Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svämskapania

Organismgrupp Mossor Scapania glaucocephala
Svämskapania Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svämskapania är en liten bladlevermossa. Som de andra arterna i släktet har arten blad som är tvåflikade och är vikta så att en köl bildas. Svämskapania har hornlika lober med förstorade celler i spetsen. Arten har svartröda/brunröda groddkorn som är runda till ovala och består av två celler (sällan en cell). Två närstående arter som förekommer på liknande substrat är timmerskapania Scapania apiculata och mikroskapania Scapania massalongi. Dessa har dock encelliga groddkorn. Scapania apiculuta har stora trigoner och mindre bladceller.
Utbredning
Länsvis förekomst för svämskapania Observationer i  Sverige för svämskapania
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten upptäcktes 1995 i Dalarna i Sverige. På den lokalen är arten fåtalig. Med en riktad inventering har den blivit funnen på ett 15-tal tidigare okända lokaler (Henrik Weibull, ArtPortalen) norrut till norra Jämtland. Arten förekommer sällsynt i Norge. Tidigare har arten hittats i Karelen 1942. Arten är även funnen i Tyskland. Huvudutbredning ligger annars i Nordamerika med undantag för några lokaler i norra Asien. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns dessutom med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Växer på lågor i kanten av näringsrika sumpskogar, glupar och smärre vattendrag med stor vattenståndsfluktuation. Känd från ett 20-tal lokaler från Dalarna till Ångermanland. De kända delpopulationerna är ytmässigt små och består av få individer. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (36-750). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 17500 km² och förekomstarean (AOO) till 500 (24-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Mossan växer på veden på lågor som tidvis översvämmas i skuggiga skogsmiljöer. På hitintills enda kända svenska lokal växer den på åtminstone en sälglåga i ett gråalkärr med starkt fluktuerande vattenstånd. Berggrunden är kalkhaltig och det översvämmande vattnet torde således ha högt pH, vilket stöds av att det växer kruskalkmossa Tortella tortuosa på några lågor på lokalen. Andra kalkgynnade arter som har hittats på lokalen är grov gulmossa Pseudocalliergon lycopodioides, rikkärrsskapania Scapania degenii och kalkskapania Scapania calcicola. På den norska lokalen växte arten på en låga vid en bäck i ett område med basisk berggrund. I Nordamerika växer arten främst i fuktiga granskogar på lågor av gran samt även på lågor av ceder, asp och tall. Den förekommer i Nordamerika även på lågor av tuja och till och med på basen av dessa träd i tujasumpskogar. I Nordamerika görs även bedömningen att arten inte är en pionjär samt växer på skuggigare lokaler än timmerskapania Scapania apiculata.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· sälg
· sälg
· tall
· tall
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Scapaniaceae, Släkte Scapania (skapanior), Art Scapania glaucocephala (Taylor) Austin - svämskapania Synonymer Scapania glaucocephala (Tayl.) Aust., Jungermannia glaucocephala Taylor

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Växer på lågor i kanten av näringsrika sumpskogar, glupar och smärre vattendrag med stor vattenståndsfluktuation. Känd från ett 20-tal lokaler från Dalarna till Ångermanland. De kända delpopulationerna är ytmässigt små och består av få individer. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (36-750). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 17500 km² och förekomstarean (AOO) till 500 (24-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Svämskapania är en liten bladlevermossa. Som de andra arterna i släktet har arten blad som är tvåflikade och är vikta så att en köl bildas. Svämskapania har hornlika lober med förstorade celler i spetsen. Arten har svartröda/brunröda groddkorn som är runda till ovala och består av två celler (sällan en cell). Två närstående arter som förekommer på liknande substrat är timmerskapania Scapania apiculata och mikroskapania Scapania massalongi. Dessa har dock encelliga groddkorn. Scapania apiculuta har stora trigoner och mindre bladceller.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svämskapania

Länsvis förekomst och status för svämskapania baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svämskapania

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten upptäcktes 1995 i Dalarna i Sverige. På den lokalen är arten fåtalig. Med en riktad inventering har den blivit funnen på ett 15-tal tidigare okända lokaler (Henrik Weibull, ArtPortalen) norrut till norra Jämtland. Arten förekommer sällsynt i Norge. Tidigare har arten hittats i Karelen 1942. Arten är även funnen i Tyskland. Huvudutbredning ligger annars i Nordamerika med undantag för några lokaler i norra Asien. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns dessutom med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Scapaniaceae  
  • Släkte
    Scapania - skapanior 
  • Art
    Scapania glaucocephala(Taylor) Austin - svämskapania
    Synonymer
    Scapania glaucocephala (Tayl.) Aust.
    Jungermannia glaucocephala Taylor

Mossan växer på veden på lågor som tidvis översvämmas i skuggiga skogsmiljöer. På hitintills enda kända svenska lokal växer den på åtminstone en sälglåga i ett gråalkärr med starkt fluktuerande vattenstånd. Berggrunden är kalkhaltig och det översvämmande vattnet torde således ha högt pH, vilket stöds av att det växer kruskalkmossa Tortella tortuosa på några lågor på lokalen. Andra kalkgynnade arter som har hittats på lokalen är grov gulmossa Pseudocalliergon lycopodioides, rikkärrsskapania Scapania degenii och kalkskapania Scapania calcicola. På den norska lokalen växte arten på en låga vid en bäck i ett område med basisk berggrund. I Nordamerika växer arten främst i fuktiga granskogar på lågor av gran samt även på lågor av ceder, asp och tall. Den förekommer i Nordamerika även på lågor av tuja och till och med på basen av dessa träd i tujasumpskogar. I Nordamerika görs även bedömningen att arten inte är en pionjär samt växer på skuggigare lokaler än timmerskapania Scapania apiculata.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Då arten verkar ha mycket speciella krav på omgivning. Minskad mängd lämplig ved utgör ett hot mot arten. Likaså förändrad hydrologi som förändrar den fluktuatio n i vattenståndet utgör ett hot mot arten. Då arten bara har en känd lokal med en relativt liten population i Sverige kan slumpmässiga faktorer göra att arten försvinner. Alla skogsskötselåtgärder på eller i närheten av lokalerna utgör ett hot. På lång sikt torde de olikåldriga, under lång tid orörda svämskogarnas tillbakagång även utgöra ett allvarligt hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Alla nu kända och eventuella nyupptäckta förekomster bör skyddas så att inga skogsbruksåtgärder tillåts i närheten av där arten förekommer. Även alla åtgärder som kan förändra hydrologin i området bör förhindras. För att skapa förutsättning för arten generellt i landskapet bör mängden död ved ökas i områden med vattenståndsfluktutationer och högt pH i marken. Alla åtgärder som påverkar hydrologin negativt i sådana områden bör undvikas.

Åtgärdsprogram Fastställt

Bakalin, V. A. 1999. Liverworts of Karelia. Arctoa 8: 17-26.

Bratt, L. 1999. Scapania glaucocephala - en ny mossa för Dalarna och Sverige. Trollius 25: 7-9.

Bratt, L. 1999. Scapania glaucocephala (Tayl.) Aust. ny för Sverige. Myrinia 9: 60-62.

Buch, H. & Fagerström 1946. Scapania glaucocephala (Tayl.) Evans, ny för Gamla Världens flora. Mem. Soc. Flora Fauna Fenn. 22: 17-18.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Hassel, K. & Bratt, L. 2001. Scapania glaucocephala (Taylor) Austin in Scandinavia. Lindbergia 26: 131-133.

Schuster, R. M. 1974. The Hepaticae and Anthocerotae of North America east of the hundredth meridian. Vol. III. Columbia University Press.

Weibull, H. 2007. Åtgärdsprogram för sällsynta skapanior på tidvis översvämmad ved. Remissversion. Naturvårdsverket.

Weibull, H. 2008. Inventering av hårklomossa och skapanior på ved vid vatten. Länsstyrelsens Rapportserie 2008:15. Natur- Och Kulturmiljöenheten, Länsstyrelsen Västmanlands län

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Lönnell 2001. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Scapaniaceae  
  • Släkte
    Scapania - skapanior 
  • Art
    Scapania glaucocephala, (Taylor) Austin - svämskapania
    Synonymer
    Scapania glaucocephala (Tayl.) Aust.
    Jungermannia glaucocephala Taylor
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Lönnell 2001. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.