Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blomvisslare

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Pyrgus andromedae
Blomvisslare Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 27-29 mm. Könen är lika. Vingarna är på översidan svartbruna med tät grå behåring. Framvingarna är spetsiga med distinkta vita fläckar som nästan alltid är nio i det yttre sicksackformiga tvärbandet. Det inre tvärbandet över diskfältet har 3-4 otydligare, gråvita streckformiga fläckar, tydlig vit diskfläck samt vanligen två eller tre diffusa streck under denna. Bakvingarna saknar vita prickar och har på sin höjd utdragna, skuggliknande, ljusare fläckar i ett tvärband som hos kattunvisslare Pyrgus alveus underarten scandinavicus, som före­kom­mer i Norges sydligare fjällområden. De skiljs bäst genom teckningen på bakvingens undersida. Hos P. alveus når de tre övre, mer sammanhängande fläckarna i det ljusare mittvärbandet lika långt inåt, men hos blomvisslare P. andromedae bryter den mellersta fläcken den jämna linjen och når avsevärt längre in. Från myrvisslare P. centaureae skiljer sig P. andromedae genom mindre och ofta färre vita fläckar på framvingarna, spetsigare vingform och avsaknad av tydligare vitaktiga fläckar på bakvingarna.
Artens utvecklingsstadier är okända från Norden och kan bara presenteras för alpområdet. Ägget är grönvitt och klotformigt med låga längsåsar. Larven är antingen ljusgrå eller mörkgrå med en mängd fina vita punkter och svartaktigt huvud. Puppan är blådaggig av vax på brun grundfärg, vilken syns i bakkroppssegmentens gränser.
Utbredning
Observationer i  Sverige för blomvisslare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer blomvisslare glest från nordligaste Jämtland längs hela fjällkedjan till Pältsan i Torne lappmark, men den är ännu inte påträffad i Åsele lappmark. I Norge förekommer arten från Nordland till norra Finnmark med de flesta fynden gjorda i Saltdalen, mellan Bardu och Tromsö samt vid inre Porsangerfjorden. I Finland är den bara påträffad i fjällen närmast öster om Kilpisjärvi. Utöver detta utbredningsområde har arten uppgetts av Boheman från Dalarna och Dovre i Norge. Man anser i Norge att det är osannolikt att arten skulle finnas oupptäckt i de södra fjälltrakterna, och det är även för svenska förhållanden ett långt hopp i utbredningen mellan Dalarna och närmaste fynd i Nordjämtland. Problemet är särskilt delikat då dessa individer utgör typmaterialet för Wallengrens artbeskrivning.
Världsutbredningen omfattar bara Europa, främst Pyrenéerna, Alperna och den skandinaviska fjällkedjan. I övrigt förekommer den i nordligaste Ural­ber­gen och på två berg i Serbien och Make­do­nien. Populationstrenden bedöms som stabil i hela utbredningsområdet i Europa utom i Slovenien där den är svagt minskande.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Blomvisslare påträffas i fjälltrakterna från övre björkregionen till över 1 000 m ö.h. norr om polcirkeln. Flygtiden infaller från tredje till fjärde veckan i juni fram till tredje veckan i juli, ibland senare och tillfälligt in i september. I Nordnorge är arten en av de fjärilar som flyger tidigast på fjället. Fjärilarna flyger skickligt och kan sannolikt färdas långa sträckor, men mycket lite är känt om beteendet. Enstaka individer påträffas på fjällen runt Torne träsk, men också under de bästa fjärilsåren har arten bara varit talrik på några få platser, av vilka främst bör nämnas den övre sydvända fjällheden ovanför branten på nordsidan av Torne träsk. Fjärilarna samlas gärna på vindskyddade och solexponerade ytor intill utskjutande klippor samt i doliner och ravinkanter där de gärna landar på naket berg. De besöker blommor av fjällglim Silene acaulis, fjällsippa Dryas octopetala och olika bräckor Saxifraga spp.
Artens utvecklingsstadier har inte studerats närmare i Norden. Äggläggning har dock noterats på fjällsippa vid drygt ett tiotal tillfällen i Torne lappmark. Sannolikt är denna kalkgynnade växt den främsta värdväxten eftersom fjärilens smala utbredningsområde följer fjällkedjans långa men smala urkalkstråk. I Schweiz har äggläggning även konstaterats på blodrot Potentilla erecta. Under uppfödning accepterar larverna flera arter i släktet Potentilla samt smultron Fragaria vesca. Äggen läggs utspridda ett och ett på bladens undersida. För vissa larver är utvecklingen snabb, och förpuppningsstadiet uppnås redan efter en månad, vilket innebär en ettårig livscykel med övervintring i puppstadiet. Andra larver ur samma larvkull växer långsamt och övervintrar i 2:a stadiet och ger fjärilar först efter en tvåårig livscykel. I vissa delar av Alperna uppträder arten med periodicitet, och man har då dragit slutsatsen att livs­cykeln här alltid är tvåårig.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fjällsippa
· fjällsippa
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Hesperiidae (tjockhuvuden), Släkte Pyrgus, Art Pyrgus andromedae (Wallengren, 1853) - blomvisslare Synonymer polarsmyger, Syrichtus andromedae Wallengren, 1853, fjällvisslare

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Vingspann 27-29 mm. Könen är lika. Vingarna är på översidan svartbruna med tät grå behåring. Framvingarna är spetsiga med distinkta vita fläckar som nästan alltid är nio i det yttre sicksackformiga tvärbandet. Det inre tvärbandet över diskfältet har 3-4 otydligare, gråvita streckformiga fläckar, tydlig vit diskfläck samt vanligen två eller tre diffusa streck under denna. Bakvingarna saknar vita prickar och har på sin höjd utdragna, skuggliknande, ljusare fläckar i ett tvärband som hos kattunvisslare Pyrgus alveus underarten scandinavicus, som före­kom­mer i Norges sydligare fjällområden. De skiljs bäst genom teckningen på bakvingens undersida. Hos P. alveus når de tre övre, mer sammanhängande fläckarna i det ljusare mittvärbandet lika långt inåt, men hos blomvisslare P. andromedae bryter den mellersta fläcken den jämna linjen och når avsevärt längre in. Från myrvisslare P. centaureae skiljer sig P. andromedae genom mindre och ofta färre vita fläckar på framvingarna, spetsigare vingform och avsaknad av tydligare vitaktiga fläckar på bakvingarna.
Artens utvecklingsstadier är okända från Norden och kan bara presenteras för alpområdet. Ägget är grönvitt och klotformigt med låga längsåsar. Larven är antingen ljusgrå eller mörkgrå med en mängd fina vita punkter och svartaktigt huvud. Puppan är blådaggig av vax på brun grundfärg, vilken syns i bakkroppssegmentens gränser.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för blomvisslare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer blomvisslare glest från nordligaste Jämtland längs hela fjällkedjan till Pältsan i Torne lappmark, men den är ännu inte påträffad i Åsele lappmark. I Norge förekommer arten från Nordland till norra Finnmark med de flesta fynden gjorda i Saltdalen, mellan Bardu och Tromsö samt vid inre Porsangerfjorden. I Finland är den bara påträffad i fjällen närmast öster om Kilpisjärvi. Utöver detta utbredningsområde har arten uppgetts av Boheman från Dalarna och Dovre i Norge. Man anser i Norge att det är osannolikt att arten skulle finnas oupptäckt i de södra fjälltrakterna, och det är även för svenska förhållanden ett långt hopp i utbredningen mellan Dalarna och närmaste fynd i Nordjämtland. Problemet är särskilt delikat då dessa individer utgör typmaterialet för Wallengrens artbeskrivning.
Världsutbredningen omfattar bara Europa, främst Pyrenéerna, Alperna och den skandinaviska fjällkedjan. I övrigt förekommer den i nordligaste Ural­ber­gen och på två berg i Serbien och Make­do­nien. Populationstrenden bedöms som stabil i hela utbredningsområdet i Europa utom i Slovenien där den är svagt minskande.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Hesperiidae - tjockhuvuden 
  • Underfamilj
    Pyrginae - visslare 
  • Släkte
    Pyrgus  
  • Art
    Pyrgus andromedae(Wallengren, 1853) - blomvisslare
    Synonymer
    polarsmyger
    Syrichtus andromedae Wallengren, 1853
    fjällvisslare

Blomvisslare påträffas i fjälltrakterna från övre björkregionen till över 1 000 m ö.h. norr om polcirkeln. Flygtiden infaller från tredje till fjärde veckan i juni fram till tredje veckan i juli, ibland senare och tillfälligt in i september. I Nordnorge är arten en av de fjärilar som flyger tidigast på fjället. Fjärilarna flyger skickligt och kan sannolikt färdas långa sträckor, men mycket lite är känt om beteendet. Enstaka individer påträffas på fjällen runt Torne träsk, men också under de bästa fjärilsåren har arten bara varit talrik på några få platser, av vilka främst bör nämnas den övre sydvända fjällheden ovanför branten på nordsidan av Torne träsk. Fjärilarna samlas gärna på vindskyddade och solexponerade ytor intill utskjutande klippor samt i doliner och ravinkanter där de gärna landar på naket berg. De besöker blommor av fjällglim Silene acaulis, fjällsippa Dryas octopetala och olika bräckor Saxifraga spp.
Artens utvecklingsstadier har inte studerats närmare i Norden. Äggläggning har dock noterats på fjällsippa vid drygt ett tiotal tillfällen i Torne lappmark. Sannolikt är denna kalkgynnade växt den främsta värdväxten eftersom fjärilens smala utbredningsområde följer fjällkedjans långa men smala urkalkstråk. I Schweiz har äggläggning även konstaterats på blodrot Potentilla erecta. Under uppfödning accepterar larverna flera arter i släktet Potentilla samt smultron Fragaria vesca. Äggen läggs utspridda ett och ett på bladens undersida. För vissa larver är utvecklingen snabb, och förpuppningsstadiet uppnås redan efter en månad, vilket innebär en ettårig livscykel med övervintring i puppstadiet. Andra larver ur samma larvkull växer långsamt och övervintrar i 2:a stadiet och ger fjärilar först efter en tvåårig livscykel. I vissa delar av Alperna uppträder arten med periodicitet, och man har då dragit slutsatsen att livs­cykeln här alltid är tvåårig.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fjällsippa - Dryas octopetala (Viktig)
Etymologi: Andromedae = namnet på fjärilen har sannolikt tagits från växten rosling, Andromeda polifolia såsom en förmodad värdväxt. Andromede är namnet på den sköna dottern till kung Kefeus och drottning Kassiopeia av Egypten, som också lånat namnet åt en galax.
Uttal: [Py´rgus andrómede]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Hesperiidae - tjockhuvuden 
  • Underfamilj
    Pyrginae - visslare 
  • Släkte
    Pyrgus  
  • Art
    Pyrgus andromedae, (Wallengren, 1853) - blomvisslare
    Synonymer
    polarsmyger
    Syrichtus andromedae Wallengren, 1853
    fjällvisslare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.