Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hushästmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Camponotus herculeanus
Hushästmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arbetare: Längd 5–12 mm. Mellankroppen och benen är rödbruna, huvudet och särskilt bakkroppen mycket mörka. Dock finns en ljusare fläck av varierande storlek på bakkroppens framsida. Långa utstående hår finns på hela kroppen, rikligast på bakkroppen. Håren på mellankroppen är ordnade i grupper, och på bakkroppen bildar de en frans vid ryggplåtarnas bakkant. Hushästmyra är mycket svår att skilja från jordhästmyra Camponotus ligniperda. Lättast går det med hjälp av den rödaktiga fläcken framtill på bakkroppen, som hos hushästmyra är begränsad till framsidan och ofta inskränker sig till en fläck bakom petiolus. I varje fall hos medelstora och stora arbetare av jordhästmyra är det rödaktiga området stort och når runt kanten så att det syns tydligt från sidan.

Drottning: Längd 14–17 mm. Kropp övervägande svartbrun; mellankroppens sidor, petiolus, första bakkroppssegmentets framsida och benen rödbruna. Behåring som hos arbetaren. Vingar svagt brunaktiga. Skillnaden gentemot jordhästmyra i omfattningen av bakkroppsframdelens rödaktiga teckning är tydlig. Hos jordhästmyra är hela första och ofta även främre delen av andra ryggplåten rödaktig.

Hane: Längd 7–11 mm. Knappast möjlig att skilja från jordhästmyra, men behåringen är något kraftigare; den åtliggande behåringen tätare och de utstående håren fler (saknas i regel helt på första bakkroppssegmentet hos jordhästmyra). Dessutom är vingarnas färg ljusare.
Utbredning
Länsvis förekomst för hushästmyra Observationer i  Sverige för hushästmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hushästmyra förekommer i hela norra Palearktis söderut till Mellaneuropa och österut till södra Sibirien. I södra Mellaneuropa förekommer arten endast på högre höjd. Arten är varken påträffad på Brittiska öarna eller Island.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Hushästmyra är en av de få nordiska myror som lever i tät skog. Den bygger bo i såväl dött som levande trä (huvudsakligen av barrträd) genom att gnaga ut gångar mellan årsringarna. I levande granar (ibland också tallar) kan dessa gångar sträcka sig 10 meter upp i trädet. Flera träd, liggande stockar och stubbar kan vara förbundna med varandra genom underjordiska gångar och bebos av ett och samma samhälle med en eller ett fåtal drottningar. När flera drottningar finns i samhället lever de skilda från varandra i olika delar av boet. Svärmningen sker under eftermiddagen och kvällen från slutet av maj till början av juli. Trots att arten är storvuxen och vanlig i stort sett hela Norden märks den inte mycket, inte ens när den bosätter sig i trävirket i hus. Detta inträffar ofta och förorsakar då stora skador.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· granar
· granar
· tallar
· tallar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Camponotus (hästmyror), Art Camponotus herculeanus (Linnaeus, 1758) - hushästmyra Synonymer granhästmyra, större hästmyra, Formica herculeana Linnaeus, 1758

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Arbetare: Längd 5–12 mm. Mellankroppen och benen är rödbruna, huvudet och särskilt bakkroppen mycket mörka. Dock finns en ljusare fläck av varierande storlek på bakkroppens framsida. Långa utstående hår finns på hela kroppen, rikligast på bakkroppen. Håren på mellankroppen är ordnade i grupper, och på bakkroppen bildar de en frans vid ryggplåtarnas bakkant. Hushästmyra är mycket svår att skilja från jordhästmyra Camponotus ligniperda. Lättast går det med hjälp av den rödaktiga fläcken framtill på bakkroppen, som hos hushästmyra är begränsad till framsidan och ofta inskränker sig till en fläck bakom petiolus. I varje fall hos medelstora och stora arbetare av jordhästmyra är det rödaktiga området stort och når runt kanten så att det syns tydligt från sidan.

Drottning: Längd 14–17 mm. Kropp övervägande svartbrun; mellankroppens sidor, petiolus, första bakkroppssegmentets framsida och benen rödbruna. Behåring som hos arbetaren. Vingar svagt brunaktiga. Skillnaden gentemot jordhästmyra i omfattningen av bakkroppsframdelens rödaktiga teckning är tydlig. Hos jordhästmyra är hela första och ofta även främre delen av andra ryggplåten rödaktig.

Hane: Längd 7–11 mm. Knappast möjlig att skilja från jordhästmyra, men behåringen är något kraftigare; den åtliggande behåringen tätare och de utstående håren fler (saknas i regel helt på första bakkroppssegmentet hos jordhästmyra). Dessutom är vingarnas färg ljusare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hushästmyra

Länsvis förekomst och status för hushästmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hushästmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hushästmyra förekommer i hela norra Palearktis söderut till Mellaneuropa och österut till södra Sibirien. I södra Mellaneuropa förekommer arten endast på högre höjd. Arten är varken påträffad på Brittiska öarna eller Island.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Camponotini  
  • Släkte
    Camponotus - hästmyror 
  • Art
    Camponotus herculeanus(Linnaeus, 1758) - hushästmyra
    Synonymer
    granhästmyra
    större hästmyra
    Formica herculeana Linnaeus, 1758

Hushästmyra är en av de få nordiska myror som lever i tät skog. Den bygger bo i såväl dött som levande trä (huvudsakligen av barrträd) genom att gnaga ut gångar mellan årsringarna. I levande granar (ibland också tallar) kan dessa gångar sträcka sig 10 meter upp i trädet. Flera träd, liggande stockar och stubbar kan vara förbundna med varandra genom underjordiska gångar och bebos av ett och samma samhälle med en eller ett fåtal drottningar. När flera drottningar finns i samhället lever de skilda från varandra i olika delar av boet. Svärmningen sker under eftermiddagen och kvällen från slutet av maj till början av juli. Trots att arten är storvuxen och vanlig i stort sett hela Norden märks den inte mycket, inte ens när den bosätter sig i trävirket i hus. Detta inträffar ofta och förorsakar då stora skador.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· granar - Picea (Viktig)
· tallar - Pinus (Viktig)
Etymologi: herculeanus = herkulisk; Hercules (lat.); suffixet -anus (lat.). Syftar på att arten, i likhet med halvguden Herkules i den romerska mytologin, är storvuxen och kraftigt byggd.

Uttal: [Kamponótus herkuleánus].

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3):83–99.

Douwes, P. 2012. Camponotus herculeanus hushästmyra, s. 136. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Seifert, B. 2007. Die Ameisen Mittel- und Nordeuropas. Lutra. Bautzen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Camponotini  
  • Släkte
    Camponotus - hästmyror 
  • Art
    Camponotus herculeanus, (Linnaeus, 1758) - hushästmyra
    Synonymer
    granhästmyra
    större hästmyra
    Formica herculeana Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012.