Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brinklosta

Organismgrupp Kärlväxter Bromus commutatus
Brinklosta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brinklostan är ett ett- eller tvåårigt gräs som kan bli en meter högt. Stråna är ensamma eller löst tuvade. Behåringen på nedre bladslidan är styv och utspärrad. Vippan är tämligen gles, upp till 15 cm lång. Vid mognad blir den ensidigt hängande. Vippgrenarna är 1–8 cm långa, och bär oftast bara ett småax var. Småaxen är 15–25 mm långa och upp till 7 mm breda. De har nästan parallella sidor. Ytteragnarna är av fast byggnad med otydliga nerver, 8–10 mm långa. De sitter ca 2 mm ifrån varandra på småaxets axel, vilket gör att småaxet ser glest ut. Hinnkanten på ytteragnarna har en tydlig sidovinkel och löper från denna i rak linje mot spetsen. Nedersta borstet är kortare än de övre. Brinklostan förväxlas lätt med flera andra Bromus-arter. Ängslostans B. racemosus ytteragn har rundad hinnkant utan vinkel och nästan jämnlånga borst. Luddlostans B. hordeaceus ytteragnar sitter tätare i småaxet och denna art har en mjuk, luddig behåring på nedre bladslidan. Råglostan B. secalinus saknar ofta hår på bladslidorna och har en mycket otydlig eller ingen vinkel på ytteragnarna. Dess inneragn är lika långt som ytteragnen, hos brinklostan är inneragnen kortare.
Utbredning
Länsvis förekomst för brinklosta Observationer i  Sverige för brinklosta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I herbarierna i Sverige finns det talrika kollekter av brinklosta. I början av seklet måste arten ha varit ganska spridd i södra Sverige. Idag är läget helt annorlunda. Endast ett fåtal lokaler är idag kända från Skåne, Öland och Gotland, Småland, Bohuslän, Västergötland, Södermanland och Uppland. I Blekinge uppträdde den tillfälligt på en soptipp. Arten är knappast ursprunglig hos oss. Den har oavsiktligt förts in och ibland naturaliserats. I Danmark är arten sällsynt och minskande, i Norge och Finland är den bara känd från enstaka tillfälliga fynd. Artens totala utbredning sträcker sig från Irland och Brittiska öarna genom Mellaneuropa till Kaspiska havet. I Tyskland har den sin tyngdpunkt i landets södra delar. Arten finns i östra medelhavsområdet, men inte i Spanien. Den är införd till Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(i,ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer främst i södra upp mot mellersta delarna av landet. Brinklosta växer på torra, öppna lokaler som olika slag av ruderatmark men arten hör även hemma på åkerrenar, vägkanter och annan torr gräsmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 44 (30-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i utbredningsområdets storlek, förekomstarean och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(i,ii,iv)).
Ekologi
Brinklostan växer på torra, öppna lokaler. Den kan dyka upp på ruderatmarker, t ex vid hamnar, kvarnar soptippar och bangårdar. Men arten hör också hemma på åkerrenar, vägkanter och annan torr gräsmark. På Öland växer den i kanten av en åker och på en mindre gräsvall. På den ena skånska lokalen står den hårt trängd mellan det odlade fältet och ett dike. Den andra skånska lokalen är en torr, ohävdad gräsmark intill en park och ett rekreationsområde. I England, där arten inte anses som sällsynt, uppges den även förekomma i fuktiga ängar. Sådan förekomst är inte känd i vårt land.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Bromus (lostor), Art Bromus commutatus Schrad. - brinklosta Synonymer Bromus racemosus ssp. commutatus (Schrad.) Tourlet, Bromus pratensis

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(i,ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer främst i södra upp mot mellersta delarna av landet. Brinklosta växer på torra, öppna lokaler som olika slag av ruderatmark men arten hör även hemma på åkerrenar, vägkanter och annan torr gräsmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 44 (30-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i utbredningsområdets storlek, förekomstarean och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(i,ii,iv)).
Brinklostan är ett ett- eller tvåårigt gräs som kan bli en meter högt. Stråna är ensamma eller löst tuvade. Behåringen på nedre bladslidan är styv och utspärrad. Vippan är tämligen gles, upp till 15 cm lång. Vid mognad blir den ensidigt hängande. Vippgrenarna är 1–8 cm långa, och bär oftast bara ett småax var. Småaxen är 15–25 mm långa och upp till 7 mm breda. De har nästan parallella sidor. Ytteragnarna är av fast byggnad med otydliga nerver, 8–10 mm långa. De sitter ca 2 mm ifrån varandra på småaxets axel, vilket gör att småaxet ser glest ut. Hinnkanten på ytteragnarna har en tydlig sidovinkel och löper från denna i rak linje mot spetsen. Nedersta borstet är kortare än de övre. Brinklostan förväxlas lätt med flera andra Bromus-arter. Ängslostans B. racemosus ytteragn har rundad hinnkant utan vinkel och nästan jämnlånga borst. Luddlostans B. hordeaceus ytteragnar sitter tätare i småaxet och denna art har en mjuk, luddig behåring på nedre bladslidan. Råglostan B. secalinus saknar ofta hår på bladslidorna och har en mycket otydlig eller ingen vinkel på ytteragnarna. Dess inneragn är lika långt som ytteragnen, hos brinklostan är inneragnen kortare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brinklosta

Länsvis förekomst och status för brinklosta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brinklosta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I herbarierna i Sverige finns det talrika kollekter av brinklosta. I början av seklet måste arten ha varit ganska spridd i södra Sverige. Idag är läget helt annorlunda. Endast ett fåtal lokaler är idag kända från Skåne, Öland och Gotland, Småland, Bohuslän, Västergötland, Södermanland och Uppland. I Blekinge uppträdde den tillfälligt på en soptipp. Arten är knappast ursprunglig hos oss. Den har oavsiktligt förts in och ibland naturaliserats. I Danmark är arten sällsynt och minskande, i Norge och Finland är den bara känd från enstaka tillfälliga fynd. Artens totala utbredning sträcker sig från Irland och Brittiska öarna genom Mellaneuropa till Kaspiska havet. I Tyskland har den sin tyngdpunkt i landets södra delar. Arten finns i östra medelhavsområdet, men inte i Spanien. Den är införd till Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus commutatusSchrad. - brinklosta
    Synonymer
    Bromus racemosus ssp. commutatus (Schrad.) Tourlet
    Bromus pratensis

Brinklostan växer på torra, öppna lokaler. Den kan dyka upp på ruderatmarker, t ex vid hamnar, kvarnar soptippar och bangårdar. Men arten hör också hemma på åkerrenar, vägkanter och annan torr gräsmark. På Öland växer den i kanten av en åker och på en mindre gräsvall. På den ena skånska lokalen står den hårt trängd mellan det odlade fältet och ett dike. Den andra skånska lokalen är en torr, ohävdad gräsmark intill en park och ett rekreationsområde. I England, där arten inte anses som sällsynt, uppges den även förekomma i fuktiga ängar. Sådan förekomst är inte känd i vårt land.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Att brinklostan nästan helt försvunnit som ruderatväxt beror sannolikt på importen och transporter med säd och fröer söderifrån minskat. Arten får ingen påfyllning av sin fröreserv. Dess framtid i Sverige beror på hur väl den kan klara sig på torra gräsmarker och som ogräs i åkerrenar. På Öland har den vuxit i en åkerkant sedan 15 år tillbaka men är numera utgången från lokalen. Den är nyligen funnen på en ny öländsk lokal i en ohävdad torräng. På sin skånska åkerren upptäcktes den redan på 40-talet. Här har den hållit stånd mellan åkerns gröda och ett stort bestånd av foderlosta Bromus inermis i femtio år. Den skånska parklokalen är också av gammalt datum. Här växer brinklostan tillsammans med bl a hundäxing Dactylis glomerata, luddlosta Bromus hordeaceus och knylhavre Arrhenatherum elatius, välkänt konkurrensstarka arter. På den gotländska lokalen hotas brinklosta av en snabbt tilltagande igenväxning med buskar och annat gräs.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Om brinklostan ska överleva i Sverige bör berörda markägare och lantbrukare informeras om att den finns. Bekämpningsmedel bör inte spridas där brinklostan växer. Om en liten remsa i åkerkanten kunde lämnas obesådd skulle chanserna öka för brinklostan. Parklokalen bör skyddas. Att arten överlevt under lång tid utan skydd tyder dock på att den inte helt saknar konkurrensförmåga. Det visar inte minst dess överlevnad på parklokalen. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Vegfaks, DK: Mangeblomstret Hejre, FI: Vaihdokaskattara, GB: Meadow Brome.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarverksamheten 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3-49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A, 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Georgson, m fl 1977. Hallands flora. Lund.

Holmström, G. 1994. Bromus i Skåne. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1994 (1): 7–17.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1996. Floran i Landskrona kommun. Lund.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Petersson, J. 1997. Nyheter i Gotlands flora 1996. Rindi 17: 3–14.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten I Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 3–49.

Smith, P. M. 1973. Observations on some critical Bromegrasses. Watsonia 9: 319–332.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström 1995. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus commutatus, Schrad. - brinklosta
    Synonymer
    Bromus racemosus ssp. commutatus (Schrad.) Tourlet
    Bromus pratensis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström 1995. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.