Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vedorangelav

Organismgrupp Lavar Blastenia furfuracea
Vedorangelav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vedorangelav har en blyertsgrå bål, ibland med en grönaktig ton och ytan är karaktäristiskt luckert (”fluffigt)” fin-isidiös. Storleken på bålen varierar men den kan bli decimeterlång och något smalare, troligen beroende på vedstrukturen. Oftast är bålen dock betydligt mindre. Apothecierna är roströda, omkring 0,5 mm breda och på grund av dess färg framhävs de tydligt mot den gråa bålen. Apothecierna är platta med en kant som är färgad som disken. Sporerna är ensepterade, 10–14 × 7–8 µm med ett 2,5–4,5 µm brett septum. Den blyertsgrå isidiösa bålen gör arten svår att förväxla med någon annan orangelav Caloplaca.
Utbredning
Länsvis förekomst för vedorangelav Observationer i  Sverige för vedorangelav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vedorangelaven är bara känd från Öland, Gotland, Uppland, Dalarna och Jämtland. Från Öland och Gotland är de senaste fynden från början av 1900-talet och även från Uppland är fynden gamla. Från Dalarna och Jämtland finns dock ett 10-tal aktuella fynd. Arten finns även i Norge, Finland, Alperna och Ukraina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Växer på exponerad, obehandlad, mycket gammal ved i jordbrukslandskapet som hölador och gärdesgårdar. Ett 30-tal aktuella lokaler i Dalarna och Jämtland. Just nu finns en ganska stor mängd kvarliggande gammalt trä i jordbrukslandskapet men detta kommer att brytas ned och nytt substrat tillskapas praktiskt taget inte alls. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (300-900). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 548 km² och förekomstarean (AOO) till 240 (120-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 50 (25-75) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2bc+3bc+4bc).
Ekologi
Alla aktuella fynd av vedorangelaven kommer från jordbrukslandskapet där den växer på timmerväggar på lador och uthus samt gärdesgårdar och liknande. Den påträffas på ved av både gran och tall. Samtliga timmerbyggnader är målade med falu rödfärg, men så långt tillbaka i tiden att färgen är mycket urblekt. På en av byggnaderna växer vedorangelaven på droppbrädan. Väggarna är nord- till ostexponerade och mycket rika på skorplavar som t.ex. brun spricklav Acarospora fuscata, liten orangelav Caloplaca holocarpa, ägglavar Candelariella och grådaggig kantlav Lecanora rupicola. På en växtplats växer vedorangelaven på torr, hård ved av hässjestörar som står uppställda i en s.k. rok. Dessa har inte på lång tid använts. För några gamla fynd finns ingen information om i vilken miljö de växte men flera verkar komma från bearbetat timmer. Vid slutet av 1800-talet fanns det en enorm mängd ved i odlingslandskapet och därmed fanns även stora möjligheter för vedorangelaven att vara spridd. Idag är det bara kvar en liten rest av detta kvar. I Dalarna finns ovanligt många timmerbyggnader bevarade, inte minst kring Siljan och det är därmed ingen slump att arten kanske har sitt sista tillhåll i dessa trakter. Kalkdamm eller mineralrikt damm från grusvägar gynnar många gånger lavfloran på timmerbyggnaderna och möjligen även vedorangelaven. Artens naturliga ståndorter skulle kunna vara ved av solitära tallar i glesa brandpräglade barrskogar, grova, torra lågor i öppna lägen eller träd i odlingslandskapet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Teloschistales, Familj Teloschistaceae, Släkte Blastenia, Art Blastenia furfuracea (H. Magn.) Arup et al. - vedorangelav Synonymer Caloplaca furfuracea H.Magn., Blastenia furfuracea (H.Magn.) Arup, Søchting & Frödén

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Växer på exponerad, obehandlad, mycket gammal ved i jordbrukslandskapet som hölador och gärdesgårdar. Ett 30-tal aktuella lokaler i Dalarna och Jämtland. Just nu finns en ganska stor mängd kvarliggande gammalt trä i jordbrukslandskapet men detta kommer att brytas ned och nytt substrat tillskapas praktiskt taget inte alls. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (300-900). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 548 km² och förekomstarean (AOO) till 240 (120-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 50 (25-75) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2bc+3bc+4bc).

Åtgärdsprogram Fastställt
Vedorangelav har en blyertsgrå bål, ibland med en grönaktig ton och ytan är karaktäristiskt luckert (”fluffigt)” fin-isidiös. Storleken på bålen varierar men den kan bli decimeterlång och något smalare, troligen beroende på vedstrukturen. Oftast är bålen dock betydligt mindre. Apothecierna är roströda, omkring 0,5 mm breda och på grund av dess färg framhävs de tydligt mot den gråa bålen. Apothecierna är platta med en kant som är färgad som disken. Sporerna är ensepterade, 10–14 × 7–8 µm med ett 2,5–4,5 µm brett septum. Den blyertsgrå isidiösa bålen gör arten svår att förväxla med någon annan orangelav Caloplaca.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vedorangelav

Länsvis förekomst och status för vedorangelav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vedorangelav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vedorangelaven är bara känd från Öland, Gotland, Uppland, Dalarna och Jämtland. Från Öland och Gotland är de senaste fynden från början av 1900-talet och även från Uppland är fynden gamla. Från Dalarna och Jämtland finns dock ett 10-tal aktuella fynd. Arten finns även i Norge, Finland, Alperna och Ukraina.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Blastenia  
  • Art
    Blastenia furfuracea(H. Magn.) Arup et al. - vedorangelav
    Synonymer
    Caloplaca furfuracea H.Magn.
    Blastenia furfuracea (H.Magn.) Arup, Søchting & Frödén

Alla aktuella fynd av vedorangelaven kommer från jordbrukslandskapet där den växer på timmerväggar på lador och uthus samt gärdesgårdar och liknande. Den påträffas på ved av både gran och tall. Samtliga timmerbyggnader är målade med falu rödfärg, men så långt tillbaka i tiden att färgen är mycket urblekt. På en av byggnaderna växer vedorangelaven på droppbrädan. Väggarna är nord- till ostexponerade och mycket rika på skorplavar som t.ex. brun spricklav Acarospora fuscata, liten orangelav Caloplaca holocarpa, ägglavar Candelariella och grådaggig kantlav Lecanora rupicola. På en växtplats växer vedorangelaven på torr, hård ved av hässjestörar som står uppställda i en s.k. rok. Dessa har inte på lång tid använts. För några gamla fynd finns ingen information om i vilken miljö de växte men flera verkar komma från bearbetat timmer. Vid slutet av 1800-talet fanns det en enorm mängd ved i odlingslandskapet och därmed fanns även stora möjligheter för vedorangelaven att vara spridd. Idag är det bara kvar en liten rest av detta kvar. I Dalarna finns ovanligt många timmerbyggnader bevarade, inte minst kring Siljan och det är därmed ingen slump att arten kanske har sitt sista tillhåll i dessa trakter. Kalkdamm eller mineralrikt damm från grusvägar gynnar många gånger lavfloran på timmerbyggnaderna och möjligen även vedorangelaven. Artens naturliga ståndorter skulle kunna vara ved av solitära tallar i glesa brandpräglade barrskogar, grova, torra lågor i öppna lägen eller träd i odlingslandskapet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Det finns ett starkt hot mot den typ av lavsamhälle i vilket vedorangelaven ingår. På lång sikt kommer arten att försvinna från sina växtplatser genom att byggnaderna och kvarliggande gammalt trä i jordbrukslandskapet bryts ned eller renoveras. Ett otal timmerbyggnader har målats om eller målats för första gången med falu rödfärg under senare tid. Dagens målningssätt och färg är dock inte desamma som för hundra år sedan. Vi vet inget om dagens falu rödfärg kommer att ha någon positiv effekt på lavsamhällena. Underhåller man inte timmerbyggnaderna försvinner växtplatserna ändå och här finns ett gemensamt intresse mellan artskydd och kulturmiljövården. Nytt substrat tillskapas praktiskt taget inte alls.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Det behövs större kunskap om hur man renoverar byggnader utan att skada lavsamhällena. Information till ägarna om deras gamla timmerbyggnader med rika och unika lavsamhällen är viktig för att undvika felaktiga metoder vid renoveringen. Alla timmerbyggnader med vedorangelaven måste undantas från restaurering så länge det är möjligt. Takning av alla timmerbyggnader som börjar förfalla är viktigt för att bevara timmerstommen. Eventuellt kan det vid akuta tillfällen behövas att flytta ved med arten till en annan timmerbyggnad. Vid de kvarvarande lokalerna bör nytt substrat för arten tillskapas, t.ex. skulle nya hässjestörar kunna placeras invid de gamla.

Åtgärdsprogram Fastställt

Hafellner, J. & Türk, R. 2001. Die lichenisierten Pilze Österreichs - eine Checkliste der bisher nachgewiesenen Arten mit verbreitungsangaben. Stapfia 76: 1–167.

Magnusson, A. H. 1944. Studies in the ferruginea-group of the genus Caloplaca. Kungl. Vetenskaps-och Vitterhets-samhälles Handlingar, Sjätte Följden, ser. B 3(1): 3–71.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Blastenia  
  • Art
    Blastenia furfuracea, (H. Magn.) Arup et al. - vedorangelav
    Synonymer
    Caloplaca furfuracea H.Magn.
    Blastenia furfuracea (H.Magn.) Arup, Søchting & Frödén
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.