bevarande av fältnocka (Tephroseris integrifolia). Naturvårdsverket.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Tephroseris - nockor 
  • Art
    Tephroseris integrifolia, (L.) Holub - fältnocka
    Synonymer
    Senecio integrifolius ssp. tundricola (Tolm.) Chater
    Senecio tundricola Tolm.
    Tephroseris integrifolia ssp. integrifolia
    Tephroseris integrifolia ssp. tundricola
    nordnocka
    Cineraria integrifolia (L.) Murray
    Senecio integrifolius (L.) Clairv.
    Cineraria campestris
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.