Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skogsnätfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Melitaea athalia
Skogsnätfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 32-42 mm hos den i Sverige mest utbredda underarten lachares, som är beskriven från Stockholmstrakten. Hos nominatformen athalia, dit möjligen Sveriges sydöstra kustpopulation ska räknas, är vingspannet 35-48 mm. Fjälltrakternas underart norvegica har ett vingspann av 29-33 mm. Könen är lika men honan är ibland avsevärt större och mer variabel än hanen, med blekare fläckar på översidan, speciellt mot vingarnas utkanter. Vingarna är på översidan svartbruna, ibland gråbruna, med tre brunröda till brungula tvärband av fläckar utanför diskfältet. Banden varierar kraftigt i bredd och kan flyta samman i vingarnas längdriktning. De populationer som liknar nominatformen har ofta två skilda nyanser på vingarna i skalan brunrött-brungult, särskilt välutvecklat hos honan. På isolerade öar i Stockholms skärgård finns former med kraftigt sammanflytande fläckar och ett brett S-formigt svart tvärband från diskfältets överkant. Hos underarten lachares i det inre av Svealand och södra Norrland är tvärbanden av fläckar sällan sammanflytande och den brunröda färgen mindre variabel, vilket även gäller populationen på Gotland. De främsta artskiljande karaktärerna finns på bakvingens undersida, och hos skogsnätfjäril M. athalia är den vanligen blekt halmfärgad med ett brunrött yttre tvärband med distinkt svart inramning. Dock saknar tvärbandet hos M. athalia kraftig skuggning inåt och de svarta fläckarna i cellernas mitt som alltid finns hos M. diamina. Från veronikanätfjäril M. britomartis skiljer sig M. athalia främst genom aningen bredare vingar och genom att ytterkantens sömfält på bakvingens undersida har samma färg­nyans som de ljusa halvmånformiga fläckarna innanför. Underarten norvegica liknar M. britomartis, bl.a. genom sin vitare undersida, men dessa två förekommer aldrig tillsammans.
Äggen är blekt gula, klotformiga med plattad bas och topp samt 22 längsräfflor. Larven går inte med säkerhet att skilja från den av M. diamina (se beskrivningen under denna art). Puppan är smutsvit till vit med mer eller mindre utbredd svart teckning i form av fläckar, som på vingslidorna har en antydan till strimmighet, på bakkroppen intill de gulröda vårtorna.
Utbredning
Länsvis förekomst för skogsnätfjäril Observationer i  Sverige för skogsnätfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skogsnätfjäril förekommer i hela Norden från södra Jylland och Skåne till inre Porsangerfjorden och Sör-Varanger i Nordnorge, men den undviker Atlantkusten och påträffas här endast i det inre av djupare fjordar och mer regn­skyddade dalar. Den geografiska uppdelningen mellan nominatformen och underarten lachares har varit godtycklig, men uppdelningen har vunnit ny giltighet sedan den senares delvis fleråriga livscykel blivit känd. Underarten norvegica, som förekommer upp till 1 000 m ö.h. i Jotunheimen och fläckvis är utbredd längs hela fjällkedjan till Finnmark, lever nästan helt avskild från lachares då denna i stort sett saknas i skogstrakterna nedanför fjällen och i de södra lappmarkerna i Finland.
Världsutbredningen sträcker sig från Spanien, södra England och Norden genom hela Europa och vidare genom Sibirien till Jakutien, Korea och norra Kina. Arten når endast till 63° N i Sibirien och undviker Västeuropas havskuster. Populationstrenden är vikande i de mest tätbefolkade av de högteknologiska länderna i Mellaneuropa, men stabil i övriga Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Skogsnätfjäril påträffas i södra och mellersta delarna av landet i skogstrakter med öppna, friska till torra miljöer på morän och sand, oftare på hyggesmarker och igenväxande gräsmarker än på hävdade ängs- och betesmarker. Arten utnyttjar ofta bryn och kräver inte stor areal för sin fortplantning men rikliga nektarresurser. Mot norr blir arten allt mer lokal och värmekrävande, och i fjällen påträffas den sällsynt på branta sydvända lågfjällssluttningar nära barrskogsgränsen. I nederbördsfattigare sub­alpina miljöer i Jotunheimen och Finnmark i Norge och i finska Lappland är den mindre krävande men överallt mycket lokal, och den saknas i stora områden med tillsynes likartad natur. I södra och mellersta Sverige infaller flygtiden från andra veckan i juni till slutet av augusti, ofta med en andra kläckningstopp i augusti under regniga somrar, speciellt på vissa varma och torra lokaler. Underarten norvegica påträffas främst under juli. Hanarna patrullerar för att hitta oparade nykläckta honor. De uppvaktar även honor av M. britomartis som dock alltid är avvisande. Sannolikt utgör honans igenkännande av hanens doft en förutsättning för parning.
Honorna lägger sina ägg i mindre grupper än hos övriga nätfjärilar, vanligen mellan 30-70 ägg per grupp och i oregelbundna hopar på de övre bladen av kovallarter Melampyrum spp., i mer sydliga och kustnära områden även på teveronika Veronica chamae­drys, axveronika V. spicata och svartkämpar Plantago lanceolata. Värdväxten för underarten norvegica är okänd. Nykläckta larver spinner en liten och solid spånad. Som fullt utväxta i 2:a stadiet överger de den skyddande sociala tillvaron och spinner inte längre spånader. Larverna växer långsamt och övervintrar i 3:e-4:e stadiet i skrymslen i torra blad. Följande vår utvecklas 75 % av larverna hos underarten lachares (från Västmanland och Uppland) till fjärilar under samma år. Övriga larver återgår efter en kortare period av födointag i diapaus. Dessa larver kan övervintra flera gånger i 4:e-5:e stadiet så att livscykeln tar 2-3 år och utgör de tidigast kläckande fjärilarna. I Stockholms södra skärgård har arten ettårig livscykel, vilket möjligen gäller hela södra Sverige. Larver ur samma kull växer med olika hastighet efter sin första övervintring, vilket också förklarar artens långa flygtid. Puppstadiet varar 2-3 veckor.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· axveronika
· axveronika
· kovaller
· kovaller
· svartkämpar
· svartkämpar
· teveronika
· teveronika
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Melitaea, Art Melitaea athalia (Rottemburg, 1775) - skogsnätfjäril Synonymer allmän nätfjäril, Papilio athalia Rottemburg, 1775, Mellicta athalia (Rottemburg, 1775), kovallnätfjäril, grobladsnätsfjäril

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Vingspann 32-42 mm hos den i Sverige mest utbredda underarten lachares, som är beskriven från Stockholmstrakten. Hos nominatformen athalia, dit möjligen Sveriges sydöstra kustpopulation ska räknas, är vingspannet 35-48 mm. Fjälltrakternas underart norvegica har ett vingspann av 29-33 mm. Könen är lika men honan är ibland avsevärt större och mer variabel än hanen, med blekare fläckar på översidan, speciellt mot vingarnas utkanter. Vingarna är på översidan svartbruna, ibland gråbruna, med tre brunröda till brungula tvärband av fläckar utanför diskfältet. Banden varierar kraftigt i bredd och kan flyta samman i vingarnas längdriktning. De populationer som liknar nominatformen har ofta två skilda nyanser på vingarna i skalan brunrött-brungult, särskilt välutvecklat hos honan. På isolerade öar i Stockholms skärgård finns former med kraftigt sammanflytande fläckar och ett brett S-formigt svart tvärband från diskfältets överkant. Hos underarten lachares i det inre av Svealand och södra Norrland är tvärbanden av fläckar sällan sammanflytande och den brunröda färgen mindre variabel, vilket även gäller populationen på Gotland. De främsta artskiljande karaktärerna finns på bakvingens undersida, och hos skogsnätfjäril M. athalia är den vanligen blekt halmfärgad med ett brunrött yttre tvärband med distinkt svart inramning. Dock saknar tvärbandet hos M. athalia kraftig skuggning inåt och de svarta fläckarna i cellernas mitt som alltid finns hos M. diamina. Från veronikanätfjäril M. britomartis skiljer sig M. athalia främst genom aningen bredare vingar och genom att ytterkantens sömfält på bakvingens undersida har samma färg­nyans som de ljusa halvmånformiga fläckarna innanför. Underarten norvegica liknar M. britomartis, bl.a. genom sin vitare undersida, men dessa två förekommer aldrig tillsammans.
Äggen är blekt gula, klotformiga med plattad bas och topp samt 22 längsräfflor. Larven går inte med säkerhet att skilja från den av M. diamina (se beskrivningen under denna art). Puppan är smutsvit till vit med mer eller mindre utbredd svart teckning i form av fläckar, som på vingslidorna har en antydan till strimmighet, på bakkroppen intill de gulröda vårtorna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skogsnätfjäril

Länsvis förekomst och status för skogsnätfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skogsnätfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skogsnätfjäril förekommer i hela Norden från södra Jylland och Skåne till inre Porsangerfjorden och Sör-Varanger i Nordnorge, men den undviker Atlantkusten och påträffas här endast i det inre av djupare fjordar och mer regn­skyddade dalar. Den geografiska uppdelningen mellan nominatformen och underarten lachares har varit godtycklig, men uppdelningen har vunnit ny giltighet sedan den senares delvis fleråriga livscykel blivit känd. Underarten norvegica, som förekommer upp till 1 000 m ö.h. i Jotunheimen och fläckvis är utbredd längs hela fjällkedjan till Finnmark, lever nästan helt avskild från lachares då denna i stort sett saknas i skogstrakterna nedanför fjällen och i de södra lappmarkerna i Finland.
Världsutbredningen sträcker sig från Spanien, södra England och Norden genom hela Europa och vidare genom Sibirien till Jakutien, Korea och norra Kina. Arten når endast till 63° N i Sibirien och undviker Västeuropas havskuster. Populationstrenden är vikande i de mest tätbefolkade av de högteknologiska länderna i Mellaneuropa, men stabil i övriga Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Melitaeini  
  • Släkte
    Melitaea  
  • Art
    Melitaea athalia(Rottemburg, 1775) - skogsnätfjäril
    Synonymer
    allmän nätfjäril
    Papilio athalia Rottemburg, 1775
    Mellicta athalia (Rottemburg, 1775)
    kovallnätfjäril
    grobladsnätsfjäril

Skogsnätfjäril påträffas i södra och mellersta delarna av landet i skogstrakter med öppna, friska till torra miljöer på morän och sand, oftare på hyggesmarker och igenväxande gräsmarker än på hävdade ängs- och betesmarker. Arten utnyttjar ofta bryn och kräver inte stor areal för sin fortplantning men rikliga nektarresurser. Mot norr blir arten allt mer lokal och värmekrävande, och i fjällen påträffas den sällsynt på branta sydvända lågfjällssluttningar nära barrskogsgränsen. I nederbördsfattigare sub­alpina miljöer i Jotunheimen och Finnmark i Norge och i finska Lappland är den mindre krävande men överallt mycket lokal, och den saknas i stora områden med tillsynes likartad natur. I södra och mellersta Sverige infaller flygtiden från andra veckan i juni till slutet av augusti, ofta med en andra kläckningstopp i augusti under regniga somrar, speciellt på vissa varma och torra lokaler. Underarten norvegica påträffas främst under juli. Hanarna patrullerar för att hitta oparade nykläckta honor. De uppvaktar även honor av M. britomartis som dock alltid är avvisande. Sannolikt utgör honans igenkännande av hanens doft en förutsättning för parning.
Honorna lägger sina ägg i mindre grupper än hos övriga nätfjärilar, vanligen mellan 30-70 ägg per grupp och i oregelbundna hopar på de övre bladen av kovallarter Melampyrum spp., i mer sydliga och kustnära områden även på teveronika Veronica chamae­drys, axveronika V. spicata och svartkämpar Plantago lanceolata. Värdväxten för underarten norvegica är okänd. Nykläckta larver spinner en liten och solid spånad. Som fullt utväxta i 2:a stadiet överger de den skyddande sociala tillvaron och spinner inte längre spånader. Larverna växer långsamt och övervintrar i 3:e-4:e stadiet i skrymslen i torra blad. Följande vår utvecklas 75 % av larverna hos underarten lachares (från Västmanland och Uppland) till fjärilar under samma år. Övriga larver återgår efter en kortare period av födointag i diapaus. Dessa larver kan övervintra flera gånger i 4:e-5:e stadiet så att livscykeln tar 2-3 år och utgör de tidigast kläckande fjärilarna. I Stockholms södra skärgård har arten ettårig livscykel, vilket möjligen gäller hela södra Sverige. Larver ur samma kull växer med olika hastighet efter sin första övervintring, vilket också förklarar artens långa flygtid. Puppstadiet varar 2-3 veckor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Fjäll, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Fjällbiotoper, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· axveronika - Veronica spicata (Har betydelse)
· kovaller - Melampyrum (Viktig)
· svartkämpar - Plantago lanceolata (Har betydelse)
· teveronika - Veronica chamaedrys (Har betydelse)
Etymologi: Athalia (gr.) = troligtvis en modifiering av Thalia, en av de tre gracerna, då Rottemburg upptäckte att Linné redan använt namnet på en Heliconiine.
Uttal: [Melitéa atalía]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Melitaeini  
  • Släkte
    Melitaea  
  • Art
    Melitaea athalia, (Rottemburg, 1775) - skogsnätfjäril
    Synonymer
    allmän nätfjäril
    Papilio athalia Rottemburg, 1775
    Mellicta athalia (Rottemburg, 1775)
    kovallnätfjäril
    grobladsnätsfjäril
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.