Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  honungsticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Antrodia mellita
Honungsticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Honungsticka bildar storporiga, ett- eller fleråriga fruktkroppar, som växer mer eller mindre resupinat. Som färsk är tickan vitaktig, som äldre blir den gräddfärgad, halmgul till honungsfärgad. Den uppges även lukta honung. Porerna är tämligen stora, ca 1 por per mm. De är utdragna och något slingrande. Då svampen växer på sidan av en stock blir porerna större och labyrintiska och så uppslitsade att de liknar lameller. Svampens sporer är 4,5–9 x 3–4,5 µm stora.
Utbredning
Länsvis förekomst för honungsticka Observationer i  Sverige för honungsticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svampen är endast funnen tre gånger i Sverige, i Västmanland, Värmland och Dalarna. Arten är sannolikt förbisedd men uppenbarligen en sällsynt art. Oklar status. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 300. I övrigt är den funnen i sydöstra Finland på några lokaler, i Norge är den funnen en gång, liksom i Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare på lågor och stubbar av asp i aspskog och granskog med asp och förefaller förekomma framförallt i senare successioner av asp. Sällan på sälg. I Sverige är den bland annat funnen på stubbar gnagda av bäver. Möjligen förbisedd men uppenbart en sällsynt art. En minskning av lämpliga habitat pågår förmodligen men omfattningen är svår att bedöma. Artens överlevnadsmöjligheter kommer dock förhoppningsvis att förbättras något genom Naturvårdsverkets riktade åtgärdsprogram för bevarande av vitryggig hackspett sedan 2005, eftersom honungstickan delvis har samma utbredning som och förekommer i samma typ av miljö. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (15-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 km² och förekomstarean (AOO) till 450 (64-450) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Honungstickan är en brunrötande vednedbrytare som förekommer i sumpskogar och längs vattendrag. I Sverige är den endast funnen på aspstubbar eller lågor, ofta på bävergnag. I Komi uppges den förekomma på relativt färska stubbar med 5-20 cm i diameter av asp i asplövbrännor. I Norge är den funnen på sälg och i Polen uppges den växa på bok.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
Dött träd
Dött träd
· asp
· asp
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Fomitopsidaceae, Släkte Antrodia (timmertickor), Art Antrodia mellita Niemelä & Penttilä - honungsticka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare på lågor och stubbar av asp i aspskog och granskog med asp och förefaller förekomma framförallt i senare successioner av asp. Sällan på sälg. I Sverige är den bland annat funnen på stubbar gnagda av bäver. Möjligen förbisedd men uppenbart en sällsynt art. En minskning av lämpliga habitat pågår förmodligen men omfattningen är svår att bedöma. Artens överlevnadsmöjligheter kommer dock förhoppningsvis att förbättras något genom Naturvårdsverkets riktade åtgärdsprogram för bevarande av vitryggig hackspett sedan 2005, eftersom honungstickan delvis har samma utbredning som och förekommer i samma typ av miljö. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (15-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 km² och förekomstarean (AOO) till 450 (64-450) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Honungsticka bildar storporiga, ett- eller fleråriga fruktkroppar, som växer mer eller mindre resupinat. Som färsk är tickan vitaktig, som äldre blir den gräddfärgad, halmgul till honungsfärgad. Den uppges även lukta honung. Porerna är tämligen stora, ca 1 por per mm. De är utdragna och något slingrande. Då svampen växer på sidan av en stock blir porerna större och labyrintiska och så uppslitsade att de liknar lameller. Svampens sporer är 4,5–9 x 3–4,5 µm stora.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för honungsticka

Länsvis förekomst och status för honungsticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för honungsticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svampen är endast funnen tre gånger i Sverige, i Västmanland, Värmland och Dalarna. Arten är sannolikt förbisedd men uppenbarligen en sällsynt art. Oklar status. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 300. I övrigt är den funnen i sydöstra Finland på några lokaler, i Norge är den funnen en gång, liksom i Polen.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Antrodia - timmertickor 
  • Art
    Antrodia mellitaNiemelä & Penttilä - honungsticka

Honungstickan är en brunrötande vednedbrytare som förekommer i sumpskogar och längs vattendrag. I Sverige är den endast funnen på aspstubbar eller lågor, ofta på bävergnag. I Komi uppges den förekomma på relativt färska stubbar med 5-20 cm i diameter av asp i asplövbrännor. I Norge är den funnen på sälg och i Polen uppges den växa på bok.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
Arten hotas främst av att dess få växtplatser lätt kan förstöras genom slutavverkning, dikning eller annan exploatering. Skogliga åtgärder som innebär att lågor och döda eller skadade träd tas bort missgynnar arten. Detta gäller särskilt bortröjning av bäverfällda aspar. En slutavverkning, skoglig gallring eller annat uttag av virke på växtplatsen som ger ett förändrat lokalklimat innebär ett direkt hot mot arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Fuktiga skogar med stort inslag av död ved och aspfällen i bäverrika områden avsätts för nyttjande med inriktning på naturvård. Kända lokaler dikas inte, och gallras heller inte på ett sådant sätt att lokalklimatet förändras. Markägare, brukare och myndigheter uppmärksammas på att arten är hotad. Några växtplatser bör detaljinventeras för att ytterligare klarlägga ekologi och ståndortskrav. Arten kan vara förbisedd och bör eftersökas i andra områden med lämpliga miljöer.
Utländska namn – FI: Mesipillikääpä.

Jaederfeldt, K. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening. Stockholm.

Hansen, L. & Knudsen, H. (Eds). 1997. Nordic Macromycetes, Vol. 3. sid. 239. Nordsvamp, Copenhagen.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R. L. 1993. European Polypores, Part I. sid. 130. Fungiflora. Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Antrodia - timmertickor 
  • Art
    Antrodia mellita, Niemelä & Penttilä - honungsticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.