Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lövklubbspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius variiformis
Lövklubbspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lövklubbspindling påminner mycket om den välkända barrskogsarten klubbspindling Cortinarius varius, men lever i stället tillsammans med lövträd. Lövklubbspindlingens hatt är 3–7 cm, ibland med puckel, klibbig till slemmig, gulbrun, mörkare brun till nästan rödbrun i mitten. Lamellerna är täta och ljust lilablå. Färgen är starkare mot lamelleggen och mot foten. Den vitaktiga foten är 3–7 cm hög och 0,8–1,6 cm bred, vid basen mer eller mindre klubbformad. Velum är relativt tjockt, med en ockrabrun, klibbig ringzon; nedanför den är foten fibrig och vitaktig. Köttet är vitt med en grå ton i fotens övre del. Lukten är svag, jästartad. Denna art skiljer sig från den vanliga klubbspindlingen genom mera markanta bruna velumband och avsaknad av KOH-reaktion.
Utbredning
Länsvis förekomst för lövklubbspindling Observationer i  Sverige för lövklubbspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svampen når sin norra utbredning i Sverige och är känd från Öland, Gotland, samt Västergötland. 10 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 200, vilket motsvarar ungefär 400 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 4 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 20 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning av öppna ekskogar och lövängar. Den förekommer sällsynt i Mellaneuropas lövskogar, samt även i Sydeuropa och så långt söderut som i Marocko.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med ek i luckig ekskog, löväng och hässlen på kalkrik torr mark.Ovanlig på sina växtplatser som endast hyser ett fåtal kända mycel vardera. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och minskar fortlöpande, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning av öppna ekskogar och lövängar. Missgynnas både av igenväxning och alltför stark utglesning av träd- och buskskikt. EU´s miljöstödsregler kräver oftast alltför kraftig och schablonartad röjning för att passa mosaikberoende arter. Utförd på rätt sätt kan miljöstödets restaureringar vara gynnsamma för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (400-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (30664-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (76-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Lövklubbspindling bildar mykorrhiza med olika ekarter i öppen ekskog och löväng på kalkrik torr mark. Den är endast funnen under ek på kalkhaltiga marker. Svampen växer enstaka eller i små grupper, gärna på örtrika, öppna lövängar. Även nere i Europa föredrar den öppna ekskogar i varma torra lägen, och växer där tillsamman med stenek och korkek. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius variiformis Malençon - lövklubbspindling Synonymer Cortinarius luteocingulatus Bidaud & Fillion

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek i luckig ekskog, löväng och hässlen på kalkrik torr mark.Ovanlig på sina växtplatser som endast hyser ett fåtal kända mycel vardera. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och minskar fortlöpande, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning av öppna ekskogar och lövängar. Missgynnas både av igenväxning och alltför stark utglesning av träd- och buskskikt. EU´s miljöstödsregler kräver oftast alltför kraftig och schablonartad röjning för att passa mosaikberoende arter. Utförd på rätt sätt kan miljöstödets restaureringar vara gynnsamma för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (400-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (30664-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (76-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Lövklubbspindling påminner mycket om den välkända barrskogsarten klubbspindling Cortinarius varius, men lever i stället tillsammans med lövträd. Lövklubbspindlingens hatt är 3–7 cm, ibland med puckel, klibbig till slemmig, gulbrun, mörkare brun till nästan rödbrun i mitten. Lamellerna är täta och ljust lilablå. Färgen är starkare mot lamelleggen och mot foten. Den vitaktiga foten är 3–7 cm hög och 0,8–1,6 cm bred, vid basen mer eller mindre klubbformad. Velum är relativt tjockt, med en ockrabrun, klibbig ringzon; nedanför den är foten fibrig och vitaktig. Köttet är vitt med en grå ton i fotens övre del. Lukten är svag, jästartad. Denna art skiljer sig från den vanliga klubbspindlingen genom mera markanta bruna velumband och avsaknad av KOH-reaktion.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lövklubbspindling

Länsvis förekomst och status för lövklubbspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lövklubbspindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svampen når sin norra utbredning i Sverige och är känd från Öland, Gotland, samt Västergötland. 10 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 200, vilket motsvarar ungefär 400 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 4 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 20 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. försämrad hävd och igenväxning av öppna ekskogar och lövängar. Den förekommer sällsynt i Mellaneuropas lövskogar, samt även i Sydeuropa och så långt söderut som i Marocko.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius variiformisMalençon - lövklubbspindling
    Synonymer
    Cortinarius luteocingulatus Bidaud & Fillion

Lövklubbspindling bildar mykorrhiza med olika ekarter i öppen ekskog och löväng på kalkrik torr mark. Den är endast funnen under ek på kalkhaltiga marker. Svampen växer enstaka eller i små grupper, gärna på örtrika, öppna lövängar. Även nere i Europa föredrar den öppna ekskogar i varma torra lägen, och växer där tillsamman med stenek och korkek. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Arten hotas främst av att dess få växtplatser lätt kan förstöras genom någon form av exploatering. I första hand gäller det avverkning av de värdträd som den är helt beroende av. Igenväxning som följd av upphörd betesdrift kommer också att missgynna arten, då solvarma öppna och halvöppna miljöer förändras till helt slutna. Om igenväxningen fortskrider så att lövträden med tiden ersätts av barrträd, innebär det ett direkt hot mot artens fortlevnad i området. Även körskador och skogliga åtgärder som markberedning kan vara ödesdigert för artens markmycel.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Skydda ädellövskogen och sörj för dess kontinuitet. En långsiktig tillgång till värdträd säkras genom att växtplatserna undantas från trakthyggesbruk. På lokaler där arten förekommer undviks plantering av gran, och nyetablerade granar huggs succesivt bort. Värdträd och lämpliga blivande värdträd sparas på artens växtplatser. Arten är beroende av att de extensivt betade mosaikmiljöerna får fortsatt hävd, kompletterat med naturvårdsinriktade skogliga åtgärder i syfte att upprätthålla en viss luckighet. Marken på växtplatsen bör inte utsättas för kraftiga störningar av typen dikning, markberedning eller körning med skogsfordon. De få kända lokalerna bör ges ett juridiskt skydd. Markanvändningen anpassas noggrant till artens krav. Markägare, brukare och myndigheter uppmärksammas på att arten är hotad. Arten kan vara förbisedd och bör eftersökas i andra områden med lämpliga miljöer.

Brandrud. T. et al. 1989-1998. Cortinarius Flora Photographica. Härnösand. Bild D 11.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius variiformis, Malençon - lövklubbspindling
    Synonymer
    Cortinarius luteocingulatus Bidaud & Fillion
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.