Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kort rotlusblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Pipizella virens
Kort rotlusblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten svartglänsande art med ljus behåring. Vingens främre bakkantribba möter framförvarande radialribba i rät vinkel. Antennerna är långa, och bakskenbenen har långa hår. Förekommer sällsynt i sydöstra Sverige i anslutning till lövskog.

Längd 6-8 mm. Ansikte i antennhöjd något smalare än ögats bredd. Antenner mörkbruna till svarta; tredje segmentet (2-)2,5-3 gånger så långt som brett, bredast på mitten och därefter avsmalnande mot den rundade spetsen. Antennborst gulbrunt med något mörkare spets. Ögon med tät ljusbrun behåring; hos hanen sammanstötande längs en sträcka som tydligt överstiger ögontriangelns höjd. Bakkroppens tergit 2 med ljusgul behåring, utom längs bakkanten där behåringen är svart. Övriga tergiter har övervägande svart, men fläckvis ljusgul behåring; längs sidokanterna är behåringen nästan uteslutande ljusgul. Pregenitaltergiten har ljus behåring. Hanen har ett kort epandrium. Surstyli är uppsvällda vid basen och kilformigt avsmalnande utåt. Hanens ben är övervägande mörka; dock är lårspetsarna, skenbensbaserna och mellanfotens första segment brungula. Benens behåring är övervägande ljus, men i varierande grad mörk på lårspetsarna och skenbensbaserna. Åtskilliga av bakskenbenets hår är drygt dubbelt så långa som skenbenets bredd.
Den närstående arten Pipizella certa skiljer sig från P. virens genom sitt kortare och ibland något droppformiga tredje antennsegment samt att fram- och mellanskenbenen är gula i bägge ändar. Pipizella viduata har kortare hår på bakskenbenen, och hanens genitalier avviker genom bl.a. ett längre och smalare hypandrium. Honan kan inte med säkerhet skiljas från de övriga europeiska arterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för kort rotlusblomfluga Observationer i  Sverige för kort rotlusblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kort rotlusblomfluga är bara funnen några få gånger i Sverige. Den förekommer sällsynt på Öland, möjligen också vid Skånes östkust (Fallén beskrev arten i början av 1800-talet efter fynd från Skåne). Endast två öländska exemplar har kunnat återfinnas i samlingar: en hane från Torslunda socken 1976 och en hona från Högsrums socken 1986. Från Danmark finns bara två 1800-tals fynd från Fyn respektive södra Jylland. Arten förekommer även i södra England, Nederländerna, Belgien, södra Frankrike, norra Spanien, Italien och före detta Jugoslavien österut till Ryssland. Världsutbredningen omfattar sannolikt också Sibirien till Stilla havet och Mongoliet (vissa uppgifter kan dock vara tveksamma).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
1800-talsbelägg från Skåne. Aktuella validerade förekomster på Öland och Småland. Larven lever av rotbladlöss i myrbon. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (5000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Kort rotlusblomfluga förekommer i torra örtrika miljöer i anslutning till lövskog med t.ex. ek eller bok. Flugan uppehåller sig gärna i solbelysta fläckar intill bryn och stigar. I andra länder har den setts besöka blommor av flockblommiga växter (fam. Apiaceae), törlar Euphorbia spp. och hallon Rubus idaeus. De nordiska fynden är gjorda från slutet av maj till början av juli - längre söderut är flygtiden sannolikt längre. Larven antas leva av rotlöss i anslutning till flockblommiga växter, t.ex. hundkäx Anthriscus sylvestris.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· bladlöss
· bladlöss
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Pipizella (rotlusblomflugor), Art Pipizella virens (Fabricius, 1805) - kort rotlusblomfluga Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation 1800-talsbelägg från Skåne. Aktuella validerade förekomster på Öland och Småland. Larven lever av rotbladlöss i myrbon. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (5000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En liten svartglänsande art med ljus behåring. Vingens främre bakkantribba möter framförvarande radialribba i rät vinkel. Antennerna är långa, och bakskenbenen har långa hår. Förekommer sällsynt i sydöstra Sverige i anslutning till lövskog.

Längd 6-8 mm. Ansikte i antennhöjd något smalare än ögats bredd. Antenner mörkbruna till svarta; tredje segmentet (2-)2,5-3 gånger så långt som brett, bredast på mitten och därefter avsmalnande mot den rundade spetsen. Antennborst gulbrunt med något mörkare spets. Ögon med tät ljusbrun behåring; hos hanen sammanstötande längs en sträcka som tydligt överstiger ögontriangelns höjd. Bakkroppens tergit 2 med ljusgul behåring, utom längs bakkanten där behåringen är svart. Övriga tergiter har övervägande svart, men fläckvis ljusgul behåring; längs sidokanterna är behåringen nästan uteslutande ljusgul. Pregenitaltergiten har ljus behåring. Hanen har ett kort epandrium. Surstyli är uppsvällda vid basen och kilformigt avsmalnande utåt. Hanens ben är övervägande mörka; dock är lårspetsarna, skenbensbaserna och mellanfotens första segment brungula. Benens behåring är övervägande ljus, men i varierande grad mörk på lårspetsarna och skenbensbaserna. Åtskilliga av bakskenbenets hår är drygt dubbelt så långa som skenbenets bredd.
Den närstående arten Pipizella certa skiljer sig från P. virens genom sitt kortare och ibland något droppformiga tredje antennsegment samt att fram- och mellanskenbenen är gula i bägge ändar. Pipizella viduata har kortare hår på bakskenbenen, och hanens genitalier avviker genom bl.a. ett längre och smalare hypandrium. Honan kan inte med säkerhet skiljas från de övriga europeiska arterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kort rotlusblomfluga

Länsvis förekomst och status för kort rotlusblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kort rotlusblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kort rotlusblomfluga är bara funnen några få gånger i Sverige. Den förekommer sällsynt på Öland, möjligen också vid Skånes östkust (Fallén beskrev arten i början av 1800-talet efter fynd från Skåne). Endast två öländska exemplar har kunnat återfinnas i samlingar: en hane från Torslunda socken 1976 och en hona från Högsrums socken 1986. Från Danmark finns bara två 1800-tals fynd från Fyn respektive södra Jylland. Arten förekommer även i södra England, Nederländerna, Belgien, södra Frankrike, norra Spanien, Italien och före detta Jugoslavien österut till Ryssland. Världsutbredningen omfattar sannolikt också Sibirien till Stilla havet och Mongoliet (vissa uppgifter kan dock vara tveksamma).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Pipizini  
  • Släkte
    Pipizella - rotlusblomflugor 
  • Art
    Pipizella virens(Fabricius, 1805) - kort rotlusblomfluga

Kort rotlusblomfluga förekommer i torra örtrika miljöer i anslutning till lövskog med t.ex. ek eller bok. Flugan uppehåller sig gärna i solbelysta fläckar intill bryn och stigar. I andra länder har den setts besöka blommor av flockblommiga växter (fam. Apiaceae), törlar Euphorbia spp. och hallon Rubus idaeus. De nordiska fynden är gjorda från slutet av maj till början av juli - längre söderut är flygtiden sannolikt längre. Larven antas leva av rotlöss i anslutning till flockblommiga växter, t.ex. hundkäx Anthriscus sylvestris.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· bladlöss - Aphidoidea (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Bättre kunskap om artens utbredning och ekologi är nödvändig för att säkert kunna bedöma artens hotstatus.
En bidragande orsak till den bristfälliga kännedomen om arten är att den lätt förväxlas med de övriga två artena inom släktet, honorna går inte att säkert bestämma.
Namngivning: Pipizella virens (Fabricius, 1805). Originalbeskrivning: Mulio virens. Systema Antliatorum: 186. Synonym: Pipiza campestris Fallén, 1817.

Etymologi: virens presens paritcip av virere (lat.) = grönskande, även ungdomlig, blomstrande.

Uttal: [Pipitsélla vírens]

Bartsch, Hans; Binkiewicz, Elizabeth; Nasibov, Erik; Nordin, Anna; Rådén, Anders & Östman Torbjörn. 2009. Tvåvingar: Blomflugor. Diptera: Syrphidae: Eristalinae, Microdontinae. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Steenis, J. van. & Lucas, A.W. 2011. Revision of the West-Palaearctic species of Pipizella Rondani, 1856 (Diptera, Syrphidae). Dipterists Digest 18: 127-180.

Torp, E. 1994. Danmarks svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Apollo Books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jonas Sandström 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Pipizini  
  • Släkte
    Pipizella - rotlusblomflugor 
  • Art
    Pipizella virens, (Fabricius, 1805) - kort rotlusblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jonas Sandström 2015 (naturvårdsinformation).