Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  råglosta

Organismgrupp Kärlväxter Bromus secalinus
Råglosta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Råglosta är ett ettårigt, vanligen höstgroende, ofta meterhögt gräs med slätt strå och svagt håriga blad. Vanligen bildas endast ett strå per planta. Småaxen är samlade i yviga vippor. Borst kan saknas men förekommer vanligen och är då upp till 6 mm långa. Karakteristiskt är att ytterblomfjället har inrullade kanter och att innerblomfjället är kortare än fröet. Arten är vanligen självbefruktande och blommorna öppnar sig inte. Fröna mognar under augusti. De är stora, tunga och sitter kvar på plantan även när de mognat, varvid vippan tyngs ner och blir starkt lutande.
Utbredning
Länsvis förekomst för råglosta Observationer i  Sverige för råglosta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Råglosta var ett svårt ogräs ännu under 1800-talet. Den har förekommit över nästan hela landet men har gått tillbaka mycket kraftigt. Det är osäkert om arten idag finns kvar som spontan i landet, däremot odlas den i allmogeåkrar. Råglostan senaste spontana förekomster finns eller fanns på Öland och Gotland samt på några lokaler i Dalsland, Södermanland och Dalarna. Dessutom har den tillfälligt setts i andra landskap. Tillbakagången gäller hela Europa, särskilt Västeuropa. I Danmark är den numera mycket ovanlig, i Norge kan den eventuellt finnas kvar som ruderatväxt och i Finland kan den slumpvis dyka upp som inkomling med rysk säd. Den kan annars förekomma över hela Europa, här och var i tempererade Asien, särskilt Japan, Nya Zeeland, Nordafrika, samt införd i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i allmogeåkrar idag, enstaka fynd kan fortfarande förekomma i traditionellt brukade åkrar på Gotland, dessutom finns en del fynd som härstammar från insåning av viltåkrar. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (60-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)).
Ekologi
Råglosta förekommer företrädesvis i höstsäd, främst råg. Jordmånen spelar mindre roll. Arten har ansetts gynnad av hög fuktighet, men detta torde bero på att säden på blöta åkrar blir glesare och lämnar ökat utrymme åt ogräsen. Den växer ofta tillsammans med klätt Agrostemma githago, blåklint Centaurea cyanus, riddarsporre Consolida regalis och sminkrot Lithospermum arvense ssp. arvense. Råglosta har även de senaste åren påträffats i viltåkrar sådda med "buskråg" av tyskt ursprung.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Bromus (lostor), Art Bromus secalinus L. - råglosta Synonymer Festuca secalina, Rågsvingel

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i allmogeåkrar idag, enstaka fynd kan fortfarande förekomma i traditionellt brukade åkrar på Gotland, dessutom finns en del fynd som härstammar från insåning av viltåkrar. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (60-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iii,iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Råglosta är ett ettårigt, vanligen höstgroende, ofta meterhögt gräs med slätt strå och svagt håriga blad. Vanligen bildas endast ett strå per planta. Småaxen är samlade i yviga vippor. Borst kan saknas men förekommer vanligen och är då upp till 6 mm långa. Karakteristiskt är att ytterblomfjället har inrullade kanter och att innerblomfjället är kortare än fröet. Arten är vanligen självbefruktande och blommorna öppnar sig inte. Fröna mognar under augusti. De är stora, tunga och sitter kvar på plantan även när de mognat, varvid vippan tyngs ner och blir starkt lutande.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för råglosta

Länsvis förekomst och status för råglosta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för råglosta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Råglosta var ett svårt ogräs ännu under 1800-talet. Den har förekommit över nästan hela landet men har gått tillbaka mycket kraftigt. Det är osäkert om arten idag finns kvar som spontan i landet, däremot odlas den i allmogeåkrar. Råglostan senaste spontana förekomster finns eller fanns på Öland och Gotland samt på några lokaler i Dalsland, Södermanland och Dalarna. Dessutom har den tillfälligt setts i andra landskap. Tillbakagången gäller hela Europa, särskilt Västeuropa. I Danmark är den numera mycket ovanlig, i Norge kan den eventuellt finnas kvar som ruderatväxt och i Finland kan den slumpvis dyka upp som inkomling med rysk säd. Den kan annars förekomma över hela Europa, här och var i tempererade Asien, särskilt Japan, Nya Zeeland, Nordafrika, samt införd i Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus secalinusL. - råglosta
    Synonymer
    Festuca secalina
    Rågsvingel

Råglosta förekommer företrädesvis i höstsäd, främst råg. Jordmånen spelar mindre roll. Arten har ansetts gynnad av hög fuktighet, men detta torde bero på att säden på blöta åkrar blir glesare och lämnar ökat utrymme åt ogräsen. Den växer ofta tillsammans med klätt Agrostemma githago, blåklint Centaurea cyanus, riddarsporre Consolida regalis och sminkrot Lithospermum arvense ssp. arvense. Råglosta har även de senaste åren påträffats i viltåkrar sådda med "buskråg" av tyskt ursprung.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
En av de viktigaste orsakerna till att råglostan försvinner är att den saknar groningsvila i jord. Eftersom fröna snabbt gror oberoende av vilket djup de befinner sig på kan arten inte bygga upp någon fröreserv. Fröna faller inte spontant ur småaxen och därför kommer de att tröskas tillsammans med säden. Med dagens effektiva frörensning kan de sedan rensas bort ur utsädet. Slutligen är arten konkurrenskänslig. Den har svårt att hävda sig i dagens täta sädesbestånd. Den ökande odlingen av råglosta i allmogeåkrar har minskat hotet mot arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Alla lokaler där råglosta setts spontan under senare tid måste följas upp av floraväktare för att klargöra dess aktuella status. Brukare med råglosta-blandad säd bör stimuleras att fortsätta använda denna. Eftersom arten på lång sikt har små möjligheter att fortleva som åkerogräs blir odling i allmogeåkrar och botaniska trädgårdar samt lagring av frö i genbank de mest realistiska sätten att bevara den. Den är lättodlad och ger många frön, som är enkla att skörda och förvara. Ett åtgärdsprogram för råglosta (åkerogräs) ska upprättas och det kommer att ge förslag på fler lämpliga åtgärder.

Åtgärdsprogram Fastställt
Råglostan är nästan helt odlingsberoende. Den har följt människan och hennes odling under flera tusen år. Den har troligen tolererats eller rentav odlats bland säden som en garanti mot missväxt, och den har använts t ex till djurfoder och till framställning av svagdricka och mjöl till tunnbröd. Frön av arten finns bevarade hos Nordiska genbanken. Utländska namn – NO: Rugfaks, DK: Rug-Hejre, FI: Ruiskattara, GB: Rye Brome.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands Botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Bratt, L. 2001. Floraväktarverksamheten i Dalarna. Trollius 28: 5–39.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Ekman, J. 1993. Råglosta i viltåkrar. Svensk Bot. Tidskr. 87: 349–353.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Johansson, T. 1992. Klätt Agrostemma githago och råglosta Bromus secalinus på Öland, läget 1992. Krutbrännaren 1 (2): 29–31.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Mattiasson, G. 2006. Skånes hotade åkerogräs. Bot. Not. 139 (3): 11–21.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Petersson, J. 1992. Nyheter i Gotlands flora 1991. Rindi 12: 4–18.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Svensson, R. 2006. Inventering av åkerogräs på Gotland 8-14 juli 2005. Länsstyrelsen Gotlands län. Rapporter om natur och miljö - nr 2006:4.

Svensson, R. & Wigren, M. 1982. Några ogräsarters tillbakagång belyst genom konkurrens-, gödslings- och herbicidförsök. Svensk Bot. Tidskr. 76: 241–258.

Svensson, R. & Wigren, M. 1985. Råglostans historia och biologi i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 79: 93–114.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Marita Wigren-Svensson & Roger Svensson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus secalinus, L. - råglosta
    Synonymer
    Festuca secalina
    Rågsvingel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Marita Wigren-Svensson & Roger Svensson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.