Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kavelhirs

Organismgrupp Kärlväxter Setaria viridis
Kavelhirs Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kavelhirs är ett löst tuvat, ettårigt gräs med upprätta eller knäböjda strån som oftast är 10–25 centimeter höga. Bladen är platta, rent gröna eller violettanlupna. De är relativt breda och långt och jämnt tillspetsade. Bladskivorna är kala, åtminstone på ovansidan, medan slidorna har hårig kant. Småaxen sitter i en tät, axlik vippa vars huvudaxel har både långa och korta hår. Det enskilda småaxet har två blommor, men då den nedre blomman är reducerad, ger småaxet lätt intryck av att vara enblommigt. Småaxen omges av borst som är sträva av uppåtriktade hullingar. När det småknottriga kornet är moget faller hela småaxet av; borsten sitter däremot kvar på vippaxeln. Kavelhirs är den enda arten i släktet som är bofast i landet. På ruderatmarker, avfallsplatser och liknande biotoper kan den emellertid lätt sammanblandas med flera andra Setaria-arter som då och då uppträder som adventivarter hos oss. Grå kavelhirs S. pumila har tvärrynkigt korn och karaktäristiska gulröda borst. Sträv kavelhirs S. verticillata och arabisk kavelhirs S. adhaerens har båda borst med nedåtriktade hullingar och huvudaxel med endast korta hår. På kinesisk kavelhirs S. faberi är bladen oftast långhåriga på ovansidan. Kolvhirs S. italica, som är den art som oftast uppträder tillfälligt i landet, har ett slätt korn som lossnar från resten av småaxet när det är moget. Kolvhirs brukar dessutom vara betydligt större och grövre än de storvuxna former av kavelhirs man ibland kan finna adventivt.
Utbredning
Länsvis förekomst för kavelhirs Observationer i  Sverige för kavelhirs
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kavelhirs förekommer som bofast i södra och mellersta Sverige. Längre norrut har den endast påträffats som en tillfällig adventivart. Den är vanligast i de sydligaste landskapen och förekommer fortfarande på åtskilliga lokaler i exempelvis Skåne, Blekinge, Småland och Halland. Utan tvekan minskar arten i de flesta områden; den förefaller nu vara försvunnen från flera landskap i Mellansverige. I Danmark är kavelhirs ganska vanlig på Själland och de sydliga öarna medan den i övrigt är sällsynt. I Norge och Finland är den ovanlig och förekommer mest som tillfällig i kusttrakterna. Kavelhirs är i övrigt en art som genom kulturspridning fått en kosmopolitisk utbredning i områden med tempererat och subtropiskt klimat. Den härstammar från Gamla Världen men dess ursprung är i övrigt oklar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Skåne till Värmland och Gästrikland samt på Öland och Gotland. Kavelhirs växer på allsköns sandig kulturmark där konkurrensen från omgivande vegetation är svag. Exempelvis kan man finna den i åkrar, trädgårdsland, på bangårdar och annan sandig ruderatmark. Kavelhirs är en konkurrenssvag art som försvinner om dess växtplatser växer igen.Arten bedöms ha en generellt minskande trend men är stabil eller t.o.m. ökande i Blekinge där den ofta förekommer i majsfält i landskapets östra delar. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (300-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2000-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Kavelhirs växer på allsköns sandig kulturmark där konkurrensen från omgivande vegetation är svag. Exempelvis kan man finna den i åkrar, trädgårdsland, på bangårdar och annan sandig ruderatmark. På sådana ställen är förekomsterna oftast av tillfällig natur. Som mera bofast kan kavelhirs även växa på sandhedar, hällmarker och klipphyllor i bergbranter. Kavelhirs anses inte vara ett ursprungligt inslag i vår flora, utan en växt som tidigt kom in med människans odling, t ex som förorening i säd. Detta har troligen skett för länge sedan; under arkeologiska utgrävningar i exempelvis Danmark hittat korn av kavelhirs från järnålder och vikingatid.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Setaria (kolvhirser), Art Setaria viridis (L.) P. Beauv. - kavelhirs Synonymer Grön kolvhirs, Grön kavelhirs

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Skåne till Värmland och Gästrikland samt på Öland och Gotland. Kavelhirs växer på allsköns sandig kulturmark där konkurrensen från omgivande vegetation är svag. Exempelvis kan man finna den i åkrar, trädgårdsland, på bangårdar och annan sandig ruderatmark. Kavelhirs är en konkurrenssvag art som försvinner om dess växtplatser växer igen.Arten bedöms ha en generellt minskande trend men är stabil eller t.o.m. ökande i Blekinge där den ofta förekommer i majsfält i landskapets östra delar. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (300-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2000-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
Kavelhirs är ett löst tuvat, ettårigt gräs med upprätta eller knäböjda strån som oftast är 10–25 centimeter höga. Bladen är platta, rent gröna eller violettanlupna. De är relativt breda och långt och jämnt tillspetsade. Bladskivorna är kala, åtminstone på ovansidan, medan slidorna har hårig kant. Småaxen sitter i en tät, axlik vippa vars huvudaxel har både långa och korta hår. Det enskilda småaxet har två blommor, men då den nedre blomman är reducerad, ger småaxet lätt intryck av att vara enblommigt. Småaxen omges av borst som är sträva av uppåtriktade hullingar. När det småknottriga kornet är moget faller hela småaxet av; borsten sitter däremot kvar på vippaxeln. Kavelhirs är den enda arten i släktet som är bofast i landet. På ruderatmarker, avfallsplatser och liknande biotoper kan den emellertid lätt sammanblandas med flera andra Setaria-arter som då och då uppträder som adventivarter hos oss. Grå kavelhirs S. pumila har tvärrynkigt korn och karaktäristiska gulröda borst. Sträv kavelhirs S. verticillata och arabisk kavelhirs S. adhaerens har båda borst med nedåtriktade hullingar och huvudaxel med endast korta hår. På kinesisk kavelhirs S. faberi är bladen oftast långhåriga på ovansidan. Kolvhirs S. italica, som är den art som oftast uppträder tillfälligt i landet, har ett slätt korn som lossnar från resten av småaxet när det är moget. Kolvhirs brukar dessutom vara betydligt större och grövre än de storvuxna former av kavelhirs man ibland kan finna adventivt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kavelhirs

Länsvis förekomst och status för kavelhirs baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kavelhirs

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kavelhirs förekommer som bofast i södra och mellersta Sverige. Längre norrut har den endast påträffats som en tillfällig adventivart. Den är vanligast i de sydligaste landskapen och förekommer fortfarande på åtskilliga lokaler i exempelvis Skåne, Blekinge, Småland och Halland. Utan tvekan minskar arten i de flesta områden; den förefaller nu vara försvunnen från flera landskap i Mellansverige. I Danmark är kavelhirs ganska vanlig på Själland och de sydliga öarna medan den i övrigt är sällsynt. I Norge och Finland är den ovanlig och förekommer mest som tillfällig i kusttrakterna. Kavelhirs är i övrigt en art som genom kulturspridning fått en kosmopolitisk utbredning i områden med tempererat och subtropiskt klimat. Den härstammar från Gamla Världen men dess ursprung är i övrigt oklar.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Setaria - kolvhirser 
  • Art
    Setaria viridis(L.) P. Beauv. - kavelhirs
    Synonymer
    Grön kolvhirs
    Grön kavelhirs

Kavelhirs växer på allsköns sandig kulturmark där konkurrensen från omgivande vegetation är svag. Exempelvis kan man finna den i åkrar, trädgårdsland, på bangårdar och annan sandig ruderatmark. På sådana ställen är förekomsterna oftast av tillfällig natur. Som mera bofast kan kavelhirs även växa på sandhedar, hällmarker och klipphyllor i bergbranter. Kavelhirs anses inte vara ett ursprungligt inslag i vår flora, utan en växt som tidigt kom in med människans odling, t ex som förorening i säd. Detta har troligen skett för länge sedan; under arkeologiska utgrävningar i exempelvis Danmark hittat korn av kavelhirs från järnålder och vikingatid.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Kavelhirs är en konkurrenssvag art som försvinner om dess växtplatser växer igen. På mera naturliga lokaler som sandhedar och hällmark kan därför upphörd hävd vara ett konkret hot. Som åkerogräs kan kavelhirs ha svårt att hävda sig i ett modernt jordbrukslandskap, där tätvuxna grödor, intensiv ogräsbekämpning och höga gödselgivor minskar livsutrymmet för små och konkurrenssvaga ogräs.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Betade sand- och hällmarker som hyser kavelhirs bör även hävdas i framtiden. Om en sprut- och gödselfri kantzon blev ett vanligare inslag i jordbrukslandskapet skulle detta utan tvekan gynna kavelhirs liksom många andra hotade åkerogräs. Förekomster av ruderat karaktär kan man försöka bevara genom att växtplatserna hålls öppna och inte tillåts växa igen med gräs och högvuxna örter.
Kolvhirs, som är ett viktigt sädeslag framför allt i tropiska länder, anses vara uppkommen ur kavelhirs. Hos oss saluförs kolvhirs mest som föda till burfåglar. Utländska namn – NO: Grøn bursthirse, DK: Grøn Skœrmaks, FI: Viherpantaheinä, GB. Green Bristle-grass

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Karlsson, T. 1987. Två Setaria-arter nya för svenska floran, Svensk Bot. Tidskr. 81: 305–311.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2000.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Setaria - kolvhirser 
  • Art
    Setaria viridis, (L.) P. Beauv. - kavelhirs
    Synonymer
    Grön kolvhirs
    Grön kavelhirs
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2000.