Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  videfuks

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Nymphalis xanthomelas
Videfuks Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 60-71 mm. Könen är lika. Arten är mycket lik körsbärsfuks Nymphalis ­polychloros, men vingöversidans färg är något rödare och vingarnas ytterkanter något tydligare tandade än hos denna. Det brunsvarta utkantsbandet på översidan är vanligen bredare och mer diffust avgränsat inåt. Av de tre gulaktiga fläckarna (bleks under övervintringen) vid framvingens framkant hos N. polychloros är endast den yttre tydlig och mer gulvit hos videfuks N. xanthomelas. Undersidan är marmorerad i brunaktiga nyanser och har färre svarta tvärstreck på bakvingens inre hälft. Den otvetydigaste skillnaden är att mellan- och bakbenen har ljusbrun behåring hos N. xanthomelas medan N. polychloros har mörkbrun behåring.
Äggen är bruna, tunnformiga och med 8-10 längsribbor på övre hälften. Larven är svart med gulvita prickar, en tydligare delad gulvit rygglinje och mer oregelbundna gulvita sidolinjer och svarta tornar. Den liknar mest larven av nässelfjäril Aglais urticae men skiljer sig från den genom en rad små rödbruna fläckar ovanför bukfötterna. Puppan är lik den av sorgmantel Nymphalis antiopa och är brunaktig med ett blågrått vaxlager och saknar metallglänsande fläckar.
Utbredning
Observationer i  Sverige för videfuks
Svensk förekomst
Ej bofast men tillfälligt reproducerande
I Sverige påträffades videfuks första gången i Skåne 1954, och arten är endast tillfällig i Norden med en kortvarig etablering under 1950-talet i nordöstra Skåne och Blekinge. Ett par fynd gjordes i Västergötland och på Gotland 1965. År 2004 påträffades arten åter i Sverige, då en fjäril fotograferades i Vissefjärda i sydöstra Småland i början av april och ett exemplar påträffades i Oxelösunds skärgård i början av augusti. I Danmark påträffades den första gången 1896 på Sydsjälland. Senare är den endast fåtaligt påträffad på Bornholm, främst 1954. Under 2003 noterades arten vid tre tillfällen, på Bornholm, Falster och Läsö och ytterligare en individ fotograferades nära Köpenhamn våren 2004. I Finland är den oftare påträffad sedan 1891, men perioder med talrikare immigration inträffar vanligen med tioåriga intervaller eller längre. Under perioden 1890-1930 sköt arten fram sina positioner i östra Europa, och flertalet finska fynd är från denna tid, bl.a. var den talrik i Viborg 1911-12. Under 2000-talet har den åter expanderat västerut och ett 50-tal individer påträffades under 2004 längs hela Finlands sydkust men främst i inlandet i trakten av Lappeenranta och Imatra, där den sannolikt nu även har lyckats med fortplantning och övervintring. Arten har inte påträffats i Norge.
Områden där arten har mer stabil årlig reproduktion sträcker sig från Ukraina och Ryssland genom Sibirien, Mongoliet och Kina till Nepal, Korea, Japan och Kamtjatka. I Sibirien är utbredningen tydligt fokuserad till områden mellan 50° N och 60° N. Isolerade förekomster i Europa där populationstrenden idag är kraftigt vikande finns ännu i Rumänien, Moldavien och Slovenien. I Bulgarien, Tjeckien och östra Tyskland har den tidigare varit utbredd och allmän men bedöms nu vara försvunnen. Fram till 1930-talet visade sig arten oftare under migrationer i Finland, Baltikum, Polen, Tjeckien och Tyskland. De västligaste fynden i Europa är från England och Italien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Artens livsmiljöer i Sibirien är ängsmark, stäpp, buskmark och skogsgläntor. I bergs­områden påträffas den oftare i dalbottnar vid floder med galleriskogar och buskbevuxna öar. Flygtiden varar i nordligare områden från slutet av juli till början av september och efter övervintringen åter i april-maj. I Bulgarien och södra Ryssland kläcker den dock ofta avsevärt tidigare, ofta redan i slutet av maj och början av juni, och uppsöker då platser för övervintring i början av juli.
Äggen läggs under våren i täta grupper runt tunna kvistar och kläcks efter ett par veckor. Värdväxter är främst olika videarter Salix spp., främst sälg S. caprea och gråvide S. cinerea, men ibland nyttjas även alm Ulmus spp. och andra träd och buskar. Larvernas utveckling är social och lik den hos N. polychloros med förpuppning efter 4-5 veckor, gärna i det grenverk där de tillvuxit. Arten fluktuerar mycket kraftigt med lokala och regionala massförekomster med längre tidsintervaller. Vid sådana tillfällen har den mer temporärt etablerat sig västerut från den mer utpräglat kontinentala klimatzonen i centrala Ryssland och Sibirien. Vid ett tillfälle har den även lyckats med sin reproduktion i Sverige. Dessa expansioner sker vanligen på bred front och är sannolikt betingade av gynnsam väderlek under kritiska perioder av utvecklingscykeln. Fjärilarna lockas likt andra fuksfjärilar starkt till sav och kan lockas till snören doppade i sockrat vin.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· almar
· almar
· gråvide
· gråvide
· sälg
· sälg
· viden
· viden
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Nymphalis, Art Nymphalis xanthomelas (Denis & Schiffermüller, 1775) - videfuks Synonymer Papilio xanthomelas Denis & Schiffermüller, 1775, Nymphalis xanthomelas (Esper, 1781)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)

Dokumentation Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Vingspann 60-71 mm. Könen är lika. Arten är mycket lik körsbärsfuks Nymphalis ­polychloros, men vingöversidans färg är något rödare och vingarnas ytterkanter något tydligare tandade än hos denna. Det brunsvarta utkantsbandet på översidan är vanligen bredare och mer diffust avgränsat inåt. Av de tre gulaktiga fläckarna (bleks under övervintringen) vid framvingens framkant hos N. polychloros är endast den yttre tydlig och mer gulvit hos videfuks N. xanthomelas. Undersidan är marmorerad i brunaktiga nyanser och har färre svarta tvärstreck på bakvingens inre hälft. Den otvetydigaste skillnaden är att mellan- och bakbenen har ljusbrun behåring hos N. xanthomelas medan N. polychloros har mörkbrun behåring.
Äggen är bruna, tunnformiga och med 8-10 längsribbor på övre hälften. Larven är svart med gulvita prickar, en tydligare delad gulvit rygglinje och mer oregelbundna gulvita sidolinjer och svarta tornar. Den liknar mest larven av nässelfjäril Aglais urticae men skiljer sig från den genom en rad små rödbruna fläckar ovanför bukfötterna. Puppan är lik den av sorgmantel Nymphalis antiopa och är brunaktig med ett blågrått vaxlager och saknar metallglänsande fläckar.

Svensk förekomst Ej bofast men tillfälligt reproducerande
Observationer i  Sverige för videfuks

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige påträffades videfuks första gången i Skåne 1954, och arten är endast tillfällig i Norden med en kortvarig etablering under 1950-talet i nordöstra Skåne och Blekinge. Ett par fynd gjordes i Västergötland och på Gotland 1965. År 2004 påträffades arten åter i Sverige, då en fjäril fotograferades i Vissefjärda i sydöstra Småland i början av april och ett exemplar påträffades i Oxelösunds skärgård i början av augusti. I Danmark påträffades den första gången 1896 på Sydsjälland. Senare är den endast fåtaligt påträffad på Bornholm, främst 1954. Under 2003 noterades arten vid tre tillfällen, på Bornholm, Falster och Läsö och ytterligare en individ fotograferades nära Köpenhamn våren 2004. I Finland är den oftare påträffad sedan 1891, men perioder med talrikare immigration inträffar vanligen med tioåriga intervaller eller längre. Under perioden 1890-1930 sköt arten fram sina positioner i östra Europa, och flertalet finska fynd är från denna tid, bl.a. var den talrik i Viborg 1911-12. Under 2000-talet har den åter expanderat västerut och ett 50-tal individer påträffades under 2004 längs hela Finlands sydkust men främst i inlandet i trakten av Lappeenranta och Imatra, där den sannolikt nu även har lyckats med fortplantning och övervintring. Arten har inte påträffats i Norge.
Områden där arten har mer stabil årlig reproduktion sträcker sig från Ukraina och Ryssland genom Sibirien, Mongoliet och Kina till Nepal, Korea, Japan och Kamtjatka. I Sibirien är utbredningen tydligt fokuserad till områden mellan 50° N och 60° N. Isolerade förekomster i Europa där populationstrenden idag är kraftigt vikande finns ännu i Rumänien, Moldavien och Slovenien. I Bulgarien, Tjeckien och östra Tyskland har den tidigare varit utbredd och allmän men bedöms nu vara försvunnen. Fram till 1930-talet visade sig arten oftare under migrationer i Finland, Baltikum, Polen, Tjeckien och Tyskland. De västligaste fynden i Europa är från England och Italien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Nymphalini  
  • Släkte
    Nymphalis  
  • Art
    Nymphalis xanthomelas(Denis & Schiffermüller, 1775) - videfuks
    Synonymer
    Papilio xanthomelas Denis & Schiffermüller, 1775
    Nymphalis xanthomelas (Esper, 1781)

Artens livsmiljöer i Sibirien är ängsmark, stäpp, buskmark och skogsgläntor. I bergs­områden påträffas den oftare i dalbottnar vid floder med galleriskogar och buskbevuxna öar. Flygtiden varar i nordligare områden från slutet av juli till början av september och efter övervintringen åter i april-maj. I Bulgarien och södra Ryssland kläcker den dock ofta avsevärt tidigare, ofta redan i slutet av maj och början av juni, och uppsöker då platser för övervintring i början av juli.
Äggen läggs under våren i täta grupper runt tunna kvistar och kläcks efter ett par veckor. Värdväxter är främst olika videarter Salix spp., främst sälg S. caprea och gråvide S. cinerea, men ibland nyttjas även alm Ulmus spp. och andra träd och buskar. Larvernas utveckling är social och lik den hos N. polychloros med förpuppning efter 4-5 veckor, gärna i det grenverk där de tillvuxit. Arten fluktuerar mycket kraftigt med lokala och regionala massförekomster med längre tidsintervaller. Vid sådana tillfällen har den mer temporärt etablerat sig västerut från den mer utpräglat kontinentala klimatzonen i centrala Ryssland och Sibirien. Vid ett tillfälle har den även lyckats med sin reproduktion i Sverige. Dessa expansioner sker vanligen på bred front och är sannolikt betingade av gynnsam väderlek under kritiska perioder av utvecklingscykeln. Fjärilarna lockas likt andra fuksfjärilar starkt till sav och kan lockas till snören doppade i sockrat vin.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· almar - Ulmus (Har betydelse)
· gråvide - Salix cinerea (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
· viden - Salix (Har betydelse)
Etymologi: Xanthos (gr.) = gul; melas (gr.) = svart.
Uttal: [Nymfális xantómelas]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Nymphalini  
  • Släkte
    Nymphalis  
  • Art
    Nymphalis xanthomelas, (Denis & Schiffermüller, 1775) - videfuks
    Synonymer
    Papilio xanthomelas Denis & Schiffermüller, 1775
    Nymphalis xanthomelas (Esper, 1781)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.