Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart stubblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Blera eoa
Svart stubblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En bred, medelstor och helsvart art med breda antenner, gyllengul behåring på ryggskölden och svart behåring på bakkroppen. Förekommer extremt sällsynt i nordlig gammeltallskog med hög andel döda träd.

Längd 11-12 mm. Ansikte, pannutskott och antenner gula; dock är kinderna under ögonen svarta, så när som på en smal gul remsa närmast ögonen. Ansikte utom kinderna svagt gråvitt pudrat, och något förlängt nedåt. Hanens panna gul, endast längs ögonkanterna ljust pudrad. Honans panna i främre halvan (inklusive en del av antennsockeln) gul, i bakre halvan svart med gråvit pudring och bleka hår. Ryggsköld, skuldror och skutell svarta; helt täckta av långa, utstående guldgula hår av samma längd som tredje antennsegmentet. Bakkropp enfärgat svartglänsande. Hanens tergiter övervägande täckta av utstående ljus behåring; på tergit 2-4 finns dock baktill i mitten trekantiga fält av något bakåtlutande, kortare svarta hår. Honans tergiter övervägande svarthåriga; dock hart tergit 2 guldgula hår vid framhörnen. Sterniter övervägande ljushåriga med inslag av svart behåring. Vingar klara; vingribbor ljusgula i inre halvan, bruna till svarta i yttre halvan. Höfter och lårringar hos hanen svarta, hos honan ofta mer eller mindre gula. Lår svarta (vid basen ibland något brunaktiga) med gul spets, skenben gula med en bred mörk ring i mitten. Fötternas tre innersta segment gula, de övriga helt svarta. Larven bedöms likna larven av Blera fallax, vars svans (andningsrör) är längre än halva kroppen och har två par köttiga utskott vid basen.
Hos den betydligt vanligare B. fallax är bakkroppens spets (hos hanen ofta hela dess bakre hälft) orangefärgad. Honan har dessutom något smalare bakkropp. Blera eoa liknar i viss mån helsvarta humlor.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart stubblomfluga Observationer i  Sverige för svart stubblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det enda fyndet av svart stubblomfluga i Norden är en hona från naturreservatet Paskatieva i Norrbotten. En kartläggning av artens utbredning skulle kunna göras genom att man systematiskt letade efter larver och puppor i ihåliga stubbar, på samma sätt som man letat efter Blera fallax i Skottland. I finska samlingar av släktet Cheilosia har en hona från ryska Karelen påträffats. Annars är arten bara känd från Sibirien; från Novosibirsk österut till Kamtjatka och Vladivostok.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Endast känd i ett svenskt fynd från Norrbotten (Paskatieva 2000). Den enda svenska fyndplatsen talar för att svart stubblomfluga kräver flerhundraårig tallskog med gott om vindfällen i extremt varma, sydvända, sandiga lägen. Arten är närmast Sverige känd från ryska Karelen på en lokal i gammal tallskog. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Den enda fyndplatsen för svart stubblomfluga i Norden är en flerhundraårig tallskog med gott om vindfällen i ett mycket varmt, sydvänt och sandigt läge. Fönsterfällan i vilken fyndet gjordes var placerad i brösthöjd på en märgborreangripen tall med en diameter av 25 cm i brösthöjd. Fällan vittjades första veckan i juli 2000, efter att ha suttit uppe i en dryg månad. I samma område finns också den enda svenska förekomsten av tallbarkbagge Cerylon impressum utanför Gotska Sandön (Lundberg 1978). I Sibirien förekommer arten främst i bergsskogar av cembratall Pinus cembra på en höjd av ca 1 600 m ö.h. tillsammans med Blera fallax och några andra Blera-arter. Där besöker flugan blommor av finnros Rosa acicularis, fingerörten Potentilla fragariodides och ginnalalönn Acer tataricum subsp. ginnala. Det mest sannolika är att artens larver utvecklas i blöta håligheter i stubbar och rötter av grova, avblåsta tallar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Blera (stubblomflugor), Art Blera eoa (Stackelberg, 1928) - svart stubblomfluga Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Endast känd i ett svenskt fynd från Norrbotten (Paskatieva 2000). Den enda svenska fyndplatsen talar för att svart stubblomfluga kräver flerhundraårig tallskog med gott om vindfällen i extremt varma, sydvända, sandiga lägen. Arten är närmast Sverige känd från ryska Karelen på en lokal i gammal tallskog. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
En bred, medelstor och helsvart art med breda antenner, gyllengul behåring på ryggskölden och svart behåring på bakkroppen. Förekommer extremt sällsynt i nordlig gammeltallskog med hög andel döda träd.

Längd 11-12 mm. Ansikte, pannutskott och antenner gula; dock är kinderna under ögonen svarta, så när som på en smal gul remsa närmast ögonen. Ansikte utom kinderna svagt gråvitt pudrat, och något förlängt nedåt. Hanens panna gul, endast längs ögonkanterna ljust pudrad. Honans panna i främre halvan (inklusive en del av antennsockeln) gul, i bakre halvan svart med gråvit pudring och bleka hår. Ryggsköld, skuldror och skutell svarta; helt täckta av långa, utstående guldgula hår av samma längd som tredje antennsegmentet. Bakkropp enfärgat svartglänsande. Hanens tergiter övervägande täckta av utstående ljus behåring; på tergit 2-4 finns dock baktill i mitten trekantiga fält av något bakåtlutande, kortare svarta hår. Honans tergiter övervägande svarthåriga; dock hart tergit 2 guldgula hår vid framhörnen. Sterniter övervägande ljushåriga med inslag av svart behåring. Vingar klara; vingribbor ljusgula i inre halvan, bruna till svarta i yttre halvan. Höfter och lårringar hos hanen svarta, hos honan ofta mer eller mindre gula. Lår svarta (vid basen ibland något brunaktiga) med gul spets, skenben gula med en bred mörk ring i mitten. Fötternas tre innersta segment gula, de övriga helt svarta. Larven bedöms likna larven av Blera fallax, vars svans (andningsrör) är längre än halva kroppen och har två par köttiga utskott vid basen.
Hos den betydligt vanligare B. fallax är bakkroppens spets (hos hanen ofta hela dess bakre hälft) orangefärgad. Honan har dessutom något smalare bakkropp. Blera eoa liknar i viss mån helsvarta humlor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart stubblomfluga

Länsvis förekomst och status för svart stubblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart stubblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det enda fyndet av svart stubblomfluga i Norden är en hona från naturreservatet Paskatieva i Norrbotten. En kartläggning av artens utbredning skulle kunna göras genom att man systematiskt letade efter larver och puppor i ihåliga stubbar, på samma sätt som man letat efter Blera fallax i Skottland. I finska samlingar av släktet Cheilosia har en hona från ryska Karelen påträffats. Annars är arten bara känd från Sibirien; från Novosibirsk österut till Kamtjatka och Vladivostok.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Blera - stubblomflugor 
  • Art
    Blera eoa(Stackelberg, 1928) - svart stubblomfluga

Den enda fyndplatsen för svart stubblomfluga i Norden är en flerhundraårig tallskog med gott om vindfällen i ett mycket varmt, sydvänt och sandigt läge. Fönsterfällan i vilken fyndet gjordes var placerad i brösthöjd på en märgborreangripen tall med en diameter av 25 cm i brösthöjd. Fällan vittjades första veckan i juli 2000, efter att ha suttit uppe i en dryg månad. I samma område finns också den enda svenska förekomsten av tallbarkbagge Cerylon impressum utanför Gotska Sandön (Lundberg 1978). I Sibirien förekommer arten främst i bergsskogar av cembratall Pinus cembra på en höjd av ca 1 600 m ö.h. tillsammans med Blera fallax och några andra Blera-arter. Där besöker flugan blommor av finnros Rosa acicularis, fingerörten Potentilla fragariodides och ginnalalönn Acer tataricum subsp. ginnala. Det mest sannolika är att artens larver utvecklas i blöta håligheter i stubbar och rötter av grova, avblåsta tallar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Slutavverkning av äldre, glesa tallbestånd i norra Sverige är ett pågående starkt hot, samt troligen också bristen på brandpåverkad beståndsstruktur i dagens tallskogar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bevara äldre tallbestånd i Norrland. En bättre kartläggning av artens substratkrav, habitatval och utbredning bör genomföras, bl.a. genom systematiskt eftersök av larver och puppor på stubbar (fungerar fint för B. fallax) på den kända lokalen och andra lokaler med samma kvalitet.
Namngivning: Blera eoa (Stackelberg, 1928). Konowia 7: 255. Originalbeskrivning: Cynorrhina eoa. Synonym: Blera velox Violovitsh, 1976.

Etymologi: eoa av eos (gr.) = gryning.

Uttal: [Bléra eóa]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Barkalov, A.V. & Mutin, V.A.. 1991. Revision of the Syrphid fly Genus Blera Bilberg, 1820. (Diptera, Syrphidae) I. Entomologitsheskoe Obosrenie. LXX: 204–213 (engelsk översättning finns i Entomological Review 70: 53–63).

Barkalov, A.V. & Mutin V.A. 1991. Revision of the Syrphid fly Genus Blera Bilberg, 1820. (Diptera, Syrphidae) II. Entomologitsheskoe Obosrenie. LXX: 737–749 (engelsk översättning finns i Entomological Review 71: 115–131).

Pettersson, R.B. & Bartsch, H.D. 2001. Blera eoa (Stackelberg, 1928) en ny stubb-blomfluga för Europa (Diptera: Syrphidae). Natur i Norr. 20: 91–96.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Blera - stubblomflugor 
  • Art
    Blera eoa, (Stackelberg, 1928) - svart stubblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007 (naturvårdsinformation).