Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ölandsstenkrypare

Organismgrupp Mångfotingar Lithobius lucifugus
Ölandsstenkrypare Mångfotingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ölandsstenkrypare är en av de två Lithobius-arter som saknar hjälpklo på sista benparet, saknar utskott på ryggplåtarna 9 och 11 och har betydligt fler än 22 antennsegment. Den skiljs från öststenkrypare genom att taggarna 15 VpF och DpF finns. Längd 10–17 mm. Kropp och huvud är gulbruna. Antennerna har 33–50 segment. På varje sida av huvudet sitter 13–25 punktögon, varav det bakre är mycket större än de övriga som är ordnade i 4–6 oregelbundna rader. Käkfötternas höftplåt har 2+2 rätt trubbiga tänder och inga tydliga skuldror. Ryggplåtarna 9 och 11 saknar utskott, och ryggplåt 13 har ungefär rätvinkliga bakhörn. Benpar 12–15 är försedda med 3–7 runda porer på varje höft.
Utbredning
Länsvis förekomst för ölandsstenkrypare Observationer i  Sverige för ölandsstenkrypare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer ölandsstenkrypare mycket sällsynt på Öland och Gotland. På Öland är den funnen endast på Stora Alvaret med spridda förekomster: Ventlinge s:n, en lokal i sydvästra delen; Segerstad s:n, en lokal på östsidan; Smedby s:n, två lokaler mitt på alvaret; Gösslunda s:n, en lokal i östra delen; Kastlösa s:n, två lokaler i västra delen; Stenåsa s:n, två lokaler vid Möckelmossen mitt på alvaret; Vickleby s:n, en lokal i nordvästra delen. Åtta lokaler undersöktes före 1950. Efter 1975 har arten återfunnits på två gamla lokaler och fyra nya lokaler har tillkommit. De sex lokalerna på södra Gotland ligger alla i Sundre s:n i ett sammanhängande område, ca 2,5 km i diameter runt Muskmyr. Insamlingarna gjordes 1934. Vid återbesök 2008 återfanns ej arten, troligtvis beroende på den extrema torka som rådde på lokalerna i juli månad. Arten finns för övrigt i sydöstra och centrala Europa samt i Kaukasus och Lettland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
I Sverige förekommer arten mycket sällsynt och endast på Öland och Gotland där den är bunden till alvarmark. Känd från 16 lokaler, efter 1950 finns bara fynd från 4 av dessa (bara Öland). Arten bedöms därför minska. På Öland är arten starkt beroende av att alvaret inte växer igen. På Gotland är en av lokalerna helt igenvuxen, medan de övriga är fortfarande som de beskrevs av Lohmander 1930-40-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (2000-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Ölandsstenkrypare är i Sverige helt bunden till alvarmark. Den är framför allt funnen under stenar på öppen alvarmark med hedartad vegatation och öppna hällytor. I centrala Europa är det en utpräglat alpin art, som företrädesvis lever ovan trädgränsen.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· ryggradslösa djur
· ryggradslösa djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chilopoda (enkelfotingar), Ordning Lithobiomorpha (stenkrypare), Familj Lithobiidae (stenkrypare), Släkte Lithobius, Art Lithobius lucifugus L. Koch, 1862 - ölandsstenkrypare Synonymer ljusskygg stenkrypare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation I Sverige förekommer arten mycket sällsynt och endast på Öland och Gotland där den är bunden till alvarmark. Känd från 16 lokaler, efter 1950 finns bara fynd från 4 av dessa (bara Öland). Arten bedöms därför minska. På Öland är arten starkt beroende av att alvaret inte växer igen. På Gotland är en av lokalerna helt igenvuxen, medan de övriga är fortfarande som de beskrevs av Lohmander 1930-40-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (2000-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ölandsstenkrypare är en av de två Lithobius-arter som saknar hjälpklo på sista benparet, saknar utskott på ryggplåtarna 9 och 11 och har betydligt fler än 22 antennsegment. Den skiljs från öststenkrypare genom att taggarna 15 VpF och DpF finns. Längd 10–17 mm. Kropp och huvud är gulbruna. Antennerna har 33–50 segment. På varje sida av huvudet sitter 13–25 punktögon, varav det bakre är mycket större än de övriga som är ordnade i 4–6 oregelbundna rader. Käkfötternas höftplåt har 2+2 rätt trubbiga tänder och inga tydliga skuldror. Ryggplåtarna 9 och 11 saknar utskott, och ryggplåt 13 har ungefär rätvinkliga bakhörn. Benpar 12–15 är försedda med 3–7 runda porer på varje höft.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ölandsstenkrypare

Länsvis förekomst och status för ölandsstenkrypare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ölandsstenkrypare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer ölandsstenkrypare mycket sällsynt på Öland och Gotland. På Öland är den funnen endast på Stora Alvaret med spridda förekomster: Ventlinge s:n, en lokal i sydvästra delen; Segerstad s:n, en lokal på östsidan; Smedby s:n, två lokaler mitt på alvaret; Gösslunda s:n, en lokal i östra delen; Kastlösa s:n, två lokaler i västra delen; Stenåsa s:n, två lokaler vid Möckelmossen mitt på alvaret; Vickleby s:n, en lokal i nordvästra delen. Åtta lokaler undersöktes före 1950. Efter 1975 har arten återfunnits på två gamla lokaler och fyra nya lokaler har tillkommit. De sex lokalerna på södra Gotland ligger alla i Sundre s:n i ett sammanhängande område, ca 2,5 km i diameter runt Muskmyr. Insamlingarna gjordes 1934. Vid återbesök 2008 återfanns ej arten, troligtvis beroende på den extrema torka som rådde på lokalerna i juli månad. Arten finns för övrigt i sydöstra och centrala Europa samt i Kaukasus och Lettland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Chilopoda - enkelfotingar 
  • Ordning
    Lithobiomorpha - stenkrypare 
  • Familj
    Lithobiidae - stenkrypare 
  • Släkte
    Lithobius  
  • Art
    Lithobius lucifugusL. Koch, 1862 - ölandsstenkrypare
    Synonymer
    ljusskygg stenkrypare

Ölandsstenkrypare är i Sverige helt bunden till alvarmark. Den är framför allt funnen under stenar på öppen alvarmark med hedartad vegatation och öppna hällytor. I centrala Europa är det en utpräglat alpin art, som företrädesvis lever ovan trädgränsen.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· ryggradslösa djur - Evertebrata (Viktig)
Både utbredningsområdet och förekomstarean för arten är små varför arten klassificeras som NT enligt rödlistningskriteriet B1ab(iii)+2ab(iii). Den är beroende av öppna ytor på alvarmark och igenväxning är det största hotet mot arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten måste ha tillgång till öppna alvarytor, varför åtgärder mot igenväxning av Stora Alvaret på Öland och alvarmarken på södra Gotland är viktigast. 2008 var en av fem besökta lokaler på Gotland helt igenvuxen, övriga fortfarande öppna. Lokalerna på Gotland bör återbesökas vid lämpligare tidpunkt för att se om arten fortfarande lever kvar där. Även på Öland bör artens nuvarande status undersökas. Av de 14 kända insamlingarna på Öland är endast 6 gjorda efter 1950.

Andersson, G. 2005. Ölandsstenkrypare, sid. 135. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Mångfotingar. Myriapoda. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Andersson, G., Djursvoll, P. & Scheller, U. 2008. Katalog över Nordens mångfotingar. Entomologisk Tidskrift 129: 173-190.

Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005 – The 2005 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Lohmander, H. 1938. Berättelse för år 1937. Amanuens Hans Lohmanders redogörelse för årets fältarbeten i Danmark och på Öland. – Göteborgs Musei Årstryck 1938: 18–24.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Andersson 2007. Rev. Göran Andersson 2010. © 2010 ArtDatabanken.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Chilopoda - enkelfotingar 
  • Ordning
    Lithobiomorpha - stenkrypare 
  • Familj
    Lithobiidae - stenkrypare 
  • Släkte
    Lithobius  
  • Art
    Lithobius lucifugus, L. Koch, 1862 - ölandsstenkrypare
    Synonymer
    ljusskygg stenkrypare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Andersson 2007. Rev. Göran Andersson 2010. © 2010 ArtDatabanken.