Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sockelspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius saporatus
Sockelspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sockelspindling är en typisk representant för undersläktet Phlegmacium, med ganska stor (upp till 15 cm bred) slemmig hatt och torr, i förhållande till bulben påfallande smal fot samt brant utvidgad och kraftig bulb vid basen. Hattfärgen är från början ockragul men blir efter hand mera brun från mitten. Hatten har nästan alltid spridda velumlappar på ytan, som först är vita men blir senare bruna. Lamellerna är täta, ofta tandade och från början gråvita. Foten är vit och 5–10 cm lång och 1–2 cm tjock. Den kraftiga bulben kan bli 5 cm tjock och är vanligen ganska rundad och inte så skarpkantad som hos många andra arter. Köttet är vitt med svag honungslik lukt. Sporerna är 10–13 x 6–7 µm, citron- till mandelformiga och grovt vårtiga.
Utbredning
Länsvis förekomst för sockelspindling Observationer i  Sverige för sockelspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna art är endast känd från ett fåtal lokaler på Öland, Gotland och Västergötland (Kinnekulle) och Skåne. 20 kända aktuella lokaler i landet (2005) Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 400, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner).Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning, detta trots att en del av lokalerna är skyddade. Även i naturreservat är skötseln eftersatt. I övriga Norden är den bara funnen på några ställen i sydöstra Norge. Arten förekommer sällsynt men är vitt spridd i Europa ända ned till Medelhavet. Den är rödlistad i Norge, Tyskland och Storbritannien. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i lövskog.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med hassel, ek och lind i luckig ädellövskog och hässlen på kalkrik mark. Arten tycks beroende av bryn och varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. Total population i landet bedöms ha minskat och fortlöpande minska, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning, detta trots att en del av lokalerna ligger inom naturreservat. Missgynnas av EU's nuvarande regler för miljöstöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (450-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (15-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 50 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A4c).
Ekologi
Sockelspindling bildar mykorrhiza med hassel, bok, ek eller lind i ädellövskog på kalkrik mark. Arten är beroende av bryn och varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. På de öländska växtplatserna växer den uteslutande med hassel, på Kinnekulle hittar man den i ek/hassellundar mest med ek, medan skånefynden gjordes i bokskog. Möjligen fanns det ett inslag av ek även där. I Norge uppges den växa med lind och ek, ofta på grund jordmån eller i steniga rasbranter. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hassel
· hassel
· skogsek
· skogsek
· skogslind
· skogslind
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius saporatus Britzelm. - sockelspindling Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med hassel, ek och lind i luckig ädellövskog och hässlen på kalkrik mark. Arten tycks beroende av bryn och varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. Total population i landet bedöms ha minskat och fortlöpande minska, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning, detta trots att en del av lokalerna ligger inom naturreservat. Missgynnas av EU's nuvarande regler för miljöstöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (450-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (15-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 50 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Sockelspindling är en typisk representant för undersläktet Phlegmacium, med ganska stor (upp till 15 cm bred) slemmig hatt och torr, i förhållande till bulben påfallande smal fot samt brant utvidgad och kraftig bulb vid basen. Hattfärgen är från början ockragul men blir efter hand mera brun från mitten. Hatten har nästan alltid spridda velumlappar på ytan, som först är vita men blir senare bruna. Lamellerna är täta, ofta tandade och från början gråvita. Foten är vit och 5–10 cm lång och 1–2 cm tjock. Den kraftiga bulben kan bli 5 cm tjock och är vanligen ganska rundad och inte så skarpkantad som hos många andra arter. Köttet är vitt med svag honungslik lukt. Sporerna är 10–13 x 6–7 µm, citron- till mandelformiga och grovt vårtiga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sockelspindling

Länsvis förekomst och status för sockelspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sockelspindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna art är endast känd från ett fåtal lokaler på Öland, Gotland och Västergötland (Kinnekulle) och Skåne. 20 kända aktuella lokaler i landet (2005) Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 400, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner).Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning, detta trots att en del av lokalerna är skyddade. Även i naturreservat är skötseln eftersatt. I övriga Norden är den bara funnen på några ställen i sydöstra Norge. Arten förekommer sällsynt men är vitt spridd i Europa ända ned till Medelhavet. Den är rödlistad i Norge, Tyskland och Storbritannien. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i lövskog.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius saporatusBritzelm. - sockelspindling

Sockelspindling bildar mykorrhiza med hassel, bok, ek eller lind i ädellövskog på kalkrik mark. Arten är beroende av bryn och varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. På de öländska växtplatserna växer den uteslutande med hassel, på Kinnekulle hittar man den i ek/hassellundar mest med ek, medan skånefynden gjordes i bokskog. Möjligen fanns det ett inslag av ek även där. I Norge uppges den växa med lind och ek, ofta på grund jordmån eller i steniga rasbranter. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Det största hotet är avverkning av värdträden eller minskad tillgång på ädellövskog. På Öland är hotet upphörd hävd resp. skogsbruk i hässlen belägna i Mittlandets utmarker. I likhet med andra sydliga arter är den värmekrävande och missgynnas därför om skogen blir mer sluten än tidigare. Etablerade mycel är långlivade och klarar sig säkert så länge inga drastiska ingrepp sker, men för nyetablering krävs sannolikt extremt gynnsamma förhållanden.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Kända växtplatser bör bevaras i oförändrat skick. Stödformer för extensivt skogsbete i lövmiljöer bör utvecklas. Värdträd och lämpliga blivande värdträd sparas. En viss luckighet i skogen kan dock vara positiv. Marken bör inte utsättas för kraftiga störningar t.ex. i form av dikning eller markberedning.
Utländska namn – NO: SkrentslØrsopp.

Brandrud, T. et al 1989-1998. Cortinarius Flora Photographica. Blad B 44.

Phillips, R. & Jacobsson, S. 1982. Norstedts Stora Svampbok s. 125.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius saporatus, Britzelm. - sockelspindling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.