Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  almsnabbvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Satyrium w-album
Almsnabbvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten dagfjäril som oftast ses fladdra omkring i det övre bladverket av almar. De bruna vingöversidorna visas bara i flykten. Den skiljer sig främst från de övriga snabbvingarna genom den fina vita teckningen som står skarpt mot den mörkbruna bakgrunden på undersidan, samt genom att de rödaktiga halvmånarna vid bakvingens utkant endast finns på nedre hälften. Den vita linjen på bakvingen börjar nära mitten av bakvingens överkant och sneddar mot bakhörnet där den bildar den W-teckning som gett arten dess namn. Hos de övriga snabbvingarna börjar den vita linjen närmare utkanten av bakvingens överkant. Vingspann 26-32 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för almsnabbvinge Observationer i  Sverige för almsnabbvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Almsnabbvinge har under de senaste 30 åren stärkt sin ställning norrut i Sverige. Samtidigt har den minskat i Danmark och Sydsverige till följd av almsjukan. I Skåne har idag flera av naturreservaten där skogsalm, Ulmus glabra, tidigare var det dominerande trädslaget inga levande äldre almar kvar. Fram till 1950-talet var almsnabbvinge påträffad från Skåne till Värmland: Degerfors, Dalarna: Falun, Gästrikland: Ockelbo och Hälsingland: Bollnäs. I Närke och Dalsland noterades arten först under 1960-talet, vilket dock kan bero på att den där tidigare förbisetts. I viss mån kan spridningen norrut ha skett under historisk tid genom förflyttning av almar från handelsträdgårdar till parkanläggningar och alléer i städer och samhällen. Hur som helst har almsnabbvinge utanför Sydsverige och kustområdena varit beroende av människans plantering av skogsalm i öppna och solexponerade miljöer. Som ursprungligt spontan växer skogsalm i raviner, på öar i forsar och i rasbranter norrut till Jämtland och sydligaste Lappland. Idag är det svårt att avgöra vilka almbestånd i Syd- och Mellansverige som är ursprungliga genom att förökningen från planterade träd till omgivande skogar skett under många hundra år. Almens underart U. glabra montana som förekommer norrut har genomsnittligt mindre blad. Fynden på Artportalen från 2000-talet visar att almsnabbvinge ännu är utbredd inom hela sitt kända utbredningsområde och faktiskt utvidgat detta norrut till trakterna väster om Hudiksvall i Hälsingland och i Medelpad finns den idag på flera lokaler runt Sundsvall. Möjligen kan man vid en jämförelse med prickkartan från 1950-talet utläsa att arten minskat från västra Blekinge till Kalmartrakten, men ännu inte påtagligt i Skåne. Den har alltid varit något lokal och ganska svår att påträffa vid låg populationstäthet. I Norge är arten lokal och tämligen sällsynt i kustnära områden från Aust-Agder till Östfold och det inre av Oslofjorden. I Danmark är arten påträffad i landets alla distrikt, men glesare i Syd- och Västjylland där alm är sparsam. I Finland är arten nyetablerad, först i Åbo, men senare med spridning längs sydkusten i Nyland till området runt Helsingfors. Utbredningen i Europa omfattar alla länder i Syd- och Mellaneuropa med nordgräns i norra England och Norden. Världsutbredningen är bicentrisk med utbredningen i Europa till Uralbergen och Turkiet helt separerad från utbredningen i Japan, Sachalin, östra Manchuriet och Primorjeregionen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A3bce+4bce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Almsnabbvingen är utbredd i hela Götaland och Svealand, men når inte så långt norrut i Värmland och Dalarna. I gengäld följer den kusten upp till Hälsingland. Den förekommer i skogsalmens kronskikt i skilda miljöer som skogsbryn, alléer och trädgårdar, i viss mån även inne i städer. I områden där lundalm är vanlig utnyttjas även denna. Eftersom larverna lever i kronan på större träd påverkas den starkt negativt av almsjukan som sprids av almsplintborrar och som med stor effektivitet dödar alla äldre träd. Almsjukans spridning norrut förefaller ha stannat av något söder om almsnabbvingens nordgräns i utbredningsområdet, så där är livsförutsättningarna för fjärilen än så länge mer påverkade av klimat och andra faktorer. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2336-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (almsjukan som medför försvinnande av värdväxten) och antalet reproduktiva individer. Minskning tydlig i antal rapporterade rutor i artportalen och i index. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (15-30) %. Under en tidsperiod om 10 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 (10-20) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A3bce+4bce).
Ekologi
Almsnabbvinge är främst knuten till skogsalm men kan mer undantagsvis även leva av lundalm, U. minor, och sannolikt också på den sällsynta vresalm, U. laevis. Fjärilarna flyger under en ganska kort och koncentrerad period som vanligen infaller under juli, men är utsträckt från slutet av juni till mitten av augusti. Hanarna som är mer kortlivade bildar lekar runt solexponerade trädtoppar. Då en ny fjäril anländer till gruppen virvlar alla närvarande hanar upp i revirstrider om den mest attraktiva platsen i trädet. Honor söker sig till dessa lekar där de blir parade. Dessa besöker i högre utsträckning också vissa högväxta blommor, främst tistlar, bl.a. kärrtistel, Cirsium palustre, men också planterade buskar som snöbär, Symphoricarpos albus, och liguster, Ligustrum vulgare. I huvudsak livnär sig fjärilarna av bladlössens sockerhaltiga spillning på trädens löv och behöver då inte lämna sitt habitat bland trädens toppar. År 2010 påträffade författaren en hona så sent som 23 augusti. Detta var på en planterad solitär alm på 185 m ö. h. i Västmanland, Guldsmedshyttan. Normalt håller sig arten i Mellansverige till lägre nivåer. Honan placerar äggen enstaka eller parvis i grenklykor eller intill knoppanlag. Larven övervintrar färdigutvecklad i sitt äggskal och bryter detta under våren så snart blomknopparna börjar spira. Senare livnär den sig främst av bladknoppar. Förpuppningen sker med en gördeltråd fäst runt en gren. Larven byter under tillväxten färg för att uppnå bättre kamouflage, från bladets gröna till barkens bruna färg. Sannolikt skapar predation från fåglar av både larver och puppor ett täthetsberoende vilket gör att livskraftiga populationer av almsnabbvinge bara finns på platser med många friska almar eller där träden står så isolerat att de i mindre grad tilldrar sig födosökande fåglar med denna art som specialitet. Almsnabbvinge är härdig mot vindexponerade miljöer, men undviker de mest utsatta på västkusten där stormar ofta leder till saltpålagring på trädens bark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· lundalm
· lundalm
· skogsalm
· skogsalm
· vresalm
· vresalm
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Satyrium, Art Satyrium w-album (Knoch, 1782) - almsnabbvinge Synonymer Papilio w-album Knoch, 1782, Nordmannia w-album (Knoch, 1782), Strymonidia w-album (Knoch, 1782)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A3bce+4bce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Almsnabbvingen är utbredd i hela Götaland och Svealand, men når inte så långt norrut i Värmland och Dalarna. I gengäld följer den kusten upp till Hälsingland. Den förekommer i skogsalmens kronskikt i skilda miljöer som skogsbryn, alléer och trädgårdar, i viss mån även inne i städer. I områden där lundalm är vanlig utnyttjas även denna. Eftersom larverna lever i kronan på större träd påverkas den starkt negativt av almsjukan som sprids av almsplintborrar och som med stor effektivitet dödar alla äldre träd. Almsjukans spridning norrut förefaller ha stannat av något söder om almsnabbvingens nordgräns i utbredningsområdet, så där är livsförutsättningarna för fjärilen än så länge mer påverkade av klimat och andra faktorer. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2336-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (almsjukan som medför försvinnande av värdväxten) och antalet reproduktiva individer. Minskning tydlig i antal rapporterade rutor i artportalen och i index. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (15-30) %. Under en tidsperiod om 10 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 (10-20) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A3bce+4bce).
En liten dagfjäril som oftast ses fladdra omkring i det övre bladverket av almar. De bruna vingöversidorna visas bara i flykten. Den skiljer sig främst från de övriga snabbvingarna genom den fina vita teckningen som står skarpt mot den mörkbruna bakgrunden på undersidan, samt genom att de rödaktiga halvmånarna vid bakvingens utkant endast finns på nedre hälften. Den vita linjen på bakvingen börjar nära mitten av bakvingens överkant och sneddar mot bakhörnet där den bildar den W-teckning som gett arten dess namn. Hos de övriga snabbvingarna börjar den vita linjen närmare utkanten av bakvingens överkant. Vingspann 26-32 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för almsnabbvinge

Länsvis förekomst och status för almsnabbvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för almsnabbvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Almsnabbvinge har under de senaste 30 åren stärkt sin ställning norrut i Sverige. Samtidigt har den minskat i Danmark och Sydsverige till följd av almsjukan. I Skåne har idag flera av naturreservaten där skogsalm, Ulmus glabra, tidigare var det dominerande trädslaget inga levande äldre almar kvar. Fram till 1950-talet var almsnabbvinge påträffad från Skåne till Värmland: Degerfors, Dalarna: Falun, Gästrikland: Ockelbo och Hälsingland: Bollnäs. I Närke och Dalsland noterades arten först under 1960-talet, vilket dock kan bero på att den där tidigare förbisetts. I viss mån kan spridningen norrut ha skett under historisk tid genom förflyttning av almar från handelsträdgårdar till parkanläggningar och alléer i städer och samhällen. Hur som helst har almsnabbvinge utanför Sydsverige och kustområdena varit beroende av människans plantering av skogsalm i öppna och solexponerade miljöer. Som ursprungligt spontan växer skogsalm i raviner, på öar i forsar och i rasbranter norrut till Jämtland och sydligaste Lappland. Idag är det svårt att avgöra vilka almbestånd i Syd- och Mellansverige som är ursprungliga genom att förökningen från planterade träd till omgivande skogar skett under många hundra år. Almens underart U. glabra montana som förekommer norrut har genomsnittligt mindre blad. Fynden på Artportalen från 2000-talet visar att almsnabbvinge ännu är utbredd inom hela sitt kända utbredningsområde och faktiskt utvidgat detta norrut till trakterna väster om Hudiksvall i Hälsingland och i Medelpad finns den idag på flera lokaler runt Sundsvall. Möjligen kan man vid en jämförelse med prickkartan från 1950-talet utläsa att arten minskat från västra Blekinge till Kalmartrakten, men ännu inte påtagligt i Skåne. Den har alltid varit något lokal och ganska svår att påträffa vid låg populationstäthet. I Norge är arten lokal och tämligen sällsynt i kustnära områden från Aust-Agder till Östfold och det inre av Oslofjorden. I Danmark är arten påträffad i landets alla distrikt, men glesare i Syd- och Västjylland där alm är sparsam. I Finland är arten nyetablerad, först i Åbo, men senare med spridning längs sydkusten i Nyland till området runt Helsingfors. Utbredningen i Europa omfattar alla länder i Syd- och Mellaneuropa med nordgräns i norra England och Norden. Världsutbredningen är bicentrisk med utbredningen i Europa till Uralbergen och Turkiet helt separerad från utbredningen i Japan, Sachalin, östra Manchuriet och Primorjeregionen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Theclinae - snabbvingar 
  • Tribus
    Eumaeini  
  • Släkte
    Satyrium  
  • Art
    Satyrium w-album(Knoch, 1782) - almsnabbvinge
    Synonymer
    Papilio w-album Knoch, 1782
    Nordmannia w-album (Knoch, 1782)
    Strymonidia w-album (Knoch, 1782)

Almsnabbvinge är främst knuten till skogsalm men kan mer undantagsvis även leva av lundalm, U. minor, och sannolikt också på den sällsynta vresalm, U. laevis. Fjärilarna flyger under en ganska kort och koncentrerad period som vanligen infaller under juli, men är utsträckt från slutet av juni till mitten av augusti. Hanarna som är mer kortlivade bildar lekar runt solexponerade trädtoppar. Då en ny fjäril anländer till gruppen virvlar alla närvarande hanar upp i revirstrider om den mest attraktiva platsen i trädet. Honor söker sig till dessa lekar där de blir parade. Dessa besöker i högre utsträckning också vissa högväxta blommor, främst tistlar, bl.a. kärrtistel, Cirsium palustre, men också planterade buskar som snöbär, Symphoricarpos albus, och liguster, Ligustrum vulgare. I huvudsak livnär sig fjärilarna av bladlössens sockerhaltiga spillning på trädens löv och behöver då inte lämna sitt habitat bland trädens toppar. År 2010 påträffade författaren en hona så sent som 23 augusti. Detta var på en planterad solitär alm på 185 m ö. h. i Västmanland, Guldsmedshyttan. Normalt håller sig arten i Mellansverige till lägre nivåer. Honan placerar äggen enstaka eller parvis i grenklykor eller intill knoppanlag. Larven övervintrar färdigutvecklad i sitt äggskal och bryter detta under våren så snart blomknopparna börjar spira. Senare livnär den sig främst av bladknoppar. Förpuppningen sker med en gördeltråd fäst runt en gren. Larven byter under tillväxten färg för att uppnå bättre kamouflage, från bladets gröna till barkens bruna färg. Sannolikt skapar predation från fåglar av både larver och puppor ett täthetsberoende vilket gör att livskraftiga populationer av almsnabbvinge bara finns på platser med många friska almar eller där träden står så isolerat att de i mindre grad tilldrar sig födosökande fåglar med denna art som specialitet. Almsnabbvinge är härdig mot vindexponerade miljöer, men undviker de mest utsatta på västkusten där stormar ofta leder till saltpålagring på trädens bark.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· lundalm - Ulmus minor (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· vresalm - Ulmus laevis (Har betydelse)
Arten hotas främst av almsjukan som nu dödat almar i stor skala i ca 30 år. Man anser också att almsjukan sprids av större och mindre almsplintborre, Scolytus triarmatus och laevis, som utvecklas under barken på de döende träden, då dessa näringssöker genom att gnaga i barken på nya träd. Den större arten är relativt sydlig och värmekrävande med nordgräns i de mer låglänta Hjälmar- och Mälarbäckena. Den mindre arten är den enda i Västsverige och utbredningen för övrigt når nordligare, upp till södra Dalarna. I Västmanland är almsjukans utbredning ännu mycket distinkt med nästan samtliga äldre almar sedan en tid dödade i trakterna av Arboga, Köping och Västerås medan inga sjuka träd ännu under 2000-talet påträffats i Lindesberg och Fagersta. Angripna äldre almar överlever mycket sällan. Almen är dock ett seglivat träd som ofta kan regenerera sig genom stubbskott (främst på yngre och medelålders träd), men idag når de alltmer sällan fröproducerande ålder innan de angrips av almsjukan. På sikt innebär detta att almen minskar sin andel i landskapets trädbestånd och konkurreras ut av andra mer livskraftiga trädslag. Almsjukan har idag också gjort trädslaget impopulärt som park- allé- och vårdträd. Nordgränsen för almsjukan i Mellansverige går idag i gränslandet mellan skogsbygderna och slättlandet i Närke, Västmanland och Uppland. Med fortsatt global uppvärmning är risken stor att almsplintborre sprider sig längre norrut och flyttar sjukdomens nordgräns med sig. Lundalm såg länge ut att vara förskonad från almsjukan, men under senare år har sjukdomen överförts även till denna art på vilken andra arter almsplintborrar utvecklas.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att försöka hejda onödig utrensning av skogsalm på grund av almsjukan. På sikt kan det möjligen uppstå mer resistenta populationer av trädet. Mindre träd kan gärna föryngras på samma vis som hassel som ofta kapas nära markytan och då utvecklas i buskform. Almsnabbvingens status bör övervakas noga i hela landet, liksom almsjukans spridning norrut. I England har almsnabbvinge sedan 1980-talet blivit en lokal och sällsynt art genom almsjukans spridning. Samma tendens har senare noterats i Danmark och vi måste förvänta oss att samma utveckling kommer att drabba oss i Sverige.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Geiger, W. 1987. Les papillon de jour et leurs biotopes; Espèces, dangers qui les menacent, protection. Ligue Suisse pour la Protection de la Nature. Fotorotar AG, Egg.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal, Köpenhamn.

Thomas, J.A. & Lewington, R. 1991. Butterflies of Britain and Ireland. Dorling Kindersley Limited, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes U. Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Theclinae - snabbvingar 
  • Tribus
    Eumaeini  
  • Släkte
    Satyrium  
  • Art
    Satyrium w-album, (Knoch, 1782) - almsnabbvinge
    Synonymer
    Papilio w-album Knoch, 1782
    Nordmannia w-album (Knoch, 1782)
    Strymonidia w-album (Knoch, 1782)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes U. Eliasson 2012.