Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dvärglin

Organismgrupp Kärlväxter Radiola linoides
Dvärglin Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dvärglin är en ettårig, mycket liten och späd växt med tunna, flera gånger gaffelgrenade stjälkar. Grenarna är utspärrade och ibland delvis tryckta mot marken. Stundom är den dock helt ogrenad. Bladen är motsatta och äggrunda och bara några få mm långa. De ytterst oansenliga vita blommorna sitter tätt samlade i tvåsidiga knippen. De är 4–taliga, bara 2–3 mm långa och har i spetsen tretandade foderblad. Frukten är en fyrrummig kapsel, där varje rum är tvådelat med ett frö i varje rum. Dvärglin blommar i juni-september och är självpollinerad.
Utbredning
Länsvis förekomst för dvärglin Observationer i  Sverige för dvärglin
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dvärglin förekommer framför allt i västra Sverige från Skåne till Värmland, men även i Blekinge (20 aktuella lokaler kända), och mycket sällsynt på Öland och Gotland. Den har ett hundratal kända förekomster i Västergötland, cirka 55 i Småland och cirka 200 i Bohuslän. Den tidigare även funnits i Östergötland. Den minskar för närvarande successivt i frekvens, men hade sin kraftigaste nedgång för 30–50 år sedan. En kraftig tillbakagång har dokumenterats i Skåne. Dvärglin finns i stort sett i hela Europa utom längst i N och NO samt närmast angränsande områden i Afrika och Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i de sydvästra delarna av landet upp till Värmland samt på Öland. Dvärglin förekommer på fuktiga, sandiga ställen: sandhedar, dyner och stränder. I synnerhet växer den på periodvis översvämmad mark. Växer även t ex längs vägkanter och i fuktiga grustag. Förutsättningarna för dess existens är gles vegetation, eftersom den är mycket konkurrenskänslig. Dvärglin hotas av att antalet lämpliga ståndorter minskar. Anledningen härtill är minskad beteshävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1300 (1000-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Dvärglin förekommer på fuktiga, sandiga ställen: sandhedar, dyner och stränder samt även på torvmark. I synnerhet växer den på periodvis översvämmad mark, såsom dynsänkor, efemära pölar och av isen renskavda fläckar på stränder. Ofta är växtplatserna tydligt kulturskapade såsom övergivna åkrar och svackor i betesmark eller på körvägar, sten- och grustäkter, men den förekommer även tillfälligt på strandängar. Förutsättningarna för dess existens är gles vegetation, eftersom den är mycket konkurrenskänslig. I Bohuslän är den relativt vanlig på vegetationsblottor på havsstrandängar och i kanten av hällkar om marken består av sediment. Ofta växer den tillsammans med andra hotade arter såsom knutört Anagallis minima och huvudtåg Juncus capitatus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Våtmark
Våtmark
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Linaceae (linväxter), Släkte Radiola (dvärglinssläktet), Art Radiola linoides Roth - dvärglin Synonymer Radiola millegrana, Radiola multiflora

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i de sydvästra delarna av landet upp till Värmland samt på Öland. Dvärglin förekommer på fuktiga, sandiga ställen: sandhedar, dyner och stränder. I synnerhet växer den på periodvis översvämmad mark. Växer även t ex längs vägkanter och i fuktiga grustag. Förutsättningarna för dess existens är gles vegetation, eftersom den är mycket konkurrenskänslig. Dvärglin hotas av att antalet lämpliga ståndorter minskar. Anledningen härtill är minskad beteshävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1300 (1000-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)c(iv)).
Konventioner Typisk art i 1230 Havsklippor (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 2190 Dynvåtmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Dvärglin är en ettårig, mycket liten och späd växt med tunna, flera gånger gaffelgrenade stjälkar. Grenarna är utspärrade och ibland delvis tryckta mot marken. Stundom är den dock helt ogrenad. Bladen är motsatta och äggrunda och bara några få mm långa. De ytterst oansenliga vita blommorna sitter tätt samlade i tvåsidiga knippen. De är 4–taliga, bara 2–3 mm långa och har i spetsen tretandade foderblad. Frukten är en fyrrummig kapsel, där varje rum är tvådelat med ett frö i varje rum. Dvärglin blommar i juni-september och är självpollinerad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dvärglin

Länsvis förekomst och status för dvärglin baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dvärglin

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dvärglin förekommer framför allt i västra Sverige från Skåne till Värmland, men även i Blekinge (20 aktuella lokaler kända), och mycket sällsynt på Öland och Gotland. Den har ett hundratal kända förekomster i Västergötland, cirka 55 i Småland och cirka 200 i Bohuslän. Den tidigare även funnits i Östergötland. Den minskar för närvarande successivt i frekvens, men hade sin kraftigaste nedgång för 30–50 år sedan. En kraftig tillbakagång har dokumenterats i Skåne. Dvärglin finns i stort sett i hela Europa utom längst i N och NO samt närmast angränsande områden i Afrika och Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Linaceae - linväxter 
  • Släkte
    Radiola - dvärglinssläktet 
  • Art
    Radiola linoidesRoth - dvärglin
    Synonymer
    Radiola millegrana
    Radiola multiflora

Dvärglin förekommer på fuktiga, sandiga ställen: sandhedar, dyner och stränder samt även på torvmark. I synnerhet växer den på periodvis översvämmad mark, såsom dynsänkor, efemära pölar och av isen renskavda fläckar på stränder. Ofta är växtplatserna tydligt kulturskapade såsom övergivna åkrar och svackor i betesmark eller på körvägar, sten- och grustäkter, men den förekommer även tillfälligt på strandängar. Förutsättningarna för dess existens är gles vegetation, eftersom den är mycket konkurrenskänslig. I Bohuslän är den relativt vanlig på vegetationsblottor på havsstrandängar och i kanten av hällkar om marken består av sediment. Ofta växer den tillsammans med andra hotade arter såsom knutört Anagallis minima och huvudtåg Juncus capitatus.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Dvärglin hotas av att antalet lämpliga ståndorter minskar. Anledningen härtill är minskad beteshävd och igenväxning på grund av kvävegynnade arters konkurrenskraft.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Där så erfordras bör man på lämpligt sätt bibehålla den markstörning som gynnar dvärglinet. Dock måste man undvika kraftfullt slitage och störningar av t.ex. friluftsliv och bad. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn - DK: Tusindfrø, N: dverglin, GB: Allseed.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2000. Presentation av Ölands nya hotarter bland kärlväxterna. Krutbrännaren 9 (2): 36–57.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m. fl. 1997. Hallands flora. Lund.

Gillner, V. 1960. Vegetations- und Standortsuntersuchungen in den Strandwiesen der schwedischen Westküste. Acta Phytogeogr. Suec. 43.

Lagerberg, T. 1957. Vilda växter i Norden III, 3:e uppl.

Olsson, K.-A. 2000. Gamla bekanta – nya vänner. Rödlistade arter i Sverige 2000 ur ett skånskt perspektiv.

Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 2000 (3): 4–23.

Pedersen, A. 1956: Rubiaceernes, Polygalaceernes, Linaceernes, Oxalidaceernes og Balsaminaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 53: 139–196.

Sterner R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Å. Lundqvist. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Linaceae - linväxter 
  • Släkte
    Radiola - dvärglinssläktet 
  • Art
    Radiola linoides, Roth - dvärglin
    Synonymer
    Radiola millegrana
    Radiola multiflora
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.