Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedjordmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Lasius alienus
Hedjordmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arbetare: Längd 2–4 mm. Den utstående behåringen är gles, och efter brun trämyra L. (L.) brunneus är hedjordmyra den minst håriga arten i undersläktet. På huvudet finns färre än 15 utstående hår längs bakkanten och högst fem på undersidan. Mellan efterryggstigmat och metapleuralkörteln finns på sin höjd ett till två utstående hår. Skenbenen och antennskaftens översida saknar utstående hår. Dock finns oftast ett (högst fyra) hår längst in på bakskenbenet, vilket skiljer hedjordmyra från trädgårdsmyra L. (L.) niger och skogsjordmyra L. (L.) platythorax. Efterryggen är i profil mer tillspetsad än hos kalkjordmyra L. (L.) paralienus och sandjordmyra L. (L.) psammophilus. Den åtliggande behåringen på munskölden är gles, nästan som hos sandjordmyra och skogsjordmyra. Arbetarna av kalkjordmyra och sandjordmyra är ytterst snarlika men de har fler utstående hår både på huvudet och på efterryggen mellan stigmat och metapleuralkörteln.
Drottning: Längd 7–10 mm. Behåringen liknar arbetarens, men antennskaften och skenbenen har mindre kraftigt nedtryckt åtliggande behåring och fler utstående hår (max. tio på bakskenbenets utsida). Skiljer sig från kalkjordmyra Lasius (L.) paralienus och sandjordmyra L. (L.) psammophilus genom det lägre antalet utstående hår; högst sju på huvudets bakkant, högst fyra på huvudets undersida och högst sju mellan efterryggsstigmat och metapleuralkörteln.
Hane: Längd 3–4 mm. Påminner mycket om trädgårdsmyra L. (L.) niger och skogsjordmyra L. (L.) platythorax men saknar utstående hår på antennskaften och skenbenen. Kan inte skiljas från vare sig kalkjordmyra L. (L.) paralienus eller sandjordmyra L. (L.) psammophilus.
Utbredning
Länsvis förekomst för hedjordmyra Observationer i  Sverige för hedjordmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lasius alienus har i sen tid delats upp i tre arter: hedjordmyra L. (L.) alienus, kalkjordmyra L. (L.) paralienus och sandjordmyra L. (L.) psammophilus. Detta innebär att äldre fynduppgifter under namnet Lasius alienus inte kan tillskrivas någon av dessa arter utan kontroll. Tillsammans har de tre arterna en utbredning som täcker Europa norrut till norra Sverige och Finland. Hedjordmyra är vanlig på kontinenten, t.ex. i Tyskland och Polen. För Nordens del gäller att hedjordmyrans utbredning är dåligt känd men har påträffats i Skåne, på Öland och Gotland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Hedjordmyra är en nyligen uppmärksammad art, därtill ofta förväxlad med sandjordmyra L. psammophilus. Ekologin relativt okänd och möjliga förekomster är svåra att uppskatta. Ett säkerställt fynd från Revinge i Skåne under 80-talet och ett nyligt fynd på Gotland, men en vanligt förekommande art i centraleuropa. Ej återfunnen på den äldre kända lokalen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Hedjordmyra anlägger bon, i undantagsfall med en liten jordhög ovanpå, i torr jord, under stenar eller i döda kvistar. Den lever i öppen terräng eller gles skog. Arten anses vara kalkgynnad, vilket dock inte stämmer överens med alla svenska fyndplatser. Drottningar och hanar svärmar från juli till början av september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Lasius (jordmyror), Art Lasius alienus (Foerster, 1850) - hedjordmyra Synonymer Formica aliena Förster, 1850

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Hedjordmyra är en nyligen uppmärksammad art, därtill ofta förväxlad med sandjordmyra L. psammophilus. Ekologin relativt okänd och möjliga förekomster är svåra att uppskatta. Ett säkerställt fynd från Revinge i Skåne under 80-talet och ett nyligt fynd på Gotland, men en vanligt förekommande art i centraleuropa. Ej återfunnen på den äldre kända lokalen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Arbetare: Längd 2–4 mm. Den utstående behåringen är gles, och efter brun trämyra L. (L.) brunneus är hedjordmyra den minst håriga arten i undersläktet. På huvudet finns färre än 15 utstående hår längs bakkanten och högst fem på undersidan. Mellan efterryggstigmat och metapleuralkörteln finns på sin höjd ett till två utstående hår. Skenbenen och antennskaftens översida saknar utstående hår. Dock finns oftast ett (högst fyra) hår längst in på bakskenbenet, vilket skiljer hedjordmyra från trädgårdsmyra L. (L.) niger och skogsjordmyra L. (L.) platythorax. Efterryggen är i profil mer tillspetsad än hos kalkjordmyra L. (L.) paralienus och sandjordmyra L. (L.) psammophilus. Den åtliggande behåringen på munskölden är gles, nästan som hos sandjordmyra och skogsjordmyra. Arbetarna av kalkjordmyra och sandjordmyra är ytterst snarlika men de har fler utstående hår både på huvudet och på efterryggen mellan stigmat och metapleuralkörteln.
Drottning: Längd 7–10 mm. Behåringen liknar arbetarens, men antennskaften och skenbenen har mindre kraftigt nedtryckt åtliggande behåring och fler utstående hår (max. tio på bakskenbenets utsida). Skiljer sig från kalkjordmyra Lasius (L.) paralienus och sandjordmyra L. (L.) psammophilus genom det lägre antalet utstående hår; högst sju på huvudets bakkant, högst fyra på huvudets undersida och högst sju mellan efterryggsstigmat och metapleuralkörteln.
Hane: Längd 3–4 mm. Påminner mycket om trädgårdsmyra L. (L.) niger och skogsjordmyra L. (L.) platythorax men saknar utstående hår på antennskaften och skenbenen. Kan inte skiljas från vare sig kalkjordmyra L. (L.) paralienus eller sandjordmyra L. (L.) psammophilus.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hedjordmyra

Länsvis förekomst och status för hedjordmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hedjordmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lasius alienus har i sen tid delats upp i tre arter: hedjordmyra L. (L.) alienus, kalkjordmyra L. (L.) paralienus och sandjordmyra L. (L.) psammophilus. Detta innebär att äldre fynduppgifter under namnet Lasius alienus inte kan tillskrivas någon av dessa arter utan kontroll. Tillsammans har de tre arterna en utbredning som täcker Europa norrut till norra Sverige och Finland. Hedjordmyra är vanlig på kontinenten, t.ex. i Tyskland och Polen. För Nordens del gäller att hedjordmyrans utbredning är dåligt känd men har påträffats i Skåne, på Öland och Gotland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Lasiini  
  • Släkte
    Lasius - jordmyror 
  • Undersläkte
    Lasius (Lasius)  
  • Art
    Lasius alienus(Foerster, 1850) - hedjordmyra
    Synonymer
    Formica aliena Förster, 1850

Hedjordmyra anlägger bon, i undantagsfall med en liten jordhög ovanpå, i torr jord, under stenar eller i döda kvistar. Den lever i öppen terräng eller gles skog. Arten anses vara kalkgynnad, vilket dock inte stämmer överens med alla svenska fyndplatser. Drottningar och hanar svärmar från juli till början av september.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Artens utbredning är alltför ofullständigt känd för att något hot ska kunna identifieras, men igenväxning av öppen, hedartad mark är ett möjligt hot.
Arten bör eftersökas på lämpliga platser i områden där fynd har gjorts så att dess utbredning kan klarläggas. Äldre fyndmaterial under namnet Lasius alienus bör granskas för att utröna vilken av jordmyrorna fyndet avser.
Etymologi: alienus (lat.) = främmande.
Uttal: [Lásius aliénus].

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3):83–99.

Douwes, P. 2012. Lasius alienus hedjordmyra, s. 149. – Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Seifert, B. 1996. Ameisen - beobachten, bestimmen. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Seifert, B. 2007. Die Ameisen Mittel- und Nordeuropas. Lutra, Bautzen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012. Rev. Anders Hagman 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Lasiini  
  • Släkte
    Lasius - jordmyror 
  • Undersläkte
    Lasius (Lasius)  
  • Art
    Lasius alienus, (Foerster, 1850) - hedjordmyra
    Synonymer
    Formica aliena Förster, 1850
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012. Rev. Anders Hagman 2015.