Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skogsgräsfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Erebia ligea
Skogsgräsfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 36-48 mm. Könen är lika. Vingarna är på översidan svartbruna till mörkt chokladbruna med regelbundet vitfläckade vingfransar och ett tegelrött tvärband på båda vingparen som omsluter rader av svarta ögonfläckar. På framvingen är de 3-4 ögonfläckarna vitkärnade och vanligen något större än de tre ögonfläckarna på bakvingen. På undersidan är framvingen lik översidan, medan bakvingen har ett mer eller mindre tydligt vitt tvärband innanför de tre ögonfläckarna, vilka här endast omges av roströda ringar. I fjällkedjan förekommer underarten dovrensis som är mindre, med smalare tvärband och oftare helsvarta ögonfläckar på översidan och vanligen med det vita tvärbandet på undersidan svagare utvecklat. Honan av dovrensis är något ljusare chokladbrun.
Ägget är avlångt rundat och med skiftande färg från orangegult till gulgrått med tilltagande ålder. Larven är sandfärgad med små ljusa punkter ordnade så att den ser ut att vara tvärstrimmig. På ryggen har den en tydligare ljusbrun längslinje och på sidorna en antydan till vita, dubbelt brunkantade linjer. Huvudet är ljusbrunt, andningsöppningarna svarta och hela kroppen täckt av kort behåring. Puppan är blekt ockragul på vingslidorna med svarta strimmor och i övrigt blekgul med fina svarta punkter på den korta bakkroppen.
Utbredning
Observationer i  Sverige för skogsgräsfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skogsgräsfjäril förekommer i hela Sverige utom i Skåne och på Öland och Gotland. Vidare är det mycket glest med fynd i den nordliga barrskogstaigan mellan fjällkedjan och Botten­havs­kusten. I Norge och Finland är arten utbredd till norra Finnmark och Lappland. Utbredningen i nord­öst, inklusive Kolahalvön, är dock mycket glesare än i nordväst, vilket är ovanligt bland dagfjärilsarter på dessa breddgrader. Underarten dovrensis är utbredd från 64° N i fjällkedjan och norr om polcirkeln i Finland. I Danmark och Skottland är arten endast tillfällig.
Världsutbredningen sträcker sig från Europas bergsområden, Centralmassivet i Frankrike, Apen­ni­nerna i Italien, Alperna, Karpaterna och lägre bergsområden i södra Tyskland, Fennoskandien och Balti­kum genom Ryssland och Sibirien till Kam­tjatka, Japan och Korea. I västra Sibirien når arten inte norr om polcirkeln. Populationstrenden är stabil i flertalet länder i Europa men vikande i Belgien, Tysk­land, Tjeckien och Litauen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Skogsgräsfjäril påträffas i skogstrakter, framför allt i frisk till fuktig barrblandskog med ett varierat fältskikt av örter, gräs och bärris. I fjäll­trakterna finns den främst i örtrik fjällbjörkskog. Den skyr det helt öppna odlingslandskapet, vind­exponerade kuster och är ovanligare i barrskog med stora arealer moss- och myrmarker. Flygtiden varar från andra till tredje veckan i juli och vanligen till mitten av augusti. Hanarna kläcker cirka en vecka före honorna. De ansamlas framför allt i områden med rikliga nektarresurser längs skogsvägar genom inte alltför skuggig skog. Här sker också uppvaktning och parning. Hanarnas taktik att hitta oparade honor verkar främst vara att invänta dem på en lämplig plats i en öppen korridor genom skogslandskapet. De byter dock ofta position efter solens förändrade infallsvinkel och patrullerar även i sökandet efter honor.
Honan lägger äggen utspridda ett och ett på gräs där äggen sedan övervintrar. Under april-maj kommer larven ut ur ägget efter att ha varit färdigbildad i ägget sedan tre veckor. Äldre litteratur uppger endast hässlebrodd Milium effusum som larvens värdväxt. Modernare uppgifter från Centraleuropa nämner blåtåtel Molinia caerulea, hundäxing Dactylis glomerata, knägräs Danthonia decumbens, pillerstarr Carex pilulifera, skärmstarr Carex remota, rödsvingel Festuca rubra och tuvtåtel Deschampsia cespitosa som värd­växter. Sannolikt kan listan över värdväxter i Sverige utökas ytterligare. Larven tillväxer mycket långsamt fram till september då den förbereder övervintring i sitt 4:e stadium. Den lever undanskymt och är svår att påträffa. Först andra året förpuppar den sig efter ännu en tillväxtperiod från april till juni-juli. Puppan vilar liggande bland vissna växtdelar och den kläcker efter 2-3 veckor. Trots att arten i hela Europa övervägande är en låglandsart har den en tvåårig livs­cykel. Detta är en utbredd företeelse bland mer alpina Erebia- och Oeneis-arter och de uppträder ofta med en synkroniserad periodicitet, i olika områden antingen jämna eller ojämna år. Uppkomsten av periodiciteten misstänks bero på predation från mer specialiserade parasitoidarter som har ettåriga livscykler. Både i Sverige och i Finland uppträder E. ligea varje år, men är i södra delarna avgjort talrikare under udda år.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Erebia, Art Erebia ligea (Linnaeus, 1758) - skogsgräsfjäril Synonymer Papilio ligea Linnaeus, 1758

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Vingspann 36-48 mm. Könen är lika. Vingarna är på översidan svartbruna till mörkt chokladbruna med regelbundet vitfläckade vingfransar och ett tegelrött tvärband på båda vingparen som omsluter rader av svarta ögonfläckar. På framvingen är de 3-4 ögonfläckarna vitkärnade och vanligen något större än de tre ögonfläckarna på bakvingen. På undersidan är framvingen lik översidan, medan bakvingen har ett mer eller mindre tydligt vitt tvärband innanför de tre ögonfläckarna, vilka här endast omges av roströda ringar. I fjällkedjan förekommer underarten dovrensis som är mindre, med smalare tvärband och oftare helsvarta ögonfläckar på översidan och vanligen med det vita tvärbandet på undersidan svagare utvecklat. Honan av dovrensis är något ljusare chokladbrun.
Ägget är avlångt rundat och med skiftande färg från orangegult till gulgrått med tilltagande ålder. Larven är sandfärgad med små ljusa punkter ordnade så att den ser ut att vara tvärstrimmig. På ryggen har den en tydligare ljusbrun längslinje och på sidorna en antydan till vita, dubbelt brunkantade linjer. Huvudet är ljusbrunt, andningsöppningarna svarta och hela kroppen täckt av kort behåring. Puppan är blekt ockragul på vingslidorna med svarta strimmor och i övrigt blekgul med fina svarta punkter på den korta bakkroppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för skogsgräsfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skogsgräsfjäril förekommer i hela Sverige utom i Skåne och på Öland och Gotland. Vidare är det mycket glest med fynd i den nordliga barrskogstaigan mellan fjällkedjan och Botten­havs­kusten. I Norge och Finland är arten utbredd till norra Finnmark och Lappland. Utbredningen i nord­öst, inklusive Kolahalvön, är dock mycket glesare än i nordväst, vilket är ovanligt bland dagfjärilsarter på dessa breddgrader. Underarten dovrensis är utbredd från 64° N i fjällkedjan och norr om polcirkeln i Finland. I Danmark och Skottland är arten endast tillfällig.
Världsutbredningen sträcker sig från Europas bergsområden, Centralmassivet i Frankrike, Apen­ni­nerna i Italien, Alperna, Karpaterna och lägre bergsområden i södra Tyskland, Fennoskandien och Balti­kum genom Ryssland och Sibirien till Kam­tjatka, Japan och Korea. I västra Sibirien når arten inte norr om polcirkeln. Populationstrenden är stabil i flertalet länder i Europa men vikande i Belgien, Tysk­land, Tjeckien och Litauen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Satyrinae - gräsfjärilar 
  • Tribus
    Erebiini  
  • Släkte
    Erebia  
  • Art
    Erebia ligea(Linnaeus, 1758) - skogsgräsfjäril
    Synonymer
    Papilio ligea Linnaeus, 1758

Skogsgräsfjäril påträffas i skogstrakter, framför allt i frisk till fuktig barrblandskog med ett varierat fältskikt av örter, gräs och bärris. I fjäll­trakterna finns den främst i örtrik fjällbjörkskog. Den skyr det helt öppna odlingslandskapet, vind­exponerade kuster och är ovanligare i barrskog med stora arealer moss- och myrmarker. Flygtiden varar från andra till tredje veckan i juli och vanligen till mitten av augusti. Hanarna kläcker cirka en vecka före honorna. De ansamlas framför allt i områden med rikliga nektarresurser längs skogsvägar genom inte alltför skuggig skog. Här sker också uppvaktning och parning. Hanarnas taktik att hitta oparade honor verkar främst vara att invänta dem på en lämplig plats i en öppen korridor genom skogslandskapet. De byter dock ofta position efter solens förändrade infallsvinkel och patrullerar även i sökandet efter honor.
Honan lägger äggen utspridda ett och ett på gräs där äggen sedan övervintrar. Under april-maj kommer larven ut ur ägget efter att ha varit färdigbildad i ägget sedan tre veckor. Äldre litteratur uppger endast hässlebrodd Milium effusum som larvens värdväxt. Modernare uppgifter från Centraleuropa nämner blåtåtel Molinia caerulea, hundäxing Dactylis glomerata, knägräs Danthonia decumbens, pillerstarr Carex pilulifera, skärmstarr Carex remota, rödsvingel Festuca rubra och tuvtåtel Deschampsia cespitosa som värd­växter. Sannolikt kan listan över värdväxter i Sverige utökas ytterligare. Larven tillväxer mycket långsamt fram till september då den förbereder övervintring i sitt 4:e stadium. Den lever undanskymt och är svår att påträffa. Först andra året förpuppar den sig efter ännu en tillväxtperiod från april till juni-juli. Puppan vilar liggande bland vissna växtdelar och den kläcker efter 2-3 veckor. Trots att arten i hela Europa övervägande är en låglandsart har den en tvåårig livs­cykel. Detta är en utbredd företeelse bland mer alpina Erebia- och Oeneis-arter och de uppträder ofta med en synkroniserad periodicitet, i olika områden antingen jämna eller ojämna år. Uppkomsten av periodiciteten misstänks bero på predation från mer specialiserade parasitoidarter som har ettåriga livscykler. Både i Sverige och i Finland uppträder E. ligea varje år, men är i södra delarna avgjort talrikare under udda år.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Fjäll, Våtmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Etymologi: Ligea (gr.) = namnet har minst tre möjliga tolkningar, som namn på en nereid, en siren och på en bachantinna.
Uttal: [Erébia ligéa]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Satyrinae - gräsfjärilar 
  • Tribus
    Erebiini  
  • Släkte
    Erebia  
  • Art
    Erebia ligea, (Linnaeus, 1758) - skogsgräsfjäril
    Synonymer
    Papilio ligea Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.