Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  renlosta

Organismgrupp Kärlväxter Bromus arvensis
Renlosta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Renlosta är ett ettårigt eller ibland möjligen tvåårigt, svagt tuvat, 5–10 dm högt vippgräs. Bladen är 3–10 mm breda, platta, mjukludna och grågröna. Bladslidorna, särskilt de nedre, är tätt ludna av mycket kort, mjuk och tät behåring. Snärpet är 1–4 mm långt och fransigt. Vippgrenarna är fina och sträva och ofta mycket långa så att vippan blir stor och yvig. Den kan vara mer än 3 dm lång och nästan lika bred när renlostan växer på näringsrik åkermark. På mager ruderatmark kan vippan däremot vara liten med bara några få småax och kortare vippgrenar. Småaxen är 15–30 mm långa, 5–12-blommiga. På åkermark blir småaxen ofta typiskt brunlila i färgen, på ruderatmark kan de vara helt gröna. Borsten på ytteragnarna sitter fästade 1–2 mm nedanför ytteragnens spets. Inneragnen är nästan lika lång som ytteragnen. Ståndarknapparna är 3,5–5 mm långa. Den korta, täta behåringen på nedre bladslidorna, den yviga lilatonade vippan, de långa inneragnarna och framför allt de långa ståndarknapparna skiljer arten från närstående lostor. Arten blommar från juni till augusti.
Utbredning
Länsvis förekomst för renlosta Observationer i  Sverige för renlosta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Renlosta förekom tidigare från Skåne till Torne lappmark men är nu ovanlig och ses idag bara tillfälligt utanför Skåne, Öland och Östergötland. I södra Skånes slättbygd och på Ivö är den fortfarande relativt allmän och kan på någon lokal uppträda i stor mängd vissa somrar. På Öland har den minskat starkt och har de senaste 10 åren endast påträffats på tre lokaler. I Östergötland är ett par aktuella lokaler kända i Ombergstrakten. På Gotland (Sanda socken) är den sedd på en lokal under de senaste åren. Renlostan trivs hos raps och olika sädesslag, men verkar inte klara av betodling. Arten är sällsynt i Norge och Finland, och är fortfarande någorlunda vanlig i Danmark. Även i Storbritannien och i mellaneuropa minskar renlostan. Arten är troligen ursprunglig i södra och sydöstra Europa men har spritt sig till hela Europa och angränsande delar av Asien. Den är dessutom införd i Nordamerika, södra Afrika och på Nya Zeeland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i Skåne, Östergötland, på Öland samt spridda, oftast tillfälliga fynd i andra landskap upp till Mälardalen. Starkt minskande i hela landet, och den har försvunnit från flera landskap. Renlosta är främst ett åkerogräs, men idag finner man den även på ruderatmark, vägkanter, bangårdar och vid gårdar. Ändrade brukningmetoder utgör ett hot mot förekomsterna i åkrar. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (25-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (160-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 75 (60-90) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2ab).
Ekologi
Renlosta var ett åkerogräs redan på Linnés tid. Den har odlats som fodergräs i ettåriga vallar, särskilt på lätta jordar, särskilt på den skånska slätten och i Jämtlands silurområde. Den har också provats på en del andra håll. På Kullen i Skåne odlades den som vallgräs så sent som 1960. Arten har ofta kunnat hålla sig kvar lång tid efter upphörd odling. Den är även oavsiktligt införd med gräsfrö i gräsmattor, renar, slänter och parker. Denna typ avviker dock något från den typ som tidigare odlats. Renlosta hittas numera dels på vallar, ruderatmarker, vägkanter, bangårdar och vid gårdar, dels i åkerkanter och trädesåkrar. På den första typen av lokaler är den obeständig, som åkerogräs verkar den klara sig bättre.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Bromus (lostor), Art Bromus arvensis L. - renlosta Synonymer Festuca arvensis

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne, Östergötland, på Öland samt spridda, oftast tillfälliga fynd i andra landskap upp till Mälardalen. Starkt minskande i hela landet, och den har försvunnit från flera landskap. Renlosta är främst ett åkerogräs, men idag finner man den även på ruderatmark, vägkanter, bangårdar och vid gårdar. Ändrade brukningmetoder utgör ett hot mot förekomsterna i åkrar. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (25-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (160-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 75 (60-90) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2ab).

Åtgärdsprogram Fastställt
Renlosta är ett ettårigt eller ibland möjligen tvåårigt, svagt tuvat, 5–10 dm högt vippgräs. Bladen är 3–10 mm breda, platta, mjukludna och grågröna. Bladslidorna, särskilt de nedre, är tätt ludna av mycket kort, mjuk och tät behåring. Snärpet är 1–4 mm långt och fransigt. Vippgrenarna är fina och sträva och ofta mycket långa så att vippan blir stor och yvig. Den kan vara mer än 3 dm lång och nästan lika bred när renlostan växer på näringsrik åkermark. På mager ruderatmark kan vippan däremot vara liten med bara några få småax och kortare vippgrenar. Småaxen är 15–30 mm långa, 5–12-blommiga. På åkermark blir småaxen ofta typiskt brunlila i färgen, på ruderatmark kan de vara helt gröna. Borsten på ytteragnarna sitter fästade 1–2 mm nedanför ytteragnens spets. Inneragnen är nästan lika lång som ytteragnen. Ståndarknapparna är 3,5–5 mm långa. Den korta, täta behåringen på nedre bladslidorna, den yviga lilatonade vippan, de långa inneragnarna och framför allt de långa ståndarknapparna skiljer arten från närstående lostor. Arten blommar från juni till augusti.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för renlosta

Länsvis förekomst och status för renlosta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för renlosta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Renlosta förekom tidigare från Skåne till Torne lappmark men är nu ovanlig och ses idag bara tillfälligt utanför Skåne, Öland och Östergötland. I södra Skånes slättbygd och på Ivö är den fortfarande relativt allmän och kan på någon lokal uppträda i stor mängd vissa somrar. På Öland har den minskat starkt och har de senaste 10 åren endast påträffats på tre lokaler. I Östergötland är ett par aktuella lokaler kända i Ombergstrakten. På Gotland (Sanda socken) är den sedd på en lokal under de senaste åren. Renlostan trivs hos raps och olika sädesslag, men verkar inte klara av betodling. Arten är sällsynt i Norge och Finland, och är fortfarande någorlunda vanlig i Danmark. Även i Storbritannien och i mellaneuropa minskar renlostan. Arten är troligen ursprunglig i södra och sydöstra Europa men har spritt sig till hela Europa och angränsande delar av Asien. Den är dessutom införd i Nordamerika, södra Afrika och på Nya Zeeland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus arvensisL. - renlosta
    Synonymer
    Festuca arvensis

Renlosta var ett åkerogräs redan på Linnés tid. Den har odlats som fodergräs i ettåriga vallar, särskilt på lätta jordar, särskilt på den skånska slätten och i Jämtlands silurområde. Den har också provats på en del andra håll. På Kullen i Skåne odlades den som vallgräs så sent som 1960. Arten har ofta kunnat hålla sig kvar lång tid efter upphörd odling. Den är även oavsiktligt införd med gräsfrö i gräsmattor, renar, slänter och parker. Denna typ avviker dock något från den typ som tidigare odlats. Renlosta hittas numera dels på vallar, ruderatmarker, vägkanter, bangårdar och vid gårdar, dels i åkerkanter och trädesåkrar. På den första typen av lokaler är den obeständig, som åkerogräs verkar den klara sig bättre.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Eftersom renlostan inte längre odlas har en viktig spridningsväg skurits av. Arten förefaller vara konkurrenssvag bland andra gräsarter i vallar och gräsmattor. På ruderatmark och vid kvarnar verkar den också gå ut om den inte får tillskott av nytt frö. Bäst klarar sig arten som åkerogräs, men missgynnas troligen av gödsling då den lätt utkonkurreras av den omgivande vegetationen. Kemiska bekämpningsmedel vid betodling tycks effektivt slå ut arten medan den klarar sig bra i kanten av säd och raps.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Renlostans framtid hänger helt på dess möjlighet att leva vidare som åkerogräs. I trakter där arten förekommer bör floraväktare bevaka beståndens storlek och slå larm om arten verkar minska. Genom att undvika bekämpningsmedel i en smal zon av åkern ut mot vägar och gärden kan berörda lantbrukare lätt skapa livsutrymme för renlostan. Arten är lättodlad och bör ingå i allmogeåkrar och i botaniska trädgårdar.

Åtgärdsprogram Fastställt
Frön av arten finns bevarade hos Nordiska genbanken. Utländska namn – NO: Åkerfaks, DK: Ager-Hejre, FI: Pyörtänökattara, GB: Field Brome.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands Botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3-49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Holmström, G. 1994. Bromus i Skåne. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1994 (1): 7–17.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Petersson, J. 1994. Nyheter i Gotlands flora 1993. Rindi 14: 4–18.

Petersson, J. 1996. Nyheter i Gotlands flora 1995. Rindi 16: 14–33.

Petersson, J 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118. Petersson, J. 2004. Nyheter i Gotlands flora 2003 och 2004. Rindi 24: 3–25.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1938. Flora der Insel Öland. Acta Phytogeogr. Suec. 9.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Göran Holmström 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus arvensis, L. - renlosta
    Synonymer
    Festuca arvensis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Göran Holmström 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2007.