Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  druvskinn

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Acanthophysellum lividocoeruleum
Druvskinn Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Druvskinn är ett vackert blått skinn som är lätt att känna igen redan i fält. Det bildar utbredda fruktkroppar med fast och tät konsistens. Unga fruktkroppar är ofta gulaktiga med blåaktiga fläckar men med ålder tar den blågrå till mörkblå färgen överhanden. Fruktkroppens ytskikt (hymeniet) innehåller rikligt med acanthophyser. Dessa är sterila celler med en mängd utskott i toppen, ungefär som en flaskborste. Samma typ av organ finns hos de flesta arterna i släktet Aleurodiscus. Druvskinn har också gloeocystider som färgas violetta med sulfovanillin-lösning. Sporerna är släta och sporväggen färgas blå i Melzers lösning. Arten kan likna indigoskinn (Terana caerulea) men förväxlas knappast med denna eller andra arter vid en mikroskopisk undersökning.
Utbredning
Länsvis förekomst för druvskinn Observationer i  Sverige för druvskinn
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i hela Sverige i stort sett inom granens naturliga utbredningsområde, sammanlagt är 10 aktuella lokaler kända (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. Den är sannolikt mer vanlig i nordliga delar av landet men registrerade förekomster är mycket ojämnt fördelade. Eriksson & Ryvarden (1973) anser att arten lokalt kan vara vanlig, fr.a. i mer kontinentalt präglade områden. Vid en omfattande inventering av vedlevande svampar i sydöstra Norge påträffades druvskinn endast två gånger. Arten har sin europeiska huvudutbredning i Norden men är även rapporterad från några länder i Mellaneuropa. Druvskinn finns i alla boreala delar av Nordamerika och är påträffad i sammanlagt 32 stater i Canada och USA.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare på liggande stammar av barrträd i urskogsliknande miljöer, men även på gamla gärdesgårdar. Ett vackert skinn som ofta är lätt att känna igen redan i fält, gulvit-svart till fläckigt blått. Klarar sannolikt trakthyggesbruk, dvs. är förmodligen inte enbart knuten till naturskog. Har dock tydliga miljökrav, är sannolikt ovanlig och bedöms minskande av det skälet. Minskar p.g.a. sämre tillgång till substrat, både vad gäller lågor och gärdsgårdsvirke, men omfattningen svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 7500 (150-15000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (15-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (60-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Främst p.g.a. sämre tillgång till substrat, både vad gäller lågor och gärdsgårdsvirke, men omfattningen är svår att bedöma. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Druvskinn är en vednedbrytare, främst på barrved men har även hittats på lövved, t.ex. asp. En majoritet av fynden är från tallved. Den förekommer ofta på bearbetat trä, t.ex. stängsel vilket, tillsammans med förkärleken för att växa på tall, antyder att arten trivs i halvöppna till soliga lägen. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av druvskinn bara på någon enstaka plats. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, flera decennier och potentiellt lika lång som veden finns kvar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Stereaceae, Släkte Acanthophysellum, Art Acanthophysellum lividocoeruleum (P.Karst.) Parmasto - druvskinn Synonymer Acanthophysellum lividocaeruleum (P. Karst.) Parmasto, Aleurodiscus lividocoeruleus (P.Karst.) P.A.Lemke, Corticium lividocoeruleum P.Karst., Aleurodiscus lividocaeruleus (P. Karst.) Lemke, Acanthophysium lividocoeruleum (P.Karst.) Boidin, Gloeocystidiellum lividocoeruleum (P.Karst.) Donk

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare på liggande stammar av barrträd i urskogsliknande miljöer, men även på gamla gärdesgårdar. Ett vackert skinn som ofta är lätt att känna igen redan i fält, gulvit-svart till fläckigt blått. Klarar sannolikt trakthyggesbruk, dvs. är förmodligen inte enbart knuten till naturskog. Har dock tydliga miljökrav, är sannolikt ovanlig och bedöms minskande av det skälet. Minskar p.g.a. sämre tillgång till substrat, både vad gäller lågor och gärdsgårdsvirke, men omfattningen svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 7500 (150-15000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (15-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (60-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Främst p.g.a. sämre tillgång till substrat, både vad gäller lågor och gärdsgårdsvirke, men omfattningen är svår att bedöma. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Druvskinn är ett vackert blått skinn som är lätt att känna igen redan i fält. Det bildar utbredda fruktkroppar med fast och tät konsistens. Unga fruktkroppar är ofta gulaktiga med blåaktiga fläckar men med ålder tar den blågrå till mörkblå färgen överhanden. Fruktkroppens ytskikt (hymeniet) innehåller rikligt med acanthophyser. Dessa är sterila celler med en mängd utskott i toppen, ungefär som en flaskborste. Samma typ av organ finns hos de flesta arterna i släktet Aleurodiscus. Druvskinn har också gloeocystider som färgas violetta med sulfovanillin-lösning. Sporerna är släta och sporväggen färgas blå i Melzers lösning. Arten kan likna indigoskinn (Terana caerulea) men förväxlas knappast med denna eller andra arter vid en mikroskopisk undersökning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för druvskinn

Länsvis förekomst och status för druvskinn baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för druvskinn

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i hela Sverige i stort sett inom granens naturliga utbredningsområde, sammanlagt är 10 aktuella lokaler kända (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. Den är sannolikt mer vanlig i nordliga delar av landet men registrerade förekomster är mycket ojämnt fördelade. Eriksson & Ryvarden (1973) anser att arten lokalt kan vara vanlig, fr.a. i mer kontinentalt präglade områden. Vid en omfattande inventering av vedlevande svampar i sydöstra Norge påträffades druvskinn endast två gånger. Arten har sin europeiska huvudutbredning i Norden men är även rapporterad från några länder i Mellaneuropa. Druvskinn finns i alla boreala delar av Nordamerika och är påträffad i sammanlagt 32 stater i Canada och USA.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Stereaceae  
  • Släkte
    Acanthophysellum  
  • Art
    Acanthophysellum lividocoeruleum(P.Karst.) Parmasto - druvskinn
    Synonymer
    Acanthophysellum lividocaeruleum (P. Karst.) Parmasto
    Aleurodiscus lividocoeruleus (P.Karst.) P.A.Lemke
    Corticium lividocoeruleum P.Karst.
    Aleurodiscus lividocaeruleus (P. Karst.) Lemke
    Acanthophysium lividocoeruleum (P.Karst.) Boidin
    Gloeocystidiellum lividocoeruleum (P.Karst.) Donk

Druvskinn är en vednedbrytare, främst på barrved men har även hittats på lövved, t.ex. asp. En majoritet av fynden är från tallved. Den förekommer ofta på bearbetat trä, t.ex. stängsel vilket, tillsammans med förkärleken för att växa på tall, antyder att arten trivs i halvöppna till soliga lägen. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av druvskinn bara på någon enstaka plats. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, flera decennier och potentiellt lika lång som veden finns kvar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Stängsel och grindar uppförda av trä försvinner i snabb takt och ersätts inte. I de södra delarna av utbredningsområdet minskar detta artens möjligheter att fortleva. Omföring av luckig och gles skog till mer renodlad produktionsskog missgynnar sannolikt arten. Arten hotas av brist på död ved, framförallt råder brist på grov ved som lågor i sena nedbrytningsstadier i det brukade skogslandskapet. Alla skogliga åtgärder som innebär att lågor och döda eller skadade träd tas bort missgynnar arten. En slutavverkning, skoglig gallring eller annat uttag av virke på växtplatsen som ger ett förändrat lokalklimat innebär ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Artens förekomst och status är oklar i Sverige. Systematiska eftersök bör göras i lämpliga områden i norra Sverige. För att säkerställa artens fortlevnad bör man dels se till att artens växtplatser hålls intakta, dels att ny ved tillkommer, gärna i omedelbar anslutning. Befintliga vindfällen, döende träd, torrakor och lågor lämnas intakta. Ett långsiktigt tillförsäkrande om framtida tillgång till ved är en förutsättning för artens fortlevnad i området. Gamla trägärdesgårdar sparas. Inom skyddade kulturlandskap sätts nya gärdesgårdar upp.
Utländska namn – NO: gråblå barksopp, FI: siniorvakka.

Eriksson, J. & Ryvarden, L. 1973. Corticiaceae of north Europe, vol 2. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Stereaceae  
  • Släkte
    Acanthophysellum  
  • Art
    Acanthophysellum lividocoeruleum, (P.Karst.) Parmasto - druvskinn
    Synonymer
    Acanthophysellum lividocaeruleum (P. Karst.) Parmasto
    Aleurodiscus lividocoeruleus (P.Karst.) P.A.Lemke
    Corticium lividocoeruleum P.Karst.
    Aleurodiscus lividocaeruleus (P. Karst.) Lemke
    Acanthophysium lividocoeruleum (P.Karst.) Boidin
    Gloeocystidiellum lividocoeruleum (P.Karst.) Donk
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 2001.