Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  arktisk pärlemorfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Boloria chariclea
Arktisk pärlemorfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 35-43 mm. Könen kan vara lika men honan varierar mer i grundfärg. Vingarna är på översidan brungula med svart eller gråsvart teckning. Hos honan kan översidan vara mörkbrun eller violettbrun. På de mörkaste formerna är den svarta teckningen vanligen oskarp. Arten känns främst igen på bakvingens undersida som i rotfältet är rödaktigt violettbrun med mer eller mindre utbredd svart pudring. Utanför rotfältet finns ett distinkt silvervitt tvärband med taggig kontur och utanför detta ett bredare ljust, violettbrunt till rödbrunt yttre mellanfält med gul ton och med eller utan en mörkare punktrad. Längs ytterkanten finns rundade silvervita kantfläckar med vinklade mörkbruna inramningar som inåt är trubbiga. Den kan förväxlas med högnordisk pärlemorfjäril Boloria ­polaris, som har finare svart teckning på översidan, och på undersidan ett otydligt vitt tvärband och framför allt T-formiga vita kantfläckar, inåt begränsade av trekantiga svarta fläckar. Om arterna förekommer på samma lokal är B. polaris en normal sommar blekt och sliten då den kläcker tidigare än arktisk pärlemorfjäril B. chariclea. Den skiljer sig tydligt från fjällpärlemorfjäril B. napaea genom denna arts kantiga bakvingar. Ägget är först ljusgult, senare rödgult, till formen likt en fingerborg med rundare topp, en liten fördjupning i mikropylen samt med många längsräfflor och fin punktering. Den nykläckta larven är kort och tjock, skarpt rödgul med blanksvarta hårbeklädda vårtor. Som fullväxt är den grå, svartpunkterad med en gråvit, tunn dubbel rygglinje med timglasform på varje kroppssegment och otydligt avgränsad, bred gråvit sidolinje. Tornarna är gråvita, korta och smala, medan huvudet är blanksvart. Puppan är grå med svarta punkter och korta streck, på bakkroppen med låga ryggtornar från vilka ett vitt V-formigt mönster utgår mot framförvarande segmentgräns. De vita strecken är utåt kantade av stora svarta fläckar. Ryggsvanken är grund och en puckel på mellankroppen är relativt låg. Arktisk pärlemorfjäril B. chariclea betraktas i Nordamerika som en underart till lund­pärlemorfjäril B. titania och fjärilarna uppträder där framför allt udda år.
Utbredning
Länsvis förekomst för arktisk pärlemorfjäril Observationer i  Sverige för arktisk pärlemorfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arktisk pärlemorfjäril förekommer i Norden bara i relativt nederbördsfattiga delar av de nordliga fjällmassiven från Padjelanta och Torne träsk­området i svenska Lappland och från Pallas­tun­turi i Muonio i finska Lappland och vidare norrut genom nordligaste Lappland, inre Troms och hela Finnmark till Kolahalvön. I Norden är den nordligast påträffad på Rolfsöy norr om Porsanger­halvön och i Europa nordligast på Nova Zemlja. Världsutbredningen är cirkumpolär norr om polcirkeln genom Sibirien till Chukothalvön och vidare genom Alaska och arktiska Kanada till Grönland där den når sin nordgräns vid 85° N. Populations­trenden bedöms vara stabil i Europa men är samtidigt dåligt känd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Arktisk pärlemorfjäril påträffas på sterila steniga fjällhedar, oftast på planare fjällplatåer eller sydvästsluttningar. Arten förekommer i Sveriges nordligaste fjäll på 800-1 400 m ö.h., men längre norrut på allt lägre nivåer för att i norra Finnmark nästan förekomma ned till havsnivån. Flygtiden varar normalt 2-3 veckor från andra veckan i juli och framåt, beroende av livsmiljöns exponering mot solen och höjden över havet. Tidiga somrar kan fjärilarna vara på vingarna redan i mitten av juni och sena somrar kan kläckningen fördröjas till slutet av juli. Hanarna patrullerar fjällheden i sökandet efter nykläckta oparade honor. I den blåsiga miljön tvingas de flyga mycket lågt och landar ofta i skydd av stenblock för att exponera sig för solstrålarna som värmer upp vingmuskulaturen. De suger helst nektar från fjällglim Silene acaulis, och för att hitta nyutslagna blommor uppsöker de ofta områden intill snöfält och kyliga sterila bäckfåror med senare blomning.
Utvecklingsstadierna är mycket ofullständigt kända och inskränker sig i Norden till ägg, nykläckta larver, larver upphängda till förpuppning och puppor. Äggen avsätts ett och ett, i naturen troligtvis inte enbart på värdväxten. De kläcks efter ungefär tolv dygn och larven spinner snart fast sig för övervintring utan att inta föda. I Nordamerika övervintrar larven två gånger, den andra gången som fullväxt. Larver som hittats upphängda till förpuppning på stenar i fjällen har gett fjärilar efter två veckor, men troligtvis kan utvecklingen gå snabbare eftersom en förpuppningsklar larv som togs inomhus gav en fjäril efter bara fyra dagar. Med ledning av fältskiktet där fjärilarna flyger samt där larver och puppor påträffats är det troligast att värdväxten i Sverige är kantljung Cassiope tetragona. Denna växt har starkt begränsad nordlig utbredning och saknas delvis inom fjärilens utbredningsområde i Finnmark och norra Finland. I Nordamerika lever larverna främst på nätvide Salix reticulata och ishavsvide S. arctica som växer på fuktigare fläckar på fjällheden.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kantljung
· kantljung
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Boloria, Art Boloria chariclea (Schneider, 1794) - arktisk pärlemorfjäril Synonymer Papilio chariclea Schneider, 1794, Clossiana chariclea (Schneider, 1794), Argynnis chariclea (Schneider, 1794)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Konventioner Typisk art i 4060 Alpina rishedar (Alpin region (ALP)), Typisk art i 6150 Alpina silikatgräsmarker (Alpin region (ALP)), Typisk art i 6170 Alpina kalkgräsmarker (Alpin region (ALP))
Vingspann 35-43 mm. Könen kan vara lika men honan varierar mer i grundfärg. Vingarna är på översidan brungula med svart eller gråsvart teckning. Hos honan kan översidan vara mörkbrun eller violettbrun. På de mörkaste formerna är den svarta teckningen vanligen oskarp. Arten känns främst igen på bakvingens undersida som i rotfältet är rödaktigt violettbrun med mer eller mindre utbredd svart pudring. Utanför rotfältet finns ett distinkt silvervitt tvärband med taggig kontur och utanför detta ett bredare ljust, violettbrunt till rödbrunt yttre mellanfält med gul ton och med eller utan en mörkare punktrad. Längs ytterkanten finns rundade silvervita kantfläckar med vinklade mörkbruna inramningar som inåt är trubbiga. Den kan förväxlas med högnordisk pärlemorfjäril Boloria ­polaris, som har finare svart teckning på översidan, och på undersidan ett otydligt vitt tvärband och framför allt T-formiga vita kantfläckar, inåt begränsade av trekantiga svarta fläckar. Om arterna förekommer på samma lokal är B. polaris en normal sommar blekt och sliten då den kläcker tidigare än arktisk pärlemorfjäril B. chariclea. Den skiljer sig tydligt från fjällpärlemorfjäril B. napaea genom denna arts kantiga bakvingar. Ägget är först ljusgult, senare rödgult, till formen likt en fingerborg med rundare topp, en liten fördjupning i mikropylen samt med många längsräfflor och fin punktering. Den nykläckta larven är kort och tjock, skarpt rödgul med blanksvarta hårbeklädda vårtor. Som fullväxt är den grå, svartpunkterad med en gråvit, tunn dubbel rygglinje med timglasform på varje kroppssegment och otydligt avgränsad, bred gråvit sidolinje. Tornarna är gråvita, korta och smala, medan huvudet är blanksvart. Puppan är grå med svarta punkter och korta streck, på bakkroppen med låga ryggtornar från vilka ett vitt V-formigt mönster utgår mot framförvarande segmentgräns. De vita strecken är utåt kantade av stora svarta fläckar. Ryggsvanken är grund och en puckel på mellankroppen är relativt låg. Arktisk pärlemorfjäril B. chariclea betraktas i Nordamerika som en underart till lund­pärlemorfjäril B. titania och fjärilarna uppträder där framför allt udda år.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för arktisk pärlemorfjäril

Länsvis förekomst och status för arktisk pärlemorfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för arktisk pärlemorfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arktisk pärlemorfjäril förekommer i Norden bara i relativt nederbördsfattiga delar av de nordliga fjällmassiven från Padjelanta och Torne träsk­området i svenska Lappland och från Pallas­tun­turi i Muonio i finska Lappland och vidare norrut genom nordligaste Lappland, inre Troms och hela Finnmark till Kolahalvön. I Norden är den nordligast påträffad på Rolfsöy norr om Porsanger­halvön och i Europa nordligast på Nova Zemlja. Världsutbredningen är cirkumpolär norr om polcirkeln genom Sibirien till Chukothalvön och vidare genom Alaska och arktiska Kanada till Grönland där den når sin nordgräns vid 85° N. Populations­trenden bedöms vara stabil i Europa men är samtidigt dåligt känd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Heliconiinae - pärlemorfjärilar 
  • Släkte
    Boloria  
  • Art
    Boloria chariclea(Schneider, 1794) - arktisk pärlemorfjäril
    Synonymer
    Papilio chariclea Schneider, 1794
    Clossiana chariclea (Schneider, 1794)
    Argynnis chariclea (Schneider, 1794)

Arktisk pärlemorfjäril påträffas på sterila steniga fjällhedar, oftast på planare fjällplatåer eller sydvästsluttningar. Arten förekommer i Sveriges nordligaste fjäll på 800-1 400 m ö.h., men längre norrut på allt lägre nivåer för att i norra Finnmark nästan förekomma ned till havsnivån. Flygtiden varar normalt 2-3 veckor från andra veckan i juli och framåt, beroende av livsmiljöns exponering mot solen och höjden över havet. Tidiga somrar kan fjärilarna vara på vingarna redan i mitten av juni och sena somrar kan kläckningen fördröjas till slutet av juli. Hanarna patrullerar fjällheden i sökandet efter nykläckta oparade honor. I den blåsiga miljön tvingas de flyga mycket lågt och landar ofta i skydd av stenblock för att exponera sig för solstrålarna som värmer upp vingmuskulaturen. De suger helst nektar från fjällglim Silene acaulis, och för att hitta nyutslagna blommor uppsöker de ofta områden intill snöfält och kyliga sterila bäckfåror med senare blomning.
Utvecklingsstadierna är mycket ofullständigt kända och inskränker sig i Norden till ägg, nykläckta larver, larver upphängda till förpuppning och puppor. Äggen avsätts ett och ett, i naturen troligtvis inte enbart på värdväxten. De kläcks efter ungefär tolv dygn och larven spinner snart fast sig för övervintring utan att inta föda. I Nordamerika övervintrar larven två gånger, den andra gången som fullväxt. Larver som hittats upphängda till förpuppning på stenar i fjällen har gett fjärilar efter två veckor, men troligtvis kan utvecklingen gå snabbare eftersom en förpuppningsklar larv som togs inomhus gav en fjäril efter bara fyra dagar. Med ledning av fältskiktet där fjärilarna flyger samt där larver och puppor påträffats är det troligast att värdväxten i Sverige är kantljung Cassiope tetragona. Denna växt har starkt begränsad nordlig utbredning och saknas delvis inom fjärilens utbredningsområde i Finnmark och norra Finland. I Nordamerika lever larverna främst på nätvide Salix reticulata och ishavsvide S. arctica som växer på fuktigare fläckar på fjällheden.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kantljung - Cassiope tetragona (Viktig)
Etymologi: Chariclea = av charis (gr.) = älskvärdhet, vänlighet, Chariclo = namnet på en nymf.
Uttal: [Bolória charíklea]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Heliconiinae - pärlemorfjärilar 
  • Släkte
    Boloria  
  • Art
    Boloria chariclea, (Schneider, 1794) - arktisk pärlemorfjäril
    Synonymer
    Papilio chariclea Schneider, 1794
    Clossiana chariclea (Schneider, 1794)
    Argynnis chariclea (Schneider, 1794)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.