Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skrednarv

Organismgrupp Kärlväxter Arenaria norvegica
Skrednarv Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skrednarv är en flerårig, 3–6 cm hög nejlikväxt med vita blommor. Den växer i glesa tuvor. Bladen är 3–5 mm långa, lansettlika med otydlig nervatur, kala eller med glesa kanthår mot basen. Blommorna har tydliga skaft och sitter i knippen om upp till 4 blommor. Foderbladen är 3–4 mm och hinnkantade och med tydliga nerver. Kronbladen är något längre, 4,5–5 mm. Fröna är svarta. Förväxlingsrisk finns gentemot grusnarv Arenaria humifusa men denna har krypande jordstammar, oskaftade blommor, foderblad med otydliga nerver samt bruna frön.
Utbredning
Länsvis förekomst för skrednarv Observationer i  Sverige för skrednarv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från cirka 40 lokaler, Jämtland (8), Lycksele lappmark (1), Pite lappmark (2), Lule lappmark (cirka 10), Torne lappmark (17). Lokalerna ligger ofta långt från varandra. En viss minskning är observerad de senaste åren men orsaken till detta är ej klarlagd. I övriga Norden förekommer den på cirka 200 lokaler i Norge, på ett par lokaler i nordvästligaste Finland samt ganska vanlig på Island. Utanför Norden finns den i Skottland och på Irland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer sällsynt i fjällkedjan från Jämtland till Torne lappmark. Skrednarv växer, som hörs på namnet, främst i grusig rasmark, men även i vittringsgrus, grusrevlar, åsar, klippor, och öppen Dryas-hed. Den föredrar torra miljöer och växer främst på kalkhaltigt underlag eller serpentinbergarter. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 21000 (20000-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Skrednarven växer, som hörs på namnet, främst i grusig rasmark, men även i vittringsgrus, grusrevlar, åsar, klippor, och öppen Dryas-hed. Den föredrar torra miljöer och växer främst på kalkhaltigt underlag eller serpentinbergarter. Förekommer främst i subalpin och lågalpin region.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Arenaria (narvar), Art Arenaria norvegica Gunnerus - skrednarv Synonymer Arenaria ciliata ssp. norvegica (Gunnerus) Fr., Polarnarv, Fjällnarv

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer sällsynt i fjällkedjan från Jämtland till Torne lappmark. Skrednarv växer, som hörs på namnet, främst i grusig rasmark, men även i vittringsgrus, grusrevlar, åsar, klippor, och öppen Dryas-hed. Den föredrar torra miljöer och växer främst på kalkhaltigt underlag eller serpentinbergarter. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 21000 (20000-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Konventioner Typisk art i 8120 Kalkrasmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR))
Skrednarv är en flerårig, 3–6 cm hög nejlikväxt med vita blommor. Den växer i glesa tuvor. Bladen är 3–5 mm långa, lansettlika med otydlig nervatur, kala eller med glesa kanthår mot basen. Blommorna har tydliga skaft och sitter i knippen om upp till 4 blommor. Foderbladen är 3–4 mm och hinnkantade och med tydliga nerver. Kronbladen är något längre, 4,5–5 mm. Fröna är svarta. Förväxlingsrisk finns gentemot grusnarv Arenaria humifusa men denna har krypande jordstammar, oskaftade blommor, foderblad med otydliga nerver samt bruna frön.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skrednarv

Länsvis förekomst och status för skrednarv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skrednarv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från cirka 40 lokaler, Jämtland (8), Lycksele lappmark (1), Pite lappmark (2), Lule lappmark (cirka 10), Torne lappmark (17). Lokalerna ligger ofta långt från varandra. En viss minskning är observerad de senaste åren men orsaken till detta är ej klarlagd. I övriga Norden förekommer den på cirka 200 lokaler i Norge, på ett par lokaler i nordvästligaste Finland samt ganska vanlig på Island. Utanför Norden finns den i Skottland och på Irland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Arenaria - narvar 
  • Art
    Arenaria norvegicaGunnerus - skrednarv
    Synonymer
    Arenaria ciliata ssp. norvegica (Gunnerus) Fr.
    Polarnarv
    Fjällnarv

Skrednarven växer, som hörs på namnet, främst i grusig rasmark, men även i vittringsgrus, grusrevlar, åsar, klippor, och öppen Dryas-hed. Den föredrar torra miljöer och växer främst på kalkhaltigt underlag eller serpentinbergarter. Förekommer främst i subalpin och lågalpin region.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Skrednarvens populationer är ofta mycket små och riskerar att påverkas kraftigt av slumphändelser, som kan förstöra enskilda lokaler. Ett par lokaler har antagligen försvunnit genom att stora ras har begravt populationerna. Upphört renbete kan lokalt bli problem, främst genom att vissa rasmarker kan stabiliseras om trampet blir för litet. Eventuella kommande klimatförändringar kan förändra de ekologiska förutsättningarna för arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Artens aktuella status måste snarast fastställas. De lokaler som inte besökts senaste 10 åren måste återbesökas. Samtliga lokaler bör sedan övervakas regelbundet.
Utländska namn – DK: Norsk Sandarve, NO: Skredarve, FI: Norjanarho, GB: Arctic Sandwort.

Aronsson, M. 2000. Inte bara lappfela – fem års botanikkurs i Abisko. Svensk Bot. Tidskr. 94: 119–130.

Björkman, G. 1939. Kärlväxtfloran inom Stora Sjöfallets nationalpark, jämte angränsande delar av norra Lule lappmark. Kungl. Svenska Venskapsakademiens Avhandlingar i Naturskyddsärenden No 2.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Jakobsson, A. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje.

Karlsson, L. 1973. Autecology of cliff and scree plants in Sarek national Park, northern Sweden. Växtekologiska studier 4.

Lange, T. 1938. Jämtlands kärlväxtflora. Acta Botanica Fennica 21.

Ljungstrand, E. 1999. Saulo-området – ett botaniskt eldorado i Pite lappmark. Svensk Bot. Tidskr. 93: 1–7.

Löf, Å. 1994. Hotade fjällväxter i Lule lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje.

Rune, O. 1988. Serpentinfloran i Skandinavien. Blyttia 46: 43–51.

Selander, S. 1950. Floristic Phytogeograpahy of South-Western Lule Lappmark I-II. Acta Phytogeographica Suecica 27–28.

Väre, H. 1997. Norjanarho – skrednarv. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2001. © ArtDatabanken 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Arenaria - narvar 
  • Art
    Arenaria norvegica, Gunnerus - skrednarv
    Synonymer
    Arenaria ciliata ssp. norvegica (Gunnerus) Fr.
    Polarnarv
    Fjällnarv
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2001. © ArtDatabanken 2007.